2 ljudböcker

“Grim”av Sara Bergmark Elfgren med Nina Zanjani som inläsare. Den handlar om Kasper och hans pappa Håkan. När Håkan var ung var han med i ett death metal-band med den karismatiske Grim som sångare. Grim dog under mystiska omständigheter. När Kasper sommarjobbar i spökhuset på Gröna Lund lär han känna Iris som är ett stort fan av Grim och bandet. Tillsammans börjar försöker de ta reda på vad som hände då för 30 år sedan.

Boken tillhör genren unga vuxna inom fantasy som jag undviker eftersom jag är trött på alla ointressanta, självupptagna, melodramatiska och stöddiga unga människor som alltid får i uppgift att rädda världen. Varför slapp den här boken igenom det mikroskopiska nålsögat? Dels för att den är svensk för de är alltid mer jordnära och för att jag måste chansa någon gång och den här gången valde jag rätt. Den var överraskande bra! Sara Bergmark Elfgren är en av författarna till “Cirkeln” som har några år på nacken och som jag inte blev särskilt imponerad av, men i “Grim” visar hon att det har hänt saker. Språket och berättandet flyter och dialogerna är väldigt bra, ovanligt bra. Karaktärerna känns trovärdiga och mänskliga och det är uppfriskande med en relation mellan tonåring och vuxen som är sansad och sund, fri från du-förstör-mitt-liv-drama och alla vuxna är dumma i huvet. Det var väldigt intressant att få veta hur de faktiskt arbetar i spökhuset eller House som det kallas. Det handlar om bra mycket mer än att hoppa fram från mörka hörn och skrämma skiten ur folk. Jag fick en insyn i death metal-världen oxå. Det är en stil som jag har oerhört svårt för (det hörs bara en massa skrammel och skrik), men det är kul med nya kunskaper. Jag får inte glömma att boken är kuslig. Författaren har lyckats med konststycket att inte avsluta en kuslig bok med blod och inälvor. Nina Zanjani har en väldigt behaglig röst och gör en lysande inläsning.

“Midnattsbiblioteket” av Matt Haig med Nina Zanjani som inläsare. Nora är 35 år. Hon mår inte bra och har inte gjort det på många år. När hon på en och samma dag förlorar både sitt jobb och sin katt och får beskedet av sin granne att hon inte behöver hämta hans medicin längre är botten nådd. Hon bestämmer sig för självmord. Hon gör det vid midnatt, men i stället för att somna in för gott vaknar hon upp i det som kallas Midnattsbiblioteket där hyllorna är fulla av böcker om hennes liv. Varje beslut hon tagit och allt hon har ångrat. Hon får en möjlighet att leva om sitt liv, att göra om och göra rätt.

Strängteorin eller fjärilseffekten fascinerar mig oerhört! Det finns en film med Ashton Kutcher som heter just “Fjärilseffekten” som handlar om att gå tillbaka i tiden i hopp om att ändra det som blev fel. Det är samma idé i Stephen Kings “11.22.63” om mordet på JFK. Strängteorin handlar om parallella universum där varje beslut vi tar leder till olika resultat och de förgreningarna blir oändliga eftersom dagsform, händelser i vardagen, människor vi träffar eller inte träffar, beslut vi fattar eller inte fattar får konsekvenser som är omöjliga att förutse. “Underskatta inte de små händelsernas betydelse för de stora.” som bibliotikarien i Midnattsbiblioteket säger. Jag läste den här boken förra året och plöjde den på 2 kvällar. Det är inte bara handlingen som är fantasieggande de luxe. Matt Haig har ett fantastiskt språk och just den här boken var väldigt svår att lägga undan. Inläsningen av Nina Zanjani är mycket bra. En intressant aspekt är människans övertygelse om hur ett lyckligt liv ska vara. I boken får Nora möjlighet att hoppa tillbaka till alla de liv hon skulle ha kunnat leva, men hon hittar alltid något som skaver. Det är människans största problem idag. Så fort det blir enformigt eller tråkigt eller krävande på fel sätt, så vill man dra vidare vare sig det handlar om en fest eller ett äktenskap. I Stephen Kings bok visar det sig att det inte alls blev bra för USA eller världen att JFK överlevde. När man frågar någon om vad de skulle vilja ändra på om de fick möjlighet att gå tillbaka i tiden svarar väldigt många att de skulle fimpa Hitler. Om han inte kommit till makten skulle andra världskriget inte ha brutit ut och judarna inte förföljts. Det tror jag oxå eller trodde för visserligen var Hitler frontfiguren och väldigt karismatisk och full av idéer, men bakom honom fanns flera driftiga om än mindre synliga män. Goebbels, Speer och Mengele. Utan Hitler hade vi förmodligen fått ett annat helvete. Däremot hade det inte varit fel om Hitler inte blivit avbruten när han satt med pistolpipan mot tinningen vilket faktiskt hände.

