Köket del 3

25 minuter över 9 stod vi utanför dörren till Wessmans el i Södertälje och väntade på att de skulle öppna halv 10. Uppdrag: ny kyl & frys. Tur i oturen att vårt utrymme bara är 175 cm för det begränsar urvalet kraftigt. Indesit är ett märke som fått hyfsat betyg hos Råd & Rön, men…njaaaa. Den enda som fanns hos Wessmans var Elektro Helios och den finns inte med i testet, men den såg bra ut med bra handtag, fack och hyllor förutom en stor blaffig display i ögonhöjd mitt på dörren. Den kyl & frys som vi har nu är av märket Bosch (som fick högsta betyget i testet, men som inte finns i 175 cm) och den har vi haft sedan vi flyttade in för 16 år sedan. Det är inget som helst fel på den och vi måste inte byta ut den. Vi avvaktar. Det kanske blir så att kylen & frysen dör av chock när vi flyttar ut dem från utrymmet i samband med renoveringen…

Köket del 2

Renoveringsränn. Vi åkte till en Riktig Färgaffär i Södertälje – riktig till skillnad från byggvaruhus som säljer allt från bänkskivor till prydnadsmagneter – för att kolla tapet till köket. (Ett tillfälligt hjärnsläpp gör att jag inte för mitt liv kan komma ihåg vad affären heter.) Jäklar, vad många tapeter det finns att välja på! Vi hade en begränsning med i bagaget av önskemål: grönt. Vi gick nog runt i en halv timme och tittade, ratade och till slut hittade en. I vanlig ordning hade vi inte svårt att bestämma oss. Vi fastnade för den och gick på magkänslan. Ett svagt mönster av stiliserade träd i milt grönt och brunt mot vit bakgrund – Pär och jag ääääälskar träd! “Den tar vi, sa polisen.” Bilder kommer om drygt 2 veckor när vi sätter igång.

Ett nytt vitrinskåp. Det vi har nu är nog 20 år och lite rackligt och det är inte av ek. Det är ek som gäller för oss! Jag hittade ett på Mios hemsida och det heter Holger. Det skulle ligga en Mio-butik längs Genetaleden, men vi hittade den inte, så vi fortsatte till Coop Forum för att handla och när vi ska parkera, så ligger ju Mio där bland alla affärer som de smäller upp så att Södertälje snart har sitt eget Kungens kurva! Vi gick in, frågade för att spara tid, hittade & tittade & beställde. Det fanns möjlighet att beställa, men att låta det vara kvar hos dem tills köket är klart och då hämta och betala. Kanonbra!

Vitrinskåp

 

En ny köksmatta. I grönt. Vi hittade en trasmatta i en mild grön färg som var prissänkt med 200 spänn. “Den tar vi, sa polisen.” (Det fanns en gosig filt oxå som jag inte fick köpa, men vi ska ju tillbaka och hämta skåpet … Hehehe.)Sedan handlade vi. Jag var optimistisk nog att tro att jag skulle orka styrketräna på eftermiddagen, men vi var inte hemma förrän 20 i 13 (rännandet hade tagit 3 timmar) och när maten var uppackad och inplockad och lunchen var färdig var klockan halv 14 och jag hade ont i foten och ryggen, så det var bara att fetglömma.

En spionsömmerska i Madrid

“Tiden där emellan” av Maria Dueñas (jag gillar namnet – Marrrrria Doooenjassss). Den är delvis baserad på brittiska Rosalinda Fox memoarer. Sira arbetar som sömmerska i Madrid när inbördeskriget står på tröskeln. Hon träffar en sol-och-vårare som lockar med henne till Nordafrika med löften om äventyr och pengar, men den ende som får pengar är sol-och-våraren och pengarna är Siras. Sira får skulderna som hon måste betala på något sätt om hon inte vill hamna i fängelse. Med hjälp av värdinnan för pensionatet i Tétouan  skaffar hon pengar så att hon kan starta en egen syateljé och så småningom betala tillbaka sin skuld. Det är här i Tétouan som hon träffar Rosalinda Fox som kommer att påverka hennes liv på ett sätt hon inte kunnat ana. Siras skicklighet som sömmerska gör att den brittiska underrättelsetjänsten vill anlita henne som spion och hon återvänder till Madrid med en ny identitet där hon startar en modeateljé. Hon syr vackra kläder till nazisternas fruar och älskarinnor och samlar information som hon sedan för över till morsekod dold i mönsterdelar.

