Tag Archives: energi

Som en smäck

Posted on by 0 comment

Vägning: 96,4 kg som innebär att jag har gått upp 1 kg den senaste veckan. Det går ned och det går upp och det går – förhoppningsvis – ned igen. Det har inte varit någon bra matvecka. Jag har frossat i Snickersglassar och igår kväll hade jag en mindre matsmälta. Jaja, shit happens. Den här gången har jag ingen energi att få panik och påminna mig själv om ”Aldrig mer 100!”. Jag promenerade till Salem och hämtade ett paket från Ellos med underkläder och en ny pyjamas; alltihop i en storlek mindre än tidigare och alltihop satt som en smäck – en lyxig känsla.

Category: Hälsan, Vikten | Tags: , , , , ,

Överlistad av mig själv

Posted on by 0 comment

Igår promenerade jag. Det var dax att kolla hur arbetet fortskrider i Heliodal. Som okunnig betraktare har jag ett ord: kaos. Vilken röra! Det är i och för sig då som vägarbeten brukar falla på plats – lika obegripligt varje gång. Det är tänkt att det ska vara klart ”våren 2017”. Tur för dem att våren är sen i år… Det var en väldigt skön promenad i alla fall.

Körsbärsträdet vid förskolan blommar som bäst.

En av 3 mäktiga ekar vid gångstigen mot Heliodal. Mitt favoritträd!

Vid 15-tiden åkte Pär och jag till svärisarna för deras gemensamma födelsedagsfirande (de fyller år med 10 dagars mellanrum). Vi fick inbjudan för några veckor sedan och jag sa redan då att jag skulle följa med. De är över 80 båda två och skruttiga, men sjukt envisa och jag kände att jag borde följa med eftersom jag inte träffar de alltför ofta. Jag har inte oroat mig eller haft ångest inför träffen. Jag mår ju så mycket bättre nu för tiden att jag kände mig säker på att slippa social baksmälla. Vi var 9 personer. Värdparet inledde med fördrink och snacks (som jag inte åt av) och vi satt i minst 1 timme. Middagen serverades med bordsplacering. Jag hamnade i mitten på ena långsidan och mot slutet av 3-rättersmåltiden (där jag inte tyckte att något var vare sig gott eller mättande) började orken och koncentrationen tryta. Till vänster om mig diskuterades bredband på Öland och till höger om mig diskuterades något annat. Jag hade inget att bidra med. Det surrade runt mig och jag stängde av. Jag ville hem. Vi blev sittande. Sedan togs disken om hand och sent omsider fikade vi. Då var klockan 20. Vid det laget mådde jag dåligt. Jag hade varit säker på att vi skulle ha varit på väg hem vid den tiden… Allt tog sån satans tid! Jag hade inte tålamodet. 45 minuter senare lämnade vi sällskapet och jag nästan sprang ut därifrån. Vi åkte till Robins lägenhet och lämnade över en kasse hö som Elin behövde till Selma (de bor där just nu) och några tårtbitar eftersom de inte kunnat vara med. Klockan var halv 22 när vi äntligen klev innanför dörren.  Jag var trött och hungrig och jag var galet sugen på gott te! Pär gick och lade sig på en gång. Vi är inga partymonster direkt…

Idag har jag mått tjyvens. Äckligt trött, småknip i magen och illamående, tandvärk och små-ångest. Jag har mest druckit Pepsi Max och te för vatten har öka på illamåendet. Efter lunch sov jag i soffan och vaknade lagom till middagen som inte heller den föll mig i smaken, så ikväll har jag ätit kvällsmål. Jag känner mig överlistad av mig själv eftersom jag faktiskt trodde att jag inte gruvade mig för kalaset medan dagens hälsotillstånd säger något helt annat. När svägerskan med familj var här för några veckor sedan hade jag väldigt trevligt och kunde tillgodogöra mig positiv energi även om jag blev trött efteråt, men igår fick jag ingen sådan energi. Tvärtom. Dränerad. I vanlig ordning var det oratorstilen som gällde med risk att bli avbruten. Inga egentliga samtal eftersom vi var för många.

