Hormonhjärna

Jag överdoserade Lyrica idag. Jag har 2 dosetter i 2 olika färger. 1 för morgonmedicinerna som alltid står på min lilla hylla i vardagsrummet och 1 för kvällsmedicinerna som jag tar till middagen och därför står i köket. Vid ett par tillfällen de senaste månaderna har jag lagt ifrån mig morgondosetten vid min plats vid köksbordet i stället för att lägga tillbaka den i vardagsrummet. Jag har upptäckt misstaget i tid tills idag när jag såg att morgondosetten låg på bordet och att onsdagsfacket redan var tömt (idag är det tisdag, jag har kollat)…. En sekundkort panikkänsla när jag insåg att jag har överdoserat både Lyrica, Sertralin och Levaxin. Jävlar! Sedan insåg jag att jag ju redan har alla ämnen i kroppen sedan lång tid, så det var ingen fara frånsett Lyrica. Klimakteriehjärnan – som inte är tillförlitlig – gick på högvarv och jag stjälpte i mig kvällsmedicinerna som består av multivitamin och Lyrica. Det var där problemet uppstod: en dubbeldos av Lyrica. Fördelen är att jag kommer att vara kolugn hela kvällen. Nackdelen är väl att tillsammans med Stilnoct kommer jag att dra timmerstockar i Redwood-klass. Det är lika bra att jag sover på soffan inatt.

Jag har gått med i Klimakteriekärringar på FB. Det är en bra grupp! Det finns fler som går igenom det här och som kan tipsa om allt möjligt som kan göra tillvaron lättare och så finns det möjlighet att ynka sig. Alltid uppskattat! Graviditet och menstruation har några grundläggande gemensamheter, men är på samma gång helt unika upplevelser. Det är samma sak med klimakteriet och jag har förstått att jag har kommit lindrigt undan. Än så länge. Tack vare att jag tar både Lyrica och Sertralin sedan flera år tillbaka slipper jag extra ångest och depressioner. Tack vare Stilnoct får jag sova och det är det absolut viktigaste! Vissa symptom är absolut förknippade med klimakteriet t.ex. vallningar,  medan andra är mer diffusa som värk i lederna som ju kan bero på mycket. Det är när jag läser att många fler upplever samma knäppa saker som jag förstår hur det hänger ihop och att jag inte är ensam.

Mitt närminne knasar sig t.ex. när det gäller mediciner, men mest när det handlar om vilka aktiviteter Pär och Elin har; när, var, hur. Jag får fråga om och om igen. Jag brukar lägga till “Med risk för att jag blir tjatig…” eller “Det är möjligt att jag har frågat om det här tidigare…”.

Varför måste den här övergången vara så stökig?! Varför kan inte hjärnan bara ställa fertilitetsfunktionen i off-läge? Var det lika rörigt när det drog igång, då för länge sedan, när jag var i 13-årsåldern? Jag minns inte. Jag sörjer inte att min fertilitet har nått bäst-före-datum. Jag har aldrig kopplat mensen till ungdomlighet eller kvinnlighet, den har varit ett aber från första gången. Ett tecken på att kroppen fungerar som den ska, men inte mer. Jag har så mycket annan hälsoskit som håller mig sysselsatt att jag mest är tacksam för att den månatliga pinan är på väg bort.

Musik! Jag satt i soffan och lyssnade på “Än finns det hopp” samtidigt som jag spelade Blossom Blast Saga på mobilen. Boken är underbar och spelet går ut på att få blomknoppar att slå ut och det blir väldigt effektfullt och vackert. Jag försjönk fullständigt och omvärlden försvann. Lycka! I boken finns “Imse vimse spindel” med och melodin drog igång i skallen om och om igen tills den övergick i “Coming around again” med Carly Simon. En 80-talslåt som jag aldrig har slutat gilla och alltid återkommer till.

Benmuskler och hudvård

Stavgång i 60 minuter och det gick väl an. Jag hade i alla fall armkraft nog att trycka ihop stavarna. När jag kom hem gjorde jag 40 knäböjningar enligt utmaningen och de kändes! Jag har aldrig gjort så många i ett svep förut. Lårmusklerna har blivit mycket starkare sedan jag började göra den övningen i samband med gummibandsträningen och det faktum att jag pallar 40 stycken efter 1 timmes stavgång är ett bevis på att de har effekt! Det är skönt att ha starkare benmuskler.

