Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
Varför är människor så småsinta? Så snara till att hacka och attackera så fort det är något som inte stryker dem medhårs? ALLA har rätt till sina åsikter. Tänk på det när du hittar något du inte håller med om! Kalla inte någon för dum i huvudet eller mindre vetande bara för att du INTE HÅLLER MED. Respektera andra så ökar chanserna för att du själv blir respekterad. Tänk efter innan du uttrycker dig!
De kommer oftare och oftare, dagarna som har ett stort hänglås på sig och jag inte har lust med någonting. Klockan 8 larmade mobilen och jag steg upp direkt eftersom jag var såååå kissnödig. Det var tänkt att jag skulle promenera, men beslutsprocessen petade in många käppar i hjulet. Ska jag gå ut? Orkar jag gå ut? Har jag någon lust att gå ut? Stavar eller inte? Vilken väg? Jag bestämde mig för att duscha i stället och sedan göra en kanna te och knåpa med ett inlägg till SkrivarSidan. Efter dusch och tekokning startade jag datorn. öppnade Word och dokumentet i fråga och sedan blev jag sittande medan markören blinkade i väntan på att något skulle hända. Inget hände. Jag gick in på Apotekets sida för att beställa hem allergimedicin och kolesterolmedicin. När jag ändå var inne gick jag igenom recepten och passade på att beställa Levaxin och Nasonex. Jag kommer till slutet och då slår det mig att receptet på allergimedicinen inte finns med och alltså behöver förnyas. Meh! Ska jag förnya via Vårdguiden? Skulle inte tro det. Det tar ju flera veckor! Då får jag väl ringa vårdcentralen. Frågan som uppstår då är om jag ska vänta några dagar tills receptet är förnyat eller om jag ska beställa det som finns nu och så ytterligare en gång. Jag blev sittande flera minuter och man skulle kunna tro att jag försökte bestämma mig. I själva verket satt jag bara. Inte ens ett försök till beslut. Sedan loggade jag ut. Om medicinerna ligger kvar i kundvagnen, så är det bra, men om de inte gör det så… Jag gick in på FB och gluttade, men det fanns ingen koncentration att läsa inlägg. Jag orkade klicka på en gilla-markering för en sida med kaninbilder. Djur är jag aldrig för trött för! Där finns aldrig några hänglås. Nu ska jag bara vänta på att den här dagen ska ta slut.
Vår torktumlare från Cylinda är bra, men den är inte pålitlig. Den har, precis som tvättmaskinen från samma märkesfamilj, en timer där det är tänkt att jag ska kunna se hur lång tid den behöver på sig innan tvätten är torr och det är självklart att det varierar med mängden tvätt och det är inte det jag stör mig på för jag skriver inte om min torktumlare om det inte vore för att jag stör mig på den. Det jag stör mig på är att timern gissar. Vid ett besök på toaletten ser jag i förbigående att timern står på 3 minuter. 1,5 timme senare visar den fortfarande 3 minuter. Den står i badrummet och kanske är badrummet beläget i en helt annan tidszon, vad vet jag. Det är faktiskt mindre stressande och irriterande att inte ha någon timer alls än att ha en som ljuger mig rätt upp i ansiktet!
Hatten av för drottning Margrethe! Jag citerar: “Ja, vi ska ta emot, men vi ska också berätta vad vi förväntar oss. För det är vårt samhälle som de kommer till. Vi ska ge plats till dem, men de ska förstå vart i världen de har kommit. En plats är inte likadan på andra sidan jordklotet, säger drottningen till Berlingske. Hon lyfter fram vikten av att anpassa sig till det danska samhället. Att följa danska spelregler.” Det finns ingen, ingen som kan säga att det är vare sig främlingsfientligt eller rasistiskt.
