Etikett: stavgång

5,3 kg ljus och Eartha Kitt

Stavgång tur och retur Salem, 20 minuter + 35 minuter. Åh, vad det var skönt!! Lagom mycket kläder, ork och tempo. Det var precis vad kroppen behövde och det känns ordentligt i ryggmusklerna. Jag orkade 30 knäböjningar också. Jag hämtade paket (det sista för i år), blockljus från Lagerhaus. Man skulle kunna tro att affärerna svämmar över av röda blockljus så här i december, men varken Konsum, Coop eller ICA har haft det. När jag saknar den rätta fysiska orken att ränna runt i affärer, så går jag ut på nätet, men jag fick leta ett tag. På flera sajter var de röda slutsålda och det är ju begripligt, men Lagerhaus hade det jag var ute efter. 4 julröda – oparfymerade!! – och 4 i blandade färger för när jul och nyår är över. Jag var tvungen att skära upp paketet med hjälp av nyckeln och lasta över ljusen i ryggsäcken och det blev tungt, 5,3 kg (jag vägde ryggsäcken när jag kom hem). Den sista biten hem var jag ordentligt trött och det var nog den extra vikten som känns i ryggmusklerna nu.

Varför lyssnade jag inte på min jullista när jag var ute? Duh! Eartha Kitt får vara låtlisterepresentant med “Santa baby”. Den är med i en av mina absoluta favoritfilmer, “Julnötter” (Mixed Nuts) med Steve Martin.

marsvin-julkort__

 

 

Farbror Frost och en ny mobil

Farbror Frost är här med torrt och kallt väder – min favorit! Dessvärre är innebär det smyghalka oxå, så dagens stavgång gick i försiktighetens tecken. Innan jag kom iväg valde jag mellan 2 underbara alternativ: gå ut och riskera ett fall inklusive gud vet vilka skador eller sitta inomhus och tjocka på mig och bli irriterad och rastlös. Jag ångrar inte att jag gick ut. Det var så skönt!

Farbror Frost har flyttat in på vår gård.
Farbror Frost har flyttat in på vår gård.
Så här såg det ut för 3 månader sedan på väg till Salem.
Så här såg det ut för 3 månader sedan på väg till Salem.
Idag hade de gröna löven fallit och bytts ut mot frost, vacker frost.
Idag hade de gröna löven fallit och bytts ut mot frost, vacker frost.

Det blev 25 minuter till Salem och 35 minuter hem. Jag försökte göra 40 knäböjningar, men orkade bara 24.

Dagens låtlisterepresentant heter Erik Hassle och låten “Smaller”.

What doesn’t kill you makes you stronger…

Nu har jag en ny mobil igen, Samsung Galaxy S5 Mini. Jag är väldigt nöjd med den, men den hade en himla märklig förinställning nämligen inget ljud. Jag försökte välja ringsingnal, men det stod bara att jag måste “inaktivera ljud av i Hjälpmedelsinställningar”. Jag letade högt och lågt, men hittade inga Hjälpmedelsinställningar. Pär försökte och blev så irriterad att jag fick utfärda förhöjt blodtrycksvarning. Hans arbete handlar bl.a. om felsökningar och instruktioner och att en sån självklar sak som ljudet ska vara så svårt att hitta….. Den fanns längst in i inställningarna på “ljud” och “hörsel”. Frid råder!

 

Motigt

Jag har tappat styrfarten i allt utom att läsa och lyssna på böcker. Journalistkursen är urtrist, men det är bara 2 lektioner kvar. Facebook tar knäcken på mig och där har jag stängt av nästan alla aviseringar och jag lägger inte ut blogginläggen där längre. Viktnedgången har stannat av mycket på grund av att jag inte tränar lika mycket som i sin tur beror på att jag ramlade för drygt 2 veckor sedan. Det blev 50 minuter stavgång idag trots nästan kompakt motstånd. Jag är fortfarande rädd. Så enkelt är det. Jag vågar inte dra upp farten på raksträckorna. Idag gick det långsamt, men tempot var jämnt. Naturligtvis var det skönt att komma ut & iväg, men jag var inte avslappnad. Jag gjorde 30 knäböjningar och glömde att stretcha. Ont i fotleden igen.

