Jag såg precis en kuslig film på Netflix. “Incantation” (besvärjelse) från Taiwan. Den var överraskande bra och slutet var faktiskt inte ett frossande i blod och inälvor. Det jag egentligen vill skriva om är varför det är så svårt att respektera människors olika trosinriktningar vare sig det handlar om protestantism eller att offra till gudar. I just det här fallet skulle det inte ha blivit en film om personerna inte brutit mot ett tabu, men varför skulle man över huvud taget få för sig att göra det? Av precis samma anledning förväntar jag mig att mötas av respekt för att jag inte tror. Det handlar om att ta seden dit man kommer. Svårare än så är det inte.
Författare: Ewa
Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades.
Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades.
Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom.
Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur.
1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm.
Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest.
Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/
Visa alla inlägg av Ewa
