Månad: september 2022

Emma Bouvin är DN:s bästa och roligaste kröninkörer. Hon skriver om vardagen med man och 2 glin och det är mycket värme och humor. Dessutom svarar hon på kommentarer ibland och det är hon, banne mig, ensam om. Hon får en extra stjärna för det. Idag handlade det om elpris-panik som hennes man drabbats av som bl.a. tar sig uttryck i att dottern inte får äta så mycket rostat bröd hon vill i syfte att sänka elförbrukningen. “Det är ingen mänsklig rättighet att äta rostat bröd!” Emma räknade ut att varje rostning kostade 0,4 öre. Här kommer mansplainandet in. 79 kommentarer. Några få uppskattade krönikan för var den var – en glimt av vardagen med en glimt i ögat – och dit hörde de få kvinnor som kommenterat och 2-3 män. Resten av gubbsen blev provocerade och tog fram miniräknaren för att kontrollera Emmas brödrostningsberäkning. De ansåg att den var felaktig och levererade det rätta svaret. Emmas svar på en av dem kommentarerna var att hennes morfar var lärare i matematik och bekräftade att hennes resultat var korrekt. HA!! Det fanns en envis gubbe som inte bara skrev en egen kommentar utan svarade på andras kommentarer med långrandiga exempel och beräkningar. Han gav sig inte. Härregud! Ett annat uttryck för den manliga osäkerheten är att den ena efter den andra tyckte att det var nödvändigt att förklara för både Emma och oss andra hur vi ska sänka elförbrukningen. Som om det inte redan rabblas i var och varannan artikel nu när vintern lurar runt hörnet. Som pricken över det rostade brödets i fick vi veta att surdegsbröd är nyttigare eller att sluta med bröd helt och hållet. De sitter väl i ljuset av sina glorior med släckta lampor och med mössa och vantar på.

Jag är van vid att bli besviken efter ett val, men det är första gången jag är rädd. Riktigt jävla rädd…

En låt med Five finger death punch

I’m a little bit off today, something down inside me’s different
Woke up a little off today, I can tell that something’s wrong
I’m a little thrown off today, there’s something going on inside me
I’m a little bit off today, a little bit off today

See, I’m a little bit off today, I cannot put my finger on it
Got up a little off today, just to play that same old song
I don’t really wanna try today, I see nothing in my reflection
I’m a little bit dry today, feel like I could die today

… Feel like I could die today

… I’m a little pissed off today and there ain’t nothing you can do about it
I’m a little put off today and I could not tell you why
Got a really short fuse today, everyone around me’s fucking crazy
I’m a little ticked off today, a little pissed off today

I told a little white lie today, I smiled and told someone I loved them
I had to say goodbye today to someone that I love
I couldn’t even cry today, I think my heart is finally broken
Didn’t need a reason why today, I don’t need a reason why today

… I got a little too high today, got lost inside a sea of madness
Crashed a little bit hard today, crashed a little too hard today

… I’m a little bit off today
Something down inside me feels so different
Just a little bit off today
You can all fuck off today

Låtskrivare: Ivan Moody / Jason Hook / Kevin Churko / Zoltan Bathory
Five finger death punch

Källa: LyricFind

Svart. Svart. Svart. Klockan är 9 och morgonen har aldrig varit en bra tid på dagen för mig, men idag är det svart. Valresultatet – sådant det förmodligen kommer att bli när de s.k. onsdagsrösterna är räknade – har sjunkit in och satans jävlar helvete vad det känns tungt. Jag vill gråta. Hur är svenskarna funtade som har röstat fram detta?! Jag är lika oförstående som när nötterna på andra sidan Atlanten röstade fram dåren med orange hud och överkamning. Jag skäms å Sveriges vägnar. Vi är ett litet land som inte påverkar världen på något drastiskt vis, men vi har alltid haft ett bra rykte i det stora hela. Nu kommer vi kommer att vara ett land med en regering som förnekar klimathotet och som kommer att sänka skatterna genom att sparka på oss som redan går på knäna. En regering där det största partiet inte vill ha kvar public sevice eller kritisk journalistik. Vad rör sig i era huvuden, ni som röstat fram detta? Är ni verkligen lika själviska och trångsynta som jag får intryck av? Ilska är bättre än uppgivenhet, men jag orkar inte vara arg. Jag vill inte vara med längre. Efter valet 2006 när svenskarna röstade fram en borgelig regering var vi många som hade en röd knapp med texten “Skyll inte på mig. Jag röstade rött!”. Jag tar fram den knappen igen och vill ändra texten till “…Jag röstade rött och grönt.”. Skyll inte på mig när allt går åt helvete.