När endast adventsstjärnan i fönstret är tänd bildas det här mönstret i taket. Vackert! Jag låg i soffan, lyssnade på en bok och studerade effekten.
När endast adventsstjärnan i fönstret är tänd bildas det här mönstret i taket. Vackert! Jag låg i soffan, lyssnade på en bok och studerade effekten.

Dagens låtlisterepresentant heter Brandon Flowers med låten “Can’t deny my love”. Den kom i slutet av rundan när jag kände lättnad över att ha huvet upp & fötterna ned efter ännu en runda med stavarna.

 

Besegrad mur ligger kvar

Mulet, småduggigt, blåsigt och 8 plusgrader. Det behövdes ingen vinterjacka idag. Stavgång i 60 minuter. Jag valde min favoritrunda runt Flaten och det var lite nervigt. Jag hade för avsikt att se till att onsdagens besegrade mur förblev liggande och när jag kom fram till stället där jag föll pladask gick jag långsamt, men målmedvetet tills jag hade passerat. Ha! Annars var det ingen höjdare, trögt och tungt. Jag dök in på Konsum och köpte en Japp och en påse lakrits. På torget pågick julmarknaden. Den hade varit igång en knapp halvtimme, så det var inte så mycket folk, men stämningen var hög. Det behövs mer än vind och duggregn för att Rönningeborna ska banga! När jag kom hem gjorde jag 50 knäböjningar och det var tufft. Jäklar! Jag var tvungen att pausa en halvminut efter 25 stycken. Resten av dagen har jag känt mig väldigt mörbultad, inte så mycket i benen som i överkroppen.

Mensen är riktigt spännande numera. Jag vet aldrig när den kommer, om den kommer och inte hur mycket eller hur länge. Det enda som jag vet med säkerhet är att jag får ont, mycket ondare än förut. Idag har det gjort helvetiskt ont (värkkombo flera gånger) med störtblödning. Jag har lärt mig något nytt om klimakteriet. När östrogenhalten sjunker, sjunker även serotoninhalten. Då är det inte längre så märkligt att många (de flesta?) kvinnor blir deprimerade och får ångest. När man då kommer till en läkare och beskriver att tillvaron är nattsvart och “Kan det ha att göra med klimakteriet?” och läkaren svarar nej, vad gör man då? Då kan det vara bra att veta att serotoninhalten sjunker tillsammans med det kvinnliga hormonet. Det är inte samma sak som att behandla klimakteriet som sådant med antidepressiva, men man bör behandla symptomen.

Dagens låtlisterepresentant är The Mountains med “Kings”.

Huv’et upp och fötterna ned!

Ett par minusgrader, frost, vindstilla och sol. Samma vädermässiga förutsättningar som förra måndagen när jag föll pladask. Det var dax att ta sig över tröskeln muren och köra stavgång. Det var inte stavarnas fel att jag ramlade senast. Det var inga trappor eller backar. Det var inte halt. Sedan jag stod på öronen för 2 år sedan har jag blivit försiktig och tar det jävligt lugnt nedför trappor och backar. Jag spänner ögonen i trottarkanterna innan jag tar klivet. Försiktigheten har hela tiden balanserat på gränsen till rädsla och efter förra veckan har jag blivit rädd. När jag vaknade idag slog ångest och motvilja till när jag kom ihåg att jag hade planerat att hämta ett paket. Med stavar. Jag drog ut på morgonrutinerna så mycket jag kunde, men kvart i 10 tog jag ett djupt andetag och med stavarna i ena handen och med andra handen (krampaktigt) på trappans ledstång tog jag mig ned till gångvägen. Genom att dra skosulan mot marken fick jag det lugnande beskedet att det inte var halt. Jag började gå. Det gick inte fort. Jag spände mig, så att jag fick ont i kroppen och måste påminna mig om att andas. Tur och retur Salem, 25 minuter dit och 35 minuter hem och jag hade huv’et upp och fötterna ned hela tiden. Mot slutet var det nästan skönt. Väl inomhus blev det 40 knäböjningar oxå. Kroppen fick en välbehövlig omgång och det känns i ryggen och magen.

