Kategori: Allmänt

En dokumentär gjord av Uppdrag granskning som handlar om hur en dömd våldtäktsman får 840.ooo kr i skadestånd medan de 2 våldtagna kvinnorna fick 250.000 kr var. De har fortfarande inte fått hela summan eftersom hans skadestånd inte får utmätas. Det har inte den taxichaufför som han och 2 andra rånhotade heller fått. Det är den ena skandalösa delen. Den andra är att hans ålder inte kunde fastställas. Familjen kom från Syrien och hans pass har – efter sjuttielva turer – visat sig vara falskt. Nu till min slutkläm. Både skolan, socialen och polisen larmade otaliga gånger om att han var på väg åt fel håll. Hans föräldrar kände till att uppgifterna i passet var felaktiga, så de visste att han var äldre och därmed straffmyndig när han begick våldtäkterna. Varför i helvete tog föräldrarna och särskilt pappan, med tanke på den patriarkala kulturen i Syrien, inte ansvar för sin ungjävel??!! De kom till Sverige och han påstods vara omyndig, men de tog inget ansvar för honom. Varför är det bara alla inblandade myndigheter som ställs till svars?! Pappan säger att de blev hotade, förföljda och utsatta för rasism i samband med att sonen fick skadeståndet. Tacka fan för det! Om ungen verkligen var omyndig som alla envist hävdade, så var han deras ansvar.

När jag växte upp på 1970-talet var det enkelt att vara barn och det var enkelt att vara förälder. Mina föräldrar respekterade andra vuxna och framför allt lärare och läkare. De sågs som yrkesmänniskor med kunskaper. När mamma kom till skolan för att prata om hur det gick för mig lyssnade hon på min klassföreståndare. Hon gapade inte om att jag förtjänade en 5:a när jag fick en 3:a. Klassföreståndaren slapp bli beskylld för att ha kränkt mig om jag blivit tillrättavisad. Eftersom vi inte hade lärarens telefonnummer kunde vi inte ringa och hetsa efter kontorstid. Mina föräldrar visste sin plats,så att säga, utan att de var kuschade. De lärde mig folkvett hekt enkelt. Stjäl inte, ljug inte, gapa och skrik inte ute bland folk, kom i tid, fuska inte, gör rätt för dig. Grundbultarna för att vara en anständig människa. Jag är medveten om att villkoren och förutsättningarna är väldigt annorlunda nu, men grundkraven på att uppfostra sina barn till fungerande medborgare borde inte vara annorlunda.

”Jag vet inte vad ska gö’.” Norrländsk förkortning av ”göra”. Jag hade ofta tråkigt, men jag dog inte av det. Mina föräldrar tyckte inte att de hade en skyldighet att roa mig och det håller jag med om nu när jag är vuxen. Det verkar kanske som att mina föräldrar var lysande förebilder, men icke. De var 42 när jag föddes och då hade de redan 4 barn och den yngsta av dem var 10 när jag kom. De var slitna från start och jag blev bortskämd rent materiellt med mycket övrigt att önska, MEN jag växte upp med värderingar. De behövde inte slå mig i huvudet med dem för de levde som de lärde.

Varför verkar det vara så svårt att vara förälder nu på 2000-talet? Var har grundvärderingarna tagit vägen?! Jag tror att den sista vettiga generationen föddes på 1990-talet tillsammans med min dotter. Den generationen har föräldrar från 60- och 70-talet. Min dotter växte inte upp med sociala medier. De exploderade när hon passerat 20 och där hade hon tur för hon har haft tillräckligt svårt att värja sig som vuxen. Hon var ingen ”skärmunge” med ett behov av konstant underhållning. När hon var liten hörde vi henne säga till kusinerna ”Det är nyttigt att ha tråkigt ibland.” Fniss!

Föräldrar måste våga vara auktoriteter. Sätt gränser. Säg nej. Begränsa alternativen i allt från kläder till skolan och vad ni ska handla till middag. Det är fakta att människan har för många alternativ idag, att vi förväntas fatta beslut om allt från lajks på nätet till om huslånet ska ha fast eller rörlig ränta. Det är klart att hjärnan känns kokt när dagen är slut! Varför inte underlätta för barnen genom att begränsa alternativen och sätta gränser? Det kan vara jäkligt skönt när någon annan bestämmer.

