Tisdag

Vi tog tåget till Lund. Det tar 30 minuter. Vi besökte “Skissernas muséum” som visar idéerna och skisserna till många både mer och mindre kända offentliga konstverk. Intressant, fascinerande och så många intryck att huvudet blev överfullt. Vid det här laget vet du att jag är allergisk mot och har ett vanvördigt förhållande till Kultuuuur, så när jag befinner mig bland människor som går omkring med seriöst rynkade pannor och talar med viskande röster, så vill jag i stället höja rösten och “Elin! Kolla in den här! Konst eller bara konstigt?!”. Det fanns flera skulpturer och tavlor jag tyckte om. En av mina favoriter sedan många år tillbaka är “Non-violence” av Carl Fredrik Reuterswärd. Så här ser gipsmodellen ut.

Den här står i muséets skulpturträdgård. En annan finns på Sergelgatan i Stockholm.

En arkitekt vid namn Lewerentz som designat Malmö stadsteater har även designat S:t Petri kyrka i klippan. Dopfunten utgörs av ett enormt musselskal från Indiska oceanen. Idén tilltalar mig!

En liten skulptur som heter “Strumpälva” av en textilkonstnär som jag tyvärr inte mimns namnet på. Den är så söt med sitt spretiga, spröda hår!

Domkyrkan i Lund är drygt 900 år. NIO HUNDRA ÅR!! Det är en makalös byggnad och vi hade för avsikt att besöka den efter att ha ätit lunch, men vi kände oss snurriga i huvet efter intrycken från muséet, så medan Elim väntade på en bänk utanför gick Pär och jag in en kort stund. Det var för mycket folk. Trots kyrkomiljöns outtalade krav på viskande röster kunde ingen av oss ta in mer. Vi ska åka dit igen när det INTE är turistsäsong. Jag fotade den utifrån åtminstone. Den för tankarna till Notre dame i Paris.

Måndag

Kåseberga i Ystad. Där finns Ales stenar. Ingen vet egentligen hur gamla stenarna är eller vem Ale var. Pär och jag har var där för några år sedan och visserligen är stenarna fascinerande, men den gången var det betydligt intressantare med alla skärmflygare som gled fram kors och tvärs och använde uppåtvindarna vid de branta klipporma till svindlande luftfärder. Den här gången fanns det inte en enda och det vimlade av gapiga barnfamiljer, så det blev ett kort besök. Den enda intressanta var när jag råkade luta mig mot ett elstängsel och fick en stöt. Den kändes om jag uttrycker det så. Som brännässla x 10. Aj. Nu vet jag varför kor, får och hästar väljer att stanna kvar i hagen.

Vi tog oss ned till hamnen via en jäkligt brant stig som hade tagit död på mig om jag gått uppför den. På Kåseberga restaurang åt vi fish and chips. Riktigt gott med en rejäl fisk i tjock frityrsmet, dressing och sällsynt goda pommes. Mums! Det är högsommar och mitt i semestern och mycket folk. Prat och högljudda barn. “Ebbas house” blev ett balsam för öronen. Pär och Elin drack kaffe, jag tittade på folk. En liten innergård med omaka sittmöbler och småfåglar. Vi handlade på vägen hem och åt bara te och mackor till middag. Pär gick till hotellet medan Elin, Siri och jag hängde framför teven.

Söndag

Jag klarade det! Jag tog mig från Rönninge till Hässleholm med ett byte på 1,5 timme i Norrköping. Det var drygt. Tjejen bredvid mig åt vitlöksstinkande pastasallad…. Jag andades genom munnen i 2,5 timme. Jag läste på plattan för att få tiden att gå fortare. Det var en bok jag har lyssnat på tidigare, så det gjorde inte så mycket att läsandet blev forcerat och koncentrationen kunde ha varit bättre. Pär mötte mig och efter att ha lämnat min väska på hotellet tillbringade vi kvällen hos Elin och Siri.

Hotell Statt.

Hässleholm byggdes med tågstationen och kyrkan som mittpunkt.

Torget ligger framför hotellet och utgör Hässleholms centrum. Det är inte stort, men det som behövs finns med ett märkligt rikt utbud av frisörer och nagelsalonger.