Etikett: isbuggar

Värmepanik

När jag besökte min homeopat första gången, i början av februari, hade jag vinterjacka och isbuggar. Vid besök nummer 2, i mars, hade jag regnjacka, halsduk och lätta kängor. Idag var jag där för tredje gången och då var det jackfritt och barfota i sandaler. Det var olidligt varmt inne på Östermalm. Solen gassade och trottoaren brände genom sulorna och då var klockan inte mer än 9. När jag kom hem, strax före 12, visade termometern 27 plusgrader i skuggan och då hade jag värmepanik för första gången den här sommaren. Blähähää!!

Mitt huvudsakliga problem idag var nedstämdhet. Jag är sjukt leds på det mesta. Det går upp och ned lite för mycket för att jag ska orka komma tillbaka varje gång. Jag går ned för räkning om och om igen, men till slut blir det en TKO….. Jag har tappat matlusten igen och har svårt för lagad mat. Kokt ägg eller äggröra går bra, men det är allt. Jag har ont främst i knäna. “Vilket är ditt fjärde största problem?”, frågade han. “Det räcker bra som det är.”, svarade jag. Påfyllning av multivitamin, ögondroppar för allergin och 2 homeopatika mot nedstämdheten. Björn Lundberg är oerhört sympatisk och vi ligger på samma våglängd i mycket. Det är skönt att kunna prata av mig hos honom! Det är möjligt att det är en del av hans arbete, men jag skulle vara villig att betala mer. Jag får det jag saknar i den Vanliga Sjukvården: empati, tid och ett alternativ till det som inte fungerar.

Jag har köpt en massageboll att ha i stället för tennisbollen. Jäklar vad skön den är!! Absolut bättre. De små piggarna sätter bättre fart på cirkulationen och kommer åt alla små punkter som tennisbollen inte nådde då den är helt slät.

Jag vet inte vad den ser ut som, men den fungerar!
Jag vet inte vad den ser ut som, men den fungerar!

Snögnek och musik

Långa, avslappnade steg. Avslappnade axlar och nacke. Låt höfterna vara med i rörelsen. Andas! En promenad Ut På Landet tog 85 minuter just för att jag inte gick så fort och det var skönt. Det var som att ha en farthållare i kroppen; jag började med ett tempo som kändes rimligt och sedan höll jag det. Än en gång snöknarr och stelfruset ansikte och det var knepigt att mima med i låttexterna. På en sträcka hörde jag plötsligt ett ljud som jag inte kunde koppla till bara mig Ute På Landet. Jag pausade musiken, men ljudet hördes ändå. Ett sorts gnekande, gnälligt ljud ungefär som det som uppstår när manchesterklädda ben gnids mot varandra. Jag fortsatte att gå och kunde så småningom koppla ihop gnekandet med underlaget i kombination med mina isbuggar. När snön har fått ligga en längre period och packas i omgångar blir den hård och perfekt för att åka spark på. Jag har till och med åkt skridskor på det. Det är första gången jag har hört att det gnekar!

Genkigt sparkunderlag.
Gnekigt sparkunderlag.
Vintervyer från mitt Rönninge.
Vintervyer från mitt Rönninge.
Räcket hemma hos oss. Frrrrost!
Räcket hemma hos oss. Frrrrost!

Dagens låtlisterepresentant är i plural igen. Först ut är Wang Chung med “Let’s go!”. En tretti-plussare som passande nog dök upp medan jag knöt på mig isbuggarna. Det är svårt att sjunga med när man sitter dubbelvikt och knyter skorna. Den är allra bäst på hög volym.

Mot slutet började jag tappa fart trots inbyggd farthållare, benen kändes tunga och då kom Simple Minds med “Let the day begin” och fick fart på mig igen. Den har nog funnits på min lista i nästan ett år, men jag tröttnar inte på den – gåshud! Även den är allra bäst på hög volym.

 

 

Muskler och Mimmi

Det har varit kallt, det har snöat och sedan blev det varmt och regnblandat för att sedan frysa till igen. Isbuggar i all ära, men jag hade ingen lust att gå ut. Min kropp signalerade att det nog var dax för ett gummibandspass. Det är så länge sen sist att jag inte bryr mig om att ta reda på när den senaste gången var, men jag körde det extra lätta passet med få repetitioner. Det var så skönt! Och så all stretching efteråt… Najs! Det mest positiva är att allt stavgångande har haft effekt för uppvärmningen var inte lika flåsig, benövningarna var en baggis, både plankan och fuskarmhävningarna gick (nästan) som en dans – betänk att det är flera månader sedan sist!

