Svackan

När jag promenerade i torsdags fick jag ett mindre skavsår på ena hälen från en innersöm i skon. Jag täckte sömmen med vävtejp och för att mota Olle i grind gjorde jag likadant i den andra skon. När jag promenerade idag fick jag ett värre skavsår på just den andra hälen på grund av tejpen. *himlar med ögonen och suckar djupt* Hela promenaden var en katastrof: trött, motigt, tungt, ont över allt. Det tog hela 70 minuter för mig att ta mig runt Flaten vilket är 15 minuter längre än vanligt. Om  inte till och med 20 minuter…. Vid ett tillfälle var jag oerhört frestad att sätta mig på vägkanten, slänga skorna i sjön och be Pär komma och hämta mig (han kom hem i fredax). Det var oxå medan jag promenerade som jag kom underfund med att Svackan har kommit. Svackan som infinner sig när jag börjar med en ny medicin. Jag får oxå kort-korta ångestattacker och får psykbryt över småsaker t.ex. att Pär inte ställer sin perkolator i diskstället när han har sköljt ur den utan på diskbänken så att det blir söligt och jävligt. Bara för att ni ska få ett grepp om nivån på det hela. Det var oxå medan jag promenerade som jag kände mig så jävla leds. Varför kämpa? Varför inte bara ligga kvar i sängen? Idag var det vikt-ångest som drev mig ut genom dörren, men jag har promenerat 5 gånger den här veckan plus att jag har städat 2 förmiddagar. Det har varit ohemula temperaturer och jag har vallningar 75 gånger om dagen. Jag är yrslig, konstig i magen, har ingen matlust och spiken i ryggen känns av dagligen nu, men det är för varmt för att jag ska orka stå och gnida in tigerbalsam, så jag tar en värkkombo i stället. PSH: piss, skit & helvete.

Blåsigt

Den 4 juni invigde jag mina senaste MBT-skor och blev fruktansvärt besviken. Eftersom det ändå handlar om en utgift/investering på 1500 kr kände jag mig tvingad att ge dem en andra chans och det gjorde jag igår när jag gick till frissan. Inget större fel på dem! De är annorlunda och de har tunnare sula än jag är van vid och modellen är mjukare vilket inte kapslar in foten i lika hög grad, men de fungerar. Påminner mer om vanliga gympaskor än MBT.  Idag ville jag ta en längre provtur genom att gå tur och retur Salem för att hämta Stilnoct. Det faktum att ovandelen av skon är mjuk och luftig och inte så stabil kändes i vänsterfoten genom att jag blev betydligt tröttare i den än i den högra och jag kände att jag fick jobba mer med hållningen som kommer automatiskt med de vanliga MBT. Annars var de helt ok; inga skavsår, tårna klämdes inte ihop och de är så pass luftiga att dagens kraftiga vindar faktiskt kändes genom ovandelen.

Nedslagen

Den andra laserbehandlingen och med ökad intensitet. En lätt känsla av värme. Tejpning. När jag beklagade mig över smärtan förklarade han att det är som med ett skavsår som man hela tiden pillar på och på så sätt försenar läkningen; varje gång jag går en längre promenad än 20-25 minuter triggas inflammationen och läkningen försenas. Två steg framåt, ett steg tillbaka.  Styrketräningen får oxå stryka på foten eftersom den innebär att jag belastar hälen långa stunder. Jag känner mig nedslagen. Som grädde på moset har jag gått upp ett drygt kilo den senaste veckan och det är INTE godkänt! Panik eftersom jag inte bör träna som jag brukar. Jag får göra som jag brukar: jag taggar ned, drar mig tillbaka och omgrupperar mina styrkor. Jag tänker vila så mycket som möjligt och hålla stenkoll på vad jag äter. Nolltolerans! På väg tillbaka till tåget lyckades jag stå emot att köpa varm choklad hos Vetekatten trots att minusgraderna inspirerade. På Konsum lyckades jag stå emot de vaniljfyllda munkarna och småkakorna och chipsen och till och med chokladen. Jag vill vräka i mig, men är medveten om att jag inte skulle må bra efteråt. Mentalt. Ingen kan säga att jag inte har karaktär!

Lerigt

Det blir aldrig att jag går runt Garnudden lika ofta som jag egentligen vill. Antingen är det Salem som är målet eller så behöver jag handla och Konsum ligger i motsatt ände eller så regnar det eller har regnat och då blir det lerigt. Idag gick jag runt Garnudden trots att det har regnat och det var lerigt, men det var skönt. Det tog hela 85 minuter från start till slut, så det går inte så fort numera, men jag stannade några gånger och lyssnade på tystnaden och söp in de knallgula björklöven mot en lika knallblå himmel. En promenad för själen lika väl som för kroppen.