NATO

Sverige ska inte gå med i NATO. Punkt. Det främsta argumentet mot det är att USA är den största medlemsnationen och de senaste åren, särskilt sedan amerikanerna valde Trump till president, har mitt förtroende för USA störtdykt till noll. Jag har aldrig varit en USA-vän och jag har aldrig tyckt att det landet är ett föredöme på något sätt för hur ska det kunna vara det när möjligheterna att rösta minimeras, rätten till abort kanske försvinner helt, den offentliga sjukvården är icke existerande och det inte ens finns en lagstadgad semester för de som har arbete? Hur ska Sverige kunna lita på att USA inte hittar en obskyr anledning till att de känner sig hotade av ett annat land och vi i och med det måste ställa upp? Vår flerhundraåriga fred är något att värna om, även alliansfriheten. Om Sverige ansöker om medlemskap i NATO kommer vi inte att bli godkända över en helg och då får Putin en riktigt bra anledning att jävlas ännu mer.

Pollen

Är det ovanligt mycket pollen i år eller har jag blivit känsligare? Jag är helt däckad. Ögonen är så irriterade att jag drar ned gardinerna för att slippa känslan av grus i ögonen. Näsan är täppt. Jag är trött. Djupa andetag gör att astma-hostan drar igång och damm har samma effekt, så det var ingen picknick att städa. Huvudvärk nästan varje dag. Det tar emot att gå ut i solen, eller skitvädret som jag kallar det, och jag längtar efter en riktigt, riktigt mulen och sval sammanhängande period!

Det här med barn…

Barn är ett känsligt ämne vilken vinkel man än väljer. Ofrivilligt barnlösa tar illa upp när man gnäller på sina barn. Föräldrar blir irriterade när barnlösa har åsikter om uppfostran. De som har barn blir provocerade av dem s0m valt att inte skaffa några. Vi som hade det svårt under spädbarnsåren känner oss bortglömda i den grundmurade uppfattningen att nyblivna föräldrar är rusiga av lycka. Det är få områden där det finns så många förutfattade meningar eller där vi är lika sårbara och oskyddade som när man diskuterar hur man är en bra förälder. Däremot tror jag att de flesta av oss är eniga om att en förälder inte ska avslöja för sitt barn att det inte är önskat.

Den senaste tiden har det börjat dyka upp artiklar som handlar om ofrivilligt moderskap. Ofrivilligt faderskap är en annan sak även om männen i fråga inte varit med i beslutsprocessen. I de här artiklarna betonas att kvinnorna inte ångrar barnet som fysisk person utan att de hamnat i ett livslångt åtagande som de egentligen aldrig velat ha. Det är tabu att säga att amning är jobbigt och smärtsamt. Det är tabu att erkänna att man ibland vill sälja sin unge till första bästa förbipasserande. Det är tabu att erkänna att det är skitjobbigt med sommarlovslediga ungar och att man längtar till skolstarten. Då kan ni ju föreställa er magnituden av det tabu som handlar om att man ångrar att man skaffat barn. Ann-Katrin Dolium har tvillingar i 20-årsåldern och hon var med i tv och talade om att hon ångrat att hon skaffade barn. För henne handlade det inte om distinktionen mellan barnen som fysiska varelser och hennes känsla av att vara fångad. Hon hade pratat med sina barn om det här, de visste om det innan hon gick ut offentligt. Jag undrar hur stämningen mellan dem är nu? De är tillräckligt gamla för att flytta hemifrån om det skär sig fullständigt.

