75 minuter stavgång som inte var något vidare. Trögt och oflyt. Mot slutet blev jag oerhört stressad av musiken och var tvungen att stänga av. Dessutom kom det aldrig någon låt som kändes rätt för dagen, så idag blir det ingen låtlisterepresentant. Efter lunch sov jag middag i soffan i 2 timmar. Hur skönt som helst! Jag gav 24-timmars fastan en ny chans, men orkar inte med hungern. Pär mår inte bra över huvud taget och det har varit så ett par månader. Det mesta tyder på att han riskerar att gå in i väggen. Vi pratar mycket om det och han är medveten om det. Han har en läkartid om 2 veckor.
Stavgång idag igen, tur och retur Salem inklusive omvägar. 35 minuter dit och 45 minuter hem. Det kändes hyfsat, men jag fick väldigt ont i vristerna efteråt. Jag greppar inte mina stavar på det sätt som är “rätt” dvs. underifrån och in genom öglan. I stället kör jag in handen ovanifrån och in genom öglan. Det känns bättre helt enkelt. Idag ville jag ändå prova den “korrekta” fattningen och den kändes bra till en början, men efter några hundra meter blev jag trött i underarmarna och varken överarmarna eller skuldrorna fick jobba på det sätt som är så skönt. Jag bytte tillbaka till min fattning. Fel sätt är ibland rätt sätt. Kvart över 14 lade jag mig i soffan för att sova middag. Det tog en stund innan jag somnade, men jag sov gott och när jag hade vaknat ordentligt var klockan 10 i 17. Häpp!
Vattentornet i Salem ligger vid Skogsängskyrkan.Inte supervackert, men ganska mäktigt.
Dagens låtlisterepresentant är Justin Jay & Friends med låten “Weatherman”. Skön! Jag tänker på Dire Straits vid gitarrsolot.
En annan otroligt skön låt fick jag av Elin idag: The Handsome Family med “Far from any road”. Den är med i serien “True detective”. Mycket 70-tal!
Det blir en tredje låt idag. Yunton Beach med “Blue Marble”. En instrumental låt att slappna av till.
Idag har humöret gått från absolut tillfredsställelse till “fan vad leds jag blir!”. Förmiddagen inleddes med stavgång i 60 minuter och jag tror att jag slog nytt rekord på den rundan! Ett underbart flyt och på de flata raksträckorna blev det meditativt. Igår blåste det ordentligt (15 sekundmeter i byarna) och det förde med sig ett väderomslag. När jag var ute var det runt 8 plusgrader och det var tur att jag hade sommarvarianten av MBT för annars hade fötterna kokat.
Det är lätt att bli tjatig, nästan manisk när man hittar något som fungerar till 100% och för mig handlar det om kombinationen MBT-skor plus Bungy Pump-stavar. Det är den optimala träningen! Varje gång jag möter en löpare känner jag mig smått överlägsen eftersom jag upplever det som att lilla, feta jag vet något som de inte verkar veta. Just idag kombinerades den överlägsna känslan med det meditativa tillståndet och att jag skulle må bra av lite ödmjukhet fanns inte på kartan. Jag vill ju dela med mig av det fantastiskt enkla – något dyra (se på det som en investering!) – sättet att träna, så därför lägger jag åter igen in bildbevisen på min teori.
Med vanliga skor till vänster och med MBT till höger.
Stavgångens fördelar jämfört med t.ex. löpning. Hela kroppen, gott folk! Hela kroppen!
Pär kom hem från Öland idag och jag erkänner att jag var en aning orolig för det med tanke på hur stämningen har varit här hemma de senaste veckorna. Trots att vi har pratat om ut om det mesta, så känns det allt annat än avslappnat. Han hade planerat att köpa en pizza på vägen hem och jag tänkte äta bacon och äggröra (en klassisk LCHF-måltid) som är nyttigare än pizza. Han hade ändrat sig, han köpte inte pizza utan ville ha samma mat som jag. När han förstod att jag hade för avsikt att äta alla 6 baconskivorna utbrast han: “Jag förstår inte hur det går ihop med din viktminskningsplan!”. Fan, vad leds jag blev! Om jag hela tiden ska behöva höra om min övervikt så fort det handlar om att äta kommer jag att behöva öka dosen Lyrica! Det kommer inte att leda till att jag går ned i vikt, den saken är säker. Jag. Gör. Så. Helvetes. Gott. Jag. Kan. Faktum är att jag har gått ned i vikt och fortsätter att gå ned.