Nu har jag haft mens i 1,5 vecka. Vissa dagar är det nästan ingenting, vissa dagar forsar det, men varje dag har jag ont. Innan klimakterieköret satte in blödde jag ca 4 dagar varav 1 max 2 var riklig. Det är ingen picknick…
Drygt 5 timmars städning av badrum, kök, hall, sovrum och vardagsrum. Kroppen protesterar inte alls lika illa som den gjorde förra gången. Det är 2 år sedan jag dårstädade ett rum i taget (samma rum som idag) och jag vet att jag tjatar, men den gången lärde jag mig hur jag ska få rent och jag har lärt mig hur jag ska hindra lorten från att slå ned sina bopålar. Numera tar det längre tid att städa, men det är det värt. En känsla av att det faktiskt har blivit rent tillfredsställer mig.
“Lycke” av Mikaela Bley med Callin Öhrvall Delmar som uppläsare. Jag lyssnade på boken i lika många timmar som jag städade och sedan raderade jag den från bokhyllan. Det är den sortens deckare som inte kräver något av lyssnaren/läsaren och som inte får mig att reagera eller reflektera, platt och oengagerande. Halvvägs in i boken har det antytts både högt och lågt att huvudpersonen har varit med om något fruktansvärt och tre olika personer hänvisar till händelsen, men författaren drar ut alldeles för mycket på det. Nyfikenheten dör av uttråkning i stället för att stegras och huvudpersonen verkar snarare orimligt engagerad just för att man aldrig kommer till skott. En av karaktärerna är homosexuell och MB försöker få till de klassiska överdrivna karaktärsdragen som bögar alltid tilldelas i film och litteratur, men det faller platt och blir krystat. En dussinroman som jag är tacksam för att inte ha lagt ut några egentliga pengar på mer än månadsavgiften till Storytel. Som pricken över i var uppläsaren usel. För högt tempo och ingen skillnad mellan berättande text och dialog. Varför är det så svårt att få till?
Nu får det väl för fan räcka! Ständigt detta hänsynstagande och denna politiska korrekthet och tassande på tå ut ifall någon skulle bli kränkt. Försvarsmakten är inte välkommen på nationaldagsfirandet i Umeå eftersom det finns besökare från många olika kulturer och oroliga områden och några kan vara traumatiserade. De som är traumatiserade får helt enkelt intala sig själva att de är i Sverige som inte har varit i krig på 200 år och att de vapen som syns förmodligen inte ens är laddade. För jösse namn! “Vi har fört diskussioner och kommit fram till detta.”, säger Lillemor Elfgren, men med vem har dess diskussioner förts? Inte med de som anses vara traumatiserade. Idoti! Bah!
Fix idé: om lakanen är nytvättade kan jag inte krypa ned i sängen utan att själv ha duschat samma dag. Jag duschar inte varje dag, men när jag har bytt lakan duschar jag utan undantag. Det spelar ingen roll hur trött jag är eller hur sjuk jag är eller hur många 1000 andra saker jag har att göra – om lakanen är nytvättade, så måste jag duscha. En fråga man bör ställa sig när det handlar om fixa idéer är vad som händer om jag inte duschar trots att lakanen är nytvättade. Det värsta som kan hända är att jag ligger sömnlös, men trötthet till följd av sömnlöshet kan leda till vilka gruvligheter som helst. Jag kanske somnar i duschen och drunknar eller så blir äggen hårdkokta eftersom jag är för trött för att komma ihåg att starta äggklockan eller så somnar jag sittande på golvet med Selma och hon passar på att skutta upp på övervåningen (naturligtvis har jag glömt att spärra trappan pga. trötthet) och gnager sönder varenda bok på de nedersta hyllplanen. Ni förstår, eller hur? Därför måste jag duscha innan jag kryper ned i rentvättade lakan!
