Månad: november 2023

Jag har snart läst ut “Tankar efter en pandemi” av Anders Tegnell med Fanny Hägerstam. Jag och Pär tillhör dem som trodde på Anders och FHM från start och jag har inte ändrat mig efter att ha läst om hur det går till när en pandemi utvecklas. Min alltmer negativa inställning till media har förstärkts. Eftersom Sverige inte är centralstyrt var det FHM som var ansvariga för beslut och hantering. Regeringen kom inte in i bilden förrän den andra vågen kom hösten 2020. FHM består av människor med oerhörd kompetens och erfarenhet och de visste vad de höll på med och regeringen hade fullt förtroende för dem. Av den anledningen tycker jag att det var arrogant av kreti och pleti att gapa om hur siffror och statistik som förmedlades och vinklades av media visade att Sverige var på väg åt fel håll. En annan sak som media oxå blåste upp var fiendeskapen mella oss och Norge. Anders Tegnell & co märkte ingenting av det medan länderna samarbetade utan fientligheterna låg på “civil” nivå. Det finns väl ändå ingen svensk som anser att “lockdown”, stängda skolor och utegångsförbud var rätt tillvägagångssätt?! Det visade ju sig att det inte hade någon som helst dämpande effekt på smittspridningen i de länder där såna åtgärder vidtogs som t.ex England, Frankrike och de väldigt hårt drabbade Italien och Spanien. Svenskarna har ofta ansetts som en flock får med vår tillit till myndigheter, men det är den tilliten i kombination med frivillighet och sunt förnuft som gjorde att vi ändå hade rörlighet i samhället.

Det händer saker på ram-fronten! Så här så den största, norrskenet, ut när jag gjort den färdig i somras. Nu har Pär knåpat ihop en ram plus att jag har flyttat den till en tapet som gör den rättvisa.

Jäklar vad bra det blev! Ett riktigt lyft och mer tavelkänsla. Nu syns inte de fula och klibbiga kanterna och inte heller att motivet inte är 100% centrerat

Pär har 3D-printat kilar som håller ramen på plats och några skruvar som förstärkning.

Prickigt.

… hanteringen av tjocka människor.”

Bakom råden de tjocka fortfarande mottar från vårdprofessionen finns politiska åtgärdsbeslut, Socialstyrelsens rekommendationer, regionernas ansvar för befolkningens hälsa samt påstått vetenskapliga evidensbaserade studier och medicinsk erfarenhet. I sin profession har läkaren erövrat rätten att kategorisera, diagnostisera och behandla lidande. Men eftersom det, varken då eller nu, funnits några mediciner mot tjockhet ger vården i stället den tjocka patienten information om att de själva bör förändras och bli smala.

Här har en profession glidit över till att ägna sig åt en moraliserande predikan på lägsta möjliga intellektuella nivå under en täckmantel av medicinsk kunskap. — Oombedd simplifierad rådgivning fungerar inte. I en studie av patienter med reumatisk artros mådde de som fick information utöver medicinsk behandling betydligt sämre än de som enbart fick medicinsk behandling (Gutham 2015).

Susanne Brandheim

Det har gått 3 veckor och 2 dagar sedan sista besöket hos nageldoktorn och det är en kamp. Naglarna började, banne mig, gå sönder så fort jag klev utanför dörren och det fortsätter de att göra. I daxläget har jag endast 3 hela naglar. Jag har fått mina aningar om att nageldoktorn hade en teknik som visserligen gav mig snygga naglar, men som var onödigt omständig och tog 2,5 timme och dessutom alltid lämnade 1 eller flera naglar delvist eller helt matta. Varje gång började hon med att fila bort materialet vilket tog 1 hel timme och nu när hon inte byggde upp naglarna igen kunde jag se att naglarna blivit rispade och misshandlade av sandpappersfilen. Den sista gången skadade hon ena tumnageln som fick en svullnad under ytan och var otroligt öm. Det tog flera dagar innan nageln läkte, men sedan sprack den. Jag antar att nageln kommer att få ett sådant där permanent ärr hon pratade om. Nu får den vara inlindad i plåster tills den vuxit ut något så när. Det låter kanske som ett lyxproblem, men jag blir gråtfärdig av att inte kunna köra ned handen i en ficka utan att först knyta den för att inte riskera att nageln rivs upp och fastnar i nåt eller, som det är just nu, att det blir ett mindre projekt när jag ska ta av mig strumporna. Det kan göra så satans ont när nageln rivs upp för långt!

Efter väldigt mycket googlande hittade jag en salong i Huddinge som jag bokade tid hos. Det tar 12 minuter med tåget + 15 minuters promenad. Det svåraste har varit att hitta något i närheten av en station och jag vill definitivt inte åka hela vägen till Stockholm. Igår var jag hos frissan och vi har pratat naglar några gånger. Jag vet att hon går till en utanför kommunen, så jag passade på att fråga henne. Hon delade gärna med sig och jag blev väldigt lättad när det var en salong i Tullinge och precis vid järnvägen, max 3 minuters promenad! Halleluja! Det var hon som förklarade att det inte behöver ta 2,5 timme. Hon är själv utbildad inom naglar, så hennes tips känns välgrundat. Jag gick till Konsum efteråt. Jag var så otålig att försäkra mig om att hinna avboka Huddingesalongen (jag hade tid imorgon) att jag ställde mig innanför entrén och fixade det samt bokade en tid i Tullinge den 5 december om 2,5 vecka. Tills dess hinner naglarna återhämta sig från chocken och behandlingen håller förhoppningsvis över jul. Jag får fortsätta med den nojiga försiktigheten och med plåster ett tag till, men jag är inte gråtfärdig längre.

Coola typer. 😎

Det här behöver vår ofattbart genomkorkade regering.