2 klassiker

”Röda rummet” av August Strindberg med Per Myrberg som uppläsare. Jag lyssnade nästan färdigt och jag tyckte om det jag hörde, men den kom ingen vart. Typ. Vilket fantastiskt språk! Nästa person som säger att det svenska språket är fattigt i jämförelse med t.ex. det engelska kommer jag att rekommendera att läsa August Strindberg. Han kunde konsten att utnyttja orden, synonymerna, liknelserna. Och så var han rolig! Jag skrattade högt flera gånger. Tyvärr, är det bara en massa gubbar med och det var så många namn som påminde om varandra att jag blev snurrig i huvudet (jag har dåligt ”namnsinne”). Per Myrberg var en ny bekantskap i ljudböckernas värld och jag lyssnar gärna till honom igen.

”Tre män i en båt” av Jerome K Jerome med Tomas Löfdahl som uppläsare. En kort och mycket rolig berättelse full av mänskliga tillkortakommanden med den sortens avmätta brittiska ”stiff upper lipp” som blir klockren när den konfronteras med naturen. Tomas Löfdahl var jobbig att lyssna på de första minuterna, men hans röst passar väldigt bra till den brittiska snobbigheten.

Nu blir det tufft

Än en gång har jag hamnat i en ljudbokssvacka där jag ratar den ena boken efter den andra antingen pga. att den är ointressant, urtrist, inte kommer någon vart eller är uselt uppläst (det sista är synd eftersom det finns de som kan vara bra, men att läsaren förstör den). En av de ratade var en kriminalroman/deckare som inleddes med att en kvinna var i en utsatt situation för att sedan hoppa till hur en kvinna dog pga. gräsliga knivskador och då fick jag nog. Så satans nog att jag nästan kräktes! Herre gud i bokhimlen – det måste finnas mer än detta ständiga slaktande av kvinnor!! Det känns som om jag har passerat en gräns som innebär att jag känner mig hudlös. Jag klarar inte längre av att distansera mig genom att påstå att jag är intresserad av det psykologiska i det hela. Det som ges ut i bokform idag är bara den ena fantasilösa och själlösa kriminalromanen efter den andra och jag tycker att det är oerhört märkligt att det hela tiden publiceras nya författare inom den här genren när det är så löjligt svårt att passera genom förlagens nålsöga med mindre än att man återuppfinner boken helt och hållet. Som författare ska man komma med något helt sinnessjukt unikt, men om man inte passar in bland det som efterfrågas – vilket verkar vara just kriminalromaner – så är man fullständigt körd. Moment 22. Det enda som är unikt från den ena deckaren till den andra är namnen på karaktärerna. Den 27 april publicerades på SkrivarSidan ett av mina inlägg i bokbloggen där jag skrev om just den strykande åtgången på kvinnor (Obs! Det var inte jag som valde illustrationen). Jag känner mig frestad att starta en proteströrelse bland bokläsare och bland kvinnliga deckarförfattare. ”Säg nej till fler mördade kvinnor!”. Vägra läsa dessa slaktarberättelser! Ta ditt ansvar som kvinnlig författare och ha ihjäl fler män! Blanda inte in djur och barn över huvud taget! Gränsen är nådd för mig och nu blir det tufft att hitta bra ljudböcker för jag har hittills valt att lyssna på kriminalromaner/deckare framför att köpa de i fysisk bokform och 75% av utbudet är, ta mig tusan, just den sortens böcker!

1 år och 8 månader

Jag ramlade idag. I Heron City. En ojämn skarv mellan olika sorters sten i golvläggningen fick mig på fall. Ett stort tack till de personer som genast kom fram och frågade om jag behövde hjälp! Det har gått 1 år och 8 månader sedan fallet med stort F och högerfoten hade precis börjat bli besvärsfri. Nu är den stukad igen. Långt ifrån lika illa som förra gången, men högerfoten är min akilleshäl och jag hoppas verkligen att jag inte blir strandsatt igen. Övriga skador är en skrapad armbåge. Jag blev rädd. Jag fick ont. Jag har gråtit och jag tycker oerhört synd om mig själv. Jag är så satans leds!!

En aha-upplevelse

Det blev ett gummi-pass idag. Det gick så bra och det var så skönt! Äntligen var jag uppe i fullt program och blev genomsvettig och flåsig. Det är den här sortens pass som ger mig energi! Musklerna i övre ryggen fick sig en omgång. Aj lajk it!

