Kategori: Allmänt

Jag blir tokig när översättaren inte ser till helheten eller tidsperioden eller kulturen! Du-reformen infördes i Sverige på 1960-talet för att förenkla tilltalet och komma undan unge herrn, fröken, frun, herrn, doktorn, doktorinnan, prästen osv. osv. Vi som kan historia och vet varför och när du-reformen infördes är medvetna om skiljelinjen. När man titulerade någon enligt ovan blev den självklara fortsättningen “ni” t.ex. “Välkommen fru Svensson! Önskar ni middag?”. I historiska romaner d.v.s. allt som utspelar sig före 1960 är det väldigt viktigt, rentav avgörande för hela handlingen och tidsandan. Moderna författare nöjer sig med att peta in en respektingivande titel här och en artig titel där, men missar helt att de är kopplade till pronomet “ni” och “er”. Alla engelsktalande serier och filmer har, psykbryts-ofta, samma brist. Just engelskan har sitt lurigt dubbeltydiga “you”, men tillsammans med en titel som t.ex. earl blir pronomet “ni” och “er”. I USA har de dille på att titulera folk med “ma’m” eller “sir” som ett tecken på respekt, men sedan är det ju pronomet “you”. Om “ma’m” motsvarar vårt svenska “frun” borde “you” översättas med “ni”. I länder som Tyskland och Korea har de en oerhörd respekt för titlar. När en tysk är professor, så står det till och med på körkortet. I Korea och Japan gränsar respekten för titlar till underdånighet. Om man möter chefen i korridoren bugar man. Jag kan varken tyska, koreanska eller japanska, men jag har tillräcklig kunskap för att veta att när du titulerar någon med “fru” eller “domare”, så följer du inte upp det med ett simpelt “du”. Det är den här sortens tabbar som förstör upplevelsen för mig. Jag såg 3 av 10 avsnitt av koranska “Juvenile justice” på Netflix och det var just titel-misstaget som gjorde att jag inte pallade mer.

Miljöaktivister som Greta Thunberg, Greenpeace och Xtinction Rebellion behövs. Idealister som lever som de lär. De är skickliga på att rabbla siffror och presentera fakta, men jag uppfattar inte att de föreslår konkreta åtgärder eller hur de ska bli verklighet. Jag själv har flera drastiska förslag, men saknar kunskap för att genomföra dem. Jag rabblar sällan siffror för det är sällan de säger mig något. Jag föredrar att dra ned allt på en så enkel och basal nivå som möjligt eftersom jag inte kan begripa varför allt – världen, tillvaron – har blivit så satans krånglig.

Vi hade 1 år när koldioxidhalterna sjönk till en nivå som var acceptabel. Det var under pandemins första år när allt resande – allt flygande – minskade från en dag till en annan. På bara ett par månader blev luften i länder som Indien, så pass mycket renare att bergen vid horisonten blev synliga. VARFÖR ville vi inte fortsätta så?!

Det gapas hela tiden om att pressen på makthavarna måste öka. Vi har inte tid att vänta på det!!! Se på det hela som en pyramid där vanliga medborgare utgör basen eftersom vi är många fler än makthavarna på toppen. Om vi ska vänta på att topp-gubbarna ska fatta hur illa det är och börja göra något åt det kommer vi i bottenskiktet att fortsätta konsumera och flyga tills allt rasar, men då kommer det att vara för sent. Börja med bottenskiktet, fundamentet, så rasar allt snabbare för det kommer inte att hända något förrän allt kraschar. Människan kommer inte att vilja förändra sig förrän hon blir tvingad till det. Ta bort möjligheterna att konsumera och resa. Höj priserna på allt – det är det enda vi reagerar på. Se på mat- och elpriserna – ett jäkla hallå. Att konsumera och resa är ingen mänsklig rättighet. Att säga att det inte är människovärdigt att trängas på Arlanda visar hur snedskruvad människan har blivit. Sluta subventionera flygbolag och banker. Som jag sa har jag inte tillräckliga kunskaper för att säga hur det ska genomföras, men att bräka fram att det blir svårt är att inte vilja försöka.

KRRRRAAASCHHHH!!!!

Jag associerar uttrycket till medmänsklighet eller månande av männinskan. Det första tror jag på, men inte det andra. Faktum är att humanism är en livsåskådning utan övernaturliga inslag eller tro på några gudar som helst. Ateism kort och gott. Regeringen har mottagit en utredning där de kommit fram till att humanismen som livsåskådning är diskriminerad eftersom den inte får samma stöd som övriga (religiösa) livsåskådningar. Det är särskilt illa i ett land där majoriteten av befolkningen är sekulär. Min instinktiva reaktion är att ta bort stödet till alla trossamfund. Varför ska staten finansiera dem över huvud taget? De som vill utöva sin religion med andra får väl göra det i sina vardagsrum. Lägg pengarna på mer behövande områden som vård och skola.

“Den tror på en naturalistisk verklighet, liksom på värdet av mänskliga rättigheter såsom religions- och övertygelsefrihet. Bejakandet av skönheten i konsten och naturen, och uppfattningen att det existerar objektiva sanningar, är typiska för den sekulära humanismen. Däremot tror den inte på några gudaväsen.” Kopierat från DN.se

“Humanisterna har sedan länge förrättat inte bara vigselceremonier och begravningar utan också barnvälkomnanden och sommarläger för ungdomar där etik och existentiella frågor diskuteras (en motsvarighet till kristna konfirmationsläger).” Kopierat från DN.se

PS. Jag har svårt för ordet trossamfund. Det borde finnas kalsongförbund oxå.

