Visste ni att …

… ett marsvin som bor ensamt blir mindre stressat av att inte hanteras/gosas med? Marsvin som lever med en flock får en grundtrygghet och klarar hantering bättre. Bibbi har bott ensam i 1 års tid och mår faktiskt prima! Hon är pratig och nyfiken, matglad och – överraskande nog – mindre skygg. När jag sitter på golvet för att städa buren håller hon mig alltid sällskap jämfört med hur hon såg till att hålla sig i motsatt ände på den tiden hon bodde med Mimmi. Vi pratar med henne och handmatar med diverse godsaker, men det är sällan vi gosar med henne.

Elin kände sig frusen, så hon lyfte upp Bibbi och stoppade nästan in henne under tröjan. Bibbi var helt lugn och det syns på hennes blick. 
Bibbis fina tryne.

Jag var ute med stavarna idag. 60 minuter, 4,2 km (5,3 utan stavar). Jag tog de nya MBT-skorna och det var knivhugg i hälen de första 10 minuterna, men sedan gick det riktigt bra. Det var en ganska skön runda och nu verkar kroppen ha vant sig vid stavarna för jag blev inte alls trött i armarna. Den långärmade nya tröjan från Àhkka var väldigt skön!

Panik. Ångest. Jag känner mig fet igen och har faktiskthelt ärligt – svårt att tro på att jag verkligen har gått ned 7 kg för det känns inte så längre. På måndag ska jag träffa IB för den första uppföljningen dvs. inte stödsamtal. Målet med de 3 första månaderna var att gå ned 10 kg och det målet kommer jag inte att nå, men då räknade vi i och för sig med att jag skulle genomföra 3 veckors rivstart med enbart måltidsersättning och det vet vi ju hur det gick… Jag försöker att inte fundera så mycket på det här just nu utan väntar till på måndag och då kan förmodligen IB ge mig råd och peppa mig. Och väga mig och mäta midjemåttet…

PS. Jag gjorde Högskoleprovet ordförståelsetest och fick 19 av 20. Jag missade ”deduktion” som tydligen är det samma som ”härledning”. Har aldrig hört det ordet, inte på svenska.

Bibbi

Vi har ju bara ett enda marsvin kvar nu och vi kommer inte att skaffa fler. Det är Bibbi som lever ensam i en bur lika stor som presidentsviten på ett lyx-hotell. Hon har alltid varit oerhört skygg, men ända sedan hennes mamma (Mimmi) dog i februari har hon faktiskt tuffat till sig. Bibbi och jag bondar för fullt. Hon har vant sig vid mig och ligger kvar i närheten till och med när jag städar buren! Det är en dryg månad sedan som jag fick avliva Maja och Bibbi blev helt ensam, men hon mår bra. Över förväntan bra. Hon är nyfiken även om hon är försiktig, hon äter som en mindre häst och kan vara rätt högljudd. Jag gillar henne mer och mer och hon är ju söt, 70%-arn. Söt som choklad!

Den här bilden tog jag samma dag som Bibbi och hennes syrra Vera kom till oss, drygt 2 år sedan.
Den här bilden tog jag samma dag som Bibbi och hennes syrra Vera kom till oss, drygt 2 år sedan.
Den här bilden lyckades jag ta när jag städade buren igår. Bibbi ser så misstänksam ut.
Den här bilden lyckades jag ta när jag städade buren igår. Bibbi ser så misstänksam ut.

Aldrig mer!

Stilnoct. Sova eller inte sova. Förra veckan klarade jag mig utan Stilnoct helt och hållet. Trots 2 nätter med bara några få timmars sömn mådde jag bra och jag orkade träna. På lördagen däremot sov jag till halv 13. Ett bakslag. I söndags tog jag Stilnoct eftersom det var min tur att sova i soffan. I måndags jag seg delvis pga. fastan och jag försökte utan igen, men den natten gick det inte att somna. Jag domnade bort ibland, men somnade inte förrän vid halv 5!! När jag vaknade vid halv 10 mådde jag uselt. Ångest, trötthet och jag ville inte stiga upp. Det höll i sig hela dagen. Jag hade svårt att äta, svårt att aktivera mig. Efter lunch låg jag i soffan och lyssnade på musik och där blev jag kvar till 18. Ångest och hopplöshet och det kändes precis som det gjorde vintern 2011/2012 och jag har lovat mig själv att inte utsätta mig för det igen. Aldrig mer!! Igår tog jag Stilnoct igen och jag sov gott och jag orkade upp vid 9 och jag orkade promenera i 80 minuter. Det är jag vill må! Jag var rädd för att jag skulle komma att må dåligt och det har varit mitt argument varje gång någon har tyckt att jag borde sluta med sömntabletten. Nu har jag provat och nu vet jag och jag fortsätter med Stilnoct.

