Etikett: tandsten

2-i-1

Tandläkardax. Jag gjorde allt rätt igår kväll och lade mig före midnatt, men kunde inte somna utan tog 2 Nozinan som jag inte upplevde gjorde varken till eller ifrån. Var uppe vid 1-tiden och då var jag fortfarande klarvaken trots medikamenter och avslappnande musik och hostbefrämjande kuddarrangemang bakom ryggen. Sedan började hostan… Pär och jag har stört varandra hela natten trots att vi låg i separata rum. När jag lyckades vakna 20 över 7, lite senare än jag hade tänkt, så satte jag mig på sängkanten och sa högt till mig själv: “Det här kommer att bli tufft…” Jag tog bussen till tandläkaren för det var -7 grader och jag planerade att promenera hem i stället. En, för mig, ny tandläkare, LK undersökte mig och jag upplevde det som att jag öppnade munnen och hon tittade lite försiktigt med spegeln och petade med kroken lite här och lite där. Några röntgenbilder och lite löst prat om att lämna ett salivprov hos min läkare för att se om jag är berättigad till 600 kr i bidrag/år(?) eftersom muntorrhet leder till mer karies och tandsten. Jag har fått ett hål på ett gammal ställe mellan 2 kindtänder och så tydligen en tand där det lossnat en flisa (?) och det kommer hon att fixa på torsdag i nästa vecka. När jag var färdig hos LK och hon började planera in mig hos tandhygienisten och jag mest av allt ville dra på mig jackan, utbrista “Aldrig, aldrig mer en tandhygienist!!” och sedan rusa ut från mottagningen, så stod jag kvar medan hon berättade att en hygienist hade fått ett återbud klockan 10 idag dvs. om en halv timme om jag kunde tänka mig att sitta kvar och vänta. Det kunde jag. Hellre det än att behöva ha besöket hängande över mig i ett par veckor. Tandhygienisten var en pigg och alert kvinna som tittade på mig, som inte var varken pigg eller alert och undrade om jag verkligen orkade sitta där idag och jag sa ja. Koll av tandköttsfickorna GÖR ONT! Just den här gången hade jag ömt tandkött i hela munnen, men även utan den inflammationen så gör kollen av tandköttsfickorna ONT! När tandstenen skulle tas bort bedövades tandköttet med banansmakande spray som fungerar bra. När hon stack in Den Stora Kroken och verkligen GRÄVDE och RYCKTE loss bitarna, så gick det an. När hon tar fram Ultraljudet Från Helvetet, så blev det plågsamt. Det fina Ultraljudet som både låter och känns som om det sitter en pytteliten cirkelsåg längst ut på instrumentet som hon sågar loss stenbitarna med. Jag fick i alla fall inget domedagsbesked om regredierande tandkött som till slut överger tänderna helt och så trillar de ut. Jag använder rätt sorts tandtråd och mellanrumsborste, men – alltid ett men, ALLTID en höjning av ribbHELVETET! – skölj av tandtråden och  borsten varje gång för annars flyttar jag bara runt bakterierna i munnen. Det kan hon se sig i månen efter. Efteråt gick jag direkt till ICA och köpte svartvinbärs-te och mitt favoritgodis och sedan gick jag hem .

Den här låten, “Moves” med Olly Murs och Snoop Dogg är så skön och smårolig och man lyssnar ordentligt. Den var perfekt att gå till på hemvägen och jag körde den 3 gånger direkt efter varandra.

Utmattande kaos

Jag såg att jag inte har skrivit sedan i tisdags, men det har inte hänt något. Jag promenerade i onsdags och det gick bra om jag minns rätt. Tigerbalsamet har haft effekt. Särskilt när jag har smort in på kvällen och knäet har fått vila över natten. Det är förmodligen på grund av hur jag sitter när jag läser, så nu gör jag mitt bästa för att variera ställningarna.

