Mitt liv i ord - Part 190

Samma aktivitetsnivå

Hos naprapaten. Mina armar domnar. L-O B nålade mig och han stack mig på några nya ställen. Sedan fick jag massage av J. Övre ryggen, nacken och hela armarna.

Blåmärkena på bilden är de jag fick när A masserade mig i måndags. Det är tecken på att blodet inte cirkulerar så bra som det skulle kunna göra. Bindväven och musklerna får inte det de behöver. Nu är det ju så att jag tror att A:s teknik har lite med blåmärkena att göra. Hon har hårda nypor med smala fingrar som nyper och klämmer mer än de griper tag och masserar. Jag gillar inte henne. Som tur var arbetade hon inte idag och det blev J i stället. Stora varma händer, kraftiga fingrar och inget nypande. Jag bad honom vara försiktig och han såg ju blåmärkena som finns även på baksidan. Underarmarna får tydligen allt blod de behöver för där kändes det enbart behagligt, medan överarmarna… Han beskrev det som att det känns som kullersten under huden på de områden som smärtar. Det är en talande och tydlig bild, tycker jag. Den här gången mådde jag prima efter behandlingen och bokade in nästa besök till onsdag.

Pär lade fram en försiktig teori (försiktig eftersom den handlade om min övervikt – minerat område…). Övervikten utgör ett hinder för blodet att cirkulera. Han jämförde med hur hans armar kan domna när han bär en tung ryggsäck. Jag svarade att det vore mer logiskt om domningarna satt i benen. Jag sa oxå att jag blir så trött på att han och många andra skyller allt från nageltrång till cancer på just övervikt. Bah!

När jag kom hem från naprapaten var klockan 12 och Bibbi klagade på att lunchen var försenad igen. Jag fixade lunch åt mig själv och sedan storstädade jag hos Bibbi innan jag källsorterade soporna och sedan rollade väggen i vardagsrummet en andra gång (målningen tog bara en halv timme). En snabb dusch och efter det lade jag mig på sängen. Jag var så trött att jag blev liggande på rygg, orkade inte ändra ställning. Där låg jag i en dryg timme, slumrade en kort stund. Det slog mig: jag hade legat på rygg i en mjuk säng i över en timme utan att få ont i ryggen och jag kunde resa mig från sängen utan större besvär än vanligt. För 3 månader sedan hade det inte varit möjligt. Behandlingarna på kliniken tar tid, men de fungerar!

Pro Plus Cleanse fortsättning

Jag fick en kommentar till ett inlägg från februari som handlar om bantningspillret Plu Plus Cleanse och Pro Plus Garcinia. Besöksstatistiken visar många träffar på just de här sökorden så jag vill skriva ett inlägg om hur jag gjorde.

Jag spärrade kortet snabbt som 17 eftersom det hindrar företaget från att dra mer pengar.

Jag ringde kundtjänsten på nr +46-101992564. Kvinnan som svarade talade amerikansk engelska. Jag hade svårt att göra mig förstådd och avslutade samtalet med att högt och artikulerat säga: ”Please, close my account!”.

Jag polisanmälde, men det gav inget. Jag lade ner en massa tid på att fylla i vilka köp jag gjort på vilka datum och för vilka summor bara för att få veta att eftersom företaget är utlandsbaserat har polisen ingen möjlighet att göra något. Dessutom fanns det ingenting i annonstexten som pekar på att företaget lurat mig.

Jag har inte kvar mina papper, men jag tror att det var när jag försökte få pengarna tillbaka från Med Mera / Master Card och fick ett nekande svarsbrev som jag hittade den här mail-adressen: support@myaccountsupport.net. Jag mailade dit och fick det här svaret:

”Tack för att du kontaktar kundtjänst. Ditt konto med Pro Plus Garcinia*504571xxx* och Pro Plus Cleanse *504571xxx* har avbrutits. Eftersom ditt konto avbröts efter den inledande perioden, kan du hålla din order som redan skickats och det blir inga ytterligare avgifter på ditt konto nästa månad.Om du har ytterligare frågor är du välkommen att kontakta kundservice.

Med vänlig hälsning,

Pro Plus Garcinia & Pro Plus Cleanse Support Team

Sweden
+46-101992564″

Det var den 21 mars och efter det har jag inte hört något eller fått fler oönskade beställningar.