Dagens låtlisterepresentant är Tove Styrke med låten ”Burn”. Jag har 4 låtar med henne fördelade på 2 träningslistor och när jag promenerade idag hampade det sig så att 3 av dem kom. Det händer inte så ofta!

Det är 2 veckor sedan vi avlivade Mimmi och jag saknar henne fortfarande. Jag tänker ofta på henne…

Mimmi2

Mimmi är ungefär 6 veckor.
Mimmi är ungefär 6 veckor.
Mimmi och hennes syster. Mimmi till vänster. Bilden tagen av Sophie Eberhorn.
Mimmi och hennes syster. Mimmi till vänster. Vår lilla zebra med mönsterpassningsfel på ryggen. Bilden tagen av Sophie Eberhorn.

 

En gräslig vecka

Det har inte varit någon höjdarvecka och nu syns äntligen ljuset i slutet av tunneln. Jag tänker ofta på hur jag höll Mimmi och hon nosade mig på hakan som för att tala om att hon förstod vad som var på gång. Jag vill gärna tro att hon förlät mig. Jag saknar henne! Jag står fast i mitt beslut att de 2 marsvin vi har kvar nu kommer att bli de sista.

Just idag har det känts lite lättare och jag orkade ut på en 80 minuters promenad där farthållaren var i från början. Termometern påstod att det var 4 minusgrader, men det var för varmt med mössa och handskarna åkte av ganska fort. De jag mötte var ordentligt påpälsade. Det var väl klimakterievärmen som gjorde att jag inte frös.

Dagens låtlisterepresentant är Ferry Corsten med låten ”Not alone”.

 

…och så var de bara 2.

Mimmi fick somna in idag. Pär och jag var med hela tiden. Jag höll henne i famnen länge och jag iakttog hennes andetag och hur de kom med allt längre mellanrum tills de upphörde helt. Döden inträffade 18.53 onsdagen den 24 februari 2016. Jag kommer att sakna henne länge. Mimmi blev min sista favorit. Nu orkar jag inte fästa mig extra mycket vid fler marsvin. Jag orkar inte. Nu har vi bara 2 småbusar. Jag vill inte skaffa fler. Jag vill inte åka till veterinären fler gånger. Nu får Pär och Elin dra det lasset.

Mimmi 9

Jag hann med en promenad idag oxå och det var då jag ringde veterinären, så de 70 minuter jag var ute var ångestfyllda och tårdränkta. Jag handlade lite på Konsum mest för att aktivera mitt nya Medmera-kort. Den nya koden är x666x. ”The number of the beast”. Kanske byter jag den sedan, men just nu tycker jag att den passar in på hur jag tycker att tillvaron är.

2016-02-24_21.36.44

En marsvinsviskare och viktnedgång

Mimmi återhämtar sig inte lika kvickt som vid de tidigare operationerna. Veterinären ringde idag för att höra hur det har gått. Jag sa att Mimmi inte är så pigg och att det är svårt att få i henne något vid stödmatningen trots att hon är inslagen i en handduk. Det faktum att hon protesterar och det ordentligt är ett tecken på att hon inte är i alltför dålig form, men det blir stödmatning ett bra tag verkar det som. Varken Pär eller jag är bra på det där. Pär är för hetsig och jag tycker att det är känslomässigt skitjobbigt även om jag lyckades riktigt bra idag för då hade jag slagit in henne ordentligt. Elin, även kallad Lill-Matte, visade sig vara en marsvinsviskare. Hon är lugn. Hon lyckades få i Mimmi mest inklusive medicinen! Elin har fått jobbet och får inte åka tillbaka till Robin förrän Mimmi mår bra.

