Trygghet.
Månad: september 2023
Magövningar
Jag promenerade 50 minuter idag och efteråt gjorde jag mina ryggövningar (för att motverka stelhet) och de 2 varianter av magövningar som jag googlade mig fram till.
Den s.k. klättraren är överraskande tuff för de raka magmusklerna. Jag hittade den i ett nummer av iForm.
För att träna de nedre magmusklerna gör jag klassiska benlyft. Det gäller att spänna rumpan för att inte belasta ryggslutet.
“Den sanslösa hanteringen…
… av tjocka människor” av Susanne Brandheim är en upprörande, ögonöppnande, tankeväckande och intressant bok. Just nu lyssnar jag på den. Det är Hanna K. Schmitz som har läst in den och hon gör en strålande insats för det kan inte vara lätt att läsa in en faktabok som dessutom är akademisk och känslobefriad. Det här är ännu en bok som jag måste ha i fysiskt format för att kunna göra markeringar! Jag kommer att återkomma till den på samma sätt som jag gjorde med “Kriget mot kroppen”. Böckerna kompletterar varandra och ger mig en kunskap och hållbara argument i eventuella diskussioner.
Här kommer ett smakprov! Det var en amerikansk forskare som uppfann fetmaepidemin 1996 som likställde tjockhet med sjukdom. Vid vilken annan epidemi som helst blir de sjuke frisatt från ansvar, men det gäller inte vid fetmaepidemin. Den anses vara ett problem på befolkningsnivå, men det är den enskilde som får ta ansvaret.
Hjärtevärmare
Damfotboll
Nations League som även fungerar som kvalificering till OS i Paris nästa sommar. Sverige behöver vinna gruppspelet med 4 matcher. De har varit med i vartenda mästerskap sedan damlaget bildades i mitten av 1970-talet. Vartenda mästerskap! I fredax, tror jag, spelade de mot Spanien i ett utsålt (drygt 16.000 i publiken) gamla Ullevi. Det stod 2-2 när Spanien fick en, enligt mig och många andra, felaktigt tilldömd straff och vann med 2-3. Ikväll spelar de mot Italien (som de utklassade med 5-0 i VM) där Italien har hemmaplan. Hoppas att de har rest sig från fredagens smocka!
Svacka
Förra veckan var jag utomhus 1 enda gång och det vara tur & retur Konsum. Otroligt trött och ingen lust eller ork att göra någonting. Igår vaknade jag med ångest och tog 1/2 Lergigan. Förkylningskänsla och allmänt ruggig, men jag tvingade iväg mig själv på en promenad – jag MÅSTE ta mig över tröskeln! – som inte blev lyckad. När jag kom hem sov jag i 1,5 timme. Jag tror inte att Lergigan hjälpte. Jag blev bara trött och sov ytterligare 2 timmar på eftermiddagen. Trög och nere resten av dagen och sov hyfsat inatt. Idag känns allt bättre. Jag gick en långsam promenad, köpte Napoleon på vägen hem och gjorde mag- och ryggövningar.
VARFÖR är det så svårt att komma iväg på en promenad när jag tycker om det och vet att det känns bra både före och efter?!
Mahogny
Vi firar 31-årig bröllopsdag idag! Mahogny: hårt, slitstarkt och motståndskraftigt mot termiter. Ålrajt! Vi firar med indisk mat och Napoleonbakelse.
Hjärtevärmare
Trovärdighet
Om du är mitt i det spanska originalet av “La casa de papel” eller tänker se den utfärdar jag härmed ….
S P O I L E R V A R N I N G DE L U X E !!!
Serien är omskriven och enligt en dokumentär är den till och med ett “globalt fenomen” (utom i europa). 5 delar eller säsonger. De 2 första om ett rån av myntverket i Madrid och övriga 3 om rånet av Spaniens guldreserv från centralbanken. Jag skriver inget om handlingen utan om trovärdigheten som sjönk för varje säsong. Jag har plöjt serien av nyfikenhet och i brist på annat och den första säsongen var bra. En version av “Ocean’s eleven”-filmerna. En snillrik nisse med kumpaner som har olika specialkunskaper och ett brottsligt cv.
Det har ingen betydelse om det är fantasy eller action, det måste alltid finnas en visst mått av trovärdighet. Det 2 första säsongerna utspelar sig under 6 dygn. När någon blir skjuten i låret eller i axeln, får kulan urtagen, sys ihop och medicineras med antibiotika, så är det inte troligt att man deltar i handlingen på något sätt eller ens haltar i det sista avsnittet. Ingen av rånarna får några som helst men utan lever loppan med varsin del av bytet i olika delar av världen under 2 års tid.