Det är kaos i mitt huvud och jag blir så fruktansvärt fysiskt utmattad av det. I morgon är det vägning igen och jag fasar för om jag har gått upp i vikt och passerat 98 kg kommer jag att få riktig satans panik. JAG ÄR SÅ VANSINNIGT LEDS!!! Jag har ingen lust längre. Ingen ork. Ingen motivation. Det är fasan som knuffar mig framåt en dag i taget. Tankestriden står mellan att ge fasen i allt och bara äta MEN om jag ger vika för alla impulser och går upp till 107 kg igen kommer jag att ta livet av mig. Det är den fasan som hela tiden kämpar för att jag inte ska ge efter. Det är den fasan som gallskriker att jag måste komma ihåg den positiva känslan viktminskningen faktiskt har fört med sig. Fasan är en Fet Kärring som väger 109 kg. Hon står bredbent med utsträckta armar och vrålar att det är säkrast för mig att jag kommer ihåg hur det kändes att väga 109 kg – ett drygt tiondels ton – och att jag ska titta på henne och se hur äckligt fet hon är. “Kom ihåg mig, kom ihåg allt det här fettet när du bara vill frossa i kakor och chips!! Det är så jävla lätt att dra på sig och så satans svårt att bli av med! Är det värt det? ÄR DET DET??!!” 

Jag har ingen lust att träna. Att promenera gör bara att jag får ont i ryggen och hälsporrarna. Kanske har skorna pajat igen. Gummipassen har varit deprimerande tunga och jag har fått ont i ryggen efteråt. Varför ska jag hålla på? Jag har tappat sugen förut och det har inte skrämt mig för jag har känt att det varit tillfälligt, men den här gången … Terapeuten som jag ska träffa om 2 veckor får kanske hjälpa mig med betydligt tuffare problem än kvällstugg. 1000 spänn. Det tar emot och jag har övervägt att avboka, men Pär och jag enades om att jag ska gå på ett första samtal, så får vi se. KBT är ju ändå en tidsbegränsad terapiform till skillnad från psykoanalys.

Sommaren 2017 är sommaren när vallningarna började. Jag trodde faktiskt att jag skulle slippa lindrigt undan med bara värmepåslag. En vallning börjar alltid runt midjan. En värme ungefär som man kan känna när man rodnar som  sprider sig upp och över ryggen, bröstkorgen och överarmarna. Jag brukar inte göra något utan bara vänta på att den ska avta. Möjligen att jag djupandas. Välbehaget som infinner sig när vallningen har slutat är lika stort som när magknip går över. Vissa dagar är vallningarna fler och intensivare och även om svetten inte bokstavligen rinner så känner jag mig ofräsch. Vädret hittills har varit på min sida eftersom jag har kunnat ha bara linne utomhus när jag har promenerat, men den här veckan har det varit riktigt ostadigt. Häftiga regnskurar som ger hög luftfuktighet och bara tanken på att ha en jacka på har faktiskt gett mig ångest. Jag kan känna hur jag bli svettig och sedan kommer en vallning plus att det är fuktigt ute och jackan klibbar fast vid armarna och ryggen och till slut är jag så varm att jag får panik och sliter av mig kläderna så fort jag kommit innanför dörren. Det känns lika lockande som att ta bort tandsten. Jag mår inte bra av att inte träna. Jag får ont i ryggen av allt sittande och så får jag panik förstås. “Jag måste gå ned i vikt! Aldrig mer 98 eller 99 och definitivt inte 100!!” Den Feta Kärringen gapar och hetsar. Men jag orkar inte. Vill inte. Kan inte. Tunga tankar.

Ökentorrt

Gårdagen blev en skitdag då jag bara önskade att den skulle ta slut och tog min Stilnoct redan klockan 21 för att skynda på det hela. Jag var trött och sov till 11. Ont i nacken. Rastlös. Ingenting förutom lunchteet smakade bra och jag var hungrig. Hasade runt i pyjamas hela dagen. Ångest och en extra Lyrica. Jag tröstade mig med att det sällan blir 2 såna dagar efter varandra och jag hade rätt.

Idag har jag mått bättre och jag fick till en 70 minuters promenad inklusive Konsum i riktigt bra tempo hela vägen. Det var väldigt skönt! Allt har smakat smaskens idag och jag har druckit en jäkla massa te.

Efter besöket hos tandhygienisten har jag börjat skölja med Listerin Total Care (LTC). Den ska tydligen ta hand om bakterier och tandsten samtidigt som den innehåller fluor. Inflammationen i tandköttet är borta, så den biten stämmer ju. Om tandstenen minskar lär väl visa sig, men Pär tycker att han har betydligt mindre sedan han började med LTC. Det är bra sting i den och det är tur att jag bara ska skölja i 30 sekunder för munnen känns bedövad och den är fullkomligt ökentorr efteråt. De stackars salivkörtlarna åker på pisk 2 gånger om dagen. Faktum är munnen blir så torr att jag är tvungen att använda Zendium saliv-gel efteråt. Det vore ju höjden av ironi om tandstenen försvinner, men jag får hål i tänderna till följd av muntorrhet…

Dagens låtlisterepresentant är Glassio med låten “If I was your boy”.