Efter 2 veckor med 1 halv Stilnoct och först sömnlöshet, sedan dålig sömn följt av varierad sömn och nu inga sömnproblem. Jag har fungerat de senaste veckorna utan att sova på dagarna och nedtrappningen blev inte lika utdragen som jag befarade. Nu ska jag tillåta mig ordentlig sömn några nätter till och sen ta bort den sista halvan och därmed bli fri från Stilnoct. Känns jäkligt bra!

Jag ser fler och fler filmer och serier från Sydkorea, Japan och Kina. Det är kul och intressant att se hur de filmar, agerar, regisserar och hur miljöerna ser ut. Seder, traditioner, religion och psykologi. Det jag gillar allra mest är att de tar av sig skorna inomhus! De har alltid gästtofflor vid dörren. Även om de får besök av sin kostymklädde chef, så är det strumplästen som gäller, men det betyder inte att respekten minskar det minsta. I England är de fanatiska anhängare av heltäckningsmattor och kombinerat med att inte ta av ytterskorna… Lort och bakterier. I USA verkar de inte veta vad en hall är. De kliver rätt in i vardagsrummet. Det är kanske därför de inte tar av sig skorna. Kan du tänka dig att komma hem efter en dag på jobbet och inte ta av dig de skor du har haft på dig i många timmar? För flera år sedan gjordes en undersökning i USA som visade att man blev betydligt mer avslappnad när man hasade runt i strumplästen hemma. Duh! I de länder där de inte tar av sig skorna är ett argument, i alla fall bland män, att pondusen försvinner. Om pondusen sitter i skorna kan den inte vara mycket att ha. När jag föreställer mig hur någon kliver in hos mig med novemberslaskiga skor, kliver in i vardagsrummet, grisar ned mattan och sen slänger sig i soffan fortfarande med skorna på – jag skulle svimma!!! Och sen skulle personen i fråga bli portförbjuden hos mig!

Jag såg ett avsnitt av “Åsiktsbubblan” på svt.play. Plötsligt förstod jag upplägget! 2 grupper à 4 personer med diametralt olika åsikter om ett utvalt ämne. De grupperna utgör en åsiktsbubbla! Duh! Undersökningar visar att när man bara diskuterar med de som har samma åsikter som man själv blir man inkrökt. När väggen mellan grupperna i programmet dras undan innebär det att nya idéer och synsätt blir tillgängliga och det är oerhört viktigt. Att programmet är för kort och komprimerat med hänsyn till ämnena är en annan sak.

Det handlade om skolan och om ifall barn curlas för mycket och om det behövs fler regler och krav. Min egen åsikt är att det behövs mer regler, respekt för lärarkåren, men framför allt att barn måste lära sig att ta konsekvenserna för sina val och handlingar för hur kommer det att bli om de kommer till en arbetsplats och kallar sin chef för “jävla hora”?

Disciplingruppen bestod av en man med tonårsbarn, en kvinna med tonårsbarn, en man som arbetar som lärarassistent och en äldre kvinna som ser hur bekanta som arbetar som lärare blir behandlade. Den andra gruppen bestod av 4 kvinnor varav 3 hade barn med en bokstavskombination och/eller autism. Den fjärde hade haft det jäkligt jobbigt under skolåren. Det jag reagerade på är varför gruppen med s.k. mjuka värden saknade män och varför de som hade barn alla hade barn med funktionsnedsättningar? I disciplingruppen sades ingenting om det. Var det en bakomliggande tanke att det skulle elda på diskussionerna ytterligare? I de avsnitt jag har sett har gruppernas uppsättning varit pinsamt tydliga, men det förstärker onekligen begreppet “bubbla”.

Jag funderar och undrar (fundrar – inte felstavat) vad som hände med Josef efter att Jesus drog iväg hemifrån för att sprida sin lära? Han var ju medveten om att han inte var biologisk pappa. Blev Maria gravid innan de gifte sig? Annars skulle hon väl inte ha varit oskuld vid bebådelsen, men ändå gifte sig Josef med henne. Det var i och för sig inte vem som helst som var Jesus pappa… När Jesus blev korsfäst fanns Maria där, men inte Josef. Pär föreslog att det berodde på att papparollen var annorlunda. Fniss! Det var då Den Heliga Modern uppfanns och att en pappas kärlek eller sorg aldrig kan jämföras med en mammas. Lite av det finns fortfarande med oss.

De senaste veckorna har gått en omväg när jag ska till Konsum som kompensation för bristen på promenader, men idag bestämde jag mig för att gå en av mina kortare rundor. Det gick långsamt, det var tungt i uppförsbackar och i trappor, men det gick. Rundan brukar ta 35 minuter som mest. Idag tog det 45 minuter. Inte så farligt, tycker jag.

En valmamma överger aldrig sin unge, inte ens när hon vet att hon själv kan dö. Det här utnyttjar valjägarna d.v.s människan – jordens farligaste däggdjur. De skjuter ungen med den första harpunen. När ungen simmar runt i smärta stannar mamman kvar. De skjuter henne med den andra harpunen. Jag blir gråtfärdig.

Jag såg precis en kuslig film på Netflix. “Incantation” (besvärjelse) från Taiwan. Den var överraskande bra och slutet var faktiskt inte ett frossande i blod och inälvor. Det jag egentligen vill skriva om är varför det är så svårt att respektera människors olika trosinriktningar vare sig det handlar om protestantism eller att offra till gudar. I just det här fallet skulle det inte ha blivit en film om personerna inte brutit mot ett tabu, men varför skulle man över huvud taget få för sig att göra det? Av precis samma anledning förväntar jag mig att mötas av respekt för att jag inte tror. Det handlar om att ta seden dit man kommer. Svårare än så är det inte.