Dag: 13 juli 2022

Jag är inne på mitt 14:e år som bloggare exklusive de 2 år jag drog mig tillbaka. Jag skriver för min egen skull. Jag behöver uttrycka mig i skrift och eftersom jag är en introvert stugsittare får jag inte många tillfällen att pracka på någon mina åsikter. Naturligtvis tycker jag om att få kommentater, annars hade jag skrivit dagbok, men de är inte många. Besökare är oxå trevligt och tyder på att det jag skriver om inte är helt ointressant. Eftersom kommentarerna är få blir jag förolämpad och lite sårad när de visar sig vara automatiserat skitsnack.

Mot slutet, innan jag gjorde uppehåll, skrev jag om hur jävla dåligt jag mådde, att jag behövde få mer hjälp än jag fick just då. Det inlägget fick en automatiserad skitsnacks-kommentar på engelska i stil med “OMG your blog is great! Please contact me to get advertisers.” Jag svarade trots att jag visste att det var meningslöst och frågade om hon – för det var en hon – begrep vad jag skrev om i just det inlägget. Den här veckan har jag fått 2 kommentarer i samma stil, men inte fullt så missanpassade. Jag kopierade dem så kan du läsa själv.

Från twicsy.com: “This is really interesting, You’re a very skilled blogger. I have joined your feed and look forward to seeking more of your wonderful post. Also, I’ve shared your site in my social networks!” Jag svarade med en fråga: “So you understand Swedish, do you?” twicsy.com leder inte till någon eller något och jag drar mig för att klicka vidare.

Från Sell junk car: “You can certainly see your skills in the work you write.The sector hopes for even more passionate writers such as you who aren’t afraid to say how they believe.At all times go after your heart.” Det är ju uppmuntande och jag frågade “What sector?”. “Sell junk car??!” Jag klickade inte vidare.

Min blogg finns hos WordPress och de uppmanar mig heeeeela tiden att jag ska tagga mer, använda etiketter, göra rubriken mer lockande. Jag vill inte! Det är inte därför jag bloggar. Jag strävar definitivt INTE efter att bli en influuuuääänser. Nu undrar jag, efter att ha sett dokumentären från förra inlägget, vilka algoritmer som ligger bakom dessa anonyma skitsnacks-kommentarer som dessutom är på engelska? Jag vägrar gå på det!

Till alla som tycker att Sverige är ett land av övervakning som kränker er personliga integritet. Har ni Facebook? Instagram? Twitter, Whatsapp, Tiktok, Pinterest? Använder ni YouTube? Här snackar vi en så avancerad övervakning att det får en att tänka på dystopisk sci-fi. “The social dilemma” på Netflix där flera kvinnor och män som arbetat med sociala plattformar avslöjar hur djävulusiska sociala medier är. Se den och fundera sen på om du fortfarande vill ha kvar appar, aviseringar och push-notiser. Jag fastnade för ett väldigt träffande ord i slutet: manipuleringsmotorer. Manipuleringsmotorer. Undrar om det finns med i SAOL:s nyordslista?

Jag hade Facebook i ett par år. Jag minns inte varför jag skaffade kontot. Undrar om det var i samband med skrivarkurserna jag deltog i? Jag hade 13 vänner bl.a. andra från kurserna, men jag tröttnade på deras inlägg med bilder och korta texter, så jag stängde av de flödena. Jag gick med i många grupper: författare, böcker, ljudböcker, språkpoliser, klimakterietanter, introverta. Författargruppen blev för avancerad, språkpoliserna visade sig vara pirajor i kommentarsfältet, klimakterietanterna blev tjatiga. Den enda grupp som var intressant, självironisk och stöttande var den med likasinnade introverter med tips om bl.a. dörrmattor med texten: “Varför står du här och fryser? Gå hem i stället!”. Inte en enda spydig kommentar. Ingen som idiotförklarade någon annan. Det var dessutom en grupp där det inte bildades trådar, så det fanns ingen anledning att kalla någon för lat eller tjatig (“Använd sökfältet i stället för starta en ny tråd!!”) Jag hade aldrig FB-appen och använde datorn mer och mer sällan, så jag avslutade kontot. Det är det enda sociala mediet jag har haft. Det var oxå en anledning till att jag aldrig gjorde allvar av mitt skrivande. “Du behöver en bred social plattform.” Underförstått ett torg där jag skulle sälja mig själv. FASA!

Det var en sak i dokumentären som fick mig att tänka till: om du inte behöver betala för produkten är det du som är produkten. Alla kostnadsfria medier behöver annonsörer och nu är algoritmerna så futuristiskt avancerade att du inte har en chans att värja dig. Du sugs in, blir beroende av dopaminkickarna och sedan är du berövad förmågan att tänka, att ifrågasätta eftersom ditt flöde fylls av likasinnade utan att du behöver söka upp dem. Förändringen är så subtil att ingen tänker att det är någon fara att lajka där, klicka där, kommentera det eller se den videon. Det är den sortens styrning som lett till plattjordanhängarna, antivaxxarna, att klimatkrisen är en bluff eller att Covid-19 inte var värre än en förkylning. En man som var 62 år sa att det här skrämmer skiten ur honom och att han förhoppningsvis hunnit dö när det smäller. Jag känner likadant.

Nu har jag inga sociala medier. De enda aviseringar jag får är sms, mail, 1177 och 112. Varje gång jag går in på en för mig ny web-sida och blir tillfrågad om (dessa jävla) cookies, så går jag in och nekar till allt jag kan neka till. Jag använder inte Google maps för varför vill Google så gärna tipsa mig om att liknande saker jag söker efter finns i min närhet? Taxi Kurir och 112 behöver den informationen och det finns grund för det. Det var min svärfar som tipsade om 112 när jag blev orolig p.g.a. att Hesa Fredrik gick igång den andra måndagen i juni i stället för den första (Nu kommer den ryske dåren!). På 112 fanns förklaringen att larmet inte provades den första måndagen eftersom nationaldagen inföll då. Där lärde jag mig något nytt! Det blev en oplanerad utvikning. Som avslutning: du har ett val, du kan bryta ett skadligt beteende och du har alltid möjlighet att tänka själv. Omställningar är ofta jobbiga, men värda ansträngningen.