Kategori: Allmänt

Varför läser svenskar så många deckare? Varför gillar svenskar deckare och, på senare år, de menlösa pusseldeckarna? Varför?! När jag letar efter nya ljudböcker är 8 av 10 deckare. Jag avskyr deckare! De är så fantasilösa och ospännande och töntiga och jag begriper inte hur det är möjligt att så stor del av nyutgivningen utgörs av deckare!! Det är allmänt känt att det är ohemult svårt att få en bok utgiven, men jag tror inte på det med tanke på alla dessa jäkla deckare som fortsätter att prånglas ut i en takt som ger intryck av att det är ett deckar-stopp på g. Jag kan ju alltid hoppas. Om jag hade FB skulle jag starta gruppen ”Vi som inte gillar deckare.”. Det finns kanske redan en sån?

Idag firar Pär och jag pärlbröllop. Vi har varit gifta i 30 år, tillsammans i 32. Det svindlar för mig. Inte för att vi hållit ihop utan för att 3 årtionden har susat förbi samtidigt som jag minns den första tiden lika tydligt som om det passerat endast 1 år. Att ha varit gift i 30 år är alltid något att vara stolt över, speciellt nu för tiden, så Pär och jag kan verkligen malla oss. Vi har bara 1 råd om vad som behövs för att en relation ska hålla: kommunikation. PRATA med varandra! Håll liv i samtalet. Så enkel är det.

Apropå varningarna i filmer och serier.

Det finns en kort och kärnfull fråga du kan ställa till politiker eller vem som helst som lovar förbättringar: hur?

Vi ska korta vårdköerna. HUR? Vi ska komma till rätta med brottsligheten. HUR? Vi ska få skolan att fungera. HUR? Vi ska se till att utsatta grupper får det bättre. HUR? Vi ska få ordning på integrationen. HUR? Vi ska göra samhället tryggare. HUR? Vi ska höja pensionerna. HUR? Vi ska uppnå klimatmålen. HUR? Vi ska förbättra arbetsvillkoren för barnmorskorna. HUR? Vi ska sänka elpriserna. HUR? Vi ska minska klyftorna i samhället. HUR? Vi ska få ned antalet långtidssjukskrivningar. HUR? Vi Ska sänka skatterna utan att någon får det sämre. HUR? Vi lovar att allt ska bli bättre för alla utan att någon behöver ändra på eller offra något. HUUUUUR??!!

Det här har jag funderat mycket på nåde under valrörelsen och efter valet. SD och M har väldigt luddiga förklaringar till hur de ska gå till väga nu när de plötsligt fått makten att agera och inte bara gnälla. Jag har bara en fråga: hur?

En vattenpaus med favoritutsikt.

I brist på eftergymnasial utbildning.

”Älska din nästa så som dig själv.” ”Inte mer?!” Jag vet inte var skämtet kommer ifrån bara att det inte handlar om budorden även om det verkar så. Det är krass humor, men jag har inte glömt det eftersom jag ofta känner så och eftersom jag definitivt inte älskar någon ”nästa” förutom mina absolut närmaste, så blir det inte mycket kärlek över för mig själv. Älskar du dig själv? Tycker du om dig själv? Trivs du med dig själv? Brukar du reflektera över det eller är det själklart för dig? Mina egna svar blir Nej, ibland respektive sällan. ”Herregud, mänska! Gå i terapi!”

Enligt SAOL betyder ”egenkär” att man är självbelåten. Självbelåten, i sin tur, betyder ”över­drivet nöjd med sig själv ofta på ett odrägligt sätt”. Inget av dem orden passar in på att älska sig själv. Självkärlek kanske? Det låter inte helt fel. Jag ska tipsa dem som sätter ihop nyordslistan!

