Huvudvärk

Pär skulle hälsa på hos sina föräldrar, så jag fick skjuts till Salem där jag skulle hämta paket. Jag promenerade hem på 45 minuter via Tennishallen och i långsamt tempo. Det var jätteskönt och jag har inte haft så fasligt ont efteråt, men gränsen går mellan 30 och 45 minuter. Jag hade huvudvärk. Faktum var att jag vaknade med huvudvärk och spänningar i nacken och antog att jag hade legat knasigt inatt. Frisk luft och rörelse räckte inte för att den skulle ge med sig, så när jag kom hem tog jag 2 Treo plus att jag masserade nackmusklerna med Tigerbalsam. Det fungerade. Tyvärr, kom alltihop tillbaka vi 17-tiden, så jag gjorde om kombinationen, men utan samma braiga effekt.

Vadslagning

“När djävulen kom till Bagarmossen” av Anita Santesson. Den boken är Anita Santessons första bok för vuxna och är aningen samhällskritisk.

Vad händer när Ond slår vad med God om människans själ? Jo, det börjar hända saker som de intet ont anande människorna blir både delaktiga i och ansvariga för. Ylva är akrobatiklärare på ett gymnasium i Stockholm. Toto städar samma skola och Bahar är nyanställd skolsköterska på den samma. De bor i varsin av Stockholms förorter, men större delen av handlingen tar plats i Bagarmossen där Ylva bor. Jezebel Jones bor granne med Ylva och bit för bit tränger hon sig in i Ylvas liv och fungerar som katalysator för en händelsekedja som banar väg för en katastrof. Toto får oväntade förmågor som påverkar hennes närmaste omgivning på ett positivt vis.

Det var titeln som lockade mig. Jag lockas av tanken på hur människan påverkas av sin tro på en gud och dess motsats, djävulen; himmel och helvete. Som ateist är jag övertygad om att inget dera existerar. Anita Santesson väver in mytologiska berättelser som bidrar till den magiska känslan medan förortslivet representerar realismen (genren är tydligen magisk realism – hej å hå!). Ungefär i mitten tyckte jag att det blev lite för mycket realism, att författaren i sin iver att vara vuxet medveten ville få med så många samhällsproblem som möjligt. Det blev tungt och deppigt, men jag fortsatte till sista sidan och helhetsintrycket är att den är riktigt bra. Det är en bok som skiljer sig från mängden. Den är inte samhällskritisk på så sätt att författaren har egna idéer om hur problemen ska lösas och det är därför den kändes tung emellanåt. Som hos många andra författare som mest har skrivit för yngre läsare är språket lite väl enkelt ibland; det saknar tyngd och djup. Redigeringen är småslarvig med stavfel och ord som saknas. Kanske kommer jag att läsa om den.

Besegrad

“Det” av Stephen King; storpocketformat på dryga 1300 sidor. Jag försökte läsa den när den kom ut på svenska första gången 1988, då gavs den ut i 2 inbundna delar. Den gången lyckades jag inte ta mig igenom den. Den är aktuell igen i och med nyinspelningen och för en tid sedan impulsköpte jag den på Konsum. Jag läste nästan 400 sidor innan jag fick se mig besegrad. Inte för att den är dålig – Stephen King är rasande skicklig – utan för att jag inte tilltalas av den formen av skräck och kusligheter. När jag var i tonåren och tidiga 20-åren slukade jag hans monsterhistorier (“Jurtjyrkogården” var skitläskig!), men jag skräms inte längre av mörker, döingar, blod, monster eller övernaturliga händelser. Det finns en anledning till att hans böcker är så massiva: hans evinnerliga utvikningar och detaljerade beskrivningar av både epok, miljö och karaktärer; man får alltid veta precis allt från barndom, mardrömmar, drömmar, familjeförhållanden, skola, jobb och fan och hans moster. Det var när jag satt och lunchläste i förrgår som jag blev tvärleds. “Kom till saken för bövelen!” Nu tycker jag att hans senare böcker är mycket bättre t.ex. trilogin om Bill Hodges och “”22/11 1963”.

 

Fluff

En tredje laserbehandling med kortare intervall. Även tejpning idag och jag tycker om det extra stödet. Jag måste träna på att tejpa själv! Efteråt gick jag till tebutiken och fyllde på förråden. 5 minusgrader och ett dunlätt snöfall. Jag njöt av att gå längs kanterna och köra ned skorna i fluffet.

Snöfluff från förra vintern.