Inlindad i en handduk efter att vår egen marsvinsviskare har stödmatat henne. Hon ser inte alltför missnöjd ut, men hon var tvungen att återställa frisyren efteråt.
Inlindad i en handduk efter att vår egen marsvinsviskare har stödmatat henne. Hon ser inte alltför missnöjd ut, men hon var tvungen att återställa frisyren efteråt.

5 procent av 105 kg är 5 kg. Det behövs egentligen inte mer för att förbättra min hälsa avsevärt. Jag vill gå ned ytterligare 30 kg, men rent hälsomässigt kommer effekten redan efter 5 kg och det känns mindre betungande. När det talas och skrivs om fetma är det alltid i samband med hälsorisker som hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och ledbesvär. Det är förmodligen ett av motiven  för oss tjockisar att vilja gå ned i vikt och det är de argumenten som nära & kära samt läkarkåren använder när de inte tycker att vi anstränger oss tillräckligt mycket. Den krassa verkligheten är samhällets attityd till oss som väger för mycket: vi är äckliga, vi är lata, vi är karaktärslösa och dumma i huvudet. Man måste vara jävligt tjockhudad för att kunna strunta i det. Ibland får jag lust att göra ett stort plakat där det står att min sköldkörtel fick spel pga. havandeskapsförgiftning och att det var efter det jag började gå upp i vikt och att det är den hormonbaserade körteln som nu gör det svårare för mig att bli av med kilona plus det faktum att jag har nått klimakteriet som är den största jäkla bromsklossen i viktminskningens historia. Det finns läkare som säger att man måste träna på elitnivå för att gå ned i vikt när man väl har nått klimakteriet. Uppmuntrande, eller hur? Det är inte som jag skyller ifrån mig. Det är fakta som inte fungerar som en sporre utan som gör att jag blir kräkleds på alltihop ungefär 75 gånger per dag.

Åtta armar hade varit bra!

Jag orkade ut på en 70 minuters promenad idag igen. Ålrajt! Det var skönt idag oxå, men benen kändes tunga mot slutet. Tröttheten kan ha varit psykologisk eftersom jag visste att det handlade om en sista backe och 3 trappor…

Dagens låtlisterepresentant blir The Fooo Conspiracy med låten ”My girl”. En bra gånglåt!

Idag har Mimmi både ätit själv och blivit stödmatad. Hon var definitivt intresserad av den dagliga gurkskivan och hon var inte beredd att ge sig utan strid när det var medicindax. Helt klart friskhetstecken! Veterinären är otroligt skicklig på att sno in marsvin och kaniner i en handduk så att bara huvudet sticker fram. Snabbt går det!  Det är för att skona deras ryggrad när man är tvungen att hålla fast dem vid t.ex. stödmatning. Vi fick med oss en tydlig instruktion i bilder. Efter att hälften av medicindosen hamnat i Mimmis päls i stället för i munnen blev jag tvungen att sno in henne i en handduk. 8 armar hade varit bra! På instruktionsbilderna sitter kaninen så fint och stilla mitt på handduken. Ha! Jag hade ett styvt jobb att klara av ett marsvin på under 1 kg.

Fisk & blod och ett Hall of Fame

Idag blev det ännu en promenad på 70 minuter, samma runda som i onsdags fast åt andra hållet vilket innebar den Djävulusiska backen i slutet, men med hjälp av Level 42 tog jag mig uppför den i riktigt bra tempo och utan att svimma på toppen. Det var jätteskönt över huvud taget! Det känns som om orken är på väg tillbaka.

Dagens låtlisterepresentant blir Mat Kearney med ”Heartbeat”. Låten tillägnas Mimmi som vi fick köra akut till veterinären igår. Mer om det längre ned!