Den här sortens bedrägeri blir allt vanligare och det är för jävligt. Fördelen är väl att det får mer uppmärksamhet och ökar möjligheterna för att få igenom en anmälan.

En pärs

När jag kom till Rosie brukade vi börja med att jag tog plats i stolen, hon drog händerna genom mitt hår och så pratade vi taktik. Det här gjorde vi varje gång trots att hon klippte mitt hår i 10 års tid. En ständig dialog mellan oss. Sedan tvättade hon håret 2 gånger och masserade hårbotten innan hon satte i balsam och sedan sköljde. Noggrann handdukstorkning. Hon var alltid uppmärksam på ifall håret droppade och om jag behövde fick jag en handduk att ha till hands. Det första hon klippte var alltid nackhåret och hon höll på länge eftersom hon vet att jag vill ha riktigt, riktigt kort. Sedan fortsatte hon med sidorna och sist uppe på huvudet där hon alltid fick tunna ut håret i flera omgångar tills jag blev nöjd. Det nästan viktigaste var när hon hade klippt färdigt för då fick jag känna igenom håret ordentligt och även om jag bad henne att tunna ut liiiite till, så gjorde hon det och mer än en gång. Sedan fick jag arbeta in vaxet själv och sist av allt inspekterade hon att inga oönskade hårstrån stack ut. Även om nästa kund satt och väntade på sin tur tog hon det lugnt. Hon var ett proffs och jag har blivit bortskämd. Jag betalade 630 kr för varje klippning, men det var det värt. Idag var jag hos R på ”Sax & fön” och det var en pärs.

Jag fick sätta mig i stolen och visade bilderna som Rosie tog med min mobilkamera sista gången hon klippte mig. R tog en snabb titt, konstaterade att jag ville ha kort och sedan fick jag flytta till tvätten. En snabb tvätt utan balsam. Det ironiska var att hon frågade om jag brukar använda balsam eftersom det är viktigt. Hon tryckte ur lite vatten med en handduk och så tillbaka till stolen. Det droppade och rann ned i ansiktet. När jag påtalade det fick jag en bit papper att torka med. Hon är en skicklig frisör rent tekniskt, inget snack om saken och ibland hade hon sån fart på kam och sax att hårstråna virvlade runt huvet på mig och det kändes som om Edward Scissorshands klippte mig. Jag fick känna i nacken en gång och bad henne klippa mer. När hon ansåg att hon var färdig arbetade hon in vax i håret och jag fick ta en snabb titt i spegeln. 480 kr. Jaha. Jaa… Håret är kortare, men inte så kort som jag vill ha det och inte så uttunnat som jag vill ha det även om hon, underförstått, ansåg att de 3 omgångar som hon tunnat ut det gränsar till det ovanliga. Kunden efter mig väntade och jag tyckte att R verkade stressad. Det är så länge sedan jag var missnöjd med en klippning att det inte har sjunkit in ordentligt. Det som gjorde besöket till en pärs var att hon pratade hela tiden. Om sig själv och de kunder som alla verkar ha klippt sig hos henne sedan de var 5 år gamla. Naturligtvis får hon göra reklam för sig själv, det är ju nödvändigt, men Rosies bästa reklam var att det var svårt att få tid hos henne trots att det handlade om 2 månader framåt i tiden. En tyst form av reklam som både jag och mina öron föredrar…

Jag handlade lite på vägen hem, lätta saker som blockljus och schampoflaskor. Hehe. Väl hemma var klockan över 12 och Bibbi hade åsikter om den sena lunchen. Det var dax att tvätta handdukar, så jag startade en maskin. Jag åt oxå lunch innan jag bytte handdukarna utanför buren, startade och andra maskin med handdukar och sedan grundmålade jag den bruna väggen i vardagsrummet. Det tog ungefär 1 timme att rolla den och jag behöver göra det en gång till i morgon för att den bruna färgen inte ska lysa igenom tapeten. Rengöring av roller och pensel, start av en tredje maskin, en snabbdusch och sedan lade jag mig i sängen som är den enda lediga ytan som det går att vila på just nu. Så ont i ryggen och handen och så armarna som domnar av hela tiden. Jag somnade efter ett tag och sov i nån timme. Snacka om välbehövligt!