Jag tror att dagens föräldrar saknar en plats i samhället, ett sammanhang. Det finns så många experter och föräldrasajter och forum att hjärnorna kortsluter och när man inte kan ta ställning till all information känner man sig dum i huvet och behöver fråga en expert och så börjar allt om. Det finns få ämnen som är så känsliga som föräldraskap och det finns få människor som är så jävliga mot varandra som mammor. Osäkerheten hos förstagångsmammor är en tacksam grogrund för att sprida dåligt samvete och det skapar inte bra förutsättningar för fortsättningen.

Experterna på DN.se får mig ofta att undra varför de finns och vilken funktion de fyller. Dagens mediaklimat är så fruktansvärt ömtåligt och tillrättalagt att de inte har något som helst svängrum att komma med konkreta gör-så-här-så-blir-blir-det bra. Om de gjorde det och det inte går bra, så blir de förmodligen mordhotade. Så här i semestertider hotar familjebråken vid horisonten eftersom förväntningarna (och pekpinnar hos föräldrasajterna) är orimliga. Jag tänker inte hymla med att jag inte såg fram emot att Elin skulle vara ledig 2 månader i sträck och eftersom jag var hemma p.g.a. sjukskrivning var inte fritids ett alternativ, men vi hade inte samma fruktansvärda problem (ironi!) som finns idag. För några veckor sedan på DN.se handlade det om hur man ska lösa problemet med för få laddsladdar till mobilerna, datorerna och plattorna när man reser bort. Jag undrade direkt varför man inte tar med sig fler sladdar och den som glömmer sin får vänta på sin tur? Experten hade flera förslag som bara krånglade till allt och bäddade för fler konflikter t.ex. att varje familjemedlem får en viss tid på dagen att ladda sin enhet. I ett absolut nödläge kan man prova mindfulness. Herregud…. Var finns proportionerna? Ett förslag från mig är att om barnet är tillräckligt gammalt, 6-7 år, får det ansvara för sin egen packning och finns laddsladden inte med, så är det ingen annans fel. Härom dagen handlade det om hur man, kort sagt, ska orka med en semester med barnen. Jag håller med experten som sa att det är vanligt att vara trött i början. Lämna utrymme för det då! Låt den första veckan bara lunka på utan krav. När Elin var liten brukade vi göra något varannan dag och slappa varannan. När semestern blev lagstadgad i Sverige var det för att man behövde vila från arbetet. Nu har semestern blivit ett aktivitetsspäckat maraton som är som gjort för stress och besvikelser. Att tillbringa tid med familjen behöver inte innebära oavbruten underhållning. Ingen har dött av att ha tråkigt. Semestern blir heller inte förstörd av att säga nej och sätta gränser. Det ÄR jobbigt att ha barn, men vad fan hade ni väntat er Att fortsätta era liv som förut? När man får barn och särskilt det första blir INGENTING som förut! Varför krångla till allt?! Skärp er!

Jag lärde mig något nytt idag! Nu vet jag varför korna i Indien är heliga. De härbärgerar 330 miljoner olika gudar och gudinnor. I stället för att välja vem de ska be och offra till skyddar man korna i stället. Praktiskt! 330 miljoner gudar….. Kristendomen är oxå praktisk och svartsjuk: du skall inga andra gudar hava jämte mig.

Kvinnlig rösträtt och fri abort. Kvinnlig rösträtt eller fri abort. Svenska kvinnor fick rätt att rösta 1921 och fri abort 1974. Finlands kvinnor fick rösträtt 1906 men får inte göra abort utan att förklara varför. USA:s kvinnor får rösta (än så länge), men rätten till fri abort begränsas kraftigt. Nu undrar jag hur kvinnor anses vara tillräckligt rationella för att få vara med och bestämma hur landet ska styras samtidigt som de inte får bestämma över sina kroppar.

