Onsdag

Elin mådde inget vidare, så Pär och jag åkte själva till IKEA-muséet i Älmhult. Det öppnade 2016, men doftade fortfarande nytt, men framför allt doftade det IKEA. Det var så intressant! Jag visste egentligen ingenting om Ingvar Kamprad mer än att han var från Småland.

När jag flyttade till Stockholmsområdet 1987 var det varuhuset i Kungens kurva som gällde och jag antog att det var där allt började. Oj, oj, oj, så fel! Det började på 1950-talet och fick xtra skjuts av Sveriges uppsving.

Det här borde varenda svensk kunna! Det var då vårt välfärdssystem föddes.

Ingvar Kamprad var inte perfekt. Han hade skattesmitande skumraskaffärer. Jag väljer att fokusera på helheten: för vanliga människor, utveckling av kvalitet och arbetssätt, genomarbetat klimat- och miljöarbete, jämlikhet, demokrati, ställningstagande, glädje, uppfinningsrikedom och smarta lösningar. Min stolthet över Sverige och att vara svensk fick en välbehövlig kick! Ikeas produkter är inte skräp som jag har tyckt i perioder och den nordiska, nästan strama, designen tröttnar jag aldrig på.

Sist av allt tittade jag på en världskarta där utbredningen av Ikeas varuhus kunde ses genom att trycka på en knapp för varje årtionde från 1950-talet. Jag blev förvånad att se att det inte finns fler än 3-4 varuhus i Sydamerika och samtliga ligger i de nordvästra länderna. I Italien finns det endast 1 varuhus som ligger långt norrut vid Venedig. De har tydligen inte tagit till sig den nordiska stilen. I Afghanistan, Iran, Irak och Turkiet finns inte Ikea och det är lika bra. Varuhusen i Ryssland har stängt till följd av kriget i Ukraina.

Jag tyckte att stämningen i “Skissernas museum” var långt ifrån avslappnad (och barnfritt), men hos Ikea var det tvärtom. Familjeorienterat, avslappnat, småprat och SKRATT! Hela upplevelsen var närapå en endorfinrusch.

Efteråt åkte vi till det allra första varuhuset – första gången för mig, men inte för Pär som varit där några gånger tillsammans med Elin – och vi började med att äta lunch. Vi behövde verkligen fylla på med vätska och energi. Som tur var hittade vi platser i en lugnare del av matsalen för vi var trötta i skallen. Sedan handlade vi åt Elin och småplock till oss själva. En bra dag!

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.