Kåseberga i Ystad. Där finns Ales stenar. Ingen vet egentligen hur gamla stenarna är eller vem Ale var. Pär och jag har var där för några år sedan och visserligen är stenarna fascinerande, men den gången var det betydligt intressantare med alla skärmflygare som gled fram kors och tvärs och använde uppåtvindarna vid de branta klipporma till svindlande luftfärder. Den här gången fanns det inte en enda och det vimlade av gapiga barnfamiljer, så det blev ett kort besök. Den enda intressanta var när jag råkade luta mig mot ett elstängsel och fick en stöt. Den kändes om jag uttrycker det så. Som brännässla x 10. Aj. Nu vet jag varför kor, får och hästar väljer att stanna kvar i hagen.
Vi tog oss ned till hamnen via en jäkligt brant stig som hade tagit död på mig om jag gått uppför den. På Kåseberga restaurang åt vi fish and chips. Riktigt gott med en rejäl fisk i tjock frityrsmet, dressing och sällsynt goda pommes. Mums! Det är högsommar och mitt i semestern och mycket folk. Prat och högljudda barn. “Ebbas house” blev ett balsam för öronen. Pär och Elin drack kaffe, jag tittade på folk. En liten innergård med omaka sittmöbler och småfåglar. Vi handlade på vägen hem och åt bara te och mackor till middag. Pär gick till hotellet medan Elin, Siri och jag hängde framför teven.
