Säkerhetstänkande

Jag tillhör de (få?) som inte har ett mobilfodral med plats för diverse kort. Det är oerhört tjockt och klumpigt och därför känns det allt annat än praktiskt. I stället har jag ett mobilskal som skyddar (den uuuursnygga metallicblå) baksidan av mobilen och en liten rosa plånbok av läder, inte större än ett kreditkort, separat. Dessutom förvarar jag aldrig mobilen och plånboken på samma ställe varken hemma eller när jag går ut. Varje gång jag ser en person hålla ett sådant arrangemang synligt för ficktjuvar eller svara i mobilen genom att vika upp fodralet och därmed avslöja kreditkortsgömman tänker jag: om du tappar bort mobilen, så tappar du bort korten inklusive det du blippar dig genom livet med och som någon annan får mycket nöje av. Du blir av med kontakterna och möjligheten att spärra korten på stört. Även om du kan låna en mobil, så kan du inga nummer utantill för vem kan det idag? Hur smart är det på en skala 1-10? Minus 10 enligt mig. Tänk om! Tänk säkerhet!

Jag var på jakt efter en ny plånbok för mina kort eftersom plastfacken gått sönder ett efter ett efter några års slitage. Jag hamnade på en sida som heter “Living studio” som visade sig ha en jäkligt smart liten plånbok som till och med är snäppet mindre än min rosa.

Inuti finns ytterligare 2 kortfack och en plast-“klämma” för lite xtra kontanter.

DET är smart! DET är säkerhetstänkande! Min är av äkta läder, chokladfärgad vintage (det är därför den ser sliten ut). Jag har nyss fått Pär över på Säkerthetssidan och han är otroligt nöjd. Nu ska vi få över Elin oxå.

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.