Klockad på 55 minuter blankt, högervarv runt Flaten i brrra tempo (utom i uppförsbackarna för då drog hostan igång). Jag fixade snörningen, men fötterna domnade ändå lätt och jag tog ur hälsporrekuddarna för att skorna skulle sitta bättre runt hälen. Det hjälpte. Igår eftermiddag började jag inhalera Pulmicort igen mot hostan. Jag hade småpanik igår över att jag aldrig blir piggare, över att det ena träningspasset efter det andra har varit rena plågan och över att välbehaget och njutningen har uteblivit helt. Dagens promenad kändes bra, det var skönt och gav mig hoppet åter, men jag undrar ändå varför jag aldrig blir frisk… Nu är det april och jag blev lovad en träff med nya läkaren i slutet av april, men eftersom jag inte längre litar på vårdcentralen i Salem, så ringde jag och frågade om de syntes någonting om en kommande kallelse till besök. Sköterskan kunde se att en kallelse var planerad att skickas ut, men att läkaren är fullbokad, så det blir förmodligen inte förrän i maj. Det har egentligen ingen betydelse. Det som har betydelse är att sömntabletterna inte kommer att räcka till maj och att jag inte kan förnya det receptet över telefon… Naturligtvis vore det bättre om jag kunde sluta med Stilnoct, men det ska väl inte var av den anledningen?
Vi hade fint besök vid 9-tiden i morse: Kurre. Sedan de gallrade träd har hans besök minskat drastiskt i antal eftersom hans “broar” har försvunnit.
SL. Det finns mycket att säga om SL, men under det senaste året har det inte varit mycket positivt. Inte nog med att den ena fantasifulla anledningen efter den andra försenar trafiken eller att bygget av Citybanan stänger ned hela skiten eller att rulltrapporna är avstängda, så har de mage att höja biljettpriserna och pricken över i är Access. Sedan biljettsystemet gjordes om har klagomålen blivit fler och Sofia Koch tillhör dem som orkade stå på sig. All heder åt henne! Numera åker jag så sällan med SL, inte ens en gång i månaden, att jag inte orkar lägga ned energi på att förstå reskassesystemet. När jag fyller på min reskassa fyller jag på med 100 kr och åker tills det tar slut. SL är ännu en anledning för mig att avskärma mig från den pestiga omvärlden.
Det är kanonväder ute och redan 9 plusgrader, men jag har ingen som helst lust att gå ut trots att jag hade planerat det. De senaste otäcka promenaderna har gjort att jag har tappat lusten. Inget ont som inte har något gott med sig, tänkte jag. Då får jag mer tid att skriva på förmiddagen, men det går inte. Jag är så erbarmligt trött och leds att hjärnan kortsluter sig. Nu flyttar jag över till soffan och sover fram till lunch och sedan hoppas jag att resten av den här skitdagen rusar iväg!
Igår, när jag tränade inomhus, sken solen. Idag, när jag valde att gå ut fick jag göra det i snöbyar precis som i torsdags. Vänsterevarv runt Flaten på 70 minuter. Det var mer av strosande än promenad och tog lite längre tid än vanligt plus att jag hämtade ett paket som var så fenomenalt otympligt att bära att jag fick pausa sjuttielva gånger den sista biten. Paketet var helt kubiskt och det var tur att det inte var tungt för då vet jag inte om jag hade tagit mig hem över huvud taget. När jag försökte att hålla om det med båda armarna, framför kroppen protesterade ryggmusklerna så mycket att de nästan krampade och ett tag vaggade jag framåt på samma sätt som jag gjorde när jag var höggravid. Jag hade köpt några saker från Designonline, saker som jag skulle ha fått när jag fyllde år, men som inte fanns i lager just då. Påslakan, smycken, muminmuggar och smarta köksprylar är sånt jag har köpt därifrån genom åren. Det är lite dyrare, men jag har verkligen fått vad jag har betalat för – hög kvalitet. Den här gången var det förkläden, en pryl att ha diskmedel och dylikt i på diskbänken och ett väggur och vägguret gillar jag skarpt!