Tigerbalsamering

Frisörbesök idag. Tyvärr hade Anette en pratig dag och jag hängde på så gott jag kunde, men det naggade på min redan låga energi. Jag känner mig inte nöjd med klippningen heller. Hon arbetar snabbt och idag pratade hon nästan hela tiden och jag fick känslan av att hon klippte per automatik. Nåväl, jag har äntligen nått den ålder då jag inte är särskilt känslig för bad hair-days. Håret blev kort och det är ju det viktigaste.

Frukt och grönsakshandling på Konsum efteråt. MBT-skorna som gav mig ont från början, hela tiden och efteråt. Jag har ont i ryggen nästan varje dag av allt stillasittande och haltande och idag balsamerade jag mig själv för första gången på flera månader och jag tänker beställa tid för massage igen. Pär har satt takplattor på 1/3 av taket och blir mörbultad och trött i ryggen, så jag har balsamerat honom oxå 2 kvällar i rad. Ikväll kommer sovrummet att osa av vit Tigerbalsam.

Gråtfärdig

Igår fick jag laserbehandling igen. Foten kändes lätt mörbultad resten av dagen, men jag hade inte ont.

Idag låg temperaturen nära noll, solen sken och det hade snöat lite under gårdagen – jag måste ut! 60 minuter med MBT-skorna och det var skönt till en början. Jag tog promenadvägen bakom gymnasiet och fortsatte mot bygget nedanför Rosstorp och tvärstannade. Kalhygge. Den 6 februari promenerade jag på andra sidan järnvägen och upptäckte ett annat kalhygge, men det här var brutalare. Jag överdriver inte när jag skriver att jag var nära att börja gråta och gå hem igen. Humöret sjönk som ett klippblock och resten av promenaden var tung, sorgsen och gjorde ont både i själen och i foten. JAG HATAR ALLA NYBYGGEN I RÖNNINGE!!!! BEGRIPER DE INTE HUR STOR BETYDELSE UPPVÄXT GRÖNSKA HAR??!!!

Jag har ingen “före-bild”, men ni kan nog föreställa er hur det växte diverse träd längs hela järvägssträckan; höga träd o låga träd, buskar o snår som dämpade vindarna och skänkte skugga på sommaren… Borta.

När jag kom hem bytte jag om och gick och lade mig i Läsrummet. Jag var ledsen (men kunde inte gråta), trött och frusen och hade ONT. Jag låg där i 3 timmar och sov en stor del av tiden.

Nu har Pär kommit igång med takpanelen på övervåningen. Vi kommer att ta en halva av rummet i taget; vi har packat i kartonger och föst undan så gott det går och får jobba på i det utrymmer som är kvar.  Pär vill vara färdig tills att han fyller år om drygt 2 månader. Det återstår att se…

 

Kompromiss

Klockan 10.01 går en buss till Salem, det tar ca 5 minuter och sedan kan promenera hem. Jag har utnyttjat den möjligheten ett par gånger, senast idag och det känns prima. 25 minuters promenad hem är lagom med tanke på hälsporren. Det var väldigt skönt att få komma ut och lunka!!

 

Laser

Laserbehandling. Det oplanerade uppehållet i och med att jag avbokade förra gången innebar ett mindre bakslag även om jag, i det stora hela, har mindre ont än vid första besöket. Nu ska vi göra 2 täta behandlingar och jag ska tillbaka redan på fredag.

Årets första och förmodligen enda semla och den kommer naturligtvis från Rönninge Kaffestuga (fotot är deras)!

Utför

Den 22 januari, för knappt 3 veckor sedan, beslöt jag att lägga all träning på hyllan för fotens skull och nu börjar jag känna av de negativa aspekterna. Ryggen mår inte bra av allt sittande och liggande och felbelastning. Jag känner mig ovig och klumpig. Huvudvärk oftare. Ångest och irritation. Koncentrationssvårigheter. Jag blir trött av denna inaktivitet! Jag kommer ut och hemifrån ännu mer sällan och rastlösheten kryper i kroppen. Idag åkte Pär och jag runt för att få veta mer om takpanel till övervåningen och så klarade vi av andra ärenden oxå. Vi var borta i 3 timmar och det var rena äventyret för mig, men jag blev helt färdig efteråt och utnyttjade sängen i Läsrummet för en längre tupplur. Min ork och uthållighet och mitt humör är redan på upphällningen – efter 3 korta veckor! I morgon kommer vi att arbeta på övervåningen, men på måndag måste jag ut, ut, ut!!

Diss

“Berget bakom huset” av Joyce Maynard läste jag 50 sidor i innan jag var säker på att den inte är bra. Ett jobbigt språk med ständiga bisatser och parenteser som dämde upp minsta hopp om flyt i texten. Den slänger jag.