Det har varit ett väldigt rännande tur & retur Salem och idag var jag där igen, men den här gången fick jag returnera ett av de paketen jag hämtade förra veckan och det är inte fullt så lajbans. Det var frestande att bara behålla den misshagande prylen för att slippa gå den här uttjatade sträckan igen, men jag har inte pengar i såna mängder att jag tycker mig har råd till den sortens extravaganta uttryck av bekvämlighet. Det känns surt att behöva betala 70 spänn för att mina förväntningar inte infriades. Jag tycker det är företaget som ska betala det! Det blev den billigare skicka-som-brev-varianten. Om jag hade valt paket-varianten hade det gått loss på 155 kr och fördelen hade varit att jag hade fått ett kvitto som gör det möjligt att spåra paketet. Nu får jag lita på att det kommer fram och att jag, så småningom, får tillbaka pengarna som jag direktbetalade vid köpet.
Det tog 25 minuter dit och 25 minuter hem och det gick inte fort. Det var ovanligt tungt och flåsigt och kroppen ville bara hem och sova. Lätt huvudvärk, skum känsla i magen (det är kanske alla bamsekapslar och allt vatten) och en allmän jag-ger-upp-stämning.
PS. Jag skrev till Designonline:
“Jag har precis returnerat vasen “Grass” eftersom jag blev besviken på den. Beskrivningen av den på hemsidan är alldeles för vag. Höjden finns med, men inte bredden och det var jag fundersam över, men det visade sig att bredden är oväsentlig eftersom det ju är en “formad urgröpning” inuti vasen som avsevärt minskade möjligheterna att arrangera blommorna. Om det hade funnits med i beskrivningen, helst i bildform, hade jag sluppit knata fram och tillbaka till postombudet och lägga ut 70 kr på returen.”