Slö sköldkörtel. Låg ämnesomsättning. Hypotyreos. Liothyronin. Levaxin. Det är dagens ord och jag har fått en aha-upplevelse. Hypotyreos är en sjukdom och den är inte ärftlig som jag har fått för mig med tanke på mina rundmagade släktingar. Havandeskapsförgiftning kan kicka igång det hela och jag hade det i slutet av graviditeten. Det var en slump att sjukdomen upptäcktes för ca 15 år sedan och jag har medicinerat med Levaxin sedan dess. Jag har surfat runt i jakt på information och nu vet jag att en av anledningarna till att jag har så svårt att gå ned i vikt är hypotyreosen. Jag vet det nu. Det är inte bara som jag upplever det eller inbillar mig det eller försöker använda som ursäkt. Det finns ingen anledning för mig att känna mig misslyckad. På sköldkörtelföreningens hemsida läste jag om Helle Sydendal och hennes bok (som jag nyss beställde från Adlibris) och om Liothyronin. Jag har mailat läkemedelsföretaget för att höra om de kan tipsa mig om vilka läkare som faktiskt ordinerar medicinen för det är långt ifrån självklart, men jag tänker insistera på att få prova även om jag måste vända mig till min egen vårdcentral och tjata. Liothyronin tas i kombination med Levaxin och Helle Sydendal blev hjälpt av det. En annan, mindre aha-upplevelse fick jag när jag läste om biverkningarna från Levaxin. De är överraskande få, men de finns och ”nedsatt tolerans mot värme” tände ett Liljeholmens för mig för under årens lopp har jag mått sämre och sämre de gånger det har varit 22 grader eller varmare om sommaren. Jag kommer inte att orka med värmen bättre för att jag vet det här, men kunskap är att föredra framför att gå omkring och tro att jag inbillar mig.

#uppochhoppaijuni del 12

Sommarlista; det här vill jag träna i sommar. Med risk för att bli tjatig, så vill jag vara ute med stavarna och inne med gummibanden. Min önskan ligger i att jag ska komma upp i det antal pass per vecka som jag verkligen vill orka dvs. 3 utepass och 2 innepass. Just nu blir det sällan mer än 2 utepass och 1 innepass pga. hälsan och pollen.

#uppochhoppaijuni del 11

Min bästa träningskompis. 4 bilder på mina träningspolare!

Min Samsung galaxy s3mini är alltid med vare sig jag tränar ute eller inne.
Min Samsung galaxy s3mini är alltid med vare sig jag tränar ute eller inne.

 

 

 

 

 

MBT är världens bästa skor! Det här paret har jag haft i 1 år nu. Gammalrosa och svarta.
MBT är världens bästa skor! Det här paret har jag haft i 1 år nu. Gammalrosa och svart.

 

 

 

 

 

Mina Bungy Pump-stavar med 4 kilos motstånd varje gång jag trycker ifrån. Kanonbra träning för överkroppen!
Mina Bungy Pump-stavar med 4 kilos motstånd varje gång jag trycker ifrån. Kanonbra träning för överkroppen!

 

 

 

 

 

 

Det gröna och gula gummibandet är mellanhårda och det blåa är hårt. Mycket bättre för mina armbågar än styrketräning i maskin eller med vikter.
Det gröna och gula gummibandet är mellanhårda och det blåa är hårt. Mycket bättre för mina armbågar än styrketräning i maskin eller med vikter.

 

 

 

 

 

 

Tiiimbeeer!!

Game of thrones. Mycket prat. Stort ståhej. Många åsikter. Våld, blod, våldtäkter. Elin och Robin gillar den mycket. Jag lånade första säsongen av Robin. Jag såg 2 avsnitt och sedan beställde jag de 2 första säsongerna på blu-ray. Mitt motstånd har varit av motvallskäringssorten ungefär som det var med smartfånen, men när jag faller faller jag rejält (”Tiiimbeeer!) och jag erkänner att jag hade fel och jag är glad att jag hade fel för annars hade jag missat en upplevelse som heter duga! Våld, blod och våldtäkter, visst (inte mer än i vilken annan serie som helst), men även otroliga miljöer och dräkter, klassiska familjefejder med intrigerande, fantasi, starka kvinnor och lågmäld humor och drakar. Åh, jag älskar drakar! Jag vet inte hur trogen manuset är George RR Martins böcker, men fördelen med att serien är baserad på böcker är att den inte kan flippa ur alltför mycket som många serier har gjort t.ex. Dallas, Lost, Brothers & Sisters, Mac Leod’s döttrar.

