Märkligt

Jag har sett 2 märkliga serier på Netflix som inte var särskilt bra, men som jag lik förbaskat inte kunde låta bli att se färdigt.

“Celebrity” från Korea handlar om influerare och sociala medier. Den var svår att hänga med i de första 2-3 avsnitten tills jag begrep att det handlade om en influerare som trotts vara död, men plötsligt dyker upp igen och avslöjar mindre smickrande hemligheter. Det fanns inget som förtydligade att månader hade passerat. Det som var svårt var namnen, så jag gick efter nyllena vilket oxå var knepigt. I mina ögon är de väldigt lika precis som vi västerlänningar ser likadana ut för dem. 12 olika långa avsnitt och i slutet var jag dödligt trött på deras nollställda ansiktsuttryck. De enda gångerna som de visade känslor var när någon var förbannad (männen) eller upprörd över sjunkande antal följare (kvinnorna). De gav ett megabotoxat intryck där till och med ögonen var uttryckslösa. Var fanns alla manliga influerare?! Och att se hur varenda korean satt med näsan i sina mobiler var oerhört deprimerande

Jag använder det försvenskade ordet influerare i stället för influencer (innfluääänsser). Influence betyder inflytande eller påverkan. Jag anser att influerare inte har ett existensberättigande. De tillför ingenting av värde. Vad har de inflytande över?! Att ha inflytande kräver ett ansvar som de inte lever upp till. Påverkan på vad?! Ökad konsumtion. Följarnas avundsjuka och mindervärdeskomplex. De skapar orimliga och orealistiska förhoppningar om kändisskap och rikedom. Varför vill någon över huvud taget bli influerare med tanke på hur livet ute bland socialamedier är?! Det kan svänga så pass fort att du den ena timmen hyllas för att timmen efter hatas. Allt, precis allt, bedöms och kommenteras. Det finns inget utrymme för avvikande åsikter eller reflektioner och det leder till att ingen vågar använda sin möjlighet att påverka till något av betydelse. Världen behöver inga fler klädmärken eller hudvårdsserier.

Den andra märkliga serien jag såg var “Insiders” från Spanien. I den beskrivande texten står ingenting om att det är en reality-serie med tävlingsinslag och det gjorde att jag faktiskt vägrade tro att det var det förrän jag sett 3 avsnitt. Egentligen tror jag fortfarande inte på det efter 2 säsonger med 7 avsnitt i varje. Jag är så pass gammal att jag såg de första säsongerna av “Robinson” på svt, “Big brother” på dåvarande kanal 5 och “Farmen” på TV4. På den tiden fanns det valiga människor med bland deltagarna i varierande ålder och utseende. “Big brother” gick in för yngre och mer bildsköna tävlande. Nu för tiden är jag inte intresserad dels på grund av det plastiga utseendet och dels för att jag inte orkar med dramatiken, skitsnacket och sexet (antytt eller inte antytt). Varför såg jag hela “Insiders” då? För att jag inte fattade att det var reality innan jag sugits in i eländet! Kalla mig korkad och naiv om du vill. En av förklaringarna var att proglamledaren, om man kan kalla henne det, var så … futuristisk. Hon skulle passa in i en sci-fi-serie. Tävlingen/spelet var så utstuderat i sitt psykande och eviga “I Iniders är inget vad det verkar vara.” Deltagarna var mellan 22 och 34, men det fanns inga vanliga kroppar. Nä, att se vackra människor göra ingenting för 100.000 euro är inte bra tv. Då är det mer intressant med glasblåsning och annat skapande.

Resfeber

Reseångesten har övergått i den mer hanterbara resfebern. Jag har packat, bestämt vad jag ska ha på mig, laddat ned ljudböcker och e-böcker och handlat matsäck. Det övriga kan jag inte påverka, men jag hoppas på att inte behöva sitta bredvid ett vitlöksstinkande, praktsjukt pucko. Håll tummarna är du snäll! Vid den här tiden imorrn är jag 1 timme från Hässle.