Dagens låtlisterepresentant är instrumental och otroligt skön: “Wombass” med Tiësto & Oliver Heldens.

Resignation och högläge

Minusgrader. Frost. Vinterjacka och mössa. Inte halt. Solsken. Tempo och flyt. Härligt! Stavgång i en dryg halvtimme. Det blev inte mer för sedan ramlade jag. IGEN. Det är 2 år, 1 månad och 8 dagar sedan jag ramlade förra gången och då blev jag oerhört mörbultad. Den här gången stukade jag den andra foten, sträckte mig på höger sida och fick ett blåmärke efter stavhandtaget i handflatan. Medan jag föll hann jag ropa “Nej, nej, nej!”. När jag hade landat på magen, så att luften bokstavligen gick ur mig utbrast jag: “Menvadfaaaaninte igen!”. Den här gången blev jag inte rädd. Jag fick heller inte så ont att jag grät. Resignationen tog över. Jag reste mig upp, borstade av mig och haltade hemåt. Nu blir det soffan ett tag igen och ett ständigt högläge för foten. Knäböjningsutmaningen får brytas, men i fortsättningen kommer jag att lägga till 30-50 knäböjningar efter varje stavgångsrunda.

Dagens låtlisterepresentant är Scritti Politti. Låten heter “Absolute” och kommer från “Cupid & psyche ’85”, en skiva som jag lyssnade sönder. Den är 30 bast, men den håller!

Dimma och kylspray

Jag började dagen med en upptäckt: om jag ligger och sover ovanpå mobilen, så hörs inte väckningen. Meh! Därför fick jag sova en timme extra och därför kom jag inte iväg med stavarna förrän kvart över 10. Spotify lade av innan jag hade fått upp farten och jag lyssnade på min bok i stället, men det sänkte tempot. Inte så dumt, egentligen… Stavgång i 70 minuter och 30 knäböjningar. Joråsåatt… Det var härligt ute! Dimma – jag gillar dimma! – och solen gjorde tappra försök att skingra den.

När det inte är dimma kan man se husen på andra sidan Flaten, men inte idag.
När det inte är dimma kan man se husen på andra sidan Flaten, men inte idag.

Trots att jag inte har hunnit prova den ännu tänker jag tipsa om en kylspray som funkar på värmevallningar, Physicool. Den finns inte på så många svenska sajter och hos Supplementstore var den billigast. Min kroppstemperatur har sjunkit igen och jag har strumpor på mest hela dagarna och inte behöver fönstret vara öppet jämt heller, men jag anar att det bara är tillfälligt.

Många änder som gled runt parvis och en och annan häger.
Många änder som gled runt parvis och en och annan häger.

Jag hann lyssna på 2 låtar innan Spotify gick i strejk och en av dem får vara dagens låtlisterepresentant. Alida med “Feathers”.

Benmuskler och hudvård

Stavgång i 60 minuter och det gick väl an. Jag hade i alla fall armkraft nog att trycka ihop stavarna. När jag kom hem gjorde jag 40 knäböjningar enligt utmaningen och de kändes! Jag har aldrig gjort så många i ett svep förut. Lårmusklerna har blivit mycket starkare sedan jag började göra den övningen i samband med gummibandsträningen och det faktum att jag pallar 40 stycken efter 1 timmes stavgång är ett bevis på att de har effekt! Det är skönt att ha starkare benmuskler.

Förra sommaren letade jag med ljus och lykta efter hudvårdsprodukter som kunde få bukt med mina torra partier i ansiktet. Det visade sig att Nivea hade vad jag behövde. Jag fick för mig att sno lite av Elins ansiktsskrubb och jag tyckte mycket om den. Det behövdes inte mer för att dra igång ett dille som fortfarande, ett drygt år senare, håller i sig, men dillet håller i sig för att det fungerar, doftar fräscht och inte är löjligt dyrt. De torra partierna är helt borta. Hyn är mjuk och len och känns fräsch. Det enda jag inte använder är hudlotionen för den räcker inte hela vägen, så där håller jag fast vid Essex.