Vardagsrummet del 4

Jag undrar hur vi tänkte när vi renoverade vardagsrummet förra gången? Vi tog inte bort några lister vare sig längs golvet eller runt dörrarna. Vi tog inte heller bort runt strömbrytarna. Vi tejpade järnet. Jag minns det nu. Det var skyddstejp högt och lågt och det var ett jäkla meck att ta bort den när vi var klara och det blev inte bra. ”Gud vad epigt!” Det har vi utbrustit flera gånger medan vi förberett för årets omgång. Vi känner oss som proffs i jämförelse.

20160830_160112

20160830_160205 Eftersom vi inte tog loss några lister, så målade vi dem inte heller. Den här gången går vi proffsigt till väga och idag tillbringade jag 2 timmar på balkongen med att måla lister.

2 listiga (hehe) timmar i behaglig, skuggad värme på balkongen.

Det knepigaste var att inte riva ned utebelysningen eller knocka Pär medan jag trixade för att få ut dem från vardagsrummet.

Spänningar och blockeringar

Jag hade med mig en lista till naprapaten idag. Jag känner mig som ett vrak som släpar mig fram och jag tycker det känns meningslöst att komma dit och be om nackmassage när allt, precis allt, är ur funktion! Det var A som behandlade mig idag och det var inte det minsta skönt. Jag vet faktiskt inte om det var hennes fel eller om jag helt enkelt är oerhört ömhudad nu. Det gjorde ont. ONT. Hon nöp och klämde från nacken och ned till vristerna och det var idel spänningar och blockeringar. Det var värst när hon var uppe på överarmarna och bröstkorgen (kontakten med lungorna och andningen). Trots att jag verkligen är uppmärksam på hur jag andas (med magen, inte bröstkorgen) är det inte tillräckligt. Spänningar och blockeringar all over the place. För första gången sedan jag började gå till kliniken var jag nära att be henne sluta för att det gjorde så ont. L-O B satte några nålar mot slutet, men slutresultatet kändes för jävligt. Jag var gråtfärdig och kände att jag aldrig mer ville komma tillbaka. Det är ingen idé. Vid ett tillfälle sa A: ”Det kommer att bli bättre.”. Jag svarade att jag betvivlade det. Hon svarade inte på det och det tolkar jag som att hennes försök till uppmuntring inte var så seriöst. Nå väl, hon försökte i alla fall inte släta över min dystra sinnesstämning. Inget behagligt gungande infann sig efteråt. Ingen yrsel. Ingen känsla av att kroppen blev lättare eller minskad trötthet. Endast hopplöshet. Jag ska tillbaka på torsdag och då blir det kanske bättre, men sedan ska jag ta mig en funderare på hur jag ska fortsätta. Inte 2 gånger i veckan i alla fall.

A förklarade att varm mat t.ex gröt är bättre än kall mat som youghurt rent energimässigt. När jag funderat på det ett tag förstod jag. Kroppen strävar efter att hålla sig på 37 grader. Om jag äter eller dricker kallt måste kroppen lägga energi på att nå upp till 37 grader i stället för att ta tillgodogöra sig energin. Jag har gått över till havregrynsgröt med äppelmos och mjölk till frukost för ett tag sedan, mycket för magens skull och för att den tillför energi i stället för att ta den ifrån mig. Det är gott och det fungerar bra. A nämnde oxå att när matlusten är dålig, som den är för mig, kan kroppen inte tillgodogöra sig näringen, den är helt enkelt inte mottaglig och det är därför ingen idé att tvinga sig till att äta ”riktiga” måltider. Det är bättre att fokusera på vänligare, mjukare mat som soppa och färdigrätter.

Jag har förstått att njurarna har en väldigt stor betydelse för hälsan, på flera olika sätt. När njurarna inte orkar rensa bort slagg och orenheter, så uppträder flera olika symtom som jag har upptäckt stämmer in på mig: trött och orkeslös, ansträngd andning (flåset blir bara sämre och sämre), fötterna är ofta svullna, min bristande matlust (har svårt för lagad mat och matos) och att jag mår illa till och från, jag har diarré betydligt oftare än jag brukar ha. Jag gick till Life hälsokost som ligger i t-banegången på Centralen och köpte Uva-ört som är urindrivande. Jag ska äta en 7-dagars kur. Jag ringde vårdcentralen och bad om en tid hos min läkare. Var det mitt något desperata tonfall eller var det ren tur? Det visade sig att min läkare, som jag egentligen inte har tid hos förrän i oktober, hade en ledig tid på måndag förmiddag. Ja jäklar… Han ska få kolla mina njurvärden. Basta!

