Medicinprat

Läkarbesök hos SF på psyk i Södertälje (samma läkare som ringde mig den 3 juli). Det blev medicinprat i kvadrat. När hon vid 2 olika tillfällen hade uttryckt det som att hon inte skulle ha gjort den eller den rekommendationen kunde jag inte låta bli att göra en min som hon tolkade som att jag var plågad, att jag inte orkade gå in på detaljer (vad gällde namn, licenser, verksamt ämne och bla-bla-bla…) vilket i och för sig inte var en helt felaktig gissning, men jag förklarade att jag som patient känner mig maktlös när ena läkaren säger si och den andra läkaren inte förstår varför den första läkaren sade si utan säger så. Räcker det inte med att förklara att hon vill göra en ändring, möjligen varför, men hoppa över delen som uttrycker det som att den förra läkaren var mindre smart för vad tusan kan jag som patient göra åt det?! Små justeringar: Paroxetin flyttas från kväll till morgon eftersom den tydligen kan påverka Stilnoctens sömngivande effekter. Visst. Stilnocten ska jag inte ta tidigare än 15-30 minuter innan jag lägger mig för att maximera effekten och förhoppningsvis få sova hela natten. Visst. De gånger jag tar Circadin som extra sömnhjälp ska jag ta den före Stilnoct i stället för samtidigt med eftersom effektkurvan av den är längre. Visst. När jag sa att jag inte tyckte att Lergigan var något att ha undrade hon om jag var säker. Jag skulle kunna ta den tillsammans med Stilnoct (tror jag eller kanske 35 minuter och 15 sekunder före….) och till och med Circadin för tillsammans minskas de enskilda biverkningarna. Hänger ni med? Det var knappt att jag gjorde det. Det lustiga ironiska var att hon i början av besöket betonade att vi alla är olika och därför reagerar olika på mediciner, men hon accepterade inte att jag tycker Lergigan var verkningslös. Lamictal: i morgon ska jag gå till vc och lämna blodprov som visar i vilken utsträckning den tas upp i blodet. Jag kan behöva en ökning, men på den nivån vill läkaren kolla med ett blodprov först. Visst. Hon kommer att ringa mig den 13 augusti med svaret. Hon hade ätit vitlök. Urk.

Jag glömde att skriva att i torsdags ringde en dam (jag uppfattade inte namnet) med anledning av den vårdkritik jag lämnade in hos AG dagen före. Jag skrev den i affekt, men utan svordomar eller fula ord och något i den har tydligen nått fram. Damen sa att det är fruktansvärt, men tyvärr en korrekt bild av hur vården fungerar och att hon ska skicka den vidare för snar behandling samt att hon kommer att ringa mig igen med besked. Tack!

Det har dykt upp kanadagäss bland alla änder och måsar.

Susande

I torsdags var Pär och jag i Stockholm och shoppade. När hände det senast? De gånger jag har varit i Stockholm de senaste åren har jag kilat längst Vasagatan, Gamla Brogatan och upp till Fysioterapiteamet som längst. Vi hade tänkt åka tåg och strosa runt i Stockholm, kanske äta lunch i Kungsträdgården, men på grund av värmen tog vi bilen. Vi parkerade vid Klara Ö och tittade till svärfars lägenhet och krukväxter eftersom han är på Öland större delen av sommaren. Klarabergsgatan är helt omgjord och biltrafiken är borta. Endast buss- och spårvagnstrafik – det gillar jag! Att röra sig längs Drottninggatan vid 11-tiden när det är molnfritt och 30 grader är … obeskrivligt outhärdligt!! Vi smög längst väggarna i skuggan som bara blev smalare ju högre solen steg. Dröjde inne i affärerna i luftkonditioneringen. Jag köpte ett par jeans hos Lindex och ett par byxor som nästan är som leggings på KappAhl. Kläder är ett nödvändigt ont och förutom byxor beställer jag precis allt på nätet, men den här gången gick det inte att undvika provrummets fasa. I början av 90-talet introducerade KappAhl sitt eget XLNT i större storlekar och det märket var väldigt bra. Nu har det blivit riktigt, riktigt uselt. Hela KappAhl suger faktiskt. Lindex också vad gäller stora storlekar även om deras jeans-utbud var bra. Den huvudsakliga anledningen att åka till stan var te och det köpte jag rejält av! Vi tillbringade ungefär 1,5 timme i smältdegeln innan vi flydde tillbaka till bilen och körde hem. Vi var helt färdiga efteråt.