 

Upp & iväg

Klockan var bara hal 9 när jag steg upp idag (“bara” jämfört med hur veckan hittills har sovits bort…). Jag hade 2 paket att hämta, 1 av dem hos Filmkedjan som inte öppnar förrän 11, så det var ingen större idé att stressa. Upp & iväg! Inga stavar idag och inget tempo. Jag bara njöt av att komma ut och det var så skönt! 25 minuter till Salem och från Filmkedjan tog jag en omväg hem på 45 minuter. Visst 17 har musklerna blivit starkare av all stavgång! Det var inga problem att behålla hållningen trots att jag blev lite trött i fötterna och så är det alltid lika häftigt att känna hur magmusklerna får jobba tack vare MBT-skorna. Lycka! Jag trodde att jag skulle slippa värktabletterna idag, men huvudvärken var grym. På eftermiddagen slumrade jag i soffan.

 

Så rart ....
Så rart ….

Genomkörare

Stavgång i 60 minuter. Jag tog det lugnt i början och var frestad att korta av den planerade rundan, men jag är glad att jag inte gjorde det för det var en runda med få backar vilket gjorde att jag lättar fick in rytmen och flytet. Det var jätteskönt och jag fick hjälp av flera bra gånglåtar! När jag hade 1/4 kvar blev jag trött, men då kom “Said too much” och trots att den är snabb fick jag in takten och lyckades hålla den hela låten, 3 minuter och 35 sekunder som blev rena ruschen. Endorfiner och lycka! När jag kom hem blev det 30 knäböjningar (25 igår) och sedan stretchade jag. Jäklar vilken genomkörare kroppen fick idag! Igår lade jag till det gröna gummibandet till knäböjningarna för det känns stabilare plus att höftmuskeln tränas, men det var inte bra för höger fot och resten av gårdagen och idag har jag haft riktigt ont. Idag hade jag skor på mig när jag körde knäböjningarna och det ska jag ha i fortsättningen.

Sned och vind och lite övergiven så här i november.
Sned och vind och lite övergiven så här i november.
Samma brygga i slutet av mars. Troligen vid samma tid på förmiddagen, men ett helt annat ljus.
Samma brygga i slutet av mars. Troligen vid samma tid på förmiddagen, men ett helt annat ljus.

En av de saker jag tycker om med Rönninge är att vi som är ute och rör på oss hälsar när vi möts. Inte alltid, men ofta. Just idag hände det flera gånger. Det är samma sed som man har när man möts i skogen eller ute på fjället. Det känns bra och ger ett vänligt intryck.

Dagens låtlisterepresentant är The Mowgli’s med låten “I’m good”. Den kom direkt efter ovan nämnda endorfinkick och kanske var det därför jag tog till mig den positiva refrängen.

I’m good, I’m good, I’m good, I’m good

I’m living life just like I should

Wouldn’t change it if I could

I’m good, I’m good, I’m good

När jag passerade förskolan såg (och hörde) jag 3 småtjejer, ca 5 år och jag hade hunnit förbi när en av de sa:

“En till tjej som joggar! Vi måste fråga vad hon heter!”

“Vad heter du?”, frågade nummer 1.

“Ewa”, svarade jag. “Vad heter du?”

“A”, svarade hon.

“Min mormor heter Eva!”, utbrast nummer 2.

“Ett fint namn.”, konstaterade jag.

“På min förra skola fanns det en som hette Eva.”, sa nummer 1.

“Jag hade en fröken en gång som hette Eva.”, inflikade nummer 3.

“Det är jättemånga som heter Eva!”, utbrast nummer 2.

“De är överallt!”, svarade jag och slog ut med armarna.

“Jaa!”, svarade 2:an.