Dimma

Min Svärmor somnade in klockan 23 den 30 juli 2018. Hon blev 83 år och om hon hade fått vara frisk vet jag att hon hade velat leva många år till. Nu slipper hon ha ont. Hon slipper sömnlösa nätter och långa dagar. Pär och Elin åkte till sjukhuset för att ta ett sista farväl innan begravningen. Väntan är över.

Jag har befunnit mig i en dimma större delen av dagen. Pär kom hem vid midnatt igår med beskedet att hans mamma dött. Jag var precis på väg att plocka ihop och gå och lägga mig, groggy av sömntabletten. Efter 4 timmars sömn var jag på toaletten och efter det sov jag i knappt 2 timmar innan det var dax att stiga upp. Jag hade tid hos MR klockan 9. Pär skjutsade mig dit innan han fortsatte till Elin. Klockan var 20 i 9. Det stod en fläkt i korridoren precis utanför MR:s rum och jag damp ned i stolen som stod där och lite i taget blev jag torr och sval igen. Jag somnade nästan. Han hade en fläkt i rummet oxå som han var vänlig nog att rikta in på mig. Den egentliga anledningen för besöket var bytet till Venlafaxin och när han frågade mig hur jag hade det med de tunga tankarna och jag svarade genom att säga att jag inte skulle ha något emot att byta plats med Svärmor kom vi överens om att dubblera dosen till 150 mg. Lyrican fortsätter jag med tills vidare. Nytt besök med provtagning, särskilt för att kolla LSH-värdet (sköldkörteln som påverkar serotoninhalten) i slutet av augusti.

Jag promenerade hem – lååångsaaamt – i värmen som nu inte bara är varm utan även fuktig, men tunikan han bli nästan genomblöt och på armarna fanns stora svettdroppar. En dusch, byte av kläder och sen lade jag mig, somnade och sov i 2 timmar. När Coop-leveransen kom strax efter 13 var jag relativt nyvaken och småsnurrig och hungrig. Sedan mindes jag att Svärmor har dött,  anledningen till att Pär inte var hemma och morgonens läkarbesök och dimman försvann.

Väntan

Vi har väntat länge nu. Först på hur länge Svärmor skulle klara sig på egen hand. Efter att hon kraschade för 3 veckor sedan väntade vi genom en kris. När hon klarat den och flyttats från Kalmar till Stockholm har vi väntat på att läkarna skulle fatta ett beslut om när det var dags att släppa taget. Den dagen är idag. Pär, Svärfar och Svägerska med familj träffade läkaren halv 13 och väntar nu på slutet. Det kan ta timmar eller dagar. Elin valde att stanna hemma hos sig och jag är här hemma hos mig. Jag försökte köra ett fullt pass med gummibanden, men fick ge mig när den fysiska orken tröt till följd av att jag inte kunde koncentrera mig. Som pricken över i är luften fuktig och helt jäkla stillastående med 26 grader.

Mod

Äntligen kom det förlösande åskvädret med ösregn!! Vid 4-tiden brakade det löst (enligt ett sms från Elin – jag sov då) och jag väcktes av en smäll 1 timme senare. Efter ett toalettbesök lade jag mig igen och lyssnade och räknade; det var inte ofta jag hann längre än till 1. Ett muller var så kraftigt att vibrationerna kändes i sängen! Jag är inte rädd för åskan, kanske för att jag alltid har befunnit mig på en trygg plats. Jag är fascinerad av krafterna och så ser jag framför mig hur Tor far fram över himlen i sin vagn dragen av de 2 bockarna och svingande Mjölner. Sedan kom regnet och det öste ned. Droppade och rann så det stod härliga till! Jag kunde nästan höra hur vår hassel sörplade lyckligt.

Bilden hittade jag på Wikipedia på den länkade sidan om Tor. 

Åskan är jag inte rädd för, men kanske sjukhus. Jag avskyr sjukhus. De långa korridorerna, dofterna, ljuden, stämningen. Jag har varit inlagd efter självmordsförsök och vid små operationer och så de äckliga elbehandlingarna. Inga positiva minnen…. Igår bestämde jag mig plötsligt för att följa med till Svärmor idag på förmiddagen. Samvetet har gnagt. Det beslutet förde inte med sig den lättnad jag hade hoppats på. Tvärtom. Jag tvärdök och fick megaångest som krävde 1 xtra Lyrica. Det höll i sig hela kvällen och ända tills vi klev in på intensivvårdsavdelningen där hon ligger. Senaste gången jag såg henne var i början av maj och sjukdomen har förändrat henne fullständigt. Jag var beredd på det och jag blev varken chockad eller illa berörd och det tackar jag de sjukhusserier jag sett genom åren (“Grey’s anatomy”, “Cityakuten” och dokumentärserien om akutavdelningen på ett av Londons sjukhus) för. Faktiskt! Svärmor var inte kontaktbar, men hennes medvetandegrad är sådan att hon kan höra oss och känna igen rösterna. Svärfar, Pär och Elin var oxå där. Jag höll henne i handen och smekte försiktigt de områden som inte var täckta av droppnålar. Hon tycker inte om när man stryker henne över håret – det visade hon tydligt. Min lilla svärmor. Det var förmodligen sista gången jag träffade henne. Det tog emot att åka dit, men jag är glad att jag gjorde det. Jag var modig idag.

