Alltför spännande

Jag promenerade 65 minuter idag. Det var dax att kolla läget vid vägbygget i Heliodal. Hittills har det inte varit några problem att promenera där – tack vare att det finns en hel del boende där – med en avgränsad gångväg vid sidan av, men den här gången tog gångvägen slut mitt i röran. Det var ett enormt hål i vägen utan den minsta vink om att det var tänkt att gående skulle kunna ta sig fram där och förmodligen skulle de inte det heller och om det hade varit en arbetsdag och full aktivitet hade jag varit tvungen att vända helt om, men idag är det ledig lördag, så jag knökade mig förbi avstängningen och fortsatte hela vägen med viss möda. Spännande! 😉 Det var en ganska skön promenad och överraskande milt efter att stormen har bedarrat, men jag blev väldigt trött efteråt och frusen med värk i både knäna och vristerna. Det är bara att inse fakta: jag pallar inte så mycket spänning. 😀

Mot slutet kroknade jag och sträckan längs Flaten kändes 7 mil lång, men jag fick oväntad hjälp av Lucian och låten “Ashes to snow”. Kanonbra gånglåt!

Överlistad av mig själv

Igår promenerade jag. Det var dax att kolla hur arbetet fortskrider i Heliodal. Som okunnig betraktare har jag ett ord: kaos. Vilken röra! Det är i och för sig då som vägarbeten brukar falla på plats – lika obegripligt varje gång. Det är tänkt att det ska vara klart “våren 2017”. Tur för dem att våren är sen i år… Det var en väldigt skön promenad i alla fall.

Körsbärsträdet vid förskolan blommar som bäst.
En av 3 mäktiga ekar vid gångstigen mot Heliodal. Mitt favoritträd!

Vid 15-tiden åkte Pär och jag till svärisarna för deras gemensamma födelsedagsfirande (de fyller år med 10 dagars mellanrum). Vi fick inbjudan för några veckor sedan och jag sa redan då att jag skulle följa med. De är över 80 båda två och skruttiga, men sjukt envisa och jag kände att jag borde följa med eftersom jag inte träffar de alltför ofta. Jag har inte oroat mig eller haft ångest inför träffen. Jag mår ju så mycket bättre nu för tiden att jag kände mig säker på att slippa social baksmälla. Vi var 9 personer. Värdparet inledde med fördrink och snacks (som jag inte åt av) och vi satt i minst 1 timme. Middagen serverades med bordsplacering. Jag hamnade i mitten på ena långsidan och mot slutet av 3-rättersmåltiden (där jag inte tyckte att något var vare sig gott eller mättande) började orken och koncentrationen tryta. Till vänster om mig diskuterades bredband på Öland och till höger om mig diskuterades något annat. Jag hade inget att bidra med. Det surrade runt mig och jag stängde av. Jag ville hem. Vi blev sittande. Sedan togs disken om hand och sent omsider fikade vi. Då var klockan 20. Vid det laget mådde jag dåligt. Jag hade varit säker på att vi skulle ha varit på väg hem vid den tiden… Allt tog sån satans tid! Jag hade inte tålamodet. 45 minuter senare lämnade vi sällskapet och jag nästan sprang ut därifrån. Vi åkte till Robins lägenhet och lämnade över en kasse hö som Elin behövde till Selma (de bor där just nu) och några tårtbitar eftersom de inte kunnat vara med. Klockan var halv 22 när vi äntligen klev innanför dörren.  Jag var trött och hungrig och jag var galet sugen på gott te! Pär gick och lade sig på en gång. Vi är inga partymonster direkt…

Idag har jag mått tjyvens. Äckligt trött, småknip i magen och illamående, tandvärk och små-ångest. Jag har mest druckit Pepsi Max och te för vatten har öka på illamåendet. Efter lunch sov jag i soffan och vaknade lagom till middagen som inte heller den föll mig i smaken, så ikväll har jag ätit kvällsmål. Jag känner mig överlistad av mig själv eftersom jag faktiskt trodde att jag inte gruvade mig för kalaset medan dagens hälsotillstånd säger något helt annat. När svägerskan med familj var här för några veckor sedan hade jag väldigt trevligt och kunde tillgodogöra mig positiv energi även om jag blev trött efteråt, men igår fick jag ingen sådan energi. Tvärtom. Dränerad. I vanlig ordning var det oratorstilen som gällde med risk att bli avbruten. Inga egentliga samtal eftersom vi var för många.

Lugnt & längre

Det finns en förkylning i min kropp som har en viss sänkande effekt på både orken och humöret (Elin är riktigt dålig), så när jag gick ut idag ställde jag in mig på ett lugn tempo och inga stavar. Jag ville se hur det går vid Heliodal, så jag passerade Lustigknopp och gick sedan över Sandbäcksvägen och in vid De Mäktiga Ekarna för att komma ut vid vägarbetet. De har flyttat utgrävningen en bit och det var möjligt att promenera där utan att behöva göra dödsföraktande hopp över diken. Det tråkiga är att de har fällt en hel del träd… Jag fortsatte att gå och bestämde mig för att gå långt för jag hade ingen lust att gå hem nu när jag fick vara för mig själv, andas frisk luft och få sol på näsan. Ned mot Flaten, upp till Stallet och förbi Nytorpsskolan och sedan via Circle K och till Konsum. Det tog 90 minuter, men var ändå inte längre än 5,7 km. Efteråt blev jag trött och fick ont i knäna och vristerna och tog en tupplur i soffan efter lunch.