Vem förblir opåverkad efter ett sånt avslöjande? Det måste vara förödande. Jag är ett sladdbarn och det yngsta syskonet i första kullen var 10 år äldre än jag. Mina äldre syskon har varit generösa nog att berätta för mig att när mamma visade sig vara gravid med mig hade de utbrustit “Igen?!”. När jag var 26 år talade min 15 år äldre syster (äldst i första kullen) om för mig att pappa velat slänga mig i sopnedkastet, men att hon räddat mig. Under hela min uppväxt fick jag höra hur bortskämd jag var. Det har påverkat mig och präglat min uppfattning om mig själv och min betydelse för andra. Hur skulle jag ha reagerat om min mamma satt i tv och sa att hon aldrig velat ha mig?

Det här inlägget är det första i kategorin “Min åsikt”. Jag får inte många kommentarer här och jag fick inte särskilt många kommentarer i min förra blogg heller tills jag skrev att jag inte anser att staten ska bekosta ofrivillig barnlöshet. Jag har för vana att svara på alla kommentarer och det gjorde jag den gången oxå till och med när kommentarerna övergick i rena påhopp och elakheter. Till slut stängde jag av möjligheten att kommentera. Jag står för mina åsikter och jag är beredd på mothugg, men inte personangrepp. Det verkar kanske som att jag kommer ifrån ämnet, men jag skriver det här eftersom jag tänker tala om att…

… det mest själviska en människa i den här delen av världen, under detta århundrande, kan göra är att skaffa barn. Inte en endaste människa har bett om att få bli född. Varför skaffar man barn? Här i Sverige. Vi behöver inte se till att vi får fler än ett barn utifall ett eller flera skulle dö i späd ålder. Vem behöver barn för att säkra släktens fortlevnad? Som världsläget är nu är jorden överbefolkad flera gånger om och det påverkar klimatet. Faktiskt. När någon blir förälder blir barnet den största gåvan någonsin. För mamman och pappan vill säga. Att sedan skaffa fler barn är oansvarigt. Telningen kanske tjatar om att få en lillasyster eller lillebror att leka med, men att ha det som argument för fler barn är löjligt. I en artikel för ett par år sedan skrev en man med små barn rent ut att han blev provocerad av dem som valde bort barn. Han undrade vad tusan de gör på helgerna. Jag tänkte att de förmodligen gör allt det som han och hans fru gjorde innan de fick barn. Vet de frivilligt barnlösa något som andra inte vet? Ja. De har tänkt efter först. De har insett att de ska fråga sig själva varför de vill bli föräldrar. Det finns inget osjälviskt svar på det. Det är möjligt att det handlar om press och tjat från föräldrar och vänner, men det bör man kunna stå emot. När jag träffade min man var det självklart för honom att skaffa barn, men inte för mig. Han vet inte riktigt var den självklarheten kom ifrån medan jag hade erfarenhet av mina syskonbarn. Ingen lockelse där inte. Dagens människa upplever ett enormt ansvar när det kommer till att köpa hus. “Ditt livs viktigaste affär!” Det finns ingen som byter jobb utan att ta reda på så mycket som möjligt om den nya arbetsgivaren. Att investera i en bil kräver många beräkningar och undersökningar. När det handlar om att skaffa barn, tja, pang på! Självklart ska vi sätta ett barn till världen som vi har ansvar för i minst 18 år (ett indirekt ansvar och oro finns med resten av ens liv). Det finns inte många som har en bil så lång tid som 18 år. Min dotter är 29 år och jag har frågat henne om hon vill ha barn. Hon är inte säker. Ibland vill hon, oftast inte. Hennes jobb som förskollärare ger henne en bra uppfattning om hur jäkla jobbigt det kan vara och vilket ansvar det är. Hon har inblick, men ändå blir hon stressad av att hennes gamla skolkompisar har både ett och två barn och köper hus och har sig. Varför?