En världsmästare i schack är strategisk och kan räkna ut många drag framåt, men är ändå begränsad av spelets regler. Professorn i serien är löjligt intelligent, en schackspelare och visserligen är han samspelt med kumpanerna, men de är bara människor och gisslan är inte heller mer än människor och människor är allt annat än förutsägbara eller pålitliga i pressade situationer. Ändå lyckas han med konststycket att planera för x antal scenarior beroende på utvecklingen öven om det skulle skita sig. Det som kändes nytt var att de var inställda på att ingen skulle skadas, gisslan fick till och med de mediciner de behövde, och att syftet med rånet var att visa på orättvisan i att banker och institutioner går med vinst utan att den tillfaller de vanliga människorna. I inledningen av säsong 2 slänger de ut några miljoner euro över Madrid.
Det andra rånet är så avancerat och sinnessjukt väl planerat att det blir fånigt. Spaniens guldreserv i Nationalbanken. Med hjälp av 2 falska militärfordon tar de sig in med en helvetes massa vapen och utrustning. De bygger en vattentunnel, dykutrustning, 2 ugnar att smälta guldet i plus en superduperpump som, vid ett annat tillfälle, stals från en norsk oljerigg!!! Massor av vapen, sprängdeg och granater. Trovärdigheten störtdök.
De fritog den enda kumpanen som fångades efter första rånet. Han hade torterats i 2 månader och visserligen led han av PTSD, men var fortfarande i fin fysiskt vältränad form. Det här rånet urartar ganska fort och professorn får utnyttja alla sina reservplaner. Han och hans flickvän skiljs åt, åker fast, fritas, skadas, men ger inte upp. Nu är det TRE säsonger som utspelar sig inom loppet av 6 dygn. Tideräkningen som fanns med vid första rånet saknas och ingenting känns rimligt. De skadas, åker på stryk, opereras, utsätts för mordförsök, sover aldrig, äter aldrig, men fungerar lik förbannat även när det hela utvecklas till ett regelrätt krig – jag överdriver inte – med bunkrar, k-pistar och ett vansinnigt raserande av själva byggnaden.
Mitt i allt det här finns en höggravid kvinna. Det var hon som torterade den tillgångatagne kumpanen och sen övertar förhandlingarna. Kom ihåg att det rör sig om 6 dygn. Efter 3 dygn blir hon utsparkad, uthängd och efterlyst. Hon är den enda som lyckas med konststycket att hitta professorn i hans håla som han leder allt ifrån. Hon håller honom och 2 kumpaner i schack när förlossningen startar. Hur länge håller den på? Ingen aning. I de resterande avsnitten är hon alltså nyförlöst, på rymmen med ett spädbarn, kör bil i hastigheter och på vägar som endast stuntförare klarar av, hon lämnar babyn gråtande i bilen medan hon tar itu med professorn som följt efter henne (med en skottakadad fot). I fortsättningen bär hon barnet i famnen, det gråter ibland. Hon ammar aldrig, bryr sig inte om skottlossning eller höga ljudnivåer och har plötsligt gått över till rånarnas sida. I sista avsnittet har hon en tajt läderkjol på sig och ser definitivt inte ut att ha fött barn 3 dagar tidigare. Varför i hela friden var karaktären gravid över huvud taget?! Var skådespelerskan gravid i verkligheten?
Professorn hade en sista plan för när precis allt har gått åt helvete och allt, precis allt, hängde på att han lyckades övertala löjtnanten som ansvarade för hela polisinsatsen. Natuuuuurligtvis lyckades han! Alla gick fria med nya identiteter och med guldet. Summa summarum: brott lönar sig. I alla fall i Spanien.
Chips
Jag gillar verkligen chips! Den salta smaken av potatis. Möjligen grillchips med löksmak, men enkla, salta potatischips vinner i längden. Nu har jag upptäckt OLW brynt snör & havssalt och är heeeeelt såld! När jag smakade det allra första finräfflade, gyllengula chipset och upptäckte hur fenomenalt frasigt det var slöt jag ögonen i ren och skär njutning. Först en lätt smak av smör och sedan den salta kryddan. Vanligtvis äter jag chips framför en film eller när jag läser och det blir ofta att jag trycker i mig dem utan att egentligen känna smaken. När jag äter OLW:s smör & salt-chips lutar jag mig tillbaka, möjligen med en ljudbok, tar ett chips i taget, biter av halva, låter smaken dröja kvar innan jag äter den andra halvan. Ett chips i taget gör att de räcker längre.