Alltid i min träningsväska. På den tiden jag tränade på SATS 2 gånger i veckan och var med i Viktväktarna hade jag alltid 1 banan och hemmagjord drickyoughurt med mig. Drickyoughurten bestod av lättyoughurt med Fun Light som smaksättare. Det åt och drack jag direkt efter träningspasset. Numera tränar jag bara hemma och behöver ingen träningsväska, men på promenaderna har jag alltid mobilen med så jag kan lyssna på en bok eller Spotify. Och cerat! Och en vattenflaska de gånger temperaturen kräver det.
Vi köpte en blu ray-spelarei julklapp till oss själva. Efter en daglig användning i 6 månader och 2 dagar var det psykbrytvarning när jag efter 4 omstarter försökte se ett avsnitt av “Game of Thrones” och till slut gav upp. Det var inte första gången som spelaren inte samarbetade och faktum är att jag fick 5 blu ray-skivor av “Vänner” utbytta (utan problem och med fantastisk service hos Discshop) pga. att den hackade i det ena avsnittet efter det andra. Det var förmodligen inte skivorna det var fel på … Vi åkte till El-giganten i Kungens Kurva och tack vare att garantin inte hade gått ut blev det inga protester. Vi lämnade den ifrån oss, fick ett tillgodo-kvitto, valde ut en ny och lade till 300 pix. Vi var hemma igen på mindre än 1 timme. Pär har kopplat in den och den började visa avsnittet jag försökte se utan tjafs. En fördel med den nya är att den är av samma fabrikat som tv:n, så nu behöver vi bara 1 fjärrkontroll i stället för 2.
Vad övrigt är är tvätt och allergiska ögon. Förra veckans tvättdag när jag var färdig till lunch känns som en avlägsen dröm. Jag startade nyss den 5:e maskinen och har 4 kvar och allt är sånt som inte ska tumlas. Idag var första gången jag var utomhus sedan i tisdags. Jag befinner mig under en intensiv pollenattack och då fungerar inte mycket annat än att jag håller mig inomhus. Efter promenaden i tisdags var mina ögon oerhört irriterade och både den dagen och onsdagen maxade jag doseringen av ögondroppar. I torsdags var det betydligt bättre och i fredags behövde jag bara 1 dos. Igår städade jag och då var det klippt igen. Soffkuddar och mattor låg ute hela dagen och sög i sig pollen medan jag viftade runt i dammolnen inomhus. Idag vaknade jag av att ögonen kliade och var halvt igenklibbade. Doseringen av ögondroppar är återigen maxad och irritationen ger mig huvudvärk. Suck.
Favoritcitat eller motto. Det är hemsnickrat och lyder: “Det är bättre med 20 minuters långsam promenad än 20 minuter i soffan.”. Det här får jag påminna mig om de gånger jag inte orkar lika mycket som jag vill eller tycker att jag borde.
Mitt stoltaste ögonblick. När det gäller träning? Hmm … Eftersom jag aldrig har tränat mot ett specifikt mål är det himla knepigt att komma på något. Jag kommer att tänka på 3 små ögonblick. När jag var hos diabetessköterskan och hon sa att min kombination av konditions- och styrketräning var riktigt bra fick jag ett erkännande och inom mig utbrast jag “Ha!”. Jag har lyckats stå på ett ben på balansbrädan och det är något som inte min man fixar. Ha! I januari var jag på årlig hälsokontroll och fick en diabetesvarning och när läkaren satte sig till rätta framför datorn för att skriva ned en motionsplan åt mig kändes det väldigt bra att kunna säga att jag redan tränar 5 gånger i veckan. Pilutta dig! Det sista handlade väl mer om där-fick-du än stolthet, men det innebar ett kort triumfatoriskt ögonblick i ett i övrigt jobbigt läkarbesök.
I morgon kommer jag att kasta mig över en ny blogg-utmaning som jag hittade hos Sofy. Jag fick tipset hos Camilla. Varje dag under juni månad är det tänkt att jag ska skriva ett inlägg som, på något vis, handlar om träning. Det finns en lista med ämnen dag för dag vilket underlättar mycket och eftersom den listan tar upp mer än bara själva träningspasset som sådant känner jag att jag kommer att fixa det. Under 8 dagar kommer jag att vara med i 2 blogg-utmaningar. Najs!