Min reaktionsförmåga vid katastrofer är långsam. Jag tänker på katastrofer med stort K som 11 september, tsunamin 2004, Utöya och stormningen av Kapitolium för 1,5 år sedan. Fram till att jag slutade med Lyrica berodde det mycket på att jag var känslomässigt avtrubbad. Det har jag förstått med facit i hand. En annan förklaring är att jag inte orkar eller vill engagera mig medan världen är mitt i det. Det är övervägande spekulationer och försök att analysera och förklara innan fakta finns. Där utnyttjas dramatiska vittnesskildringar till max.

Det är när dammet har lagt sig och känslorna bedarrat som jag blir intresserad och eftersom det ofta tar några år att nå dit verkar det som att jag är mer än lovligt trög. ”Varför hetsar du upp dig NU?!” Jag är mer intresserad av hur och framför allt varför än av själva dramat.

Om det går att ha en favoritkatastrof, så är Titanic min! Jag har förstås sett filmen många gånger (och jag spolar alltid förbi första halvtimmen). Jag har läst massor på både svenska och engelska. Som med så många katastrofer handlar det ofta om att allt som kan gå fel oxå gör det. Jag har skrivit en hel del om det för några år sen. Sök på Titanic.

När det kommer till Utöya väcktes mitt intresse när jag läste Åsne Seierstads bok om Anders Behring Breivik. En levnadsbeskrivning, en förklaring till varför och en tydlig beskrivning av hur han gick till väga. Eftersom han har hybris, så finns det mycket material. Filmen såg jag på Netflix och den gestaltade skräcken och paniken väldigt bra. Hu! (Det kändes bra, mitt i allt elände, att se hur den norska polisen klantade till sig på motsvarande sätt som den svenska när Palme sköts.)

Den 28 februari 1987 bodde jag fortfarande hemma. Mamma satt framför teven och hade höjt volymen mer än vanligt. Jag kom ut från badrummet och frågade varför ljudet var så högt. Statsministern, Olof Palme, hade skjutits och dött på sjukhuset.

Den 11 september 2001 stuvade jag om på mitt rit-bord i vardagsrummet med teven på i bakgrunden. Klockan borde ha varit runt 15-16 när sändningarna bröts för nyheten att ett plan kraschat in i ett av tvillingtornen. Jag stod bara och gapade när samma sekvens visades om och om igen och sedan kraschade ett andra plan in i det andra tornet. Helvete. Det har gått 21 år sedan dess och jag har väl tittat på bilder ibland tills i höstas när jag såg en dokumentär på Viaplay (Tror jag. Vi har inte kvar den.) i 4 delar. Det är National Geographic som har producerat den. Det som är mest skrämmande är hur tålmodiga och målmedvetna de var. Det tog mer än 10 år innan de satte planen i verket! Det är bara fanatiker som klarar av sådant och Breivik räknas till dem. Avsnitt 3 och 4 var mest intressanta och jag hann se dem 2 gånger innan de försvann från Viaplay. När det första planet kör in i första tornet är det en person som, av en slump eller som rektion på ljudet, vänder mobilkameran uppåt precis när planet kraschar in i byggnaden. Jag har slagits av att vi hade facit i hand när filmsnutten så småningom blev en del av skildringen, men människorna just där och just då hade ingen anledning att tro annat än att det var en olycka. Ungefär en timme senare filmar någon från kontoret i en skyskrapa några kilometer bort och då kommer det andra planet som gör en tvär sväng för att sedan köra in i andra tornet. På filmupptagningen hörs en kvinna utbrista: ”He did it om purpose! Oh, my god, he did it on purpose!!!”. På det tredje flygplanet övermannades kaparna och samtliga ombord dog i kraschen. Det planet var ämnat för Kapitolium i Washington. Det fjärde och sista planet flög in i Pentagon. Det finns endast en filmsnutt från en övervakningskamera tvärs över gatan, men det syns tydligt hur planet åker i markhöjd rakt in i byggnaden. En kvinna berättar hur hon hörde det där karaktäristiska vinande ljudet hos ett plan som går ned för landning. Sedan smällde det. Flygplan passerar ofta här och de är hööööööögt upp, men ändå kan det där karaktäristiskt vinande ljudet nå fram och jag kommer ofta på mig själv med att hålla andan tills det har passerat. Minnesplatsen heter Ground zero d.v.s. bottenvåningen. Det hördes ett ping! när det gick upp för mig.