Rena fys-passet

Vi åkte hemifrån strax efter 7 i fredags, laddade bilen och oss själv i Mantorp 2 timmar senare, ny laddning och lunch i Värnamo vid 12 och sen kom vi fram till Hässleholm halv 14. Vissa sträckor är otroligt tråkiga och dryga t.ex. Södertälje – Norrköping. Ren motorväg och inget intressant att fäst ögonen på. Däremot är sträckorna runt Huskvarna och Gränna rena njutningen med Vättern som sträcker ut sig i många kilometer. Jag älskar vatten!

Vi mötte upp Elin utanför den gamla lägenheten. Hon hämtade nycklarna och körde till den nya lägenheten. Den är så fin! En hyresrätt som byggdes för 12 år sedan, men som är otroligt fräsch och känns ny. Det är en tvåa med ett rymligt sovrum som har 3 garderober, ett kök som är genomtänkt och till och med har diskmaskin. Badrummet är underbart! Betydligt större än det vi har med duschkabin, tvättmaskin och tumlare. Mycket vitt med trä i köket och grå detaljer i badrummet. Dessutom har hon en riktig balkong. Lägenheten i Rönninge hade bara en fransk balkong (det jag kallar fusk-balkong) och hos ex-sambon finns varken eller. Nu har hon till och med en garageplats och kommer att köra upp för körkort i juli. Det är en enorm lättnad att veta att hon nu får en högre levnadsstandard och lugn & ro tillsammans med Siri.

Elin behövde äta (hon är nästan läskig när blodsockret sjunker…) och gick och köpte mackor. Pär och jag monterade ihop sängen som blivit levererad dagen innan tillsammans med soffa, tv-bänk och soffbord. Efter det hämtade Elin och Pär resten från gamla lägenheten medan jag stannade kvar och började packa upp. När klockan var halv 18 kroknade vi. Pär och jag checkade in på Statt, duschade, bytte kläder och så gick vi 3 till Casablanca och åt middag. Natten innan sov jag bara 6 timmar och jag var så trött att jag satt som en påse nötter och var inte hungrig, men efter 2/3 av en Calzone återvände livsandarna. Elin och jag gick till Hemmakväll och köpte godis och sen tog hon och Pär itu med att montera ihop soffan. Jag fortsatte packa upp och dona med lite av varje. När vi gick tillbaka till hotellet hade jag ont i hela kroppen och gick lika fort som en ledbruten 80-åring. Det var ljuvligt att få ligga ned sträcka ut kroppen efter bilåkningen och kånkandet.

På lördagen åt vi frukost på hotellet tillsammans med Elin och lade upp strategin för resten av dagen. Vi var inställda på att hinna med så mycket som möjligt nu när vi var där och kunde hjälpa till och släpa och dona. Elin och Pär åkte till och köpte det nästan viktigaste: en ny tv och en dammsugare. Vi skulle inte ha fått plats i bilen alla 3 med tv:n så jag stannade i lägenheten, lyssnade på ljudbok och tog itu med att vika ihop med kartongerna. Herregud såna drivor av packmaterial det blir!!! Sedan åkte vi runt till diverse affärer, så Elin kunde köpa allt sånt man behöver för att få vardagen att fungera. Vi åt lunch på Max i Kristianstad medan bilen laddades. Vi hjälptes åt att få upp gardinstång och mäta hur mycket av gardinerna hon köpt som måste kortas. Elin och jag gick till ICA för att handla mat och medan Pär monterade ihop soffbord, stegpall och tv-bänk. Elin är samma sorts optimist som Pär när det handlar om hur mycket som ryms i en kasse. Vi hade med oss en mellanstor Coop-kasse, men behövde köpa även en papp-kasse och en plastkasse och det blev tungt. Det blev många stopp för vila på vägen hem, men jag fick se hennes närmaste omgivningar. Elin och Pär slogs med tv-bänken när hylla och lådor skulle på plats och jag fållade gardinerna med snabbfåll. Det blev inte så väldans snyggt, men Elin blev nöjd. Middagen hämtade vi från Wok-house. Sedan blev det ett sista ryck och så avslutade vi dagen med att se säsongsavslutningen på “Bäst i test”. Elin har pratat mycket om det programmet och det är mycket roligare än det låter och just det här avsnittet blev extra roligt eftersom vi var så trötta! Sedan gick luften ur oss allihop så att det nästan hördes. Vi kramades och pussades och sade hej då för den här gången. Elin behövde vila på söndagen och vi ville komma iväg tidigt. Jag tog en snabbdusch och borstade tänderna och under tiden hade Pär somnat.