Jag hade ingen huvevärk igår!!! Ålrajt!!! Det var den första dagen på över en vecka utan värktabletter och det kändes brrrrra. Förkylningskänslan är borta. Idag har jag promenerat i strålande höstväder. Jag gick samma runda som förra gången. Skönt! Jag behövde verkligen komma ut!

Valetresultat. Ja…vad ska jag säga? Förvånad att det blev så jämnt. Besviken att MP inte fick mer stöd. Lättad över att svenskarna fortfarande tror på sossarna. Besviken att det finns de som röstade på moderaterna trots en svekfull och spattig ledare. Rädd för att så många anser att SD är ett bra parti.

Den ihållande huvevärken, som visserligen är mindre kraftig, ger mig panik. Igår tog jag en Lergigan för första gången på 2 månader och den hade effekt på både ångest och sömn för jag sov gott. Imorse låg jag och drog mig. Det kändes som om huvevärken släppt. Jag vågade nästan inte röra mig för tänk om den kom tillbaka då? Ssshhhh… och så blev jag kissnödig och var tvungen att stiga upp och där var den, min följeslagare sedan 1 vecka. SUCK. Ju längre jag var vaken desto mer kändes den på samma sätt som förkylningsvärk. Jag är småförkyld oxå. Efter jag petat i mig lite yoghurt gick jag till Alexis och returnerade de resterande delarna till lurarna. Sen gick jag till Apoteket och köpte Naproxen som bl.a. kan ge huvevärk som biverkning, men nu är jag desperat!

KD delade ut påsar med valmaterial. Om jag hade varit i form hade jag frågat “Innehåller den falukorv?” alternativt “Jag köper min falukorv på konsum.” Nu sa jag bara att jag redan har röstat. Jag kunde ha lagt till att det inte var på dem. Ebba B kommer att få dras med den korven läääääänge….

Igår såg jag en dokumentär om Tina Turner och den var riktigt bra!! Filmen om henne från 1993, “Tina Turner – What’s live got to do with it” var bra då, men i dokumentären lärde jag känna Anna Mae Bullock från Nutbush, Memphis och hon är fenomenal! Det var Ike Turner som döpte om henne utan hennes samtycke. Något som filmen från 1993 inte har med är att hon kämpade några år efter skilsmässan och fortsatte inte direkt till den Tina Turner hon nu är. Hon såg aldrig filmen eftersom våldet fortfarande låg för nära. När hon slog igenom i slutet av 1980-talet var hon nästan 50 – en mogen kvinna bland alla aerobicsslimmade 20-åringar. Rock-mormor. Hennes scenkläder var konsekvent gräsliga lixom hennes struttiga dansstil, men jävlar vad hon var bra!!! Nu är hon 83 och bor i Schweiz och är lyckligt gift.

I maj, juni skrevs det mycket om invasionen av Ukraina och Trumps oräkneliga förbrytelser. Då höjdes undrande ögonbryn och röster som ansåg att “Vi ska rösta i september – fokusera på det i stället!”. Nu är vi på sluttampen och det är baaaara politik (när nyheten om drottning Elizabeths II död knuffats ned i DN:s nyhetsflöde). Nu höjs ögonbryn och röster igen: “Glöm inte Ukraina! Bli inte krigströtta!”. Suck. Vi har den stormigaste och lortigaste valrörelsen jag har varit med om, så låt mig få fokusera på Sverige och på mitt.