En solfjäder har blivit en räddning för mig när kombinationen värmebölja och vallningar är nära att göra mig tokig. Jag kom på att det ligger en bland mina feng shui-saker. Den kommer från svärisarna som förmodligen har köpt den i eller fått den från Kina. Jag minns inte om det är vi, Pär och jag, som fick den eller Elin. Den är praktisk oxå eftersom den är fullt möjlig att stoppa ned i vilken väska som helst om jag vill ha den med mig. Det finns ju inte AC över allt…

Pandor och körsbärsblom.

 

Fördel

70 minuters promenad efter gårdagens göra-absolut-ingenting-vila som var välbehövlig. Jag var ute tidigt igen och skuggorna var behagligt långa och sammanhängande. Solen är grym nu – den är så vansinnigt het! Jag blev tvungen att ta en paus vid den sommarlovstomma Nytorpsskolan och lutade mig mot en stenmur som låg i skuggan, klunkade vatten. Det var en skön promenad trots att fötterna, i vanlig ordning, kokade. Jag var in på Konsum och köpte helggodis och nya krukor till orkidéerna. Nu har även vi totalt eldningsförbud och Konsum tar sitt ansvar genom att ta bort allt grillkol och dylikt ur sortimentet och till skillnad från ICA gör de heller inte reklam för grillning. Den totala frånvaron av osande grillar är väl den enda fördelen med den här värmeböljan och torkan.

Parfym

Klockan 08.35: 25 grader i skuggan. Efter en bra natt (jag duschade sent igår kväll igen och jag tror att det påverkar sömnen till det bättre) och lite frukost bestämde jag mig för att gå runt Garnudden. Det är ett tag sedan. En vardagsmorgon är det inte många som rör sig där ute, men en vardagsmorgon mitt i Semestern och mitt i en värmebölja, ja, då är det desto fler. De tänker som jag: att det är vid den tiden det går att vara utomhus. Det var några andra där oxå: myggen. Jag fick 5 myggbett på de 80 minuter jag var ute. Parfymen för mig den här våren och sommaren heter Eau de Salubrin. En pikant doft med mycket skärpa som kan ha en avskräckande effekt på omgivningen. Hehe. Fördelen med Garnudden är alla träd och all växtlighet som ger en mer eller mindre sammanhängande skugga. Jag gick mitt vanliga varv som börjar i slutet eftersom det finns en otäck backe som jag föredrar att gå nedför. Det började hemskt. Det var så varmt! Jag kände mig matt, nästan svimfärdig och den här gången var mina funderingar på att be Pär hämta mig seiösa. Det är som att lägga ett pussel där det saknas en bit mitt i som jag försöker trycka dit, vrider och vänder på och så plötsligt hamnar den rätt och glider på plats. Idag tog det lång tid innan jag fick till det, men det blev väldigt behagligt till slut, så länge jag befann mig i skuggan bland träden.

Det syns på träden att löven drar mot gult. På marken låg det lika många löv som det vanligtvis gör i slutet av september…

Respit

I lördags blev det ett fisigt åskväder utan en droppe regn, men det hjälpte till att sänka temperaturen till uthärdliga 25 grader plus att det började blåsa igen. I söndags och igår var det möjligt att andas utan att börja svettas, men på kvällen kände jag att det var på väg att vända igen eftersom det inte blev särskilt svalt på kvällen. 2 dagars respit.  Idag är det 28 grader igen, HETT i solen och endast fläktar. Jag var ut med stavarna en kortis, 45 minuter och det kändes riktigt bra så länge det inte gick uppför. Varenda backe, oavsett storlek, var ute efter att ha ihjäl mig. ÄR ute efter att ha ihjäl mig. Jag är så jävla trött på att släpa runt på den här kroppen!! Jag önskar jag kunde smita ut genom munnen, lyfta och se på när det feta skalet säckar ihop och blir kvar på den kokheta asfalten. Jag önskar jag kunde byta plats med min svärmor för jag vet att hon inte vill dö medan jag inte vill vara kvar här.

Genomsvettig

Trött. Det är tredje morgonen i rad som jag upplever kort-korta ångestattacker en eller par timmar efter att jag tagit morgonmedicinen som ju faktiskt inkluderar Lyrica. Det snurrar mer och mer i huvudet oxå; yrsligt så det står härliga till. Det var inga problem att köra ett medium-pass med gummibanden i alla fall och det var så skönt!! Ett tag trodde jag att jag hade gått ut för hårt, i ett för högt tempo, men även om ben-delen var blåsbälgsflåsig, så gick resten som smort. Jäss! Och jag kände att det fanns mer att ge. Jag blev genomsvettig. Det rann längs ryggen och armarna var blanka, men det är en skön variant av svett för den kommer av fysisk ansträngning till skillnad från de satans vallningarna och 32-graderssvettningarna.