Hela helgen visade sig bli ett enda långt fys-pass och det känns fortfarande i kroppen, men jag känner att styrketräningen har effekt för även om jag blev trött i kroppen i fredags, så kände jag inte av det på lördagen. Pär kommer att åka ned till Hässleholm om 4 veckor och då får de fixa köksmöbler och någon form av hyllsystem och inredning till garderoberna.

Vaccinmotståndare

Jag har sett dokumentären “Vaccinkrigarna” på svt.play i 3 avsnitt. Journalisterna Anna Nordbeck och Malin Olofsson antog falska identiteter och fick möjlighet att följa vaccinkrigarna under 1,5 år. Linda Karlström är en frontfigur i Sverige och har stort inflytande bland de vaccin-skeptiska. I USA intervjuade de Pamela Tommy som är en av skaparna bakom filmerna “Vaxxed” och “Vaxxed 2”. Det är aldrig fel att ifrågasätta och att vara skeptisk, att inte svälja allt man blir matad med, men jag undrar alltid varför och var det börjar. När det gäller vaccinmotståndet finns det en enda person som ligger bakom allt nämligen den engelska före detta läkaren Andrew Wakefield. Det faktum att det handlar om en läkare kan tolkas på 2 sätt: att det faktiskt är en hälsorisk att vaccinera sitt barn eller att han är ute och cyklar så till den grad att han är farlig. Det är det senare som visat sig stämma. Han är tarmspecialist och 1995 fick han ett brev från en mamma vars son blivit autistisk efter en vaccination med antibiotika mot inflammationer i tarmen (om jag minns rätt). Andrew Wakefield var först tveksam om hur han kunde hjälpa henne, men han började undersöka om det fanns ett samband. Han gjorde en studie där 12 barn deltog och publicerade sedan slutsatser som visade på att det fanns ett tydligt samband mellan vaccin och autism. En studie med endast 12 barn är inget tillräckligt underlag för någonting, men han presenterade resultatet som fakta. Efter några år blev han åtalad och blev av med läkarlegitimationen och kände sig tvingad att flytta till USA. Hans ovetenskapliga fakta fick ett enormt genomslag, men det berodde till stor del på att han tog sig tid att lyssna på alla oroliga mammor (det är en märklig men tydlig betoning på mammorna i hela dokumentären och i antivaxxrörelsen) som inte hade någon vetenskaplig utbildning, men som kände att något skorrade. Att inte bli lyssnad på av en läkare har jag upplevt många gånger och det är bara när jag har gått i terapi som det är tillåtet att ta magkänslan som något trovärdigt. Det har blivit allt tydligare att hela antivaxx-rörelsen baseras på just berättelser, tragedier och inte fakta. När någon ställer en kritisk fråga till en anitvaxxare ifrågasätter man deras berättelse och deras sorg. “Antingen förstår du det eller inte.” svarade Pamela Tommy på just en sådan fråga.

