Förminska aldrig en människa rädsla! Hanna Hellquist skriver krönikor för DN och idag skrev hon att hon är “rädd, jävligt rädd” och det är av samma anledningar som jag: världsläget. SD får tunga poster i riksdagen, människor skjuts ihjäl dagligen här i Sverige, Putin hotar med kärnvapen, Orbàns Turkiet är inte längre en demokrati, fascisterna vinner i sydeuropa, Bolsonaro är nära att vinna valet i Brasilien, den muslimska moralpolisen dödar kvinnor och som grädde på moset – klimatet. Vad finns det att INTE vara rädd för?! Bland kommentarerna till krönikan finns det män – ja, det är alltid dessa män! – som anser att det finns de som har det värre, men nu är ju hela världen inblandad, så vem har det värre? Jag blir inte tröstad av att de som föddes på 50-talet eller tidigare redan har varit med om ett kallt krig. Betyder det att de vet hur vi ska lösa det här? Att sedan säga att det är fånigt av Hanna att vara rädd när hon bor i “trygga Sverige” är både nedlåtande och naivt. Hon avslutar krönikan med att berätta att när hon kom hem till tryggheten åt hon 5 rostmackor och ett paket glass. Vi har alla våra sätt att hantera våra rädslor. Det var, tyvärr, ingen överraskning att en gubbjävel anmärkte på det hon ätit. Om det var med glimten i ögat framgick definitivt inte. Den sortens lågintensivt arga män gör mig oxå rädd.