Det är en dryg vecka sedan jag skickade in mina “trasiga” MBT-skor för undersökning. Igår mailade jag för att höra vad som händer och idag ringde M. De kommer att skicka ett par nya skor. Ett helt nytt par!! Trots att jag tolkade det hon sa som att skorna egentligen inte är trasiga. Jag sade att jag tycker att det är väldigt generöst och M svarade att de vill att kunderna är nöjda. Ändå är jag orolig för att behöva börja om och genomlida en ny omgång med skavsår, plåster och silvertejp…

På eget bevåg

Jag gick till Salem via tennishallen i en stadig lunk och det var väldigt skönt och tog 35 minuter. Jag skickade ett paket (mer om det längre ned) och hämtade ett annat från Footway med mina nya träningsskor för att ha inomhus (New Balance som är väldigt bekväma). Jag passade på att hämta ut recept oxå. Det var frestande att gå hemåt via Fjärilstigen och Statioil, men jag påminde mig själv om att tagga ned ambitionerna och jag skulle till Konsum oxå. Vår Konsum som hade nypremiär idag efter att ha varit stängd i 3 dagar. Vilket lyft! Väldigt fräscht och rymligt med nya kyl- och frysdiskar över allt. Grönsakerna har stängts in bakom glasdörrar och inget kan trilla ut på golvet längre. 2 vanliga kassor och 2 självbetjäningskassor. Ny belysning och nya STORA skyltar på utsidan. Jag strosade runt lite extra medan jag lokaliserade det jag skulle köpa, pratade lite med personalen som var idel leenden – de har fått en trevligare arbetsmiljö och jag hoppas att den fungerar för dem. Alla Coop Konsumbutiker ska vara upplagda på samma sätt och ha ett enhetligt utseende.En elektriker handlade oxå (kanske en av dem som har jobbat med renoveringen?) och på ryggen på hans tröja stod det: “Kompetenta elektriker är inte billiga. Billiga elektriker är inte kompetenta.”. Klockrent! På väg ut såg jag butikens fd chef, Ulle som övergav oss för ca 2 år sedan för att chefa för en butik i Stockholm. Hon har fått barn! Grattis! Jag skulle ha velat klämma på den omstoppade limpformade figuren i vagnen, men hon pratade med 2 damer, så jag fortsatte ut, men hon kände igen mig och hälsade.

Mina senaste MBT-skor. Vilka sorgens barn de har visat sig bli. Sju helsikes skavsår i början och den senaste månaden har de varit rena plågorisen. På impuls skrev jag till kundtjänsten hos MBT-skor Sverige och frågade om de kunde vara så att de helt enkelt är “trasiga”. Det var den 29 september. Dagen efter fick jag svar från M med ett telefonnummer, men jag ringde inte förrän igår. Hon blev lika fundersam som jag känner mig, särskilt som besvären försvinner med de gamla skorna (som jag hade idag). Då föreslog hon att jag skulle skicka skorna till dem för “undersökning”. De kan ju vara felkonstruerade som vilken annan produkt som helst. Varför inte? Idag skickade jag iväg dem. Jag är hänvisad till mina gamla och ärligt talat bryr jag mig inte så mycket om hur det går för sorgebarnen. Jag fick betala 70 kr i porto för att skicka iväg dem och kanske kommer de tillbaka i samma skick eller så får jag ett par nya eller tillgodokvitto. Fortsättning följer!

Från och med i morgon kommer jag att öka dosen av Sertralin från 150 mg per dag till 200 mg och jag gör det på eget bevåg. Att försöka komma i kontakt med en läkare är lögn i helvete, rent ut sagt. Jag har ätit SSRI-preparat i 30 år och kan hantera eventuella biverkningar. Senaste gången Elin var hos sin läkare för att få något mot ångesten valde han att höja dosen Sertralin i stället och det har fungerat för henne. Ångestmedicinen hon fick har hon inte behövt. Varför föreslog inte min läkare samma sak? Den vårdcentralen är värdelös!  Elins läkare finns oxå där, så det är väl snarare min läkare som är värdelös!

En tvärmulen eftermiddag när solen plötsligt bryter igenom…

 

Ont

I lördags gick jag en pakethämtarpromenad på 60 minuter. En stadig lunk i fenomenalt höstväder. Jag använde mina gamla MBT som kändes som tofflor. Ingen antydning till skavsår på hälarna och – trots att det är samma modell – mer utrymme för tårna. Jag fick inte ont efteråt heller. På eftermiddagen och kvällen hade en sjuhelvetes ångest och vallningar. I och med den promenaden blev det träning 2 dagar i rad och på söndagen var jag äckeltrött och deppig. Det var väl efterdyningarna av ångesten oxå.