Linda Karlström kommer från Österbotten, hon har en examen i ekonomi, är debattör och mamma till 5 barn varav endast det första har vaccinerats. När hennes första barn vaccinerades mot TBC uppstod en knöl på hennes bröstkorg och den befarades vara cancer. Det visades sig sedan att det handlade om en väldigt ovanlig biverkning av just TBC-vaccinet. Efter att ha fått en skrämselhicka de luxe gick hon ut på nätet och började forska. Hon hittade det hon sökte efter: vaccin var farligt. Hon beskriver det som att någon ryckte undan mattan från under hennes fötter och hon sedan slog i huvudet och vaknade ur sin Törnrosasömn. Hon bjöd in vänner och grannar till ett möte i sitt hem och sedan växte intresset, så att hon numera turnerar med sin föreläsning. Materialet till föreläsningarna består av diverse litteratur som vaccinmotståndare har skrivit och ovetenskapliga web-sidor. Även om hon också är ute och cyklar är hon väldigt skicklig på det hon gör. Hon presenterar och väver in det hon har hittat på ett sätt som får åhörarna att tro på det hon säger, hon framställer det som fakta, men det farliga är att hon själv anser att det är fakta.

På 1950,-60 och -70-talen lades skulden för autism på mammorna. De hade problem med att anknyta till sina barn, de var känslokalla och kallades för “kylskåpsmammor”. I filmen om Temple Grandin framgår just detta. Trots att Temple Grandins mamma hade en universitetsutbildning ville läkaren tala med hennes man trots att han hade lämnat dem när dotterns sjukdom blev tydlig. På den tiden hade de ingenstans att vända sig. Numera vet man att orsaken till autism är en komplex neurologisk anomali, den har ingenting att göra med anknytning och den har ingenting att göra med vaccin. I slutet av 1990-talet gjordes en studie i Finland på 2 miljoner vaccinerade barn och inte ett enda av dem fick autism. 2 miljoner är ett rejälare underlag än Andrew Wakefields 12.

Jag säger ofta att dagens ungdom är historielösa. De tar väldigt mycket i vårt samhälle för givet, men vi behöver bara gå tillbaka 100 år för att kunna läsa om hur kvinnor kämpade för och fick rösträtt i Sverige, hur folkhemmet byggdes upp, hur man byggde 1 miljon lägenheter för att så många som möjligt skulle få egen toalett, centralvärme och varmt vatten. Sedan kom p-pillret, rätten till fri abort, mer jämlika löner (även om vi fortfarande har en bit kvar), arbetslagstiftning och föräldraledighet. Något nästan ännu viktigare som glöms bort är hur vi har utrotat flera dödliga sjukdomar. Mässlingen har spridit sig i pandemiska utbrott med miljoner döda. Polion som också skördade många offer och som ännu oftare lämnade permanenta handikapp är utrotad i västvärlden, men i t.ex. Indien finns den fortfarande. Röda hund som kan leda till sterilitet och kan bli riktigt allvarlig om man smittas som vuxen slipper vi bekymra oss om. Spanska sjukan som slog till hårt strax efter första världskriget slutade skördade fler offer än digerdöden. Dagens vaccinmotståndare är historielösa. De senaste åren har antalet vaccinerade barn sjunkit. Det handlar om MPR (mässling, polio, röda hund) trippelvaccinet som tas vid 1,5 års ålder och till följd av det har flera utbrott av mässling härjat t.ex. i Berlin 2015 och på Samoa 2018 där flera tusen insjuknade och 83 dog och de flesta var barn under 5 år. Det fanns ett tydligt samband mellan vaccinskrämsel och mässlingsutbrottet på Samoa. 2 små barn dog natten efter att ha vaccinerats. Obduktionen visade att vaccinets blandats med muskelavslappnande medicin, så barnen dog av läkemedelsförgiftning. De 2 ansvariga sköterskorna dömdes till fängelse. Efter det sjönk antalet vaccinationer drastiskt och när mässlingen bröt ut var katastrofen ett faktum. Lena Karlström hävdar att den här sortens pandemier bara sker i u-länder, men Tyskland är väl inte ett u-land? En influerare från Australien (orkar inte ens leta efter hennes namn) anser att mässling är en vanlig sjukdom som kan behandlas i hemmet och att så många dog på Samoa berodde på dålig sjukvård och dålig kost med en stor del processad mat. Vilket förakt! Hon hade inte dåligt samvete över att sprida farlig, felaktig information. En av Vaxxed-anhängarna i USA hävdar att 1. mässling är inte dödligt och 2. mässling är ingen riktig sjukdom. Visste ni att mässling är luftburet till skillnad från Covid-19? Det smittar genom luften. När en smittad person lämnat ett rum hänger smittan kvar i 2 timmar!! Det kan föra med sig att en enda person kan smitta 9 andra inom loppet av timmar. I nuläget har mässlingsvaccinet räddat ca 23 miljoner liv.