Svackan

När jag promenerade i torsdags fick jag ett mindre skavsår på ena hälen från en innersöm i skon. Jag täckte sömmen med vävtejp och för att mota Olle i grind gjorde jag likadant i den andra skon. När jag promenerade idag fick jag ett värre skavsår på just den andra hälen på grund av tejpen. *himlar med ögonen och suckar djupt* Hela promenaden var en katastrof: trött, motigt, tungt, ont över allt. Det tog hela 70 minuter för mig att ta mig runt Flaten vilket är 15 minuter längre än vanligt. Om  inte till och med 20 minuter…. Vid ett tillfälle var jag oerhört frestad att sätta mig på vägkanten, slänga skorna i sjön och be Pär komma och hämta mig (han kom hem i fredax). Det var oxå medan jag promenerade som jag kom underfund med att Svackan har kommit. Svackan som infinner sig när jag börjar med en ny medicin. Jag får oxå kort-korta ångestattacker och får psykbryt över småsaker t.ex. att Pär inte ställer sin perkolator i diskstället när han har sköljt ur den utan på diskbänken så att det blir söligt och jävligt. Bara för att ni ska få ett grepp om nivån på det hela. Det var oxå medan jag promenerade som jag kände mig så jävla leds. Varför kämpa? Varför inte bara ligga kvar i sängen? Idag var det vikt-ångest som drev mig ut genom dörren, men jag har promenerat 5 gånger den här veckan plus att jag har städat 2 förmiddagar. Det har varit ohemula temperaturer och jag har vallningar 75 gånger om dagen. Jag är yrslig, konstig i magen, har ingen matlust och spiken i ryggen känns av dagligen nu, men det är för varmt för att jag ska orka stå och gnida in tigerbalsam, så jag tar en värkkombo i stället. PSH: piss, skit & helvete.

Sömnlimbo

Känslig. Det är vad jag är. Känslig för sömnstörningar. Eftersom jag sov middag igår var jag beredd på att kanske inte somna så fort jag lade mig ned för natten och det gjorde jag inte heller. Allt oftare märker jag att jag fastnar i ett läge som inte är vare sig vaket eller sovande. Om jag har tur glider jag vidare och somnar ordentligt (det gjorde jag i natt även om det blev för få timmar) eller så blir jag kvar i det där sömnlimbot (som när jag försökte sova middag idag) och känner mig inte ett dugg utvilad när jag väl vaknar igen. I morse gav jag Bibbi frukost vid 6 och gick sedan tillbaka till sängen och sov till kvart över 7 när larmet gick igång för andra gången. 20 över 8 kom jag iväg på en lång promenad, Ut På Landet som tog 80 minuter och som blev för mycket med tanke på värmen även om det var riktigt skönt större delen av sträckan och jag kom in i en stadig, meditativ lunk. Jag har varit så trött i fötterna efteråt och de verkar inte kunna sluta småkoka och så har jag en liten spik i ryggen. Vallningarna är för jävliga. Jag fick ju fotstärkande övningar av JA och de har jag jobbat hårt med och ökat på med 1 extra repetition för varje vecka; jag började med 5 tåhävningar och är nu uppe i 15 och 11 sidtöjningar med gummiband. De hjälper! Det är därför det har varit motiverande att fortsätta. Just idag hoppar jag över dem. Jag är för trött och svettig och har för ont.

Den här larvade runt på ytterväggen tillsammans med en polare. Den var inte tillräckligt snabb för att slippa undan kameran. Hehe.

Litania

25 plusgrader klockan 7!!! Jag tycker själv att jag börjar bli tjatig, men jag kan inte påminna mig en mer utdragen värmebölja, inte med de här temperaturerna. Fem i 8 gick jag till Salem och hämtade ett paket, det tog 30 minuter för uppförsbackarna kändes mordiska och jag gick en annan väg hem, mest nedför som tog 35 minuter. Fötterna kokade. Efter att ha duschat placerade jag fotpallen precis i korsdraget nedanför trappan och tillbringade en dryg timme där – det blåser en del idag och det var riktigt skönt. Sedan sov jag middag i en dryg timmer. Jäklar vad skönt! Jag avskyr den här värmen, men hur otroligt det än verkar har jag blivit van vid att svettas, att vara varm större delen av dagen med kortare stunder av torr svalka. Åh, så jag längtar efter att behöva ha på mig både strumpor och raggisar, långärmad tröja och kofta inomhus!! Jag tillhör inte de som längtar till sol och värme, så jag har inte ett uns dåligt samvete över att jag klagar, så det så.

Mina fristående raggisar.