Ointressant eller skrämmande?

Jag gick Landet Runt idag och när jag kom fram till vägbygget vid Heliodal kunde jag konstatera att dagens Landet Runt-sväng blir den sista på ett bra tag. Nu är vägen ett enda stort hål, så jag fick gå över en av tomterna och även hoppa över ett dike och jag är ju så lätt och graciös… Det tog 75 minuter, 5,8 km och det gick ganska tungt. Jag var trött och efteråt fick jag ont i vristen. Kan det bero på mitt flodhästhopp, tro? I morgon tänker jag vila. Sovmorgon och ingen promenad.

Svägerskan med familj (minus dottern som pluggar i Örebro) var här på middag. Det var trevligt och det är alltid skönt när vi inte är så många. Pär hade gjort tjälknöl av lamm som blev väldigt bra, otroligt mört och jag modifierade en Itrim-sallad (spenatblad, sparris, tomater, röd lök och persilja) som oxå var smaskens. Jag gjorde en matigare sallad eftersom jag valde bort potatisgratängen. Lite bröd och smör. Till efterrätt hade vi varsin Napoleonbakelse. Både igår och idag har varit ersättnings-fria och det känns bra. De var här i 4 timmar och efter 3 timmar kände jag mig frestad att säga att om ingen av er tänker fråga mig någonting om Itrim, så tycker jag att ni kan åka hem! Jag funderar starkt på att sluta vara väluppfostrad. Jag frågade Elins kusin hur det var att bo själv (han har flyttat hemifrån för ett par månader sedan) och jag frågade svägerskan om hennes kommande operation av benet (kompartmentsyndrom) och önskade att jag inte hade gjort det… Ingen frågade mig om någonting personligt. Är jag ointressant? Är jag skrämmande – vågar de inte fråga?! Nu vill jag inte se röken av någon av dem på ett tag och i fortsättningen tänker jag inte fråga dem någonting.

Farthållare

Det är lördag idag och då arbetas det inte med vägarbeten (Heliodal), så jag passade på att gå Landet Runt. Jag valde MBT-skorna och när jag hade tagit mig förbi ett isigt parti vid Toredal fick jag upp farten och den höll jag hela vägen fram till Konsum. Det var som att ha en farthållare i kroppen och det var härligt! 6 km på 75 minuter. Den enda gången jag stannade var när jag tog bilderna nedan.

Jag har ingen före-bild, men trädstumparna som står kvar visar att det har förekommit trädslakt. Nu har bygget av vårt nya centrum påbörjats. Bortanför grävsmaskinen ligger ett par baracker. Tidigare låg det ett hus där. De boende blev vräkta efter att ha hyrt i en massa år och nu är huset oxå väck. Till höger, utanför bild, ligger Konsum.
Det är SMÅA som fått uppdraget och de har fått till det fint på bilderna. Kanske blir det så i verkligheten, men reklam är reklam… Det är hur som helst skam att dungen tagits bort. 

Ibland blir det fel

Vägning: 104,3 kg innebär en nedgång på 0,8 kg den senaste veckan.

Promenad idag igen. En sällan utnyttjad runda eftersom miljöerna är oinspirerande (tennishallen – Skogsängsskolan – upp till Fjärilstigen – förbi Circle K och hem), men det tog 60 minuter (4,7 km) och jag har ändrat målet för antalet aktiva minuter per dag från 30 till 60 efter artikeln i DN. När jag kom ned mot Garnudden blev det snorhalt och MBT-skorna har absolut noll fästförmåga. Bambi på hal is. Jag stannade till flera gånger och tvekade om jag skulle fortsätta, men så tänkte jag att när jag väl har kommit uppåt igen blir det nog mindre halt och jag hade rätt, så då fick jag upp tempot. Kommunen har påbörjat utbyggnad av vatten och avlopp i Heliodal (var kommer det namnet ifrån?!) och det kommer att hålla på hela sommaren och det påverkar mina Landet-runt-rundor. Jag kan förmodligen promenera där i alla fall, men jag tycker att det är småläskigt med alla tunga maskiner och allt buller. Dagens runda är en som jag blir hänvisad till. Fördelen är att den går att förlänga på olika sätt.

För ett par veckor sedan fick jag ett innehållsrikt sms från Itrim med alternativa datum för kommande work shops. Jag skrev ned i min kalender och den första skulle ha varit idag. Igår kom ett xtra sms som välkomnade till work shop samma kväll. Whaaat… Hm. Jag kände en viss ovilja redan när jag vaknade idag eftersom det här med oörk shåpps inte är min grej. Något gnagde medan jag halkade omkring utomhus och när jag kom hem kollade jag det innehållsrika sms:et. “Måndag 31/1”. Det var igår kväll! Jag hade stirrat mig blind på datumet vilket är mer begripligt än att jag fokuserade på veckodagen. Jag ringde Itrim. De hade skrivit fel. Ooops. Vid något av mina första besök ska jag ha fått ett program och det innehållsrika sms:et var egentligen bara en påminnelse. Jag fick aldrig något program, men jag fick det via mail efter telefonsamtalet. Då slapp jag i alla fall ut och halka ikväll! Det är slarv från Itrims sida, men inget jag hetsar upp mig över direkt.