Dag: 26 oktober 2022

Jag har sett “The playlist” på Netflix. Den var intressant, men när jag insåg att det Daniel Ek egentligen ville åstadkomma var samma sak som Piratebay, men snabbare, så blev jag besviken och förbannad. “Musik ska vara tillgänglig för alla.” Det låter bra, men varför måste den vara gratis? “Dagens unga förväntar sig att det ska vara gratis.” Om det verkligen är så är vi illa ute. För dem är musik underhållning, något som får de att må bra, ger tröst, glädjer och ger eftertanke. De måste fråga sig var musiken kommer ifrån. De som är födda efter 2000 vet knappt hur en CD ser ut eller hur mycket slit som ligger bakom den fysiska slutprodukten. Nu finns all musik i en kostnadsfri app utan reklam och de är okunniga om hur mycket möda som ligger i varje enskild låt. Det får mig att tänka på en skröna där barnet trodde att fiskarna i havet hade samma form som paketet i affärens frysdisk. Världsfrånvänd. Jag avskyr anarkistiskt tänkande som går ut på att alla ska få utan att bidra. För inte alltför länge sedan inleddes många amerikanska filmer med hot om böter eftersom “Piracy is not a victimless crime.” Exakt!

I lördags satte Pär in en annons om soffklädseln på Blocket under bortskänkes. I morse kom en dam och hämtade den. Hon hade en precis likadan som de råkat spilla färg på. Häpp! Det känns bra att ge bort i stället för att slänga.

Böcker och musik i litteratur och filmer. Varför lyssnar ingen på Absolute Hits eller en av Spotifys spellistor med 80-talspop? Det är inte fint nog. Varför läser ingen den senaste boken av Benedict Jacka (fantasy som är väldigt bra!) eller Camilla Läckberg? Det är inte fint nog. Ett alternativ är att författaren respektive filmmakaren faktiskt inte har en susning om vad vanligt folk läser eller lyssnar på.

När de kommer hem efter en lång dag på jobbet tar de ett glas vin (aldrig varm choklad eller en sockerspäckad Cola) och väljer en Spotifylista med soft jazz (jag avskyr jazz!*ryyyser*). Om personen är xtra snobbig, så blir det en retroaktig vinylskiva. Ett alternativ till jazzen är klassisk musik och då är vi tillbaka till det specifika. Det blir ingen Spotifylista med en samling av de mest välkända och – Gud förbjude!! – populära styckena. Nänänä, det blir en enskild kompisitörs specifika komposition uppdelad i satser eller etyder eller opus. Aldrig att de tar en bärs och svänger sina lurviga till “Girls on film” med Duran Duran. Jag är säker på att det är ett bättre sätt att skaka av sig arbetsdagen.

Det finns en bok som heter “Läsarna i Broken Wheel rekommenderar” skriven av Katarina Bivald. Personerna i den boken läser allt möjligt från Camilla Läckberg till Dostojevskij och det gillar jag! Den i särklass snobbigaste bokläsaren är fröken präktig, Rory, i “Gilmore girls”. Förutom att hon läser jämt, när hon inte skaffar sig A i alla ämnen, så är det bara de knepiga Nobelpristagarna och ryska författare och Jane Austen och Dickens. Hon klämmer säkert in nån aktuell faktabok oxå. Hon och hennes kompis lyssnar endast på obskyra rockband som inte har slagit igenom det vill säga många, många mil från Absolute Hits.

De gånger det lyssnas på pop och rock handlar det om världskända hits från 1960- och 70-tal. Inte ABBA:s Greatest Hits utom möjligen Dancing queen.

Har du tänkt på att när amerikaner ser på film i amerikanska filmer ser de i 9 fall av 10 på en svart-vit amerikansk film? En av anledningarna är väl att de slipper undertexterna.

Har du lagt märke till hur ofta välutbildade personer i både böcker och film obehindrat kan citera dikter, Shakespeare, filosofer och bibeln? Wow, de har lärt sig ett stycke text utantill!

Notera och begrunda, mina vänner!

Förra fredagen, 14 oktober, satt jag klarvaken vid midnatt trots Propavan som jag tagit 3 timmar tidigare. Jag var desperat och det gjorde mig arg och jag skrev till min läkare att “Propavan är värdelös!”. Jag brydde mig inte om någon hövlig ton för jag var leds, leds, leds. “Skriv ett nytt recept på Stilnoct!”. Kortfattat och smågrinigt. På tisdagen fick jag svar att Dr T (de kallar läkarna vid förnamn, Dr T****) skulle ringa mig. Låt honom ringa, tänkte jag, men jag kommer inte att sitta som på nålar. Han ringde aldrig. När jag loggade in hos Apotea för att köpa Levaxin fanns det ett nytt recept på Stilnoct. Undrar om de har tröttnat på mig och undviker mig?

PS. Jag har inte träffat min läkare på ett drygt år. Han har inte ens tid att ringa.