Dagens låtlisterepresentant är Queen of Hearts med låten “It isn’t enough” som visserligen inte alls handlar om min problematik, men som tar upp känslan av att det aldrig är tillräckligt…
Idag har det gått i ett. Jag vaknade av mig själv 20 i 8. Pär är på Öland, så det var jag som skulle upp och ge marsvinen frukost. Sedan rev jag ur lakanen, plockade in disken och åt frukost. 3 pappkassar med “marsvinsrens” från burstädningen, 1 kasse med pappförpackningar, 2 små kassar med plastförpackningar och 1 soppåse plus gångstavarna. Ett alternativ hade varit att gå 2 gånger. Aldrig! 30 minuters stavgång till Salem där jag hämtade paket från Cellbes (2 tunikor och 2 pyjamasbyxor). Jag fortsatte till Filmkedjan (som numera öppnar klockan 10 i stället för 11 – jäss!) där ett paket från Bokus väntade (10 böcker!). När jag försökte få ned bokpaketet och Cellbes-påsen i en och samma ryggsäck fick jag problem. Jag meckade i flera minuter innan jag fick inse att jag var besegrad, så jag gick in till Filmkedjan igen och bad om en bit snöre för att den åtminstone skulle hålla ihop tills jag kom hem.
Mer än knökfull…Tack för snöret, Filmkedjan!
När jag kom hem efter ytterligare 40 minuters stavgång var jag rätt mör. Marsvinen fick sina pellets, jag applicerade en ansiktsmask och medan den torkade lade jag mig med benen upp längs väggen. Skönt! En långdusch med skrubb och komplett insmörjning och sedan lunch. Nagelvård. Bäddade rent i sängen. Paus. Middag. Te och lässtund. Natta marsvinen och nu sitter jag här. 2016 års långfredag har inte känts särskilt lång.
Jag blir bättre och bättre på att våga njuta när jag mår bra, när allt går som det ska och inte tänka att det aldrig håller särskilt länge. Som nu. Min ork är tillbaka, jag slipper huvudvärk, vikten går ned, paketen trillar in på ett väldigt samordnat vis, jag njuter av att vara ensam, långdusch och rena lakan, lakrits. Här kommer dagens låtlisterepresentant in: Seinabo Sey med låten “Pretend”.
“I turned out as great as they could; knock on wood. Things are going just as they should; knock on wood.”
Stavgång i 70 minuter och det gick väl hyfsat. Jag fick aldrig det riktiga flytet. Rädslan för att ramla sitter i och jag undrar om jag någonsin blir av med den igen. Jag vågar inte köra på för fullt, ta ut rörelserna ordentligt och njuta av farten. Ibland trampar jag på en ojämnhet och vristen vickar till, inte mycket, men det räcker för att jag ska få en fallande känsla i magen och med fasa minnas hur det är att ramla handlöst och sedan vara mörbultad i veckor, till och med år. Det förtar nöjet… Kanske är det därför jag spänner mig och ofta får ont i ryggen efteråt – som idag – och i axlar och nacke.
Dagens låtlisterepresentant är Club 8 med låten “Skin”. Skööööön!
Jag fastar för sjätte söndagen i rad och det är väl en tillräckligt lång provtid för att kunna säga att jag inte känner av några fördelar. Fastan har inte hjälpt mig med vikten heller. Typiskt. Jag upplever det inte som att jag blir piggare och jag tycker inte längre att det är någon lättnad att slippa äta. Förra veckans fasta avbröt jag eftersom jag mådde så dåligt av helgens bråk.
75 minuters stavgång och idag blev jag inte trött i armarna förrän alldeles mot slutet! Det gick bra och det var skönt, men vilken skillnad på väderleken mot i onsdags. Idag var det varmt i solen så vida det var lä, det gick an att ha vinden i ryggen medan motvinden var svinkall.