Baksidestexten ger intryck av att tyngdpunkten ligger på Siras liv som spion, men hon blir inte spion förrän drygt 400 sidor in i boken som är på 687 sidor. Jag tycker att det var intressantare att läsa om tiden innan hon värvades för underrättelsetjänsten mycket beroende på de personer hon umgicks med och miljöerna i det spanska protektoratet. Jag skulle gärna ha sett att Félix hade varit med mer precis som Candelaria. Jag tänker inte skriva mer om slutet än att jag inte tyckte om det och blev besviken. Berättelsen är så genomarbetad, detaljerad och underhållande och sedan avslutas den med ett håglöst knippe av “tänk om”.

Jag har inga kunskaper i spanska, men jag är en hejare på svenska och det är de kunskaperna jag använder mig av när jag säger att översättningen är väldigt bra. Det finns en speciell rytm i texten i form av upprepningar och kommatering som gör den lätt att läsa.

Blixt & dunder

Det var 19 grader när jag kom in i köket klockan 8 för att frukostera 3 tjoanden marsvin. Min egen frukost bestod av grekisk youghurt med resten av hallonen från igår. 10 över 9 hade jag vattenflaskan i ryggsäcken och stavarna i nävarna, men jag ångrar att jag inte tog kepsen för det var varmt i solen. Riktigt varmt. Stavandet gick väldigt bra även om det tog lite tid innan flytet infann sig. 2 rejäla pust & vattenpauser och jag var duktigt trött när jag kom hem igen efter 70 minuter. Det är skönt att vara ute på morgonen och då tänker jag inte bara på värmen utan för att de enda som oxå är ute då är hundarna som släpar på sina ägare och andra som tränar. Kanske drack jag ändå för lite, kanske var det avsaknaden av skyddande huvudbonad, kanske tog solen mer än jag trodde, men jag har varit så himla trött och tung hela dagen och huden hettar från solen. Jag lade mig till rätta i soffan för att sova en stund, men jag lyckades bara slumra in i kanske en kvart. Åskan har mullrat i flera timmar på eftermiddagen och det har till och med blixtrat. Najs! Sedan kom regnet och temperaturen sjönk flera grader.

Jag har hittat tillbaka till musiken. Det känns som om det är flera år sedan jag lyssnade på musik under mina promenader. Det har bara varit bok efter bok efter bok, men i lördags blev det musik i stället och det är lättare att få upp ett tempo med musik i stället för prat. End of discussion! De senaste dagarna har jag gått igenom mina spellistor och rensat ganska hårt och gjort mitt bästa för att hinna ikapp när det gäller all ny musik.

En andra chans

“Låt mig ta din hand” av Tove Alsterdal med Angela Kovacs som uppläsare. Jag har läst Tove Alsterdals 2 andra böcker och tyckte att de var väldigt bra. Den tredje boken valde jag att lyssna på. Jösses, vad deprimerande den var! Jag pallade kanske 1 timme. Det var nån gång i vintras. Nu ville jag ge den en andra chans och det ångrar jag inte! Den är fortfarande smådeppig i början med människospillror och trista miljöer, men den är intressant och sedan blir den spännande. Helen skäms för sin familj. En alkis till farsa, en opålitlig syster som strävar efter ett liv fyllt av passion och en mamma som försvann i Argentina när Helene inte var mer än 3 år. Hon har kopplat bort den delen av sitt liv fullständigt, men när hennes syster Charlie dör sipprar allt tillbaka och Helene kan inte låta bli att bli nyfiken på vad det är systern har hittat om deras mamma och till slut sitter hon på ett plan till Buenos Aires. Handlingen hoppar mellan 1970-talets Argentina och nutiden och bit för bit får man veta vad som hände med Helens och Charlies mamma.

Beskrivningarna av hur det var att leva i Buenos Aires under militärdiktaturen får mig att tänka på nazismen eller ISIS. Allt som kunde tolkas som att man ifrågasatte styret gjorde att man “försvann” vare sig det handlade om en student som var spydig mot en lärare eller någon som helt öppet protesterade. Historien visar om och om igen att den sortens styre inte fungerar. Den ber om att ifrågasättas och kommer att stöta på motstånd. Att riskera att hamna i militärens klor med förhör och tortyr skulle ha hindrat mig från att ens pipa. Jag är inte modig på det sättet.

Angela Kovacs gör ett bra jobb både med berättande text och dialog och hon har koll på uttalet av Argentinska namn. En av mina favoriter.