Dokumentären var skickligt upplagd. Del 1 tog upp att vaccinmotståndet ökade och hur journalisterna gick till väga för att få insyn. Del 2 handlade till stor del om Andrew Wakefield som de fick följa och intervjua. I den tredje och sista delen avslöjade de att de var från SVT och att de inte tillhör vaccinmotståndarna. Reaktionerna var övervägande negativa. Förutom att de nästlat sig in hade de även filmat när Linda Karlström trodde att kameran var avstängd och då anförtroddes dem att hon trodde på en organisation som heter New world order. En liten grupp av världens rikaste som kontrollerar allt och dessutom vill hålla befolkningsmängden i schack. Enligt dem är barn mindre värda och kan offras genom dödliga vacciner. Pang! Där gick hennes trovärdighet ned på minus om den över huvud taget varit över nollan. Hon visade sig vara en konspirationsdåre. Hon hade sett en 4 timmar lång film som bevisade att förintelsen var påhittad. Bland annat hävdar hon att gaskamrarna var för små och att det ju inte fanns någon öppning där frisk luft kunde komma in. Vad?? Gaskamrarna handlade om att beröva människorna syre. Hon kan gå med på att judar dödades, men inte så många som 6 miljoner. Dessutom vet ju alla att judarna kontrollerar allt från banker till filmindustrin. Den sortens uttalande som jag trodde försvunnit med andra världskriget. 9/11 har heller aldrig inträffat. Hm. Byggnaderna finns inte kvar, så det kanske handlar om varför de rasade. Linda Karlström tillsammans med Vaxxed-anhängarna hävdar förstås att utbrottet av corona-viruset är en stor bluff. En form av skrämseltaktik för att få människor att underkasta sig och för att minska jordens befolkning, men tydligen dog inte tillräckligt många, så Vaxxed-anhängarna kallar det hela för ett flopp. Behöver jag ens lägga till att vetenskapen är korrumperad och läkemedelsbolagen bara vill tjäna pengar? Bill Gates tillhör tydligen den där lilla maktgrupperingen bara för att han finansierat vaccin till Afrika (?).

Jag tycker att vaccinmotståndet är skrämmande! Det är alltid farligt när felaktiga fakta kombineras med åsikter och känslor. Det är tydligt att de inte vill diskutera eller argumentera och det är vanligt att personer med lite eller inget på fötterna gapar mer än de lyssnar. De är dumma i huvudet, men det är mer skrämmande när den sortens människor gaddar ihop sig än när intelligenta faktamottagliga människor gör det. Vi som vet att vaccin fungerar måste oxå höja rösterna för det fungerar inte att tiga ihjäl människor som är rädda. Rädda människor är inte rationella.