Plågsamt

Jag avbokade en tid hos tandhygienisten den sista april för det var minsann inget jag måste göra och jag väljer minsann själv. Dessutom tog det emot att spendera en dryg tusing på att plågas. De senaste veckorna har jag inte varit fullt så stöddig eftersom tandköttet har varit ömt och irriterat och jag misstänkte att boven hette tandsten, så jag kröp till korset och beställde tid och var där idag.

Jag fick misstankarna bekräftade och det blev en plågsam timme. MB kollade tandköttsfickorna (aj!), använde ultraljud för att ta bort den värsta tandstenen (AJ! trots bedövat tandkött, men min senaste problemtand ilade nåt så in i…) och en vanlig skrapa för att gräva ordentligt (aj!). Hon avslutade med att polera tänderna och sedan fick jag skölja med bakteriemördande lösning som var stark och tungan har inte riktigt varit sig själv sen dess; den känns skållad.

Obehag och smärta i all ära, men det jobbigaste är tjatet. Borstar du tänderna 2 gånger om dagen? Oftast. Använder du tandtråd? Ja, plackers OCH mellanrumsborstar vareviga jäkla dag! När du borstar tänderna är det lättare att komma åt längst bak om du inte gapar så stort, då slappnar kinden av mer. Jag känner redan att jag når längst bak – tandborsten sticker nästan ut genom bakhuvudet!! När jag var hos min tandläkare senhösten 2015 passade hon på att ta bort den lilla tandsten jag hade då, så på 1,5 år har tandstenen samlats på hög, eller? Kan jag lita på att hon tog bort allt? Varenda jäkla tandhygienist borde veta att tandsten har att göra med saliven oxå och inte bara rengöringen eller bristen därav. Det är föreläsningen och pekpinnarna mer än smärtan – för det finns bedövning och värktabletter – som alltid gör att jag drar mig för att gå dit. 

 

Hos tandläkaren

Förra torsdagen fick jag ett sms från distriktstandvården i Salem där de påminde mig om tiden nästa dag. Whaaaat…. Jag ringde direkt och enligt den överenskommelse jag hade gjort med min tandläkare skulle jag kallas via mejl och så kommer det en påminnelse dagen innan. Jag förklarade att jag inte hade fått någon kallelse vare sig via mejl eller vanlig post. Jag fick boka om tiden till idag.

Den här dagen började med att jag vaknade före 6 och inte kunde somna om. Jag gav upp strax efter 7, startade en tvättmaskin, tvättade mig, gjorde en kanna te och åt frukost medan jag lyssnade på min bok. Tiden gick och så var det plötsligt bara en halv timme innan jag skulle gå, så då startade rengöringen av tänderna. De senaste åren har jag gnidit med plackers och gnuggat med 2 olika mellanrumsborstar, och Fluxat – jag har inte kunnat göra mer, så jag kände mig lugn inför besöket.

Jag kom med 5 minuter tillgodo och behövde inte vänta på övertid. Ny tandläkare, DV och hennes sköterska ML. Inga hål, bara lite tandsten som hon tog bort direkt vilket jag uppskattade, tandköttsfickorna var ok, men jag ska borsta ännu lösare för att tandköttet inte ska dra sig tillbaka. Jag fick en lösning att skölja runt i munnen i en halv minut för att bedöva när hon skulle ta bort tandstenen med ultraljud. “Ge mig all bedövning du har”, sa jag även den här gången. Varför plågas? Anledningen till att jag inte fått något mejl var att de hade skrivit fel i min mejladress, men nu är det fixat och om det inte tillstöter några problem ska jag tillbaka sommaren 2017.

Jag fick ett nytt turkost fodral till bettskenan. Det gamla satt inte ihop längre.
Jag fick ett nytt turkost fodral till bettskenan. Det gamla satt inte ihop längre.

Det blev en vanlig promenad på 25 minuter dit och 35 hem. Skönt! Efter lunch kändes ögonlocken blytunga och jag tippar omkull i soffan. Jag hann precis somna när Pär kommer hem. Ikväll slog Stilnocten till ordentligt och jag är sååååå trött. Natti!