#Blogg 100 del 108

Jag hade inga förväntningar på dagens läkarbesök. Jag har lärt mig att inte ha det. En mild förvåning över att inte behöva ta strid för mitt beslut att sluta med Simvastatin. Hon höll med när jag förklarade det hela med ett hälsans moment 22. Resultatet av förra veckans prover visade att kolesterolet hade sjunkit med hela 4 “enheter” och det är bara att konstatera att det är tack vare statinerna. Blodvärdet var prima och likaså sköldkörtelvärdet. Levervärdet var som det skulle och blodsockret är på väg ned. När jag vaknade i morse kollade jag blodtrycket (vi har numera en Godkänd mätare inköpt på Apoteket) som låg på 126/81. Läkaren kollade oxå och då låg det på 132/nånting och det var efter att jag hade promenerat dit. I det stora hela är hälsan inte i någon större fara bortsett från övervikten.

Hon inledde besöket med att fråga vad hon kunde hjälpa mig med och jag svarade att jag behöver en läkarkontakt. En långvarig, fast läkarkontakt. Då sa hon att det ju var otur att jag hade hamnat hos henne för hon skulle inte vara kvar mer än några månader till. “Vilken jävla överraskning. Not!!”, hade jag lust att utbrista. Åh, vad jag saknar min husläkare EW! Tänk att jag hade förmånen att få ha henne i 10 år. En och samma läkare i 10 år. Det var tur att jag hade förstånd att uppskatta henne! Det var bättre förr och med förr menar jag innan Reinfeldt & Co sabbade rubbet. Jag tappade lusten helt där jag satt besöksstolen och orkade knappt sitta upprätt. Vi gick igenom provsvaren och hur jag mådde psykiskt och hon undrade om det fanns något annat jag ville fråga om, men jag lät bli att fråga om yrseln eller en samtalskontakt. Det var ingen idé. När jag skulle gå nämnde jag att jag letar efter alternativ eftersom jag tycker att det fungerar så erbarmligt dåligt där.

Det är meningen att jag ska bli kallad till en annan läkare om ca 4 månader och förhoppningsvis räcker uttagen av Stilnoct till dess.

När jag var nästan hemma kommer en katt travande och jamande. Den verkade ha siktet inställt på mig och jag fick intrycket av att den sa: “Var har du varit? Va?! Fattar’u hur mycket gos jag behöver just nu?”. Det är klart att jag gosade med den! Jag behövde det lika mycket. Jag tog 2 bilder oxå, men de blev väldigt suddiga.

En "fotsnoare" med rosa halsband.
En “fotsnoare” med rosa halsband.

 

 

 

 

 

 

Det där speciella stället uppe på huvudet mellan öronen...
Det där speciella stället uppe på huvudet mellan öronen…

 

 

 

 

 

 

blogg100-logotype-300x256

 

#Blogg 100 del 106

Något i kroppen är fel. Jag vägde mig i februari och då visade vågen 104,6. En månad senare vägde jag 104,9. Jag vägde mig igår och då visade vågen 107,9. På 3,5 månad har jag gått upp 3,3 kg och det är ingen jämn fördelning. Det som gör att jag blir rädd trots att det inte är så många kilon med tanke på tidsrymden är att jag inte verkar kunna stoppa ökningen.

Under de här 3,5 månaderna har det inträffat 2 större förändringar i form av att jag började med Simvastatin (den 27 januari) och att jag har dragit ned på ätandet och sockret (sedan diabetesvarningen). Dessutom har jag ofta promenerat med och utan stavar (läs: kondition och fettförbränning). Jag har för vana att notera i almanackan när jag tränar, hur jag tränar och dessutom hur jag upplever träningen och det är guld värt i det här sammanhanget för jag kan tydligt se att efter 3 veckor med Simvastatin blev träningen tung och det blev aldrig lättare. Jag vet oxå att jag har bloggat om det och undrat varför det inte blir lättare, men nu vet jag varför.

Ann Fernholm är vetenskaplig journalist och har en hemsida och när jag googlade efter biverkningar av statiner dök hennes blogg upp. I ett inlägg från maj 2013   skriver hon om en undersökning som visar att statiner försämrar syreupptagningsförmågan och det är det samma som att jag har upplevt det som att träningen blev allt jobbigare. Jag är överviktig och har högt kolesterolvärde (den onda varianten) och mår bra av att motionera och jag tycker om att motionera, men så börjar jag medicinera med Simvastatin som gör att jag blir trött och att träningen blir så pass tung att jag tappar lusten och hellre sitter hemma i soffan och det i sin tur kan leda till att jag går upp ännu mer i vikt vilket försämrar kolesterolvärdet osv. Ett hälsans moment 22.

