8 timmar inklusive 30 minuters lunch – en full arbetsdag – tillbringade vi med att tapetsera hallen. Det gick betydligt smidigare än förväntat mycket tack vare att tapeten var lätt att arbeta med (470 kr/rulle). Man får det man betalar för och vi tyckte det var likadant när vi tapetserade köket förra året. Pär och jag har blivit ett rackarns bra renoveringsteam! Han ränner upp och ned på stegen, limmar och skär medan jag langar redskap, mäter tapetvåder och byter blad i tapetskäraren. Vi hade samma inarbetade flyt som vilket proffsigt operationsteam som helst och resultatet… Jävlar i min lilla låda vad det blev bra!!
Det var det här jag såg framför mig när vi valde tapet. Den vita trappan tillsammans med det vita i tapeten och …… de blå ränderna tillsammans med vår blåa ytterdörr.
Crocs i all ära, men efter 8 timmar värkte mina vrister och fötter så in i h-vete.
“Nu rockar vi, älskling!”, som Alex i Solsidan säger innan han startar köksmaskinen som kortsluter alltihop. Vi har rockat idag med Michael Schenker Group. “Still love that little devil”.
När L-O B frågade hur jag mådde idag kunde jag ärligt säga att jag mådde bättre (än i tisdags), men att jag mår dåligt av värmen. Han svarade att det gör han oxå. “Jag är mer av höst- och vintermänniska”, lade jag till. “Det är jag med!”, sa han. Jag börjar misstänka att det inte är så många som instämmer i det eviga förhärligandet av sol & värme. De flesta mår dåligt när det blir mer än 20 plusgrader. Jag blir extra trött och lättirriterad, får huvudvärk och värmepanik, tappar matlusten och blir körig i magen. Allt extra vattendrickande gör mig illamående och nästan sjösjuk. Jag har egentligen inga tendenser till sjösjuka.
Jag fick lägga mig på mage och när L-O B började nåla mig frågade jag om det inte finns triggerpunkter som kan göra mig sval. Det är klart att det finns! Det handlar om att styra energin i kroppen. 3 nålar på olika ställen runt varje handled och så de vanliga från hårbotten och ned till fotsulorna (aj!). Jag låg i ett av rummen mot Norrtullvägen. Fönstret stod på glänt, men luften stod helt stilla. Jag lyssnade på trafiken runt Odenplan. Ett billarm. Fiskmåsar. Inne i stan? Byggarbetare som arbetar med fasaden på huset intill. Någon pratade i sin mobil. Inne på kliniken gick folk fram och tillbaka. Telefonen ringde. Dörrar öppnades och stängdes. Prat. Då kände jag det. Svalkan som spred sig längs överarmarna mot axlarna och ned över skuldrorna. Wow! Det var så skönt att ligga där och slippa vara varm. Inte en enda värmevåg under den timme jag fick behandling. Det är en stresslindring som heter duga! När jag var färdig tryckte L-O B längs ryggen och klämde runt nacken. Han konstaterade att det hade “tagit på djupet” och att massage inte behövdes idag och det uppskattade jag. För varmt. Att behandlingen hade “tagit på djupet” förstod jag när jag allt gungade så fort jag rörde mig. Najs!
Hallen del 8. Min dagsform varierar så jäkla mycket att jag känner mig schizofren! Jag har varit vaken sedan strax före 7, klarat av naprapaten utan att bli dränerad och dessutom orkat måla lister på eftermiddagen. Jag målade 3 längre lister och några stumpar samt den andra sidan av hatthylledelarna. Sedan tvättade jag den väggfasta delen av trappräcket och grundmålade den ena sidan plus kanterna.
Jag som tyckte att dörrlisterna var knepiga att hantera utan att riva ned inredningen…
Efter det blev jag trött. Och fick ont. Falsk mensvärk som är motståndskraftig.
När jag letade efter före- och efter-bilder upptäckte jag att jag aldrig publicerade bilderna på hallen innan vi flyttade ut allt. Bättre sent än aldrig!
Under trappan med städskåpet till höger.Ett förvaringssystem från IKEA som jag tror heter Viggo. Det har fyllt sin funktion, men känns gammalt och trist.Hatthyllan och hallgarderoben.Den smala väggen vid Elins rum. Ett diplom som visar att hon gått en Vilse-kurs på förskolan och klädkrokar som var i hennes höjd för många år sedan.Ett fult hörn.
Idag var det tak & lister som gällde. Pär – som kom hem i förrgår – har målat taket 3 varv på 2 dagar och idag rev han loss alla golv- och dörrlister. Jäklar vad många lister det blir i ett rum som har dörröppningar mot 4 andra rum!
