Dag: 21 juli 2023

En wombat! Jag älskar det namnet. Det är stunsigt.

Mitt tåg, ett s.k. Snälltåg, gick 5 över 10, raka vägen och utan byten på drygt 4 timmar. Pär vinkade av mig. Tåget såg skruttigt ut på utsidan à la 70-tal. Det var skruttigt på insidan oxå. Väldigt 70-tal där stolarna var uppdaterade, men inte så mycket annat. Mörkröda gardiner som kunde dras för fönsterna. Rena tidskapseln. Det fanns inget, verkligen inget, utrymme för resväskor, endast bagagehyllor. Jag ställde min väska (som förresten visade sig vara ett mycket bra köp!) bland andra lösa väskor i änden av vagnen vid en skylt med en överkryssad väska. Den här gången fick jag en äldre neutralt doftande dam i sätet bredvid. Jag lyssnade på min bok och slumrade till och från. Jag hade ätit en, för mig, ovanligt rejäl frukost och behövde inte den banan och smoothie jag köpt med mig. Jag skulle kliva av vid Södertälje Syd och ta en förbokad taxi hem. Vi kom fram 15 minuter före utsatt tid vilket innebar att jag skulle få vänta på taxin i 30 minuter. Jag var hjärtligt trött på att vänta, så jag avbokade den och tog en utanför stationen vilket visade sig vara ett ekonomiskt misstag (nästan 200 kr dyrare än Taxikurirs taxa), men jag kom hem snabbt, 5 minuter efter att tåget skulle ha ankommit Stlje Syd och det var det värt.

HEM, LJUUUUUUVA HEM! Te och dusch och sen min egen säng.

När vi satt i hotellrestaurangen och åt frukost kände jag att jag var trött. Kroppen kändes tung och motsträvig. Vi skulle gå till Elin vid 10 och sen åka till Hovdala och promenera. Jag kröp ned under täcket med ljudboken och där blev jag kvar till 12. Jag längtade hem. Elin och Pär roade sig själva. Medan Elin var på gymmet föreslog jag att vi kunde äta lunch på ett konditori som verkade konditoriigt i jämförelse med Espresso House. Kanske en sallad eller en matig macka? Jag valde en vanlig plastinslagen fralla med leverpastej och vatten. Vilken besvikelse!! Kylskåpskall, torr och helt smaklös. Jag tog bara 3 tuggor. Vattnet luktade illa efter att ha stått i en plastkanna i kylen. Efteråt talade Elin om att de fått mycket kritik, att de haft råttor och förmodligen skulle stänga snart. Jaha, ja. Vi åkte till Donken där jag köpte en cheeseburgare och mjölk som jag åt i bilen medan Pär var inne på Biltema. Sedan hängde vi hos Elin. Drack te och kaffe, åt sushi till middag, gosade och lekte med Siri och pratade massor. Jag skulle ju åka hem nästa dag medan Elin och Pär åkte till Öland, så vi sa hej då där och då. Dålig start på dagen, men ett bra slut!

Elin mådde inget vidare, så Pär och jag åkte själva till IKEA-muséet i Älmhult. Det öppnade 2016, men doftade fortfarande nytt, men framför allt doftade det IKEA. Det var så intressant! Jag visste egentligen ingenting om Ingvar Kamprad mer än att han var från Småland.

När jag flyttade till Stockholmsområdet 1987 var det varuhuset i Kungens kurva som gällde och jag antog att det var där allt började. Oj, oj, oj, så fel! Det började på 1950-talet och fick xtra skjuts av Sveriges uppsving.

Det här borde varenda svensk kunna! Det var då vårt välfärdssystem föddes.

Ingvar Kamprad var inte perfekt. Han hade skattesmitande skumraskaffärer. Jag väljer att fokusera på helheten: för vanliga människor, utveckling av kvalitet och arbetssätt, genomarbetat klimat- och miljöarbete, jämlikhet, demokrati, ställningstagande, glädje, uppfinningsrikedom och smarta lösningar. Min stolthet över Sverige och att vara svensk fick en välbehövlig kick! Ikeas produkter är inte skräp som jag har tyckt i perioder och den nordiska, nästan strama, designen tröttnar jag aldrig på.

Sist av allt tittade jag på en världskarta där utbredningen av Ikeas varuhus kunde ses genom att trycka på en knapp för varje årtionde från 1950-talet. Jag blev förvånad att se att det inte finns fler än 3-4 varuhus i Sydamerika och samtliga ligger i de nordvästra länderna. I Italien finns det endast 1 varuhus som ligger långt norrut vid Venedig. De har tydligen inte tagit till sig den nordiska stilen. I Afghanistan, Iran, Irak och Turkiet finns inte Ikea och det är lika bra. Varuhusen i Ryssland har stängt till följd av kriget i Ukraina.

Jag tyckte att stämningen i “Skissernas museum” var långt ifrån avslappnad (och barnfritt), men hos Ikea var det tvärtom. Familjeorienterat, avslappnat, småprat och SKRATT! Hela upplevelsen var närapå en endorfinrusch.

Efteråt åkte vi till det allra första varuhuset – första gången för mig, men inte för Pär som varit där några gånger tillsammans med Elin – och vi började med att äta lunch. Vi behövde verkligen fylla på med vätska och energi. Som tur var hittade vi platser i en lugnare del av matsalen för vi var trötta i skallen. Sedan handlade vi åt Elin och småplock till oss själva. En bra dag!