Förra sommaren letade jag med ljus och lykta efter hudvårdsprodukter som kunde få bukt med mina torra partier i ansiktet. Det visade sig att Nivea hade vad jag behövde. Jag fick för mig att sno lite av Elins ansiktsskrubb och jag tyckte mycket om den. Det behövdes inte mer för att dra igång ett dille som fortfarande, ett drygt år senare, håller i sig, men dillet håller i sig för att det fungerar, doftar fräscht och inte är löjligt dyrt. De torra partierna är helt borta. Hyn är mjuk och len och känns fräsch. Det enda jag inte använder är hudlotionen för den räcker inte hela vägen, så där håller jag fast vid Essex.

 

Shiatsu-massage

Shiatsu-massage. Om det inte var för att jag absolut inte kan tänka mig att någon jag inte känner knådar min omfångsrika kropp, så skulle jag välja shiatsu. I “Six feet under” praktiserar Brenda just den varianten och det ser såååå skönt ut! Det är inte omöjligt att få tillgång till en lätt-variant. Jag köpte ett massagebälte från Tretti.se som jag bara har provat i ett par minuter, men min spontana reaktion blev: “Ohmygod, vad ljuvligt!!”. Det jag skriver nu är motsägelsefullt och det är jag medveten om för det finns fler nackdelar än fördelar med bältet. Det är tungt och klumpigt; på websidan saknas bilder där bältet används. Min rondör är så pass stor att bältesförlängaren inte fungerar, men det finns kraftiga plastringar som fungerar som handtag så att man kan hålla bältet på plats. Bältet är eldrivet och det gör att man begränsas av en sladd. Men massagen, gott folk, massagen är gudomlig! 2 par kulor som roterar och trycker och ger känslan av fingrar som pressar mot ryggmusklerna. Ohmygod, vad ljuvligt! Det finns möjlighet att ha värme oxå. Jag tänker behålla det trots de övertaliga nackdelarna för jag tror att jag har hittat ett sätt att lindra spik-i-ryggen-smärtan och det är värt 800 pix!

Så här ser bältet ut utan förlängningen. Ringarna kan användas som handtag.
Så här ser bältet ut utan förlängningen. Ringarna kan användas som handtag.

Dagens knäböjningar var 20 till antalet. Baggis!

 

Upp & iväg

Klockan var bara hal 9 när jag steg upp idag (“bara” jämfört med hur veckan hittills har sovits bort…). Jag hade 2 paket att hämta, 1 av dem hos Filmkedjan som inte öppnar förrän 11, så det var ingen större idé att stressa. Upp & iväg! Inga stavar idag och inget tempo. Jag bara njöt av att komma ut och det var så skönt! 25 minuter till Salem och från Filmkedjan tog jag en omväg hem på 45 minuter. Visst 17 har musklerna blivit starkare av all stavgång! Det var inga problem att behålla hållningen trots att jag blev lite trött i fötterna och så är det alltid lika häftigt att känna hur magmusklerna får jobba tack vare MBT-skorna. Lycka! Jag trodde att jag skulle slippa värktabletterna idag, men huvudvärken var grym. På eftermiddagen slumrade jag i soffan.

 

Så rart ....
Så rart ….

Skitvecka

Det började i lördags med att jag var erbarmligt trött. Söndagen var likadan. På måndagen försökte jag ta mig ur sängen men sov till 11. I tisdags tog jag mig till Konsum med stort besvär. Igår sov jag till 11 igen. Inatt sov jag dåligt och vaknade inte  förrän 10 över 12. Det gick helt enkelt inte att vakna! Obehagligt. Knäppa drömmar. Inte en enda runda med stavarna, endast knäböjningarna. Jag har vräkt i mig 2 påsar med lakrits och en liten förpackning med SIA chokladglass (det kan omöjligt finnas en chokladglass som är godare än den!). Nu är klockan 7 minuter efter midnatt och jag har gjort en kladdkaka som står på svalning. Jag har tappat lusten för allt igen. Trött och ont varje dag och nu har jag börjat göra mentala noteringar de dagar jag klarar mig utan vare sig Alvedon eller Ipren och de är inte många ….

Whaaat…?

Vad hände? Jag kände ett motstånd redan när jag vaknade, ville inte stiga upp. Ont i magen och lätt illamående. Jag tog det lugnt, åt lite, klarade av toalettbesök, tog stavarna och gick. Jag hade inte ens passerat förskolan innan jag kände att, näää, kroppen ville inte. Matthet och orkeslöshet i armarna – orkade inte pressa ned stavarna. Det blev bara en vända till Konsum och hem igen och inte gick det fort. Jag fixade knäböjningarna, 20 stycken innan jag bytte om och kröp ned i sängen. Inte soffan för kroppen behövde rejält med stöd. Låg där och lyssnade på “Att inte vilja se”, dåsade, somnade och blev väckt av Elin 20 i 13. Det kändes bättre sen, men magen har varit upprörd.