Idag har det varit en värmetopp på 31 grader och nu börjar värmen ta ut sin rätt. Jag sover inte bra och matlusten minskar. Jag hämtade ett paket nere i centrum och tog med en vattenflaska trots den korta sträckan och jag tryckte mig fast i de skuggiga partierna, men det var vidrigt! Det går inte att vara ute! Bordsfläkten får jobba hela tiden, likaså fläkten i vardagsrummet de stunder jag är där. Värmepaniken ligger och lurar, men tack vare att vallningarna minskat till värmepåslag, så lyckas jag hålla den stången, men utan fläktarna vet jag inte hur det hade gått… Pär har åkt till Öland igen, hans sista semestervecka. På tisdag är det årsdagen av svärmors död och svärfar behöver stöd och sällskap.

Värme

Jag hade tid för samtal med AG idag efter ett 5 veckor långt semesteruppehåll. Det kändes bra. Nästa gång ska vi ta itu med basutredningen, så att den blir färdig någon gång.

Efter samtalet åkte jag till Flemingsberg och hämtade mitt nya id-kort. 5 år tills jag måste genomlida den processen igen.

Det är varmt nu. 26 grader idag. Jag tycker att det är kusligt varmt i solen samtidigt som vindarna känns relativt svala tillsammans med skuggan. Jag hade både keps och solglasögon idag för jag vet att huvudet alltid känns som det kokar efter bara en kort stund i solen. Jag gick långsamt båda vägarna mellan Södertälje central och psyk och som tur var fanns det långa, skuggiga partier.

Tatuering

Jag fick min åttonde akupunktur-behandling igår, men den gav inget. Det känns ganska urvattnat på något sätt. Förmodligen för att jag fortfarande har rejäla värmepåslag som visserligen inte är lika illa som vallningar, men ändå… Har jag haft förhoppningar om ett omöjligt mirakel igen? Passande nog ska AL ha semester i några veckor och det blir ett naturligt uppehåll. Skönt! Jag ska träffa henne igen i slutet av augusti.

Idag tränade jag med gummibanden och åh, vilket bra pass det blev!! Flyt, koncentration, ork och roligt!

Jag har funderat en hel del på hur människor uppfattar övervikt/fetma. Jag väger knappt 104 kg nu och det är jävligt mycket och det är inget jag kan dölja på något sätt. De som ser mig för första gången ser nog min övervikt för vad den är medan Pär och Elin som lever med mig och sett att den har kommit lite i taget ser på den med mindre fördömande ögon. I böcker beskrivs alltid en person som väger runt 100 kg som ENORM. Personen vaggar alltid framåt eller lufsar, stolar knakar och soffor protesterar, det stånkas och stönas. I en bok jag nyligen lyssnade på anspelade författaren HELA tiden på mannens storlek. Hans händer var alltid labbar, dasslock eller till och med ramar som lades över kaggen eller på en stolsrygg. När han stod i vägen för ljuset från en lampa var det som en solförmörkelse. Jag tar alltid illa vid mig, jag känner mig träffad och det är därför jag funderar på om omgivningen verkligen uppfattar mig som så … grotesk? Har (normalviktiga) författare ingen uppfattning om hur mycket 100 kg är när det handlar om en människokropp? Mannen i boken är förmodligen längre än jag med mina 167 cm, så hans övervikt borde vara fördelad på ett annat sätt. Jag vaggar inte fram, jag flåsar inte så fort jag rör mig och jag är inte stor som en solförmörkelse!