Mitt arbete bestod av att måla alla dessa lister, men efter målningen av trappan var det rena barnleken. Jag höll till på balkongen på eftermiddagen när den låg i skuggan (26 grader). Hatthyllan som är en gammal hederlig modell och svårslagen i förvaringsmöjligheter (jag har letat på nätet!) blir uppiffad genom att jag målar trädelarna vita.
Täckpapper över soffan och bordet där de målade listerna får ligga och torka. De kurviga bitarna hör ihop med hatthyllan.
Tre år i rad bevisar att den som vill ha riktig högsommarvärme, som idag, ska fråga Pär och mig när vi har tänkt att renovera ett av våra rum. Det var löjligt varmt när vi gjorde sovrummet och det var inte svalare när vi gjorde köket förra året och precis när Pär kommer hem och vi kör igång med hallen – högtryck! Det är inte längre ett sammanträffande. Det är fakta.
Hos naprapaten. Nålad och masserad. Uppgiven och gråtfärdig. Ingenting kändes bra. Jag kände mig inte uppiggad efteråt. Ska jag verkligen fortsätta behandlingarna? Det enda jag kunde tänka på från det att jag gick hemifrån var att få sova middag i ett svalt, mörkt och (hyfsat) tyst sovrum.
Varm och lättirriterad. Uppblåst och illamående. Blir galen på alla grannar som ska grilla varenda satans kväll!! Trött, trött, TRÖTT! Falsk mensvärk. Ont i lederna. Den enda stunden jag har mått bra idag var de 1 timme och 40 minuterna som jag satt i soffan och läste och drack te.
Det har varit en lång dag som bitvis har försvunnit i en trötthetens dimma. Kvart över 8 fick Bibbi sin frukost. Jag rev ur lakanen och startade dagens första maskin (jag älskar att ha en tvättmaskin som fungerar!!). Dimma. Frukost. Dimma. Mer tvätt och en spa-dusch. Dimma. Soffan med ljudbok och spel. Somnade sittande. Sov i en dryg timme. Tvätt. Lunch. Mer tvätt. Bäddade sängen med rena lakan. Lade mig i soffan med ljudbok och spel. Somnade igen. Dimma. Blev kvar till efter 19 när jag startade den sista tvättmaskinen. Jag har haft “falsk” mensvärk hela dagen och den har krävt flera Treo för att ge med sig. Det är svårt att bli hungrig när jag tupplurar flera gånger, så jag åt bra gröt med äpplemos till middag. Då först kände jag att jag vaknade ordentligt. Jag ska lägga mig för natten snart.
Skulle du kunna tänka dig att ha tjänstefolk? Då menar jag inte att det kan vara skönt att någon passar upp på en när man är trött eller städar när man hellre vill ligga i soffan och läsa och äta choklad. Jag menar att faktiskt ha anställda, att ansvara för deras löner och arbetsmiljö, att kunna både uppmuntra och tillrättavisa. Att ha någon boende i ditt hus som förhoppningsvis är lojal mot dig och din familj, men förmodligen tjuvlyssnar och skvallrar. I “Herrskap och tjänstefolk” får man se båda sidor av ett hushåll och det är likadant i “Downton Abbey”. Jag tycker att det är betydligt intressantare att se livet på ett gods sett ur tjänstefolkets synvinkel.
Jag har precis läst“Huset Longbourn” av Jo Baker och den handlar om endast tjänstefolket. “Huset Longbourn” handlar om tjänarstaben medan händelserna som skildras i Jane Austens “Stolthet och fördom” utspelar sig. Det är ingen förutsättning att ha läst “Stolhet och fördom”, men det förhöjer upplevelsen. Boken handlar främst om Sarah och mrs Hill. Sarah kom till Longbourn som föräldralös flicka och har vuxit upp i tjänst. Där finns även Polly som egentligen heter Mary, men eftersom en av familjens döttrar heter Mary kallas hon Polly. Mr Hill har precis som mrs Hill varit anställd i en herrans massa år. Arbetet är slitigt, men det flyter på tills en ung man dyker upp och får anställning som betjänt, samme betjänt som nämns en enda gång i “Stolthet och fördom” när han överlämnar ett brev till Jane i början av boken.
