Det sägs att man ska sluta när man är på topp och det gjorde skaparna av “Downton Abbey”. Idag såg jag den sista och avslutande filmen (hela serien består av 6 säsonger 5 “mellanfilmer” som jag kallar dem). Tomheten blandas med vissheten om att jag kan se alla säsonger och filmer igen när helst jag vill. Det här är tidernas bästa serie! Jag kan inte hitta något negativt med den. Inte ens det att den är slut för de valde att sluta när den var som bäst. Hela serien utspelade sig från april 1912 till och med nyårsafton 1925 och de åren förde med sig enorma förändringar för den sortens stora gods som Downton utgjorde. Om de hade valt att göra fler säsonger, så hade mycket av stämningen och känslan gått förlorad.
Jag skriver om den kompletta serien vilket innebär att jag inte tänker avhålla mig från att skriva om det som har hänt även i den sista säsongen och filmen. Ett bevis för hur mycket jag tycker om den här serien är att jag har tittat på allt extramaterial (utom smygvisningar av mellanfilmerna), precis allt. Eftersom jag är intresserad av historia tycker jag att det har gett mycket för extramaterialet har inte innehållit borttagna scener eller “gag-reels” utan fakta och förklaringar. Speciellt den nästan 1 timme långa dokumentären i sjätte säsongen som gav en grundlig inblick i vad det innebar att leva och arbeta i ett så stort hushåll. Alastair Bruce har varit historisk rådgivare genom hela serien och är oerhört noggrann, men han vet vad han talar om. Dessutom har han dykt upp i 2 mindre roller som jag har noterat.
Det är Highclere Castle som har den egentliga huvudrollen och fungerar som bostad även i verkligheten. Det är magnifikt och dryper av historia. Det är vackert med makalösa omgivningar. Själv skulle jag definitivt inte vilja bo där för det är omöjligt att skapa hemtrevnad. Det skulle kännas som att bo i ett museum! Dessutom kostar det omkring 70 miljoner svenska kronor per år att hålla det igång vilket innebär att de nuvarande ägarna är, mer eller mindre, tvungna att t.ex. hyra ut det som inspelningsplats och bröllop. Nu har de i alla fall fått ekonomisk hjälp för det är tydligen omöjligt att få en biljett för en guidad tur på grund av stor efterfrågan.
Kläderna, åh, de vackra, vackra kläderna! Det är damernas kläder som är vackra för herrarnas kläder händer det inte så mycket med. Damerna börjar med höghalsat, långärmat och korsetterat och slutar med med knälångt, bararmat och bobbat hår. Min kroppskonstitution är långt från den tidens plattbröstade, slanka ideal, men även för mig skulle kläderna ha varit bekväma med de raka, lösa linjerna och de halvhöga klackarna. Vacker, så vackert…
Robert och Cora gifte sig för att Cora hade de pengar som behövdes för att rädda Downton. De har fått det att fungera och är väldigt gulliga ihop. Roberts mamma, änkegrevinnan Violet, är ett rivjärn med hjärta. Min absoluta favorit! Maggie Smith är fantastisk i rollen. Sybil är den yngsta dottern och troligen den vänligaste personen av alla. När hon dog stortjöt jag och det blev inte lättare trots att jag såg serien flera gånger. Tom Branson började som chaufför och slutade som förvaltare av Downton. Honom gillade jag mer och mer. Edith, mellandottern, så oerhört prövad och otursförföljd, men samtidigt den karaktär som utvecklades mest från sysslolös aristokratisk ung kvinna till självständig tidningsägare. Mary, den äldsta dottern har jag aldrig gillat. Hon är en bortskämd och elak ragata och det var inte förrän i den sista filmen som hon var genuint vänlig mot Edith. Satmara! Jag har lite svårt att förstå varför så många män friade till henne genom seriens gång. Den korta period när hon var tillsammans med Matthew, då var hon möjlig att tycka om. Matthew saknar jag fortfarande! Jag har tittat noga på extramaterialet och manusförfattaren/seriens skapare, Julian Fellows hade ingen vettig förklaring till varför han tyckte att det var nödvändigt att ha ihjäl Matthew. Varför?! Isobel, Matthews mamma, är bitvis väldigt påfrestande, men tillsammans med Violet har hon några av seriens bästa replikväxlingar. “Put that in your pipe and smoke it!” och “Have you changed your medication?”. Stackars Robert som alltid satt mellan de 2 stridbara damerna vid middagarna. Mrs Patmore och Daisy är så gulliga tillsammans. Anna och Bates – inget äktenskap har utsatts för såna prövningar som deras… Mrs Hughes och Carson är 2 ankare som varken serien eller huset Downton skulle ha klarat sig utan och Carson är den absolut mest konservative personen av de alla. Han är värre än till och med änkegrevinnan Violet. Miss O’Brien gillade jag just för att hon var så sur, missnöjd och intrigant. Elin och jag kallade henne för Lilla My.Thomas Barrow gick från avskydd till favorit och jag tyckte så synd om honom i sista säsongen för han var så ensam och mådde så dåligt.
“The stiff upper lipp” som är ett genomgående personlighetsdrag hos alla (utom Cora och hennes mamma som är amerikaner). Det finns många tillfällen när jag har velat skrika “Prata med varandra för bövelen!!”, men på den tiden gjorde man inte det vare sig man var brittisk eller amerikansk. De gör flera anspelningar på den engelska tillknäpptheten och Violet är övertygad om att den har med den engelska vädret att göra. Jag gillar den för den gör att när de väl släpper spärrarna, så känns det genuint och äkta och inte amerikanskt översvallande och påträngande.
Det finns ett minus med serien, men det har inget som helst att göra med produktionen utan – som så ofta förr – den svenska översättningen. Titlarna översätts inte konsekvent och vissa uttryck har översatts ordagrant och blir så fel att jag får allergiska utslag. “There isn’t a woman who hasn’t been captured by a uniform.” översattes med att det inte finns någon kvinna som inte har tagits av polisen när man syftar på att falla för det stiliga med uniformer. “Her ladyship is waiting in the drawing room.” översattes till att hon väntade i ritrummet när det handlade om att hon väntade i omklädningsrummet. Så pinsamt dåligt! Till slut valde jag att titta med engelsk text (eftersom jag inte vill ha så högt). Det var samma sak när jag tittade på “The Tudors”.
Downton Abbey – världens i särklass bästa serie!