Mimmi mådde inte bra igår. Ett tag såg det ut som om hade checkat ut och jag var tvungen att peta på henne för att se om hon levde. När jag skulle städa buren fick jag lyfta ut henne och det var då jag upptäckte att något hängde ut från hennes rumpa. Det var blodigt, det satt fast och det gick inte att trycka tillbaka (jag försökte). Det luktade inte gott. En kombination av fisk och blod. Jag släppte inte taget om henne och medan hon protesterade torkade jag av henne, grävde fram transportburen, lade i handduk och sedan Mimmi. Jag ringde veterinären och fick en akuttid runt 16-snåret. Sedan ringde jag Pär och han kom hem direkt. 1,5 timme efter att jag ringde veterinären fick vi komma in i ett undersökningsrum och då hade vi väntat i 30 minuter. Mimmi undersöktes och röntgades. Pär och jag funderade över om det var värt att utsätta Mimmi för ännu en operation. Vi bestämde oss för att det var det för hon verkade vara i tillräckligt bra form för att protestera mot att åka transportbur och veterinären höll med om att hon är i bra form i övrigt med tanke på att hon fyller 5 år till sommaren. Det var en utväxt som Mimmi har krystat ut, en slemhinneutväxt i vulvan (något som är ganska vanligt hos äldre tikar). Infektionen var rejäl och tillsammans med gaserna i hennes mage luktade det ”…inte direkt hallontårta.” som veterinär AK uttryckte det. Mimmi blev kvar över natten och opererades idag mitt på dagen. Hon är en kämpe! I och med den här operationen har hon klarat 3 nedsövningar med narkos och sedan eftervård. Nu finns hon med i vårt eget ”Marsvinens Hall of Fame”. Just det här ingreppet lämnade inget operationssår, så vi ska bara ge henne antibiotika och hålla koll så att hon äter och dricker. Nu är hon hos Bibbi igen. Pär har stödmatat henne en gång, men hon behöver nog mest vila för att sen kunna njuta av att få må bra igen.

De övriga marsvinsdamerna i Marsvinens Hall of Fame är Tinke & Tösen som var våra allra första grisar, Lotta som fick en enorm tumör i magen bortopererad och som hade för vana att komma framspringande och nappa åt sig en hel paprika och som knallade köket – sovrummet tur och retur, Alice som var framme och nosade på dammsugarmunstycket medan dammsugare var i gång, Humlan som drog iväg med Mimmi på upptäcksfärder långt ut i hallen och så Nåna som hade röstresurser som ingen av de andra har kommit ens i närheten av.

Mimmi 9

Frid råder

När jag har städat större delen av dagen, som idag, så tar Pär hand om middaxdisken fast han lagat maten. Det är en fördelning som jag har insisterat på, men han tycker att den är rimlig. Frid råder. Det är rent & fräscht och undanplockat. Frid råder. När jag skivade upp marsvinens gurkbitar efter middagen (en engångsföreteelse som de tyckte var så lysande att de insisterade på att den skulle bli en tradition och de fick som de ville) kom Bibbi framtassande under köksbordet. Hon är en försiktig gris och är mest en släpvagn till mamma Mimmi. ”Nä, men, hej Bibbi!”, sa jag. ”Hämtar du gurka åt morsan oxå eller bara åt dig själv?” Hon stannade till som för att säga ”Titta vem jag har med mig” och där kom Mimmi. Ingen tveksamhet i stegen där inte. Hon hämtade sin gurkbit själv! Jag blev så glad att jag blev tårögd och en tyngd lyftes bort, den ångest som alltid finns när något av marsvinen inte mår bra. Frid råder!

En keramikskylt som jag köpte i Italien. "Attenti alla cavia" - Varning för marsvin.
En keramikskylt som jag köpte i Italien. ”Attenti alla cavia” – Varning för marsvin.

 

 

Mimmi blir kvar hos oss

Det är inte dax för Mimmi att lämna oss. Bibbi får ha kvar sin mamma. Mimmi är gammal och trött, det är inte mer med det. Hon har inte ont. Hon fortfarande intresserad av att äta. Hon ligger inte ihopburrad. Även om hon inte hoppade ut ur buren när jag skulle städa, så tog hon sig in för egen maskin när jag var färdig och hade lagt in nytt hö. Jag är inte redo att skiljas från henne ännu eftersom hon egentligen mår bra. Mimmi blir kvar hos oss!

Mimmi 9