Den här boken tog jag till mitt hjärta och jag kommer absolut att läsa den fler gånger! Jag tycker att Jo Bakers idé är lysande och boken är bättre än “Stolhet och fördom” dels för att den har ett mer lättläst språk och dels för att jag tycker att vardagen alltid är intressantare än det pyntade och konstlade festlivet. Den ger onekligen perspektiv på vad som verkligen är ett slitigt liv och det som knäcker dagens människa t.ex. att jag själv blev helt sönderstressad av att vara utan tvättmaskin i 3 veckor. Hehe. Jo Baker vet hur man driver en berättelse framåt och hon ger karaktärerna liv och trovärdighet. Min uppfattning av de olika personerna i familjen Bennet ändras inte. Mrs Bennet är hysterisk och behöver riktiga problem, Jane är mesig, Elizabeth är vettigast, Lydia är otroligt barnslig och bortskämd och Wickham är samma skurk som i boken.
Jag har målat färdigt trappan! 2,5 timme plus 3 timmar. Finmålning. Det visade sig vara det lättaste lagret att måla. Inget tryck med penseln, bara jämna drag åt ett och samma håll. Jag har ålat under det nedersta trappsteget för sista gången. Jäss! Jävligt bra jobbat om jag får säga det själv. Halleluja!
Ping! Något väckte mig. Jag blev klarvaken. Klockan på mobilen visade 03.19. Jag hade sovit i nästan 4 timmar. Ibland fungerar hjärnan trots att den väcks plötsligt och jag noterade att mobilen inte blivit laddad trots att den varit ikopplad. Laddaren, modell äldre, hade lagt av. Jag insåg att jag måste hämta den “riktiga” ladd-sladden som låg i köket. Jag passade på att gå på toaletten. Sedan somnade jag om och vaknade igen klockan 6, 1 timme kvar till väckning. Somnade om och var naturligtvis äckeltrött när mobilklockan ringde. Jag gav Bibbi frukostgrönsakerna och sedan ringde jag naprapaten och lämnade återbud. Jag var så trött att jag mådde illa, jag skulle ha knäckt mig själv om jag hade åkt hela vägen tur och retur. Det skulle ha varit ljuvligt att få ryggmassage… Med proppar i öronen svimmade jag av och sov till halv 12. Det var så skönt att bara ligga utsträckt. Ingen belastning på vare sig ryggen eller knäna eller handen. Det är torsdag idag och då är det burstädning och det är snabbt gjort med bara ett enda marsvin. Förutom det har jag inte gjort någonting idag och jag hoppades på en Treo-fri dag, men handen – fingerlederna – värkte ohemult.
2 målarpass à 2 timmar var tufft, före lunch och efter. Det första av 2 lager vit färg. Det tog helt naturligt längre tid än grundfärgen eftersom jag inte kunde använda samma slabba-på-teknik. Det vete tusan om det räcker med ytterligare ett färglager. Det lyser fortfarande igenom på långsidan där stolparna till räcket satt, så där får jag nog ta ett tredje varv med färg. Jag tröstar mig med att vi ska lägga dit nya trappstegsmattor, för det blir inte snyggt med resterna av limsträngarna. Inte snyggt alls…
Med endast grundfärg.Med ett lager vit färg.
Undersidan av det nedersta trappsteget innebar ålning och nackvärk och utspilld färg. Jag ska göra om det en gång till minus den utspillda färgen. Om jag hade insett hur mycket jobb det innebar att måla trappan hade jag inte åtagit mig det. Det är rena döden för nacken, ryggen och handen. 2 Treo igen.
Igår kväll såg jag fram emot att få åka till naprapaten, men i morse var jag såååå trött attt jag var frestad att återbuda och sova i stället, men jag åkte och det ångrar jag inte. L-O B nålade mig och L gav mig en ryggmassage som var ljuvlig! Det var första gången som jag förstod vitsen med massage. Några fler nålar och värmelampa. Det var inga problem att bara ligga där och andas. Det var semesterlugnt på kliniken och väldigt vilsamt trots att jag inte låg i ett separat rum. Behandlingen behövdes och visste var den tog för jag var väldigt vinglig efteråt och det gungade ganska länge. Just idag hade jag inte vatten med mig utan fick dricka 2 muggar av deras vatten. Jag högg tag i alla trappräcken för säkerhets skull…
När jag satte mig i soffan för att äta lunch tillsammans med James Herriot i “I vår herres hage” och jag kom på att jag inte behövde göra någonting resten av dagen… Halleluja! Efter lunch lade jag mig i sängen och sov till halv 17, rostbiff och potatissallad till middag, diskade och sen te & lässtund. En behaglig dag i det stora hela förutom att jag har djävulusiskt ont i rygg och knän trots 2 Treo.