Intressant

Posted on by 0 comment

Är självhypnos som ett sockerpiller eller fungerar det verkligen? Idag lyssnade jag för femte gången. Hon talar till mitt undermedvetna sinne (fast hon säger o-medvetna och gissa om jag stör mig på det…). Jag kommer inte att känna behov av att småäta mellan måltiderna. (Det problemet har jag inte. Faktiskt). Jag kommer att vilja äta sunda och näringsriktiga måltider. Jag kommer inte att känna sug efter godis. Jag kommer att bli gladare och fyllas av mer energi. Och så vidare. Igår försökte jag ha fredaxmys med choklad och chips. Det började när jag satt i soffan och läste och konstaterade att 1) teet var inte gott och 2) jag var småhungrig. Godisdelen av mig såg det som ett ypperligt tillfälle att knapra chips för chips är alltid godast när jag är hungrig. Det var Estrellas Ranch & Sourcream. Vad är det med den där förbaskade gräddfilen som har blivit smaksättare till varenda chipsvariant?! Det är inte gott! Det var inte gott igår heller. Gräddfilens känsla av sur mjölk friska syrlighet gav inte saltet eller de övriga kryddorna en chans (det är salt i kombination med smaken av potatis som jag gillar). Dessutom var chipsen hårda (Estrella kallar det för knaprighet). Trots att varken det första, andra, tredje, fjärde, femte, sjätte eller sjunde chipset inte var gott fortsatte jag för jag vet att jag tycker om chips! Jag kan inte leva utan chips!! Men icke. Så förnuftet tog över och jag lade undan påsen. Lite senare åt jag Kinder Bueno, mitt senaste dille, men det var inte gott det heller. Trots det åt jag båda. Godisdelen av mig framhärdade. ”Det blir säkert gott när du tar nästa tugga. Du kunde ju sätta i dig 3 såna här för ett tag sedan och ändå vilja ha fler!” Nope. Jag provade med chipsen en gång till. För säkerhets skull. Nope. Intressant, tyckte jag. Det som har varit än mer intressant är att idag när jag inte har haft något godis att tugga på (chipsen har jag förlorat hoppet om trots att de ligger kvar i skåpet), så har jag känt en sorts lättnad. Lättnad. Lättnadskänsla i kombination med frånvaro av smaskens är helt ny för mig. Jag är mer van vid att känna mig lugn och lättad när jag vet att skåpen är fyllda så att jag kan klara en mindre belägring. Intressant. Mycket intressant! För att återknyta till inledningen om hypnos och sockerpiller: är det suggestionen som fungerar eller är det graden av min angelägenhet och beslutsamhet som ligger bakom förändringen? Vem vet? Vem bryr sig?! Det viktiga är väl att det fungerar, eller hur?

Spänningar och blockeringar

Posted on by 0 comment

Jag hade med mig en lista till naprapaten idag. Jag känner mig som ett vrak som släpar mig fram och jag tycker det känns meningslöst att komma dit och be om nackmassage när allt, precis allt, är ur funktion! Det var A som behandlade mig idag och det var inte det minsta skönt. Jag vet faktiskt inte om det var hennes fel eller om jag helt enkelt är oerhört ömhudad nu. Det gjorde ont. ONT. Hon nöp och klämde från nacken och ned till vristerna och det var idel spänningar och blockeringar. Det var värst när hon var uppe på överarmarna och bröstkorgen (kontakten med lungorna och andningen). Trots att jag verkligen är uppmärksam på hur jag andas (med magen, inte bröstkorgen) är det inte tillräckligt. Spänningar och blockeringar all over the place. För första gången sedan jag började gå till kliniken var jag nära att be henne sluta för att det gjorde så ont. L-O B satte några nålar mot slutet, men slutresultatet kändes för jävligt. Jag var gråtfärdig och kände att jag aldrig mer ville komma tillbaka. Det är ingen idé. Vid ett tillfälle sa A: ”Det kommer att bli bättre.”. Jag svarade att jag betvivlade det. Hon svarade inte på det och det tolkar jag som att hennes försök till uppmuntring inte var så seriöst. Nå väl, hon försökte i alla fall inte släta över min dystra sinnesstämning. Inget behagligt gungande infann sig efteråt. Ingen yrsel. Ingen känsla av att kroppen blev lättare eller minskad trötthet. Endast hopplöshet. Jag ska tillbaka på torsdag och då blir det kanske bättre, men sedan ska jag ta mig en funderare på hur jag ska fortsätta. Inte 2 gånger i veckan i alla fall.