Jag såg en norsk film på svt.play som heter “Vad ska folk säga?”. Den bygger på regissören Iram Haqs (som är en kvinna) egna erfarenheter. Heder, hedersvåld, hedershot.

Filmens handling i korthet – spoilervarning!!

Oslo. Nutid. Familj där föräldrarna invandrat från Pakistan. Nisha 16 år, huvudpersonen, är född och uppvuxen i Norge och har aldrig varit i Pakistan. Pappan och äldsta sonen driver en tobaksaffär. Mamman är hemmafru och kan ingen norska. Yngsta dottern går i skolan. Liten familjefest. Musik. Pappans favoritlåt. Han försöker få med sig frun i dansen. Efteråt skäms hon eftersom hon dansat inför andra män för vad ska folk säga? (En illustration av nivån på hedern.) Nisha blir påkommen i sitt rum med en norsk kille. Pappan misshandlar killen och slår Nisha. Tar för givet att de har haft sex, men han har fel. Nisha söker och får skydd via socialen. Efter ett tag vill mamman att hon kommer hem igen. Pappan och brodern hämtar henne, men kör i stället till flygplatsen. Hela tiden utan ett ord till Nisha. Pappan tar henne med till Islamabad, Pakistan där hans släkt bor och lämnar henne där. Hon kan urdu, men inget annat om föräldrarnas kultur. Nisha tuktas. 8 månader går. Nisha och en av kusinerna blir kära i varann. De smiter ut en kväll, hånglar i ett avskilt hörn, men blir påkomna av 3 poliser. De misshandlar kusinen med käppar och tvingar Nisha att klä av sig medan de fotar med mobilen. De vill ha 20.000 rupier för att inte lägga ut bilderna på internet. Nishas pappa hämtar henne. På vägen tillbaka försöker han få henne att hoppa från en klippa, men klarar inte av det. Tillbaka i Norge blir det maximal kontroll. “Varför var du inte dödfödd?!” Mordhot. Det beslutas att hon ska giftas bort med en släkting i Kanada för att få slut på skvallret. Hon rymmer. Där slutar filmen.

Mina egna funderingar. Jag tog för givet att familjen kom från Irak eller Syrien. Eftersom Pakistan är granne med Indien tog jag, än en gång, för givet att familjen inte var muslimer. Muslimerna får gapa hur mycket de vill om att islam är en fredlig religion. Den är misogyn, förtryckande och främlingsfientlig och ju mer jag lär mig om den desto mer avskyr jag den!!! Finns det någon annan religion med den formen av hedersförtryck eller hederstänkande över huvud taget? Möjligen den gammaltestamentliga kristendomen som ingen längre praktiserar. I filmen framgår det inte varför föräldrarna lämnade Pakistan. Om det handlade om flykt valde de förmodligen inte i Norge. Föräldrarna föraktar Norge, norrmännen och deras sätt att leva. Det omoraliska och fördärvliga väst. Varför stannar de kvar i ett land de inte respekterar? Mamman kan ingen norska över huvud taget trots minst 20 år i landet. Hon går bara hemma och de hon umgås med talar urdu, så varför anstränga sig. På grund av att de bor i kluster av språk och kultur förhindras integrationen.

Samma förhållanden råder i Sverige. Medias övervägande negativa vinkling av invandringens konsekvenser och bristen på “solskenshistorier” leder till att SD får allt fler anhängare och att förflugna uttalanden om “Somalitown” får mer uppmärksamhet än de förtjänar. Om vi fick höra fler positiva berättelser – för sådana måste finnas, eller? – hade vi viftat bort fullt mänskliga tillkortakommanden hos politikerna och SD hade fått krypa tillbaka under den sten de hör hemma.

Jag anser att Sverige ska minska invandringen. Vi måste kunna ta hand om våra egna medborgare innan vi tar på oss ansvaret för andra länders.

“Att vara skeptisk till en obegränsad invandring var detsamma som brist på empati och inlevelseförmåga, till och med rasism.” Janne Josefsson, DN.se den 8 september om den förljugna valrörelsen 2002.