Den andra delen

Jag har läst ut en till bok! Fanfarer och hurra-rop! “La peregrina” av Cecilia Samartin som är en fristående fortsättning på “Señor Peregrino”. Det är 1,5 år sedan jag läste den första delen och trots att jag tyckte att den var mycket bra minns jag inga detaljer, men medan jag läste den andra delen mindes jag mer och mer. “Jaaaa…just det!”

Señor Peregrino eller Antonio som han egentligen heter, har lämnat sjukhuset tillsammans med Jamilet, han hävdar att hon är hans barnbarn och har testamenterat allt han äger till henne. Hans fru, syster B eller Jenny som hon egentligen heter, är rejält omskakad. Jamilet vill veta mer om Rosa, Antonios stora kärlek, som hon känner ett starkt band till och startar en efterforskning. Samtidigt som vi följer Jamilets sökande får vi veta Rosas historia och mot slutet vävs allt samman.

Den andra delen var minst lika bra som den första! Cecilia Samartin är en skicklig berättare och handlingen flyter på i ett jämnt tempo, den ena kapitlet efter det andra. Jamilets moster Carmen är en karaktär som onekligen sätter fart på det mesta. Det finns en scen långt fram i handlingen där hon klär sig och sminkar sig. Hennes självförtroende är det inget fel på och enligt henne själv ser hon fantastisk ut, men sedan får man se henne med Antonios ögon och … ja, han har en annan uppfattning om jag uttrycker det så. Det är skickligt! Naturligtvis kommer jag att läsa den tredje och avslutande delen.