På Simvastatins egen sida fanns olika topp-listor för biverkningar och bara det är ju hur sjukt som helst. I topp 4-listan (mindre vanliga) finns depression med och eftersom jag har det i bagaget från början ökar risken. Jag har mått dåligt. Jag har haft riktigt Tunga Tankar och känt behov av en samtalskontakt. Försämrat minne stämmer oxå in. Topp 6-listan (de vanligaste) tar upp musklerna, men de har förskonats från. Tror jag. Det är svårt att veta. Jag har ofta haft “ont i kroppen” efter träning. Topp 24-listan (sällsynta biverkningar) innehåller flera träffar: trötthet, stickningar i armarna och klåda.

På tisdag ska jag träffa min nya läkare och då tänker jag säga att jag slutar med Simvastatin. Det handlar inte om att rådfråga henne för jag har redan bestämt mig. Jag har gått upp 3,3 kg och det innebär att jag har ytterligare 3,3 kg att bli av med och eftersom jag redan väger så mycket ger det mig panik. När jag var hos läkaren i januari var jag i dålig form vilket gjorde att jag inte klarade av att opponera mig när hon sa att jag måste sänka kolesterolhalterna. Jag har ätit den här sortens medicin tidigare och jag har, på eget initiativ, slutat med den av samma anledningar som jag tar upp i det här inlägget och jag tänker banne mig inte börja en tredje gång. Om jag ska gå omkring med ännu större övervikt som får mig att må dåligt och sedan ta en medicin som motverkar mina försök att bli av med övervikten kommer det att leda till långvarig stress och psykisk press och hur det slutar… Fy, fan för statiner!

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 102

Hur mycket bryr jag mig om mina marsvin? Tillräckligt mycket för att städa en extra gång om lukten blir för skarp eftersom jag inte har samvete att låta dem bo i lorten. Inte tillräckligt mycket för att ila till veterinären när ett av dem har ont. Att ha husdjur är känslomässigt krävande på samma sätt som att ha barn: en konstant oro för att jag inte gör allt jag kan. Maja har haft problem med urinsten till och från och har därför fått Metacam till och från. De senaste månaderna har hon mått prima och varit väldigt pigg och hungrig och inte behövt Metacam. Asken med hennes medicin har stått ovanpå fläkten för att vara tillgänglig, men i lördags när jag städade valde jag att ställa in den i medicinskåpet. Den kvällen pep hon av smärta för första gången på flera månader. Vilka är oddsen för det? Hon har fortfarande ont och hon äter inte lika mycket längre. Vid 9 i morse satt jag på sängkanten medan samvetet plågade mig. Å ena sidan borde jag fixa en tid redan idag (eftersom de har stängt i morgon på Kristi himmelfärds dag). Å andra sidan orkade jag inte. Det är 2 veckor sedan jag for iväg med Vera och sedan fick åka hem utan henne och eftersom Maja har varit hos veterinären för de här problemen tidigare, så finns det inte så mycket mer att göra och jag orkar inte ta den smällen. Nu får någon annan göra det.

 

Jag somnade i soffan i 1 timme före lunch och i en nack-fientlig ställning. Ipren och Alvedon heter 2 hjälpmedel, men jag har numera ett tredje som heter Massagekudde. På begäran köpte Pär denna hos Kjell & Company:

Den kan massera nacken och skuldrorna. Ja, tack!
Den kan massera nacken och skuldrorna. Ja, tack!

 

 

 

 

 

 

Man får det man betalar för och vad kan man begära för 149 kronor? Inte mycket. Den ser ut som en elefantsnabe  och sattes på plats genom att trä ena änden genom öglan i den andra vilket inte var helt enkelt. Den var lika obekväm som en stödkrage och inte var den särskilt bra på att massera heller. Den hackade och fungerade bara om jag höll huvudet alldeles stilla. Retur! Vad kan man få om man lägger på en 100-lapp? Jo, denna!

Den brummar så huvudet vibrerar.
Den brummar så huvudet vibrerar.

 

 

 

 

 

 

Snyggare, enklare att få på plats, bekvämare och bättre på att massera. Det finns 6 olika lägen, men egentligen är det inte fler än 2 eftersom de övriga 4 inte är mer än kombinationer av de första 2. Den brummar en del, men inte så att jag störs av det och det hörs inte så mycket utåt. Den får stanna kvar!

blogg100-logotype-300x256

 