Försovningskaos. Jag avskyr att försova mig! Hela dagen blir sned och själen hinner aldrig ikapp. Pär är på den årliga trippen till Gotska sandön, så det var jag som fick ge marsvinen frukost och när jag hade gjort det gick jag och lade mig igen. Det tog upp emot 1 timme innan jag somnade och jag sov inte särskilt gott och det var svååååårt att vakna. Elin har varit hemma och jobbat med sin B-uppsats och hade riktigt bra flyt vilket gjorde att hon inte tänkte på att jag inte var uppe och hoppade. När hon sedan väckte mig var jag säker på att klockan var runt 11, men när jag fick veta att den var halv 14 blev jag chockad. Fan-jag-har-försovit-mig-chockad trots att jag egentligen inte hade någon tid att passa, men det är mina rutiner som får mig att fungera och när klockan har blivit halv 14 brukar jag vanligtvis vara halvvägs genom lunchen. Jag tvingade mig själv att sitta kvar på sängkanten en stund och hitta andningen, inse att det inte var någon riktig fara på taket och hindra mig själv för att fara runt som ett skållat troll i syfte att klara av allt jag tyckte att jag borde ha hunnit med vid det klockslaget. En. Sak. I. Taget. Uppfräschning. Lite lunch i sällskap av Elin och 3 avsnitt av “Vänner” (balsam för själen). Burstädning. Källsorteringssoporna. Diska. Sätta på ugnen för att värma middaxpajen. När alla sysslor hade betats av var klockan nästan 17 och faran på taket var inte längre någon fara på taket. Jag har ändå blivit bättre på att hantera det oplanerade och det hjälpte att sitta på sängen och fokusera, att inte förhasta mig. För några år sedan hade hela dan varit förstörd lixom mitt humör.
Pollen-eländet är igång på riktigt nu. När jag vaknade där vid halv 14 var ögonen röda och litet ihopklibbade. Blä!
Herre jösses vilka knäppa drömmar jag hade! En lång, sammanhängande, rörig, känslomässig, skitjobbig maratondröm. En kort sekvens av den handlade om en kort, kinesisk kvinna som försökte prata med mig. Jag tolkade försöken som att hon ville öppna fönstret i köket. Det var ingen bra idé och i stället visade jag henne balkongen där hon gick ut och ställde sig vid räcket. Från balkongen, som låg på bottenvåningen, kunde man se ut över en istäckt sjö där 2 älgar lattjade och slängde med sina långa ben. Helt plötsligt hade en av älgarna rusat fram till balkongen, sugit tag i den korta, kinesiska kvinnan och sedan dragit ned henne genom ett hål i isen. Både i drömmen och när jag vaknade var det en känsla som dominerade:
2 älgar som är skyldiga till att en kinesisk kvinna drunknade.
Pakethämtarpromenad på sammanlagt 45 minuter. En bra mjukstart med stora chanser för överlevnad. Jag sov på soffan inatt enligt Pärs och mitt snarkarrangemang och det förhindrar att jag ligger och somnar om fram till klockan 11. Klockan var inte mer än 4 minuter över 9 när jag vaknade, så jag gav fyrbeningarna morgonhö, hällde i mig själv lite youghurt och gick. Det var skönt även om varje uppförsbacke gränsade till tortyr, men på de plana sträckorna fick jag upp farten ordentligt.
Jag beställer en vara för 289 kronor från en sida som har fraktfritt från 499 kronor med en fraktavgift på 49 kronor. “Handla för ytterligare 210 kr så slipper du fraktavgiften!” Jag har aldrig varit bra på matte och mitt ekonomiska sinne kan ibland ifrågsättas, men till och med jag begriper att det argumentet är ren idioti. Om jag skulle att ha gått på det hade jag fått lägga ut ytterligare 161 kr. Det är faktiskt en förolämpning!
Ibland är det bättre att inte försöka alls än att försöka och sedan känna det som att man misslyckas. Det är flera morgnar nu som mobilen har startat väckningen klockan 8 utan att jag har gått upp. Jag har somnat om och så – vips! – är klockan 11. Jag vet att jag skulle må bra av att komma ut, men det faktum att jag har sovit 10-12 timmar varje natt den här veckan är ett tydligt tecken på att kroppen behöver det. Jag kan inte sova så mycket annars. My body’s wish is my command. Men jag gick ut med soporna idag, så jag har faktiskt varit utomhus. Pillutta er!
Herr Zelmerlöw vann visst melodifestivalen (med en låt som inte ens är bra!) och på twitter (som jag inte har) skriver man om att man borde bomba de länder som röstade på det svenska bidraget. Det kallar jag att man har förlorat perspektivet på tillvaron. Big tajm!
Jag köpte den här buketten på Konsum förra måndagen.
I vanliga fall brukar jag inte bry mig om näringen som följer med i en liten påse, men den här gången blandade jag i den.
Efter en vecka flyttade jag buketten till en mindre vas med samma vatten plus att jag klippte ned rosorna ytterligare.
Den stora buketten köpte jag i förrgår, på Konsum och jag använde näringen igen. Vaserna kommer från keramikern i Byxelkrok på Öland och har ca 15 år på nacken.
Den här sortens köpta rosor dofta knappt någonting, men det gör inget. Jag är ingen anhängare av parfym.
Vad ska jag skriva om idag? Jo, vädret. Något som alla påverkas av och ingen undkommer. Det finns få ämnen som engagerar som vädret och det kan man tolka som man vill. Det är sällan jag påverkas humörmässigt av vädret och jag är nästan övertygad om att det inte finns något dåligt väder utan bara dåliga kläder. Vädret är inte något som man kan påverka här och nu, så varför lägger så många ned energi på att bli upprörda över att vädret aldrig är som de vill att det ska vara? Sinnesrobönen, kära vänner! “Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.” Det är precis som med förväntningar på hur andra ska vara eller agera. Tagga ned, vettja och du kommer att uppnå frid och få energi kvar till sånt du tycker om att göra.