Energibrist

Igår hade vi Vårat Gäng här på middag eftersom Pär fyllde år. Vårat Gäng har modifierats genom åren. När Elin och kusinerna var små var vi 9 personer. När barnen blev äldre gästspelade en och annan pojkvän och som mest satt vi 11 runt bordet. Svärmor dog för 3 år sedan och Elin och kusinerna har vuxit upp och flyttat hemifrån till Hässleholm och Örebro. Igår var vi 8 runt bordet. Den ena kusinen kunde inte komma och svärfar hade med sig sin kompis. Det blev överraskande trevligt! God aptit, samtal som flöt och många skratt. Det var svårt att tro att drygt 2 pandemi-år passerat. Jag hade ågren i ett par veckors tid, men medan de var här och en stund efteråt var jag uppe i varv. Här finns en distinktion. Att jag är uppe i varv innebär inte att jag får energi. Det är mer som en kort och intensiv överladdning som sedan sjunker undan nästan lika fort. Det pratas mycket om introvert och extrovert personlighet. Introversionen har ett oförtjänt dåligt rykte och likställs ofta med blyghet och bristande förmåga att uppföra sig bland folk. Extroversion likställs med en extra stor förmåga att uppföra sig bland folk. Vi lever i ett samhälle där jag misstänkliggörs eftersom jag föredrar att stanna hemma och att jag inte anser att jag behöver en godtagbar ursäkt för att tacka nej till t.ex. en middag. Min pappa var mer utåtriktad än min mamma. Alla mina syskon är/var mer utåtriktade än jag. Svärfar gillar kontakt med många människor medan svärmor var mer lik mig. Min svägerska är som svärfar medan Pär är mitt emellan. Han har inget behov av många mänskliga kontakter, men han undviker dem inte i samma utsträckning som jag gör. Medan pandemin pågick blev många ofrivilligt isolerade och det har visat sig få långsiktiga konsekvenser eftersom sjukvården inte har resurser att hantera behovet och resurserna var usla redan innan. Däremot skrivs det inte lika mycket om att många har upplevt en lättnad av att slippa undan kramar, kindpussar och de sociala krav som finns på de flesta arbetsplatser och faktiskt mår sämre när restriktionerna släppte och de måste återvända till kontoret. Det är ett område av pandemihanteringen som jag tycker att FHM hanterade bra genom att inte stänga ned hela samhället. Vi har i alla fall kunnat gå och handla mat och på så sätt komma i kontakt med andra människor. För de som tycker att det är nödvändigt vill säga.

Nu vill jag återknyta till gårdagens middag och den energibrist som jag upplever idag. En social baksmälla. Eftersom det här är min blogg och jag inte måste hänvisa till vetenskapliga artiklar för att hävda min ståndpunkt, så säger jag så här: extroverta människor får energikickar av att umgås med andra människor, MEN det betyder inte att de är bra på det. När jag träffar på en utåtriktad person fungerar de alltid som ett svart hål. De suger åt sig ALLT, men ger inget tillbaka. Elins ex-svärmor är en extrovert extra allt. Hon pratar, skämtar, skrattar, uttrycker sig i superlativer, men ställer inga frågor. Allt ljus på mig! Min svärfar är likadan om än i en mildare version. Han sa en gång att om det är tyst, så börjar han prata. Vid just det tillfället svarade jag med att det finns en anledning till att vi har 2 öron, men bara 1 mun, men det gick honom förbi. Han hörde dåligt redan då. Svägerskan KAN ställa frågor om mig och mitt, men det är om vi hamnar på tu man hand och det gör vi sällan. Det märkliga är att Pär har regelbunden kontakt med sin pappa och syster där de avhandlar det mesta och då är det som att det räcker. De har fått andrahands information om mig och det räcker. De verkar inte tycka att det är nödvändigt att höra det från mig, så varför fråga? Varför visa intresse? Ett sätt att inleda kan vara att “Jag hörde av Pär att du har snöat in på korsord? Kan du tipsa om nån bra korsordstidning?” Jag lever ett litet liv med få stora händelser och få mänskliga kontakter och det har jag valt själv. Något som jag inte har valt är att vara osynlig, att inte få bekräftelse utan att behöva ställa mig upp och torgföra mina upplevelser, känslor och tankar. Min integritet är för stark för att jag ska finna mig i att behöva göra så. Jag har inga arbetskollegor att diskutera med eller som kan uppmuntra mig och säga att jag gör ett bra arbete. Jag har inga vänner som kan fylla den funktionen och även om det är en konsekvens av de val jag har gjort betyder det inte att jag inte har det behovet. Allt det här dras fram varje gång Vårat Gäng träffas. Det dränerar mitt batteri fullständigt och jag behöver minst 1 dygn för återhämtning. I fred. Helst ensam.