”There are times when I don’t like my self / I believe all the things they say about me / I wanna love myself, just like everyone else / But there are times when I don’t like myself”

Imagine dragons, ”Mercury acts 1&2

Jag vet inte vad folk säger om mig. Jag umgås inte med tillräckligt många för att bli snackad om. I skolan och på jobbet tyckte de förmodligen att jag var svårpratad (det var jag) och tråkig som dels aldrig drack, dels aldrig var med på personalfester. Det är nödvändigt att själv dricka för att stå ut med fulla människor och varför i hela friden skulle jag utsätta mig för det?! På äldre dagar har jag fått höra att jag lider av social fobi, men jag vet att det är helt felaktigt eftersom jag inte har några problem med att besöka t.ex. frisören eller handla eller be främlingar om hjälp. De positiva omdömen jag fick när jag var yngre var att jag var duktig i skolan, hade väldigt fin handstil och var duktig på att teckna, senare att jag var en jäkel på bo-boll och frisbee. De är enbart prestationer, inte egenskaper. Jag vet inte varför Pär älskar mig eller varför Elin tycker att jag är en bra mamma.

Jag är medveten om att jag blir allt envisare ju äldre jag blir. Jag är urkass på att ta kritik (jag har hört för mycket negativt om mitt sätt att vara att jag går i försvarsställning även när det gäller andra saker). Jag känner mig underlägsen eftersom jag inte har s k. eftergymnasial utbildning vilket leder till att när jag känner att jag vet vad jag talar om är jag inte mottaglig för argument. Jag har lätt för att bli avundsjuk, men inte på prylar utan på egenskaper; jag vill vara mer positiv och nyfiken. Jag vill vara den som andra söker sig till i stället för i brist på annat. När det aldrig har blivit så intalar jag mig själv att jag inte behöver andra människor. ”Terapidax!!!” Jag tycker om att höra att jag har rätt men vem gör inte det?

Det finns egenskaper hos mig själv som jag tycker om. Faktiskt. ”Ok, avboka terapin.” Jag är omtänksam och har väldigt stor empati. Jag är en bra lyssnare vilket gör att jag kommer ihåg vad någon gillar, ogillar och önskar sig. Jag kan vara jäkligt rolig. Jag är intelligent även utan högre utbildning. Jag är ärlig – ju äldre desto ärligare på gott och ont. Enligt mig finns inga dumma frågor och alla känslor är tillåtna – politisk korrekthet är en munkavle.

Klimatet.

För ett par veckor sedan blockerade klimataktivister motorvägen mot Arlanda och förorsakade trafikstockning och, tyvärr, en ambulans under utryckning där personen senare dog (p.g.a. fördröjningen?). Det blev ett jäkla hallå och skreks om terrorism, blåljussabotage och hårdare straff. 1. Aktivism är INTE synonymt med terrorism. Kolla i SAOL om du är osäker. Terrorister vill sprida skräck och kaos och om bilister blir uppskrämda av stillastående bilköer bör de gå i terapi i stället. 2. Blåljussabotage är när någon AVSIKTLIGT hindrar och saboterar utryckningar samt försätter personalen i fara och t.o.m. skadar dem. Att ambulansen i just det här fallet hindrades var ren otur. Det hade lika gärna kunnat bero på en trafikolycka där bilisterna inte hade möjlighet att släppa fram ambulansen. (Att det sen finns själviska puckon som aldrig tar hänsyn till sådant är en annan sak.) 3. Vi har demonstrationsrätt i Sverige och det ska vi vara tacksamma för eftersom det innebär att vi inte hamnar i fängelse för att vi protesterar.

När det gäller klimataktivister är deras protester genomgåend av det passiva slaget. Genom historien har VARJE större samhällsförändring börjat så. När makthavare inte lyssnar och när det tar för lång tid för vanligt folk att FATTA så behövs dessa modiga människor! Många klimataktivister lever som de lär. De är beredda att rucka på sin egen bekvämlighet för sakens skull. Pär hade en kollega som åkte kollektivt med opålitliga SL varje dag och hen blev ofta försenad. Hen vägrade att åka med Pär så länge han körde på diesel, men tackade ja när han bytte till el-bil. Hur många av oss är så principfasta? Alla aktivister är beundransvärda och förtjänar vår respekt i stället för hån, hat och oproportioneliga straff. Det kommer alltid att finnas rötägg som inte tycker att förändringarna kommer fort nog och som därför går till ytterligheter som de gjorde på motorvägen mot Arlanda. De hade bildat en egen, mer anarkistisk grupp inom en etablerad aktivistorganisation och – som rötägg alltid gör – drar ned alla i smutsen.