I klimakteriegruppen på FB fick jag tips om att ta 2 msk äppelcidervinäger i ett glas vatten före maten. Det kan hjälpa kroppen att få fart på ämnesomsättningen och viktminskningen. Allt är värt ett försök! Även om det inte får mig att gå ned i vikt, så har jag förstått att det finns andra hälsovinster. I fredags provade jag det för första gången. En flaska som har stått i kylen i 7 evigheter, men den kan tydligen inte bli för gammal. Det var inte mycket kvar, knappt 2 msk och det smakade inte så där väldigt gott, men jag har tryckt i mig värre blandningar. Idag fick jag hem Kung Markattas äppelcidervinäger. Ekologisk och i en flaska som är lättare att hälla ur. Den smakade faktiskt bättre! När vinägerchocken lade sig smakade blandningen utspädd äppeljuice och det är helt ok för mig.

Vardagsrummet del 3

Igår plockade jag ihop vardagsrummet, förberedde för tapetseringen om en vecka. Det blev 4 flyttkartonger med filmer och serier och gissa om jag ska rensa innan jag ställer tillbaka dem! Hela hyllsystemet är nedmonterat och tavlorna står i en kartong.

Idag städade jag och alla mina förvaringslådor har jag fått in i min hörna av sovrummet, så nu är det riktigt ombonat där. Hehe. Endast det jag behöver under kommande vecka står kvar på hyllorna. Till och med orkidéerna har fått flytta och står nu i köket. Vaktdjuren med chefen Sture får stå kvar tills det verkligen är dax. Det ekar lite när det är avskalat, men frånsett det känns det prylfria, minimalistiska bra. Att rensa är balsam för min själ och när jag ställde tillbaka sakerna i skänken gjorde jag mig av med en hel pappkasse fylld av papper som jag inte vet varför jag har sparat.

Fler ”aj” än vanligt

Idag gjorde det ont när L-O B nålade mig. Han siktade in sig på njurarna som, när de blir understimulerade, ofta ligger bakom nedstämdhet och ångest. Jag var leds. Jag är leds. På det mesta. På att aldrig vara riktigt pigg, på att ha ont, på min kropp. Leds, leds, leds. Det går att stimulera njurarna genom att sätta nålar i fötterna; på sidan av ”pektån” (AJE!!), i fotsulorna, (AJ!) och på insidan av vristerna (Aj!). Jag fick några på baksidan av knäna och ryggen, ett par uppe vid nacken och i hårbotten och så i örat (AJ!). Faktum är att alla nålar utom de i ryggen gjorde ont. Naturligtvis känns det när han nålar mig, men idag gjorde det ont. Det berodde nog på att jag inte mådde särskilt bra. Jag fick komma in direkt idag och hann inte mellanlanda i väntrummet, så jag var uppe i varv av ångest och av att jag var svettig (den förbannade värmen är tillbaka!), så det dröjde länge innan jag började slappna av där jag låg på bänken. Jag försökte koncentrera mig på ”Air” och att djupandas, men idag ville det sig inte. Det var ett jävla liv på gatan utanför, fönstret stod på glänt pga. värmen. Ljuden från kliniken som kan vara lugnande irriterade mig. Jag gissar på att det tog 15-20 minuter innan jag kände mig lugn och då kom A in för att massera mig. Hon hittade några knutor och spända muskelfästen som … kändes. Insidan av höger knä t.ex. Efteråt var jag riktigt yr i huvudet, men kände mig lite bättre. Och så har jag några nya blåmärken. Ett finns på insidan av ”pektån”. Ja, jävlar…

Vardagsrummet del 2

Skänken. Fortsättning. Pär slipade av skänken lite lätt efter första bets-varvet. Idag gav jag mig på att måla den ett varv till. Jag plockade fram allt jag behövde och stod sedan och blängde på den ur olika vinklar. Sedan målade jag skivan. Jag försökte använda en annan teknik, men det var svårt. Helst av allt ska penseln dras längs med ådringen och allra helst i ett sammanhängande drag för att det ska bli riktigt snyggt, men sedan kommer kanten och att få till det utan att det blir en mindre ansamling av färg … Jag kompromissade: medan färgen torkade så pass att jag fick ett hum om slutresultatet började jag packa dvd-filmer i en flyttkartong. Under tiden muttrade jag att om skänken inte blir bra den här gången, så får Pär bära ut fanskapet och ta det till tippen och köpa en ny för jag tänker inte hasa runt på golvet igen för att göra om alltihop. Det såg bättre ut! Ytan var vit utan att vara täckt.

