Hjärtevärmare

Klockan var efter 22 igår när jag hörde ett prasslande utanför köksfönstret. Eftersom det var så varmt var fönstret uppfläkt. Jag hade mina aningar om att det kunde vara ett rådjur, så jag kikade ut tyst och försiktigt och fick se det här….

En mamma med TVÅ kid! Jag ryste av lycka. Tack vare det fantastiska sommarljuset blev bilderna väldigt lyckade. 🥰

Huvevärk

Jag får huvevärk perodvis. Igår bröt jag en värktablettsfri svit på 21 dagar och ja, jag håller koll på hur ofta jag tar värktabletter. Det finns så många orsaker till huvevärk för att inte tala om kombinationer av orsaker. Det är ett under att jag inte har ont hela tiden. Dålig sömn, för lite vatten, spänningar, väderomslag, biverkningar av mediciner, suttit snett, legat knäppt, för lite frisk luft, för mycket sol, för varmt, oro, ångest mm, mm. När värken inte är så kraftig gör jag uppmjukande rörelser och använder tigerbalsam och ju längre den värkfria sviten är desto motvilligare blir jag till att ge efter. Igår blev det 2 Treo. Vädret svänger fram och tillbaka. Från 15 grader med skurar till 25 grader och helt stilla eller så blåser det kraftigt. Jag sov dåligt natten till igår eftersom det är varmt. Elin har det kämpigt på jobbet med en chef som är en underhuggare till fan själv. Det känns inte som att jag kommer att behöva värktabletter idag. Peppar, peppar…

Diamantmålning

Jag går tillbaka till “diamantmålning”. Det är ingen som begriper när jag kallar det för “minimosaik”. På Insta heter det ju “diamantmålning”. 😉

Hos “Myth of Asia” finns en konstnär vars motiv har blivit en favorit, Konstantin Kalinin. Det är vitt som gäller och det är en omväxling till alla svartvita.

Samvetet

Mitt hjärta har alltid funnits till vänster när det gäller politik. Jag tror verkligen på skatter och att staten bör ha huvudansvaret för framför allt vården. Min magkänsla säger medbestämmande och knyter sig när allt privatiseras.

Nu har jag tillgång till en, för mig, makalöst väl fungerande vårdcentral. Jag tycker att jag förtjänar det efter att ha varit med om hur vc i Salem, under 24 års tid, sakta men säkert blivit så dålig att jag aldrig fick träffa den läkare jag var skriven hos och det till slut inte fanns tillräckligt många läkare för en enkel hälsokontroll. Min nya vc är en del av Scania och Scania är i allra högsta grad privat. Samtidigt som hela jag kan slappna av blir jag oxå förbannad eftersom ALLA förtjänar att bli lika väl omhändertagna.

Konsum med medlemsägande och återbäring som blev Coop med medlemsägande. Det går allt sämre för Coop och det gör mig ledsen och smått desperat för tänk om vår butik försvinner? Coop som är Sveriges grönaste matkedja med sitt oslagbara Änglamark! Jag handlar alltid där. Tänk om den inte ersätts av en annan mataffär? Tänk om jag, som inte har körkort (och ändå inte skulle ha haft tillgång till en bil) blir hänvisad till Ica i (sunkiga) Salem? Privata Ica vars ägare tjänar storkovan, men ändå höjer priserna. Pär och jag handlade faktiskt på Ica i Moraberg förra veckan och jag har dåligt samvete. Som om jag sviker mina ideologier. Är jag överkänslig?