A förklarade att varm mat t.ex gröt är bättre än kall mat som youghurt rent energimässigt. När jag funderat på det ett tag förstod jag. Kroppen strävar efter att hålla sig på 37 grader. Om jag äter eller dricker kallt måste kroppen lägga energi på att nå upp till 37 grader i stället för att ta tillgodogöra sig energin. Jag har gått över till havregrynsgröt med äppelmos och mjölk till frukost för ett tag sedan, mycket för magens skull och för att den tillför energi i stället för att ta den ifrån mig. Det är gott och det fungerar bra. A nämnde oxå att när matlusten är dålig, som den är för mig, kan kroppen inte tillgodogöra sig näringen, den är helt enkelt inte mottaglig och det är därför ingen idé att tvinga sig till att äta ”riktiga” måltider. Det är bättre att fokusera på vänligare, mjukare mat som soppa och färdigrätter.

Jag har förstått att njurarna har en väldigt stor betydelse för hälsan, på flera olika sätt. När njurarna inte orkar rensa bort slagg och orenheter, så uppträder flera olika symtom som jag har upptäckt stämmer in på mig: trött och orkeslös, ansträngd andning (flåset blir bara sämre och sämre), fötterna är ofta svullna, min bristande matlust (har svårt för lagad mat och matos) och att jag mår illa till och från, jag har diarré betydligt oftare än jag brukar ha. Jag gick till Life hälsokost som ligger i t-banegången på Centralen och köpte Uva-ört som är urindrivande. Jag ska äta en 7-dagars kur. Jag ringde vårdcentralen och bad om en tid hos min läkare. Var det mitt något desperata tonfall eller var det ren tur? Det visade sig att min läkare, som jag egentligen inte har tid hos förrän i oktober, hade en ledig tid på måndag förmiddag. Ja jäklar… Han ska få kolla mina njurvärden. Basta!

I klimakteriegruppen på FB fick jag tips om att ta 2 msk äppelcidervinäger i ett glas vatten före maten. Det kan hjälpa kroppen att få fart på ämnesomsättningen och viktminskningen. Allt är värt ett försök! Även om det inte får mig att gå ned i vikt, så har jag förstått att det finns andra hälsovinster. I fredags provade jag det för första gången. En flaska som har stått i kylen i 7 evigheter, men den kan tydligen inte bli för gammal. Det var inte mycket kvar, knappt 2 msk och det smakade inte så där väldigt gott, men jag har tryckt i mig värre blandningar. Idag fick jag hem Kung Markattas äppelcidervinäger. Ekologisk och i en flaska som är lättare att hälla ur. Den smakade faktiskt bättre! När vinägerchocken lade sig smakade blandningen utspädd äppeljuice och det är helt ok för mig.

                                                                                                                      

 

 