Vi hoppar mellan ämnena idag och nu ska jag skriva om tatueringar! Tatueringar har alltid fascinerat mig som konstverk och jag föredrar bild, färg och form framför text för jag skulle inte vilja vara ett vandrande plakat som människor inte kan låta bli att försöka läsa på. Helkroppstatueringar är för mycket medan enstaka bilder eller symboler är läckert. Jag har varit sugen på att tatuera mig i många år och nu har jag äntligen bestämt mig för att göra slag i saken. Det har inte varit helt lätt att hitta en seriös tatueringsstudio, men det ligger en på Norrtullsgatan på väg till nåldamen, så det måste ju vara ödet, eller hur? Tidigare ville jag ha en delfin på skuldran, men nu vet jag längst in i själen att jag vill ha ett marsvin på överarmen. Och en kanin på den andra. Igår hade jag tid för konsultation och hade en bild på Tösen, men jag blev besviken. Bilden fungerar inte, den är för mörk med för många skuggor och för få detaljer. OM den skulle ha fungerat skulle det ta 2,5 – 5 timmar och kosta 3000 kr!!! Att ta en marsvinsbild från Google är INTE ett alternativ. När besvikelsen hade lagt sig bestämde jag mig för att själv rita ett stiliserat marsvin och en stiliserad kanin och skicka dem till studion för godkännande. Häpp! Fortsättning följer!

Det här är Tösen, min allra första Hjärtgris som jag fortfarande kan sakna. Elin tog bilden.

3 egenskaper hos mig själv som jag är tacksam för:

Jag kan teckna.

Jag har lärt mig att komma tillbaka efter en besvikelse.

Jag är ärlig.

Fotogenisk

Jag var hos polisen i Flemingsberg idag. Det var dags att fixa nytt id-kort dels på grund av att bäst-före-datumet närmar sig och dels för att jag har ändrat stavningen av mitt förnamn med “w” i stället för “v” och det måste offentliggöras. Det rent bildliga resultatet var lika nedslående som vanligt och jag blir alltid deppig efteråt. Jag kommer att se ut som en dyster fetknopp. På mitt nuvarande id-kort ser jag ut som någon som är med i “Efterlyst”. Jag är INTE fotogenisk.

Trots att jag inte lagt in någon före-bild, så lägger jag in en efter-bild på vår balkong. Den har eftermiddagsskugga.

Balkongen

Jag har en grym träningsvärk i låren, men jag kom iväg på en promenad idag. 50 minuter i ett bra tempo till och med i serpentinbacken. Det var skönt!

I och med att övervåningen blev färdig tidigare i år har vi arbetat oss igenom varje rum utom badrummet som vi inte kommer att göra något åt förrän det blir absolut nödvändigt. Den här sommaren bestämde vi att äntligen göra något åt balkongen. Den 1 juli firade vi 20 år sedan vi flyttade hit och det är lika länge sedan vi gjorde om balkongen. Pär tog bort den gamla mörka trätrallen och lade dit ljust impregnerat trä. Balkongmöblerna – som jag lääääänge velat byta ut eftersom de var obekväma – har också uppgraderats till 2 stolar med höga ställbara ryggstöd med baby-blå dynor och ett litet bord. Pär började igår morse och blev klar idag och vi var på IKEA på eftermiddagen. Vilket lyft!

Den här låten ger mig lyckorusningar!! “A walk on the beach” med Junge Junge. Den ska spelas HÖGT – den svävar och flyter och är så JÄKLA bra!! Jag brukar lyssna på den flera gånger på raken.