Instagram

Elin har haft Instagram i några år och brukar skicka klipp till mig, men eftersom jag inte hade Insta, så kunde jag ofta inte spela upp dem. Mitt motstånd var kraftigt. Det finns så mycket skit på sociala medier och jag ville inte bli en sån som sitter och skrollar i flera timmar. Efter att jag lyssnade på “Förlorat fokus” vet jag att det inte handlar om karaktär och självkontroll för jag har ingen chans när algoritmerna sätter klorna i mig. Nu har hon (äntligen enligt henne) övertygat mig om att skaffa ett konto. “Du kan styra flödet och bara få upp det du vill få upp. Jag lovar! Vi kan skicka till varandra hur mycket vi vill!!” Nu har jag haft ett konto i ungefär 1 vecka och det stämmer att jag kan påverka mitt flöde. Naturligtvis har jag många djur, men oxå musik, dans, konst, teckning och hantverk. Lite psykologi och hälsa. MEN och det är ett STORT men: jag fastnar och skrollar och skrollar och skrollar. Mitt rekord är 5 timmar och det var den dagen jag vaknade vid 5 och inte kunde somna om. Det finns så mycket skratt och tappande av haka och gullegull som värmer hjärtat och jag vill bara ha mer. PANG! Fällan slog igen. Jag kommer att begränsa Insta-tiden till 1,5 timme per dag och jag tänker använda tidur!

PS! Jag har fullkomligt bombat Elin med klipp. Ha!

Prövning

Jag var hos Michelle igår eftermiddag. Det blev en prövning som tog 4 timmar från början till slut. På grund av banarbeten var jag tvungen att byta från tåg till buss i Tumba för att komma till Tullinge. Jag var ändå lyckligt lottad som bara behövde åka buss 1 enda hållplats för dra åt h-vete vad det var mycket folk! SL ansåg tydligen att det räckte med 1 enda buss för ett kort tåg. Jag fick knö in mig, klänga mig fast vid en stolpe även om trängseln hade hållit mig upprätt och djupandas mig igenom en vägsträcka som vanligtvis tar ett par minuter med bil, men som igår tog mer än 5 minuter. Bussföraren var tvungen att köra långsamt på grund av att vi var så många, men rödljusen var emot oss. Om det hade skett en olycka….

Väl framme hos Michelle var jag trött. Jag hade sovit dåligt, ångesten inför SL-stöket som jag visste om i förväg, eftersom jag har lärt mig att kolla i appen innan jag går hemifrån, gjorde att jag behövde Lergigan. Jag visste hur jag ville ha naglarna, men när det visade sig att hon inte hade just den baby-blå färgen jag var inställd på, så fick jag beslutsångest. Som pricken över eländes-i:et har hon inga lediga tider förrän om 2 månader (semestertider). Det innebär att jag måste vara otrogen och boka in mig hos någon annan i väntan på att ordningen återställs. Hon tipsade mig om 1 nagelterapeut i Huddinge, men jag glömde bort hennes namn och 1 tvärs över gatan som hon brukar “byta” kunder med, men hon har naturligtvis semester. Det finns 1 tjej till där och efter mycket funderande bokade jag in mig hos henne om 5 veckor (videt laget ska tågen gå som vanligt igen). Då ska hon få ta bort allt material och så får naglarna vara naturella i 3 veckor. Michelle har skämt bort mig, så jag vill inte att någon annan pillar med mina naglar.

Besöket tog drygt 2 timmar och jag fick vänta 15 minuter innan ersättningsbussen mot Tumba kom. Det var 2 bussar, men båda var överfulla. Jag fick en stropp att hänga fast vid och de funkar bara medan bussen står stilla. Värdelösa! Tåget stod inne och var nästan tomt, men det dröjde 10 minuter innan det åkte, så det hann bli trångt där också. Djupandning. Någon hade ätit vitlök! Jag passade på att beställa yakiniku (kycklingspett) från Misora. Klockan var ca 20 över 18 när jag stapplade in på ett körigt Misora. Ny väntan. Jag klev innanför hemmets ljuva dörr kvart i 19, släppte allt utom maten på golvet, satte mig vid bordet och åt och det var sååååå gott!

Jag var trött i hela kroppen, från huvud till fotsulor, och orkade bara med tv:n och te. Trots tröttheten sov jag dåligt och har varit vaken sen halv 6.

... men naglarna blev fina!