#Blogg 100 del 98

Det finns ingen bättre törstsläckare än vatten. Det är sockerfritt och det är på det sockerfria mitt fokus ligger. Ibland vill jag ändå dricka något med smak och jag fixar inte bubbelvatten, varken med eller utan smak. Jag tycker inte om saft, sockerfri eller inte. Juice är nästan lika fördärvligt som läsk. Mjölk som innehåller finfördelat fett och dessutom mjölksocker är ingen törstsläckardryck över huvud taget, fettfri eller ej. Vad finns kvar? Sockerfri läsk typ Cola Zero. Mitt förhållande till den sortens läsk, till sötningsmedel är väldigt kluvet. För 5 år sedan drack jag en hel del Pepsi Max tills jag läste boken “Hjärnkoll på vikten” där följande stod att läsa: “Den söta smaken gör att hjärnan räknar med att få socker och utlöser en oproportionerlig mängd insulin. Det leder i sin tur till direkt blodsockerfall, sugenhet och fettillverkning.”  Nu för tiden har jag perioder när jag dricker vanlig Cola, men sedan jag fick diabetes-varningen i januari händer det nästan aldrig. Jag köper en halvliters Cola Zero när vi veckohandlar och sedan smuttar jag på den under en veckas tid. Ja, jag tycker om avslagen Cola (Elin tycker att jag är helt bäng) och ja, det räcker med en klunk då och då just för smakens skull.

Min omställning till en diabetesfri tillvaro sker lite i taget för jag fixar det inte annars. Nu äter jag Havrefras till youghurten (sockerfritt och fiberrikt). Jag äter frukt igen främst på kvällen när jag kan vara småhungrig. 2 bitar Lindt mörk choklad, 70% unnar jag mig varje dag. Helgen som var hade jag inget som helst godis eller chips och jag hade heller inget sug efter det. Jag försöker äta mer grönsaker, men jag tycker inte att det är gott. Jag tränar så mycket som kroppen känner att den klarar av. Om en vecka ska jag äntligen få träffa en läkare och då får jag veta om kolesterolmedicinen fungerar och om blodsockret är under kontroll (i morgon ska jag lämna prover på fastande mage).

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 93

Idag tvingade jag mig själv ut och iväg och det var ingen nöjsam tur. Jag tror inte på tvång i samband med träning. Jag var trött, jag hade ingen lust och alla kläder kändes som om de krympt över natten utom möjligen strumporna. Kvart i 10 började jag stava mig framåt. Tungt och trögt. Vänd om för tusan! Jag sänkte den redan låga hastigheten medan jag funderade på saken, men valde att fortsätta. Några hundra meter senare skrek kroppen högre. Vad 17 håller du på med?! Gå hem och lägg dig!! Jag stannade. Vände om hemåt. Gick 50 meter. Stannade och vände om igen och tvingade mig själv att fortsätta. Tyst nu! Jag kan gå långsamt och det är alltid bättre för samvetet att gå långsamt i 1 timme än att sitta i soffan 1 timme. Och jag fortsatte. Det fanns kortare sträckor när det var skönt, men den övervägande känslan var USCH! När jag kom hem hade jag vinglat runt med stavarna i 85 minuter. Jag tror fortfarande inte på tvång i samband med träning.

Det är något konstigt med den här bilden...
Det är något konstigt med den här bilden…

 

 

 

 

 

 

... och det beror på att det ser ut så här i verkligheten. Trädet har inte knäckts utan har samma skira grönska som andra träd så här i maj.
… och det beror på att det ser ut så här i verkligheten. Trädet har inte knäckts utan har samma skira grönska som andra träd så här i maj.

 

 

 

 

 

 

 

Och nu blir det reklam! Eftersom jag är sams med mina MBT-skor vill jag förklara för den oinvigde varför de är så makalösa. Jag hittade en sida med info där principerna med MBT förklaras. Den instabila sulan aktiverar de delar av kroppens balanssystem som är inbyggt i leder, muskler och senor. Balanseringen gör att muskler som vanligtvis inte aktiveras i lika hög grad vid promenader får jobba t.ex. rumpan inklusive den del av lårens baksida som sitter högt upp och nedre ryggmuskulaturen och till och med magmusklerna. Till en början är det tuffare att gå med MBT än med vanliga skor, men när de här musklerna en gång har vaknat, så hjälper de till och det får kroppen att vilja sträcka på sig. Hållningen blir en helt annan. Kolla bilden.

Utan MBT till vänster och med MBT till höger.
Utan MBT till vänster och med MBT till höger. Skeletten är baserade på verkliga människor filmade med avancerad utrustning.

 

 

 

 

 

 

 

Tänk dig då att du har fått fart på muskulaturen i hela nedre delen av kroppen upp till bröstkorgen och så lägger du till ett par stavar. Stavarna gör att armarna får arbeta vilket gör att hjärtat får jobba mer och alla vet att när hjärtat får jobba är det samma sak som konditionsträning. Med fjädrande stavar, som jag har, minskar stötarna på armbågar och axlar och i stället används musklerna i hela skulderpartiet. MBT + Bungy pump-stavar = ultimat träning. Rent ekonomiskt är det en utgift på ca 3500 kr, men jag ser det som en investering i min hälsa. Inga månadsavgifter till fullpackade gym med urtrista löpband framför hjärndödande tv-program utan en möjlighet att komma ut i friska luften!