Stress

Jag hade för avsikt att träna med gummibanden idag. Det skulle bli det första passet på 4 veckor. När jag vaknade i morse hade jag ångest och var rastlös samtidigt som jag var trött. Jag kom på mig själv med att försöka hitta en anledning att hoppa över träningen. Jag kände mig stressad eftersom jag väntade en matleverans på eftermiddagen (som INTE skulle krocka med träningen!) och så är Pär på väg hem och det innebär alltid en omställning. De tisdagar jag tränar äter jag lunch tidigare och eftersom jag oftast har börjat passet ungefär klockan 14, så har jag börjat sikta in mig på just det klockslaget och gissa vad? Jag känner mig stressad! Jag måste ofta, OFTA upprepa och intala mig själv att jag inte behöver vara stressad. Det finns ingen tid att passa! Jag skulle kunna träna till sena kvällen om jag ville (och orkade)! Fördelen med den här varianten av stress är att eftersom det är jag själv som har skapat den kan jag motarbeta den och jäklar vad jag får slita med det! Just idag lyckades jag för träningspasset blev av och det var skönt och roligt även om koncentrationen inte var på topp. Kroppen behövde det där! Det fungerade alldeles utmärkt att ha träningsskorna eftersom tån är helt kurant och jag har inte känt av knäet.

3 egenskaper jag är tacksam för hos mig själv:

Jag skrattar inte när någon ställer frågor om självklara saker eftersom jag avskyr att själv bli behandlad så.

Jag har en kropp som fungerar utmärkt även om den har en och annan krämpa.

Jag vågar ofta gå mot strömmen.

Behandling numro 7 hos AL. Idag var jag trött (sov inget vidare i natt) och hade väldigt ont i nacken och nedre delen av ryggen. Det blev många nålar idag och smärtan i nacken lindrades avsevärt! När jag kom gjorde det ont att bara trycka lite lätt. Det började regna när jag gick till tåget och det har fortsatt sedan dess och det öser verkligen ned. Temperaturen har sjunkit med hela 10 grader under dagen. Fönstret hos AL stod på glänt och jag kunde lyssna på både regn och åska som ackompanjemang till den lugna musiken. Det gick lätt att slappna av idag.

Werlabs-resultaten har kommit, men ingen läkarkommentar ännu. Alla värden ser riktigt bra ut vad jag kan se, blodvärdet ligger väl på gränsen och det mest uppmuntrande är att jag har lyckats sänka både (det onda) kolesterolet och långtidsblodsockret på egen hand! Inga otäcka statiner här inte!

3 egenskaper jag är tacksam för hos mig själv:

Jag ältar inte.

Jag blir allt mer flexibel.

Jag är stolt över att vara introvert!

Kroppsminne

Jag promenerade runt Flaten idag igen och tittade in i Elins och Robins lägenhet igen, den här gången för att lämna 2 ytterkrukor. 35 minuter i bra tempo – inget hasande eller haltande. Det kändes som om kroppen plötsligt mindes hur det ska kännas att promenera. På raksträckorna blir det ett tempo och en steglängd, i uppförsbackar ändras tempo och steglängd och armarna får hjälpa till och nedförsbackar blir höfterna involverade. En form av kroppsminne. Det var skönt och jag behöver inte starta om från noll – det finns ett förråd att ta av. Sedan fortsatte jag till Konsum och den sträckan tog jag på bara 15 minuter. Jag hämtade 3 paket hos Alexis (f.d. Bamses) och jag hade varit förutseende nog att ta med en packrem och den behövdes. Ett av paketen innehöll ett nytt massagebälte av märket Beurer som är det bästa jag någonsin har haft! Mitt gamla har lagt av efter ett flitigt användande i några år och jag fick leta en del på nätet innan jag hittade ett på Med24.se.

Underbara grönska som ger en välbehövlig skugga!

Boknit

Antingen har jag halkat ur min läsperiod eller så har jag blivit så kräsen att jag inte hittar någon bra bok. Det är ingen ny situation, tyvärr. “Av gudarna märkta” av Snezana Lindskog skulle kunna vara bra om det inte var för språket och jag klarar inte att se förbi ett dåligt språk och därför tror jag att det blir allt färre böcker som kommer att passera min orimligt kritiska blick. Det är alldeles för många adjektiv (påminner mig om Elisabet Nermert). Det blir smörigt. Många upprepningar och en ansträngd känsla av att hitta synonymer för att undvika just upprepningar. Jag läste 35 sidor.