Dag: 14 september 2023

I söndax körde jag ett fullt gummipass igen – det fjärde i rad! – och nu är det egentligen bara 1 av övningarna som fortsätter att vara riktigt jobbig: latsdragen. Det är värt det för styrkan i överkroppen har ökat, likaså i ryggen. Träningsvärken är minimal och sitter oftast i skuldrorna.

Måndag, tisdag och onsdag har jag varit trött och leds med ångest. Jag drar mig för att ta Lergigan eftersom jag blir väldigt trött av endast en halv tablett och jag har svårt att vänja mig vid det med tanke på att jag tig 1 tablett dagligen i flera år utan större effekt.

Idag skiner solen och det börjar bli höstigt. Äntligen! Jag promenerade i 70 minuter med farthållare d.v.s. jämn, rask takt utan ansträngning inklusive i backarna, kroppens eget, naturliga tempo. Efteråt gjorde jag magövningar och ryggövningar, så det blev ett helt träningspass och det känns i kroppen. Tyvärr utan endorfiner.

Sista låten ut: “Temptation” med Heaven 17. Kräver hög volym!

Jag känner en konstant otrivsel som maler i bakgrunden, men jag vet inte varför och det har ångesten på en släpvagn. Jag sover dåligt och jag vet inte hur många gånger jag vaknar varje natt för att se vad mobilklockan visar i hopp om att det inte är dax att stiga upp och behöva ta itu med ännu en dag. Jag tycker inte om mitt liv. Jag tycker inte om mig själv. Närmar jag mig ett vägskäl där jag kommer att behöva besluta mig om förändring? Hänger det jävulskap i luften?