Regn

Det regnar idag. Just nu vräker det ned. När jag steg upp vid 8 var det uppehåll. När jag skulle byta om för att gå ut 1 timme senare regnade det så mycket att jag kunde se regnet utan glasögon och jag ser urdåligt. Dessutom regnade det på tvären. Jag stannade inomhus och gjorde knäböjningar, 25 stycken idag. Baggis.

Misstänksam

Veckovägningen visade 105,8 kg. Det innebär en minskning med 1,6 kg på en enda vecka, 3,4 kg på 9 veckor (minus 0,7 kg sedan i tisdags). En del av mig skuttar och jublar och slår med näven i luften eftersom det verkar som om jag äntligen har kommit på hur jag ska göra. En annan del av mig står bredvid och är misstänksam och litar inte för ett ögonblick på att det här kan hålla i sig. En tredje del av mig är arg och tycker att om det inte var svårare än så här kunde jag väl ha fått upptäcka det för flera år sedan med tanke på hur dåligt jag mår av övervikten. En fjärde del av mig kontrollräknar om och om igen och funderar på om det är fel på vågen. Det är alltså bara en fjärdedel av mig som är riktigt glad och blir därför tvungen att gapa högt, men hon hörs mer och mer…

Knäböjningarna är uppe i 35 stycken (igår var det vila). Det är lite flåsigt, men lårmusklerna protesterar inte nämnvärt.

Genomkörare

Stavgång i 60 minuter. Jag tog det lugnt i början och var frestad att korta av den planerade rundan, men jag är glad att jag inte gjorde det för det var en runda med få backar vilket gjorde att jag lättar fick in rytmen och flytet. Det var jätteskönt och jag fick hjälp av flera bra gånglåtar! När jag hade 1/4 kvar blev jag trött, men då kom “Said too much” och trots att den är snabb fick jag in takten och lyckades hålla den hela låten, 3 minuter och 35 sekunder som blev rena ruschen. Endorfiner och lycka! När jag kom hem blev det 30 knäböjningar (25 igår) och sedan stretchade jag. Jäklar vilken genomkörare kroppen fick idag! Igår lade jag till det gröna gummibandet till knäböjningarna för det känns stabilare plus att höftmuskeln tränas, men det var inte bra för höger fot och resten av gårdagen och idag har jag haft riktigt ont. Idag hade jag skor på mig när jag körde knäböjningarna och det ska jag ha i fortsättningen.

Sned och vind och lite övergiven så här i november.
Sned och vind och lite övergiven så här i november.
Samma brygga i slutet av mars. Troligen vid samma tid på förmiddagen, men ett helt annat ljus.
Samma brygga i slutet av mars. Troligen vid samma tid på förmiddagen, men ett helt annat ljus.

En av de saker jag tycker om med Rönninge är att vi som är ute och rör på oss hälsar när vi möts. Inte alltid, men ofta. Just idag hände det flera gånger. Det är samma sed som man har när man möts i skogen eller ute på fjället. Det känns bra och ger ett vänligt intryck.

Dagens låtlisterepresentant är The Mowgli’s med låten “I’m good”. Den kom direkt efter ovan nämnda endorfinkick och kanske var det därför jag tog till mig den positiva refrängen.

I’m good, I’m good, I’m good, I’m good

I’m living life just like I should

Wouldn’t change it if I could

I’m good, I’m good, I’m good

När jag passerade förskolan såg (och hörde) jag 3 småtjejer, ca 5 år och jag hade hunnit förbi när en av de sa:

“En till tjej som joggar! Vi måste fråga vad hon heter!”

“Vad heter du?”, frågade nummer 1.

“Ewa”, svarade jag. “Vad heter du?”

“A”, svarade hon.

“Min mormor heter Eva!”, utbrast nummer 2.

“Ett fint namn.”, konstaterade jag.

“På min förra skola fanns det en som hette Eva.”, sa nummer 1.

“Jag hade en fröken en gång som hette Eva.”, inflikade nummer 3.

“Det är jättemånga som heter Eva!”, utbrast nummer 2.

“De är överallt!”, svarade jag och slog ut med armarna.

“Jaa!”, svarade 2:an.