Inledningar har jag många åsikter om. Inledningen till ”Frasier” är kort och koncis och det gillar jag. Den som finns i ”Mad Men” är fördelaktigt kort och jäkligt snygg. Inledningen till ”Six feet under” är tråkig och alldeles för lång precis som till ”Big love”. De har lagt ned ett otroligt arbete på inledningen till ”Game of thrones”. Den är knappt 2 minuter och det absolut läckraste och snyggaste jag sett! Det faktum att jag inte vill missa inledningen trots att jag kan hoppa över den är ett tecken på att den är utöver det vanliga. Musiken ger mig ståpäls och passar bra på hög volym. Jag hittade den på YouTube och länken leder dit för jag har inte fattat hur jag ska få med din i min WordPress-blogg.

#uppochhoppaijuni del 10

Ett brev till min mina gympalärare.

”Tack alla gympalärare! Jag hade förmånen att gå i skolan på den tiden när gymnastiklektionerna inte prioriterades bort dvs. 1970 och -80-talet. Det var i alla fall 2 lektioner i veckan från lågstadiet hela vägen upp genom gymnasiet. Ni gjorde det möjligt för mig att få prova på det mesta inom idrott. Alla bollsporter till och med rugby om jag inte minns fel. Löpning och orientering (det var ren tur och med hjälp av klasskompisar som kunde läsa kartan som jag kom hem igen) och jag avskydde båda lika hjärtligt. Skridskor med och utan klubba. Redskapsgymnastik som fortfarande får mig att rysa av fasa. Friidrott. Simning. Badminton och pingis. Styrketräning. Dans. Avslappning. Tack för att jag fick prova utan krav på resultat! Jag lärde mig uppskatta motion. Kroppen är till för att röra på sig och den vetskapen är guld värd.”

 

Så var det dax igen …

80 minuters stavgång stavhasande. Positivt: jag kom iväg vilket alltid är bättre än att bli kvar i sängen. Jag fick frisk luft och det är aldrig fel. Jag tränade överkroppen och lite ben även om tempot var för lågt för fettbränning. Jag fick möjlighet att andas in syrendoften. Negativt: urtrist & äckeltungt. Det är den här sortens träningspass som gör att det kommer att kännas motigt att komma iväg nästa gång. Det är den här sortens träningspass som gör att jag vill lägga av helt. En blåsa på hälen. Det var så skönt att komma hem att jag blev gråtfärdig.

Vid Lustigknopp i Rönninge. Nere till höger ligger ett hus som har ett av de vackraste lägen som finns. När jag stannade här hade jag inte långt hem som tur var.
Vid Lustigknopp i Rönninge. Nere till höger ligger ett hus som har ett av de vackraste lägen som finns. När jag stannade här hade jag inte långt hem som tur var.

 

Det finns bara en enda regel som är precis lika för alla: mängden kalorier man gör av med måste vara större än mängden kalorier som man stoppar i sig. Punkt. Allt utöver det är olika för varenda kotte. Jag försöker att inte ta åt mig när vi diskuterar kost & motion. Jag har blivit bättre på att inte tolka allt som påhopp och anmärkningar. Jag anser att jag gör så gott jag kan efter de förutsättningar jag har. Jag vet att det inte finns någon rättvisa. Jag försöker att inte skylla ifrån mig. Jag försöker att förhålla mig till andras kost & motionsvanor som jag vill att de ska förhålla sig till mina: vi är alla olika – unika. Men jag blir så förbannat leds!!! Pär och jag hamnade i en kost & motionsdiskussion vid middagen igår. Igen. Den här gången orkade jag inte bara nicka och hålla med och vifta bort för att inte ta åt mig. I slutet av varje diskussion vi har haft har vi befunnit oss i ett läge där det har känts som om han accepterar att jag gör så gott jag kan, men uppehållen mellan diskussionerna känns allt kortare och jag börjar undra om han har dåligt minne. Kommer han verkligen inte ihåg att vi, så att säga, enades om att jag har gjort förändringar, att jag gör vad jag kan, att vissa hälsoaspekter satt käppar i hjulet för mig det senaste halvåret? Vi har varit gifta i snart 23 år och det är klart att jag vill ha hans godkännande! Det går inte att leva tillsammans om man hela tiden strävar efter att trotsa och utmana varandra. Nu orkar jag snart inte med mer av hans indirekt uttalade icke-godkännande av mina insatser. Jag vill inte bli ifrågasatt i mitt hem! Jag skiter i om anledningen är att han är orolig för min hälsa för det är inte det han förmedlar. Hur mycket jag än försöker, vilka förbättringar jag än åstadkommer, så når jag inte upp till hans standard (och han är ändå ingen hälsofanatiker) för så länge jag inte går ned i vikt räknas det inte. Det är – med största sannolikhet – inte så här Pär uppfattar det, men det är så här jag uppfattar det och jag skriver om det i min blogg eftersom jag inte verkar kunna göra mig förstådd i muntlig form. Mitt mått är snart rågat.