Mänskliga rättigheter

Jag lyssnar på “Låt mig ta din hand” och som förberedelse till en recension surfade jag efter Argentinas diktaturer vilket ledde mig till tortyr som i sin tur ledde mig till mänskliga rättigheter och när jag ändå hade alla artiklar uppradade kollade om det stod något om rätten att få barn. I december 2010 skrev jag ett inlägg om ofrivillig barnlöshet och fick så många otrevliga kommentarer att jag till slut tog bort möjligheten att kommentera. Jag minns att en av de som tog illa vid sig påstod att det var en mänsklig rättighet att få barn. Jag har funderat mycket på det och har letat och enligt Wikipedias uppräkning av de 30 artiklarna är det inte en mänsklig rättighet att få barn, varken biologiska eller genom adoption.

Artikel 24: “Var och en har rätt till vila och fritid, innefattande skälig begränsning av arbetstiden samt regelbunden betald ledighet.” En artikel på DN.se den 26 juni: “För till skillnad från alla – alla! – andra industrialiserade länder saknar USA lagstadgad rätt till betald semester, precis som landet saknar rätt också till sjukfrånvaro och föräldraledighet.” Ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Tänk efter: har du någon gång sett en amerikansk film eller serie eller läst en bok som utspelar sig i USA där karaktärerna åker på en längre semester? Inte jag.

Hos sjukgymnasten

Doktor OB tipsade om balansövningar för att få ordning på yrseln och jag bokade tid hos sjukgymnasten som jag träffade idag. Det är inte den sortens yrsel som kommer av att en nerv sitter i kläm. Yrseln har inte att göra med blodtrycket. En möjlighet är biverkning från någon av alla mina mediciner. En trolig orsak är kristallerna inuti örat. De har spökat flera gånger förut, men det har aldrig varit så långvarigt som nu (ca 2 år). Den känns oftast när jag reser mig från liggande (riktigt snurrande som gör att jag har svårt att fästa blicken), men även om jag böjer mig framåt och det har hänt att det snurrat till när jag har suttit stilla. Sjukgymnast AR gjorde sitt bästa för att framkalla yrseln och därmed kunna koppla den till nånting specifikt, men det är som med tvättmaskinen som slutar krångla när reparatören har kommit. Jag fick prova balansen i några övningar som hon sen skrev ut åt mig bl.a. utfallen som jag har i styrketräningen och som jag kan göra knepigare genom att vrida överkroppen. Jag valde att själv höra av mig till henne om jag skulle behöva i stället för att boka en ny tid. Om yrseln har att göra med någon av medicinerna, så är det inte så mycket jag kan göra, men det är alltid bra att veta. Antar jag.

En känsla av uppgivenhet. Yrseln kan bero på mediciner eller kristaller eller spänningar från muskelfästen i nacken. Att jag har svårt att gå ned i vikt kan ha att göra med hur jag äter eller så är det klimakteriet eller hypotyreosen eller så är det en kombination av alltihop vilket förmodligen är det troligaste. Jag skulle vilja komma till en läkare och säga “Här gör det ont.” och få svaret “Då gör vi så här!” och sen är det fixat. *djup suck*

Avgifterna har höjts och de har höjts ordentligt. Dietisten och sjukgymnasten kostar numera 200 kr och det är en höjning med 100%! Det blev en promenad på 20 minuter dit och 40 minuter hem med ett stopp på Konsum. Jag köpte en ask hallon för 30 kr från tjejen ute på torget och de var suveränt goda och det är svårt att sluta äta. Jag har satt i mig hälften redan…

Rena, rama godiset.
Rena, rama godiset.
Fint besök den här soliga eftermiddagen.
Fint besök den här soliga eftermiddagen.

 

Armhävningar och partypatrull

Wow vilket bra gummipass det blev idag! Jag körde fullt program och blev härligt svettig och trött. Ryggmusklerna har fått sig en rejäl omgång som känns redan nu några timmar efteråt. Armhävningar är en akilleshäl för mig. Jag vet att det är en ojämförligt bra övning för armar och skuldror och rygg och mage, men mina handleder pallar inte. För ett tag sedan provade jag den enklare varianten där jag stödde på knäna, men jag fixade inte ens en och höll på att slå i hela nyllet när armarna inte pallade. Jag kunde inte låta bli att skratta åt eländet. Så jäkla klen! Idag provade jag den allra enklaste varianten genom att göra armhävningar mot dörrkarmen och jag klarade av 7 stycken. Jäss! Bättre än ingenting.

