Fisk & blod och ett Hall of Fame

Idag blev det ännu en promenad på 70 minuter, samma runda som i onsdags fast åt andra hållet vilket innebar den Djävulusiska backen i slutet, men med hjälp av Level 42 tog jag mig uppför den i riktigt bra tempo och utan att svimma på toppen. Det var jätteskönt över huvud taget! Det känns som om orken är på väg tillbaka.

Dagens låtlisterepresentant blir Mat Kearney med “Heartbeat”. Låten tillägnas Mimmi som vi fick köra akut till veterinären igår. Mer om det längre ned!

Mimmi mådde inte bra igår. Ett tag såg det ut som om hade checkat ut och jag var tvungen att peta på henne för att se om hon levde. När jag skulle städa buren fick jag lyfta ut henne och det var då jag upptäckte att något hängde ut från hennes rumpa. Det var blodigt, det satt fast och det gick inte att trycka tillbaka (jag försökte). Det luktade inte gott. En kombination av fisk och blod. Jag släppte inte taget om henne och medan hon protesterade torkade jag av henne, grävde fram transportburen, lade i handduk och sedan Mimmi. Jag ringde veterinären och fick en akuttid runt 16-snåret. Sedan ringde jag Pär och han kom hem direkt. 1,5 timme efter att jag ringde veterinären fick vi komma in i ett undersökningsrum och då hade vi väntat i 30 minuter. Mimmi undersöktes och röntgades. Pär och jag funderade över om det var värt att utsätta Mimmi för ännu en operation. Vi bestämde oss för att det var det för hon verkade vara i tillräckligt bra form för att protestera mot att åka transportbur och veterinären höll med om att hon är i bra form i övrigt med tanke på att hon fyller 5 år till sommaren. Det var en utväxt som Mimmi har krystat ut, en slemhinneutväxt i vulvan (något som är ganska vanligt hos äldre tikar). Infektionen var rejäl och tillsammans med gaserna i hennes mage luktade det ”…inte direkt hallontårta.” som veterinär AK uttryckte det. Mimmi blev kvar över natten och opererades idag mitt på dagen. Hon är en kämpe! I och med den här operationen har hon klarat 3 nedsövningar med narkos och sedan eftervård. Nu finns hon med i vårt eget “Marsvinens Hall of Fame”. Just det här ingreppet lämnade inget operationssår, så vi ska bara ge henne antibiotika och hålla koll så att hon äter och dricker. Nu är hon hos Bibbi igen. Pär har stödmatat henne en gång, men hon behöver nog mest vila för att sen kunna njuta av att få må bra igen.

De övriga marsvinsdamerna i Marsvinens Hall of Fame är Tinke & Tösen som var våra allra första grisar, Lotta som fick en enorm tumör i magen bortopererad och som hade för vana att komma framspringande och nappa åt sig en hel paprika och som knallade köket – sovrummet tur och retur, Alice som var framme och nosade på dammsugarmunstycket medan dammsugare var i gång, Humlan som drog iväg med Mimmi på upptäcksfärder långt ut i hallen och så Nåna som hade röstresurser som ingen av de andra har kommit ens i närheten av.

Mimmi 9

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.