Idag körde jag ett fullt pass med gummibanden och det var tufft. Tufft, men så skönt! Och så ont efteråt. Både Tigerbalsam och Treo för ryggvärken. Jag tror jag behöver nya inneskor… Jag har ont i handen oxå efter korsordslösandet. Det känns svårt att komma åt med värktabletter, men balsamet hjälper en del.

Ändrad taktik

Vägning igen: 97,5 kg som innebär en minskning med 1,2 kg sedan igår (?!) eller 0,4 kg sedan vägningen förra tisdagen. Det går ned och det går upp och så går det ned igen – det är tur att jag gillar berg-och-dalbanor! Hahaha! Det viktigaste är att jag nu har nått 10 kilosmålet; närmare bestämt minus 10, 2 kg sedan 2 januari. Helt plötsligt har jag bara 2,5 kg kvar till nästa delmål. Jag är nöjd och jag är stolt över mig själv! Jag orkar mer och har gått ned en storlek i kläder och jag kan använda mina gamla jeans som har legat i garderoben i flera tjocka år och jag kan knäppa bh:n hårdare och mina knän har börjat synas igen och armmusklerna är oxå på väg fram i ljuset. Idel fördelar!

Jag promenerade 60 minuter i förmiddags och halva tiden hade jag ett riktigt bra tempo – jag kunde känna fartvindarna! Sedan blev jag trött, men jag kände inte av några skavsår och tårna blev inte så farligt bortdomnade.

Gårdagens missvisande vägning framkallade ett behov av att byta taktik. Jag kommer att fortsätta med VLCD-soppan till lunch och vanlig, lagad middag enligt handflate- och knytnävsmetoden. Däremot kommer jag att sluta med kvällsmålet och bara äta det om jag har en sk. hungerdag eller om middagen inte är god eller om jag inte blir mätt. Just idag fixade jag middag själv eftersom Pär arbetade över och det blev (6 skivor) stekt falukorv och stuvade makaroner. Det var gott och jag blev mätt ergo inget kvällsmål.

Skavsår och panik

Jag fick massage igår och vi kom överens om att hoppa över nacken och lägga fokus på ryggen, särskilt nedre ryggen. Det fanns flera ömma punkter. Bokstavligt. Idag är jag öm och har förmodligen blåmärken. Det var skönt, väldigt skönt, men jag blev trött och frusen och ovanligt yr och det var nästan att jag vinglade hemåt.

Idag gick jag en pakethämtarpromenad (4 paket på 3 ställen), 70 minuter plåga. I början kändes det som att jag äntligen var av med skavsåret och jag hade bara ett enkelt plåster, men sedan kom knivarna tillbaka… Jag tog mig till ICA med bra fart, men resten haltade jag och svor och förbannade tyst för mig själv. Uppgiven. Leds. Förbannad. Jag var säker på att skavsåret hade förökat sig eftersom hälen kändes som ett enda stort sår, men döm om min förvåning när jag äntligen kom hem och slet av mig skor och strumpor för att se att det var plåstret som inte hållit sig på plats. I morgon kommer jag att tejpa dit en stor kompress över hela hälen!

Kroppen känns tung, fet och dallrig igen och jag gör mitt bästa för att stävja paniken. Aldrig mer 100, har jag lovat mig själv. Dyrare och heligare än något annat löfte jag någonsin avgivit. Jag frågade mig själv vad jag kan göra för att må bättre, för att dämpa oron? Det självklara svaret är ju att äta mindre godis. Det har varit en dålig mat-vecka när jag har stoppat i mig allt möjligt efter kvällsmålet. Idag är det fredag och jag har varit inställd på chips & choklad, men nu skippar jag chipsen. I morgon blir det födelsedagsmiddag för Pär med hälften av Vårat Gäng och då har jag inte för avsikt att sitta med min VLCD-soppa. Jag behöver inte vräka i mig. Jag behöver inte äta choklad i kväll heller. För första gången känner jag att jag hellre vill gå ned i vikt än att unna mig helgsmaskens. Aldrig mer 100!

Aprilväder de luxe

Jag promenerade idag. Det blev inte så långt som jag hade planerat eftersom jag kände av ännu ett skavsår, men det var skönt att komma ut. Så skönt! Det var skumt ute. Tvärmulet på ett sommaraktigt sätt samtidigt som vindarna var kalla och 7 grader. Strax efter jag kommit hem blev det skumt, nästan mörkt. Flera gånger hörde jag ett muller som jag först trodde att jag inbillade mig och sedan kopplade till någon av alla byggplatser runt om. Sen förstod jag att det var åska! I början av april och med bara 7 grader?! Det dundrade rätt rejält och sedan kom en kort och intensiv hagelskur. Aprilväder de luxe!

Våriga blomster vid gymnasiet.

PS. Det har känts bättre idag. Axeln har inte gjort ont, teet har varit gott och jag har modifierat charktallriken.