Elin skickade den här låten till mig och bad mig lyssna på texten. Jag var inställd på en allvarlig djupingtext och när jag såg att det var Mange Schmidt blev jag än mer skeptisk (jag minns vilken plåga “Glassigt” var för x antal år sedan…), men jag gav den en chans och den var … störtskön!!

“Du måste sluta instagramma. Lägg ned telefon!”

Intervallträning med djuriska inslag

En 60 minuters promenad i riktigt bra tempo, nästan power-walk! Det var så skönt att orka, att inte ha ont. Det känns som om jag inte är direkt bortskämd med sånt. Jag körde min egen variant av intervallträning: en försiktig start med ett jämnt tempo i en otäck backe. Sedan drog jag upp tempot och pinnade på tills jag såg en katt som lixom stod och väntade. Den jamade och jag jamade tillbaka och sedan fick jag klia den på huvudet. Endorfinkick! När jag fortsatte drog jag upp tempot igen tills jag kom till “stallet” där det växer enorma hundkäx och jag fick syn på 2 rådjur. Jag smög fram för att inte skrämma dem och fick syn på det ena.

Rådjur 5

Rådjur 6

Hello, georgious! Den hörde när mobilkameran klickade, vände rumpan till och skuttade iväg.
Hello, georgious! Den hörde när mobilkameran klickade, vände rumpan till och skuttade iväg.

 

En sista tempoökning fram till gångvägen vid Flaten där jag såg en katt till! Men den var inte lika tuff och när jag stannade och hälsade såg den skräckslagen ut och försvann in i det höga gräset. I den sista backen vid gymnasiet blev jag trött och tappade fart, men det var med gott samvete.

Jag satt i soffhörnet med ljudbok & spel när tröttheten övermannade mig. Jag satte mobillarmet på halv 13 för att inte sova förbi lunchen, men när larmet gick igång stängde jag bara av och somnade om, fortfarande sittande och sov en timme till. När jag vaknade hade jag ont i nacken och huvudet. Det är en trött dag. Fyrbeningarna fick vänta 25 extra på sin frukost eftersom jag råkade somna om och just nu har jag mest lust att lägga mig och tryna.

 

 

 

 

 

Klanen Kennedy

“Vi tolererar inga förlorare!” av Britt-Marie Mattson med Peder Falk som inläsare. Oj, oj, oj vilken bra bok! Otroligt intressant! Det är den sortens faktabok med dramatiserade partier som jag tycker så mycket om och där jag får veta och lära mig massor utan att det märks. John F Kennedy och hans fru Jackie är de klanmedlemmar som jag har hört talas om mest, men jag visste inte att Kennedys har funnits med i politiken sedan tidigt 1900-tal. Joseph Kennedy var otroligt sugen på makt, men blev hela tiden snuvad på konfekten medan Rose var hemma och födde fram 9 barn (5 döttrar, 4 söner) eller åkte till Paris och förnyade garderoben. Om Joe Jr inte hade dött i andra världskriget hade han förmodligen fått i uppdrag att uppfylla pappans maktbegär. Nu blev det John Fitzgerald i stället och det gick bra för honom tills han sköts i Dallas. Näste man till rakning! Bobby hann nästan fram till presidentposten, men blev skjuten i ett hotellkök. Familjens minsting Teddy gjorde flera försök, men nådde aldrig högre än till senator. Jimmy Carter, Bill Clinton och Barack Obama var några av medtävlarna.

Familjens döttrar då? Rosemary hade en mild utvecklingsstörning och problem med humöret/raserianfall. Hon genomgick en lobotomi som läkarna ansåg framgångsrik, men som ledde till att familjen valde att placera henne på ett hem. Kathleen flyttade till England och dog senare i en flygplansolycka. Eunice och Patricia gifte sig och skiljde sig och utökade klanen med några barnbarn.

Det är svårt att skriva något vettigt om en bok som handlar om en familj som har existerat (och fortfarande gör det) och gjort ett så stort avtryck. För mig framstår de som Den Amerikanska Idyllfamiljen där ytan var oerhört viktig. “Det viktiga är inte vem du är utan vem andra tror att du är” som Joseph Kennedy uttryckte det. Det är nästan så att barnen föddes upp i syfte att föra familjen till makten och att föröka sig (Bobby och hans fru fick 10 barn!). Hur hade det gått om någon av dem inte hade orkat leva upp till intoleransen mot förlorare och gnällande?

Peder Falk gör en fantastisk uppläsning och har en mycket behaglig röst. Han tar plats på listan med favoriuppläsare.