Ned, upp & ned igen

Posted on by 0 comment

Ledsen, trött och ont. Så var läget när jag anlände till naprapaten. På L-O B:s fråga om hur jag mådde svarade jag att jag hade ont i knäna och vristerna. Jag fick inte rummet med blomtaket och jag hade inte energi att be om det. Jag fick lägga mig på rygg och han nålade mig från pannan och ned. Det var, trots allt, vilsamt att ligga där. I stället för trafik hördes fågelkvitter och en och annan vindpust slank in genom fönstret. Efter en halv timme kom L och masserade benen, framför allt knäna. Det gjorde ont. Insidan av knäna kändes som en enda öm triggerpunkt. Sedan fick jag lägga mig på mage och fick en betydligt behagligare massage av ryggen. När L kom upp till nacken kände jag att de musklerna var stenhårda. Hon sa att man kan massera runt nackkotorna för att stimulera sköldkörteln och då kom vi in på min slöa sköldkörtel och att jag försöker ragga upp en läkare för att få prova Liothyronin. L försvann ut en stund och jag hörde hur hon pratade med L-O B om min sköldkörtel. Då kan man tycka att hon kunde vara lite diskretare, så här i den personliga integritetens tidevarv, men jag känner att det ligger omtänksamhet bakom. Det är inte så att jag ligger där och klagar och gnäller för att få prata av mig ungefär som jag gör hos Rosie. När jag säger var det gör ont eller att sköldkörteln har gått i pension, så finns det något de kan göra pronto. När hon kom tillbaka hade hon L-O B med sig och han nålade mig igen (huvudet, nacken och ryggen) och så fick jag intensiv värmebehandling för att sätta fart på njurarna. ”De fungerar som det mesta – de mår bra av lite värme!” Det var skönt! Nålmannen återvände och vid det laget hade jag legat i 1 timme sammanlagt och ryggen protesterade. ”Lägg dig på sidan.” Jag lade mig på vänster sida, han tog tag i höger ben och drog det upp mot magen samtidigt som han tryckte höger arm från sig. Han drog till ordentligt. ”Aj! Vad gjorde du nu?!” ”Jag bara rätar ut lite.”, svarade han. Sedan gjorde han likadant på andra sidan. Färdigt! Det kändes fortfarande i ryggen och då tog han 2 specialnålar (hans eget uttryck) som han stack i magen och vickade på, bad mig böja mig framåt och upprepade. Jag vet inte om det blev bättre. Jag sa att jag fortfarande hade ont i vristerna. 2 specialnålar i nacken. Vickande. ”Hur känns det nu?” Det gjorde inte ont längre. Det är så häftigt! Inte ledsen, mindre trött och mindre ont. Så var läget när jag gick från naprapaten efter 1,5 timmes varierande behandling.

500 kr per gång, 2 gånger i veckan blir 4000 kr i månaden. Pengar som inte samlar några som helst högkostnadspoäng. Inga mediciner ingår. Det är mycket pengar, men det är värt varenda krona och då handlar inte bara om att smärtan minskar, det handlar om att jag känner mig omhändertagen på ett sätt som jag inte har upplevt sedan min husläkare EW slutade. När jag säger att jag har ont i knäna får jag inte förklarat för mig att det problemet skulle försvinna bara jag gick ned i vikt. Det är så skönt att slippa höra det och jag undrar om någon kan förstå hur skönt det är! Jag brukade betala 360 kr för ett 3-minuters besök hos dr Levaxin bara för att sedan få höra att värdena ser bra ut och så ses vi om ett halvår. Högkostnadspoäng i alla ära, men omtanke smäller högre. Jag fick bekräftat av L-O B att det är helt naturligt att jag först upplever en förbättring för att sedan må dåligt igen medan kroppen tar ny sats inför en andra period av förbättring. Han känner att jag inte är i samma dåliga skick som för 1 månad sedan även om jag själv upplever det så.

Efter lunch gick jag ned till tåget igen för att åka till Södertälje Syd där Pär hämtade mig. Vi åkte till Målarboden för att köpa tapeter, färg och annat som behövs till hallen. Det tog inte lång stund. Faktiskt. En tapet med breda ränder i blekt blått, beige och grått på vit bakgrund. Den kommer att gå bra ihop med vår blå ytterdörr, den vita trappan och den nya gråa trappstegsmattan. Jag inbillar mig oxå att ränderna kommer att ge en känsla av höjd och rymd. Det var ett äldre par där med en liten vit, rufsig blandrashund. När jag såg att den promenerade fritt och verkade social försvann allt runt omkring. Den kom fram till mig och vi hälsade hjärtligt. Jag föll på knä och hon vände upp magen för att bli kliad. Vilken lycka! De hade varit i färgaffären flera gånger och hon spatserade runt bland färgburkar, penslar och tapetrullar och hon visste var fikarummet ligger.