Stavgång

 

 

 

 

Stavgångens fördelar jämfört med t.ex. löpning.
Stavgångens fördelar jämfört med t.ex. löpning.

 

 

 

 

 

 

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 90

65 minuter stavgång, högervarv runt Flaten. Det tog ett tag innan det lossnade, men sedan blev det njutbart även om det var flåsigt.

Familjespänningar. Att lära sitt barn pengars värde och att handlingar får konsekvenser. Jag tycker inte att Pär och jag har handlat fel och jag kan ta att Elin är ordentligt sur på oss, men spänningarna sliter på mig. Tröttheten går inte över utan byggs bara på av små motgångar som jag i vanliga fall bara hade ryckt på axlarna åt. Jag sjunker bara djupare och djupare. Känner ingen motivation att kämpa emot. Jag har hoppat av Författarkurs 3 beroende på att den är mer fokuserad på egna projekt än de tidigare kurserna och mitt egna projekt ligger i respirator och kämpar för sitt liv. Jag orkar inte – jag klarar inte av att koncentrera mig.

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 89

85 minuters promenad med farthållare. För första gången på, jag vet inte hur länge, var promenaden skön. Kroppen protesterade inte lika högljutt, jag fick inte ont någonstans utan blev bara normalt trött. Tempot som jag började i lyckades jag hålla ända till den tempodödande sista backen och trapporna. Jag hade MBT-skorna och bortsett från att de är skönare än vanliga skor, så finns alltid vetskapen om hur de aktiverar musklerna och det känns väldigt bra.

Styvmorsvioler. De kommer upp på samma ställe varje vår och den här gången hade jag förstånd nog att stanna och föreviga dem på bild.
Styvmorsvioler. De kommer upp på samma ställe varje vår och den här gången hade jag förstånd nog att stanna och föreviga dem på bild.

 

 

 

 

 

 

 

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 87

Med mycket möda och stort besvär tog jag mig igenom ett pass med gummibanden. Motigheten var maxad, så jag lockade mig själv med ett extra lätt pass. Det innebar så få upprepningar att jag knappt hann börja innan övningen var avklarad. Jag fick upp en viss värme, men jag blev inte svettig. Nä, det var ingen höjdarträning, men det blev gjort och jag tog mig över den där förbaskade tröskeln som aldrig verkar försvinna helt. Just nu är jag i så dålig form att jag blir gråtfärdig…

blogg100-logotype-300x256

#Blogg 100 del 85

Dyster första maj för socialdemokraterna

10-åring våldtogs – nekades abort.

Två kvar på sjukhus efter polispåkörning.

Barn föll ur fönster – pappan misstänks.

Man nära misshandlas till döds.

Stökigt firande inatt.

Regeringens politik räcker inte mot massarbetslöshet.

Det här var rubrikerna på DN.se vid 10-tiden idag, 1 maj 2015. De nationella rubrikerna. (Vad gäller de internationella, så har de redan slutat skriva om Nepal.) Anledningen till att jag tar upp de här rubrikerna som visserligen inte är braskande på något sätt, men ändå svarta – både bildligt och bokstavligt – är att de är anledningen till att jag har slutat läsa dagstidningar och se tv-nyheter och lyssna på radio. De här rubrikerna finns i “huvudspalten” på DN.se. Kanske finns det muntra nyheter bland småplocket till höger, men efter att ha fått en mental snyting, så orkar jag inte leta efter det eventuellt positiva. Det här är idag, men även om rubrikerna varierar, så får jag en mental snyting en gång om dagen, varje dag året runt. Det är rubrikerna som ska fånga mitt intresse och därför innehåller rubrikerna koncentrerat elände. Det finns många, många anledningar till att samhället blir hårdare och kallare och jag är absolut övertygad om att nyhetsrapporteringen har en stor del i det. Papperstidningarna har hård konkurrens av nättidningarna och det borde innebära att man inte kan skylla på att man måste sälja lösnummer, så varför inte flytta fokus? Allra överst i DN.se:s “huvudspalt” borde det vara en positiv nyhet varje dag. Precis som med att träna upp sin förmåga till tacksamhet borde det vara möjligt att leta fram positiva nyheter. Det handlar, som sagt, inte om att sälja lösnummer längre och en läsare av nättidningen kan skrolla förbi, men jag är tvärsäker på att man kan vända på eländet lite i taget, över tid. En enda positiv nyhet om dagen borde inte vara omöjligt. Människor behöver det. Vad spelar det för roll att man tränar på att somna med positiva tankar i hopp om att “vakna på rätt sida” när det är centimeterstora, svarta eländesrubriker som slängs i ansiktet på en när man öppnar morgontidningen. En. Enda. Positiv. Nyhet. Om. Dagen. 

blogg100-logotype-300x256