Dagens låtlisterepresentant är Rob Thomas med “I think we’d feel good together”.

Mimmi är 4,5 år. Lite mer än medelålders för ett marsvin. Hon har gått igenom 2 operationer med makalös återhämtning. Hon har förlorat sin bästa polare, Humlan och gått igenom en tydlig sorgeperiod. Hon har varit fostermamma åt Vera (som inte finns kvar) och Bibbi. Nu känner hon sig förmodligen gammal och är trött. De senaste 4 dagarna har hon tacklat av i snabb takt. Det värsta är att hon inte kommer sättande hela vägen fram till mig för att hämta sin gurkbit. I morgon ska hon och jag åka till veterinären och kanske följer hon med hem igen, kanske inte.

Blod, snö och moraliska dilemman

Pär åkte till Öland igår och det innebär att jag ansvarar för frukosteringen av fyrbeningarna inklusive Håppetåssan (Selma) som bor här för tillfället. Kvart i 8 väcktes jag av känslan av att det rann ur mig. På toaletten upptäckte jag att både tampongen och nattbindan var överfulla av blod. Mysig start på dagen… Jag undrar hur stor mängd blod det rör sig om såna gånger? Underlakanet hade bara en yttepytte fläck, men det kändes bäst att tvätta det trots att vi bytte lakan i torsdags. Och sedan kom värken. Då är det värkkombon som gäller, men inte ens den fungerade tillfredsställande för det tog nog mer än 1 timme innan den kickade in och det är likadant nu på kvällen. Fysisk aktivitet fungerar oxå och jag tog en promenad runt Flaten på 65 minuter. Tempot varierade och jag misstänker att det var blodförlusten – för det är blodförlust det handlar om – som gjorde att jag blev smått yr och matt. Det var i alla fall skönt att komma ut. 3 minusgrader och pudrig snö som kom i snöbyar. Lila mössa, klarröd jacka, vinröda mjukisbyxor och vinröda skor – färgklick är bara förnamnet. Hehe. Det behövs bland alla sorgklädda människor. Om jag inte hade haft mina isbuggar hade jag inte kunnat gå ut idag. Pudersnö som döljer isigt underlag på det mest förrädiska vis.

Flaten 16

Jag sov middag i soffan och det var ljuvligt! En perfekt 1-timmeslur där jag fick till kuddar, filt och sovställning vid första försöket. Jag åt sill och potatis till middag med SIA:s chokladglass till efterrätt och som sällskap hade jag svt.play som visade “Stephen Frys moraliska dilemman”. Mycket intressant! Stephen Fry behöver, liksom jag, återfå hoppet om människan efter att ha smockats med alla dessa svarta rubriker.

Dagens låtlisterepresentant är 2 till antalet. Den första är Sin Cos Tan med låten “Limbo”. I refrängen sjunger de “Halleluja!” och det är så jag känner för mina isbuggar.

Den andra låten är “Ain’t got no…” med Tove Styrke. Jag gillar henne och har flera av hennes låtar på mina listor.

 

 

 

1 årsdag och snö

På juldagen var jag så fokuserad på återhämtning att jag glömde bort att min blogg fyllde 1 år! Det vill säga bloggen hos WordPress för den riktiga födelsedagen är ju i februari.

Min WordPress-blogg fyllde 1 år den 25 december.
Min WordPress-blogg fyllde 1 år den 25 december.

Det snöade igår och snön ligger kvar plus att det är ett par minusgrader plus att solen strålar från en klarblå himmel. Jag tog på mina isbuggar (Ice bugs) med en ny innersula och promenerade till apoteket i Salem. Det var ljuvligt utomhus! Kallt om ansiktet. 25 minuter plus 40 minuter.

SnöJag hämtade Stilnoct och köpte medikamenter som Pär behöver i sin fortsatta kamp mot förkylningen. Själv håller jag virusarna stången med Cold Zyme. Jag har använt det då och då de senaste månaderna, särskilt när jag har känt det olycksbådande killet i halsen och eftersom jag inte har blivit ordentligt förkyld på hela hösten tolkar jag det som att det fungerar. Elin har provat det vid 2 tillfällen och har även hon sluppit bli förkyld. Det är dyrt, men värt pengarna för det påfrestande med segdragna förkylningar.

Vyn från köksfönstret strax efter klockan 9.
Vyn från köksfönstret strax efter klockan 9.