Dagen började på låg nivå, blev bättre hos naprapaten och med hunden i färgaffären och slutade med trötthet (somnade i soffan) och smärta (vristerna och ryggen).

Värmesnyting och en pärotis

Posted on by 0 comment

Stavgång i 80 minuter. Stort misstag. Det var för varmt trots att jag kom iväg redan 20 över 9. Det började riktigt bra och var jätteskönt. När jag passerade baksidan av gymnasiet undrade jag om familjen Hare skulle vara där och det var de! Tyvärr, blev ingen av bilderna bra, men alla 3 satt i skuggan på grässluttningen och jag tror nog att Hare junior har vuxit. När jag kommit 2/3 av rundan åkte jag på en värmesnyting. Det var hett i solen. Äckligt hett och huden började hetta. Det gick allt långsammare och när jag lyckats ta mig in på gården stapplade jag bärande stavarna.

Det växer körsbär vid dagiset eller förisen som man tydligen kallar det nu för tiden.

Det växer körsbär vid dagiset eller förisen som man tydligen kallar det nu för tiden.

Hemma var det välsignat svalt och det är egentligen dumt att öppna alla fönster, men jag ville åstadkomma ett korsdrag. Jag lade mig på golvet i hallen. Det enda svala stället.

Det här ser man om man ligger på golvet i hallen.

Det här ser man om man ligger på golvet i hallen.

Efter det gick det snabbt utför. Jag drack vatten. Jag åt en banan och lite choklad för att få i mig energi. Drack mer vatten och efter 1 timme lyckades jag ställa mig i duschen. Det kändes lite bättre efter att jag ätit lunch, men klockan 15 lade mig i bara underkläderna på det svala lakanet i sängen med vidöppet fönster och rullgardinen neddragen till hälften. Mjuksliten, sval bomull – oöverträffat som avsvalkare! Jag domnade bort och sov till halv 17. Det har varit 27 grader som mest och med fläktar så ynkliga att de borde skämmas. B.L.Ä.

Jag åt sill & potatis till middag. Inte gott alls. Den lille gynnaren på bilden var en av färskpotatisarna. Det är en pärotis: en potatis som ser ut som ett päron.

Detta är en pärotis.

Detta är en pärotis.

Dagens låtlisterepresentant är Chloë Black och Roosevelt med ”Wild at heart”.

En introvert nåldyna

Posted on by 2 comments

Idag var jag hos naprapaten för första gången. AAA-kliniken på Surbrunnsgatan vid Odenplan. I vanlig ordning sov jag uselt inatt eftersom jag var nervös och i vanlig ordning virrade jag runt efter att tagit mig upp från t-banan trots att jag hade gjort en egen karta. För att en karta ska vara till någon hjälp förutsätts det att den hålls åt rätt håll och det gjorde inte jag. Till slut frågade jag en man (med hund) och han bekräftade att jag skulle åt motsatta hållet. Jag hade riktigt gott om tid, så jag var inte stressad, men jag känner mig korkad.

Mitt första intryck av mottagningen var sunkigt. Handtextade upptejpade lappar om skogräns och väntrum. En gammalmodig torkställning som den vi hade på balkongen när jag var liten fungerade som rockhängare. En äldre herre, smått krokig och lätt haltande frågade om jag hade ett kort och när jag sa nej förklarade han att jag skulle fylla i ett i väntrummet. Sedan försvann han. Jag slår vad om att det är honom jag kommer att få träffa, tänkte jag. En panschis som ser ut att vara mer ledbruten än vad jag är. Nåväl… Jag slog mig ned i väntrummet och fyllde i uppgifterna på stämpelkortet. De besvär jag valde att ta upp var värken i rygg och knän, depression, övervikt och den stress som det för med sig och min überslöa sköldkörtel som jag misstänker har checkat ut utan att meddela mig.