Dagens låtlisterepresentant är Mr Little Jeans (var får de namnen ifrån?!) med låten “Waking up”. Det känns som om jag har vaknat nu när orken är tillbaka och jag inte har huvudvärk varje dag.
Det här är inte en stuga i skogen dit jag kan fly när jag känner mig folkilsken, men det är så gulligt att det är ett tänkbart alternativ.
Upp vid halv 9 och ut 1 timme senare. Stavgång i 70 minuter och idag gick det betydligt lättare även om jag blev klen i armarna mot slutet och inte hade mer än styrfart uppför den sista backen plus trapporna. Mina vrister har blivit bortskämda i vinter när jag har haft vinterskor med skaft som har gett stöd. Övergången till MBT gör att de får jobba betydligt hårdare och jag blir både trött och får ont. 6 plusgrader och sol på en illande blå himmel – det var härligt! När jag kom in på gården fick jag se en citronfjäril och när citronfjärilen är den första fjärilen betyder det att sommaren blir varm.
Dagens låtlisterepresentant är Sia med låten “Sweet design”. En bra stavgångslåt!
En av anledningarna till att jag trivs så bra i Rönninge är närheten till vatten. Jag har alltid trivts i och i närheten av vatten. Jag tycker om att simma och jag tycker om den fuktmättade luften som finns vid vatten. Vatten är en förutsättning för allt liv. Det är den bästa törstsläckaren och jag kan göra te av det. Delfiner och uttrar är mina favoriter och de är vattendjur. Jag är född i fiskarnas tecken – mer vatten. Jag tycker om vattnets alla former: is, snö, regn, dimma. Utan vatten finns inte regnbågen. Det är ett kraftfullt element och oerhört tålmodigt; en mikroskopisk spricka och det tar sig igenom och det kan urholka en sten om det får hålla på tillräckligt länge. Att kunna få så mycket vatten jag behöver genom att öppna en kran är en oerhörd lyx. Varmt vatten att duscha i eller kallt vatten som är friskt och drickbart och just Rönninge har ovanligt gott vatten.
Flaten i mitten av mars. Det ligger en tunn isskorpa där man fortfarande kan se var skridskobanorna plogats fram.
Säsongspremiär för stavgången. Det har varit barmark i en dryg vecka nu, så jag kan äntligen köra det ultimata träningspasset igen: Bungy Pump plus MBT. Det var tungt, riktigt tungt, men ändå skönt. Jag blev såååå trött i armarna… 6 plusgrader och mulet – riktigt skönt! Ljuset och luften signalerar att våren borde vara på väg även om det tydligen ska bli snöstorm till påsken. Det kommer visst att bli en pollenchock de luxe i år och jag känner redan i ögonen. Blä! Jag får väl gno på utomhus innan frömjölet knockar mig.
Dagens låtlisterepresentant är RAC, Doe Paoro med låten “Nostalgia”. Nostalgi och sentimentalitet har aldrig legat för mig och det är nog därför jag fastnade för texten i refrängen. “I wish you could see your history is chaining you. We could let go and never lose. Nostalgia is killing us.”
Jag har haft ont i ryggen och nedre delen av magen ända sedan jag kom hem från stavgången. Det känns som mensvärk. Jag har inte haft mens på 3 månader (halleluja!) och jag hoppas och ber att det är falskt alarm… Varken massagebältet eller ryggövningen har gett lindring. Inte 1 Treo heller, men kanske ytterligare 1.
Stavgång runt Flaten i 60 minuter. Det var flåsigt och tufft, men inte tungt förrän mot slutet. Jag orkade 35 knäböjningar oxå. Ansträngningshostan är igång och det killar i halsen. Är det min tur att bli förkyld nu? Jag har förkylning kroppen för jag har känt mig extra mörbultad efter stavgången, mer än bara träningsvärk. Massagebältet har fått köra 3 pass idag, 2 på axlarna och nacken och 1 på ryggen. Bältet är värt varenda krona! Efter lunch blev jag sittande i soffan, gled ned i halvsittande och sov till och från i över en timme. Hehe. Det minskar knappast den mörbultade upplevelsen…
Dagens låtlisterepresentant är Graham Candy med låten “Holding up balloons”.