Skänken nedanför de fasttorkade tavlorna. — Helt omålad.

En jämförelse: dörren är målad ett varv, det andra två varv.

Jag målade resten minus insidorna och jag försökte vara noggrannare, men jag kommer inte att ge mig på att betsa något som är så stort igen.

Attityder som måste ändras

Jag har lyssnat på 2 mycket tuffa böcker av Katarina Wennstam: ”Flickan och skulden” och ”En riktig våldtäktsman”. Den första boken tar upp samhällets inställning till våldtäktsoffer medan den andra boken handlar om förövaren. De är ensidiga var för sig och därför är det nödvändigt att lyssna på/läsa båda böckerna för att få en helhetsbild. Flera av fallen som Katarina Wennstam skriver om tas upp i båda böckerna och hjälper till att få en uppfattning av båda sidorna.

Det var jobbigt att lyssna på dem och jag kände att det var nödvändigt att vila hjärnan och känslorna genom lyssna på en lättsammare bok då och då. Varför utsätta sig för något som är så tungt när man inte måste? Jag vill förstå. Jag vill veta. Jag förstår fortfarande inte, men nu vet jag. Jag vet att det är mer angeläget att ändra på fördomar och att slå hål på myter än att ändra lagstiftningen. Det är bara 51 år sedan det blev förbjudet för en man att våldta sin hustru. Sverige ligger efter i utvecklingen när det handlar om lagstiftningen mot sexualbrott. Det spelar, som jag skrev, ingen roll när majoriteten av domarna och nämndemännen är män som inte själva har gjort upp med sin förlegade inställning till kvinnans sexualitet. Vi kan lagstifta oss blåa i ansiktet utan att det ändrar någonting om inte attityderna hos unga vuxna (15-25 år) ändras. Det har ingen som helst betydelse om kvinnan säger nej mitt i själva samlaget – ett nej är ett nej. Det har ingen som helst betydelse hur kvinnan har varit klädd. Det har ingen som helst betydelse hur mycket kvinnan har druckit. Det har ingen som helst betydelse om kvinnan var kär i våldtäktsmannen. Det har ingen som helst betydelse när kvinnan miste sin oskuld. Det har ingen som helst betydelse hur många förhållanden kvinnan har haft. Det har ingen som helst betydelse om kvinnan var flirtig i början av kvällen. Ett nej är ett nej.

Det finns inga förmildrande omständigheter som kan försvara vare sig tafsande eller våldtäkt. I Kanada och i Storbritannien ska våldtäktsmannen kunna bevisa att kvinnan ville. Många förundersökningar läggs ned i brist på bevis och det blir ord mot ord. Det är alla schyssta män som måste ställa sig upp och börja prata om de attityder som är sundare. Alla män är inte potentiella våldtäktsmän.

Tillfredsställande

Jag har varit trött idag och haft ont i ryggen hela dagen. Efter lunchen tränade jag med gummibanden. Upptrappningen hade nått fram till ett medium-pass; nästa gång blir det ett fullt. Uppvärmningen var ganska tung, likaså den första övningen, men sedan lossnade det. Orken fanns där under ytan tillsammans med koncentrationen och samarbete från kroppen. Vad skönt det var! Ett träningspass som piggade upp. De 2 minuterna på balansbrädan blev inte ens 1 minut innan vänster vad knöt sig. Att duscha efter ett lyckat träningspass är bland det mest tillfredsställande jag vet. Ljuvligt! Dessvärre fick jag en överjävlig huvudvärk efteråt förutom ryggvärken. 2 Treo. Jag har tagit värktabletter 4 dagar i rad och det gillar jag inte.

Dagens låtlisterepresentant blir Freischwimmer med en ny version av The Mamas & The Papas 70-talshit ”Calironia Dreamin'”. Jag har lagt in originalversionen nedanför.

https://youtu.be/N-aK6JnyFmk