Det var den krokige panschisen som tog hand om mig och nu vet jag att det var Lars-Olof Berglöf i egen hög person, klinikens grundare och vansinnigt erfaren och kunnig. Först gick vi in på ett litet kontor som inte hade någon dator (härligt!). Han bad mig inte berätta varför jag var där. Han bad mig inte att rabbla upp alla mediciner. Jag behövde inte redogöra för min vikt, matvanor eller träning. Han ville bara veta hur länge jag har haft de besvär jag skrivit upp. Det kändes befriande! Sedan gick vi till ett av behandlingsrummen.

Akupunktur

Jag fick ta av mig in på underkläderna och lägga mig på mage på en massagebrits. Han klämde och masserade kort utvalda muskelpartier från axlarna ned till vristerna och frågade hur det kändes. Det var bara skuldrorna som gjorde ont – musklerna var stenhårda – och runt höfterna. Han sa att han kände att min energi var väldigt låg och frågade om jag kände mig trött. Duh! Jag måste fråga honom hur han vet det. ”Nu ska jag sätta några nålar i dig.”, sa han sedan. ”Okej”, svarade jag och tänkte jäss, gör det, hjälp mig!! ”Tycker du inte om nålar?” Kanske snappade han upp någon omedveten tvekan. ”Jag har inget särskilt förhållande till dem.”, svarade jag och tänkte bara på nålarna som körs in i armvecket för att tömma mig på blod vid provtagningar. Han arbetade fort. Hårbotten, vänster tinning, öronen, axlarna, flera i ryggen, höfterna, låren, knävecken, vaderna, insidan av hälarna och längst ut på tårna (de kändes ordentligt). 18-20 nålar tror jag. Sedan fick jag ligga där. Ensam. I tystnad. Efter kanske 1 minut spred sig en värme över ryggen. Wow! Den den spred sig över hela ryggen och intensifierades tills det kändes som att ligga under en värmefilt. Otroligt fascinerande! L-O B stack in huvudet och frågade om det kändes bra och det gjorde det ju! Jag fick ligga där i 50 minuter. Det blev lite jobbigt för nacken, men det var övervägande skönt. Jag är en introvert nåldyna, tänkte jag. Det finns ingen dopaminjunkie som klarar att ligga still och tyst i 50 minuter. Sug på den! Jag andades, lyssnade på trafiken utanför och ljuden från kliniken och tankarna vandrade. När nålarna var borta kände han igenom samma områden och vi kunde konstatera att de var mycket mjukare. Det var så häftigt! När jag reste mig upp gungade allt. Det snurrade inte utan gungade som om jag försökte stå på en vattensäng. Det kunde vara så i några minuter förklarade han.

Jag ska tillbaka redan på torsdag. Eftersom jag har samlat på mig det här under många års tid kommer det att ta ett tag att ”skala löken” som L-O B uttryckte det och det är mest effektivt om det är intensivt i början. Om jag hade orkat skulle jag ha åkt in varje dag. Det kommer att kosta och det får det lov att göra för det känns inte som att någon annan kan hjälpa mig. Förutom avgiften på 500 kr/besök tillkommer SL.

Träd 16

Första fastan

Posted on by 0 comment

Igår efter att lunchen var avklarad började min 24-timmarsfasta. Det är psykologiskt listigt att börja efter lunch för då gäller det bara att inte äta mer den dagen. Nästa morgon kan man trösta sig med att man får äta igen när det är lunchdax. Det skulle kännas betydligt tuffare att vakna och påminnas om att man inte får äta förrän nästa dag. Listigt! Gårdagen innebar inga problem. Det var på sätt och vis skönt att slippa tänka på vad jag skulle äta. Dessutom upptäckte jag att grönsaksbuljong är smaskens! Ett fullt godtagbart alternativ till te. Idag har jag däremot mått uselt. Matt och yrslig och en jävulusisk huvudvärk. Vid 9-snåret drack jag en mugg buljong och sedan gick jag och lade mig igen och sov till 12. Huvudvärken lättade när jag hade fått äta, men jag har varit trött och mått lite illa. Jag skulle inte fixa att fasta om jag hade behövt arbeta! Det påstås att man får energi av att fasta. Jo tjena!

Category: Hälsan | Tags: , , , , ,