Stormningen av Kapitolium den 6 januari 2021. Den ingen katastrof i sig utom för de anhöriga till de poliser som dog, men den är en katastrof för demokratin. Pär har varit upprörd av just den anledningen medan jag reagerar först idag efter att ha sett en dokumentär på svt.play. Jag tappade hakan idag igen, men inte för att jag blev överraskad eller imponerad. Jag är häpen över att människor i en av världens friaste demokratier får för sig att valet 2020 var riggat och att de, i och med det, måste slåss för sin frihet. Allt är relativt, men om de skulle höja blicken och koppla in det lilla förstånd de har borde de begripa att en attack mot landets styre är mer berättigad i länder som Turkiet och Ryssland där valen faktiskt är riggade. ”Vi måste försvara den amerikanska livsstilen. Den enda rätta!” De föll på eget grepp precis som idioterna vid påskupploppen. Behovet att filma allt ledde till att det fanns mängder av otvetydiga bevis. Det var 98% vita, gapiga och korkade män som ser Trump som guds företrädare på jorden. Det är inget jag hittar på för att betona galenskapen. En av de sa det rätt in i en av kamerorna och det blev väldigt tydligt när Trumpen själv sa åt alla att gå hem i lugn och sansad takt och de faktiskt gjorde det. ”Sade han åt oss att gå hem? Ok!” Det hade samma effekt som att lägga en blöt filt på en eld. Sssst, så gick luften ur dem. En av alla de vita och gapiga männen satt häktad i 9 dagar utan att få duscha. ”Jag tror definitivt på dödsstraff och straffarbete, men att inte få duscha på 9 dagar är fan inte mänskligt!” En man som är övertygad om att valet 2020 var riggat försvarade sitt argument med att han faktiskt har pratat med en person som fått sin röst bortfuskad. De är så monumentalt korkade att jag blir förbannad!!!!! Eller passar det bättre att gråta? Förtvivla? Trumpen tänker definitivt ställa upp i valet 2024. För att avsluta: ska Sverige verkligen bli medlem i en organisation som leds av ett land där demokratin är i fara och som kanske får tillbaka en sinnessjuk president vid nästa val?

Idag gick jag tur och retur till Konsum. Det är nedför och plant dit och följdaktligen plant och jävligt mycket uppför hem, men jag gjorde det och jag överlevde och visserligen drog hostan igång, men väldigt lindrig. *plats för glada tillrop och applåder* Resultatet rent varumässigt var inte värt mödan. Soppåsar, mjölk och senap var det som fanns av det på min lista. Det var märkligt utplockat. När jag kom hem beställde jag resten och lite till från Mathem.

Jag behöver Lergigan (mot ångesten), men den är tvärslut överallt. Jag har kollat hos Apotea, Apoteket, Apoteket Hjärtat, Kronans droghandel och vårt apotek i centrum. Apotekaren tror att det beror på problem i tillverkningen. Som tur är har Pär oxå Lergigan, men tar de mer sporadiskt, så jag kan ta från honom.

Vi har ett himla trevligt väder idag med störtregn i skurar och mycket åskmuller. Nackdelen med åska dagtid är att blixtarna inte syns, men jag kan väl inte få allt. Temperaturen sjunker till behagliga 14-15 grader och ljuset är underbart särskilt på kökssidan där hasseln står nära fönstret och lövens gröna färg blir intensiv.

De senaste åren har jag beställt en hel del kläder från Klingel som är ett tysklandsbaserat företag. Jag köpt jackor av bra kvalitet och mjukisbyxor i modell som vanliga byxor. De har en märklig uppfattning av hur en kropp är skapt. De långärmade plaggen når knappt ned till handleden som är en av mina ”fryspunkter”. Alla överdelar är snävt skurna under ärmen och det gör att när jag lyfter armarna, så åker tyget upp och magen syns. Det knasigaste jag har beställt från dem är en badrock i frotté enligt etiketten. På etiketten i nacken uppmanar de mig att hålla den borta från eld. Hm… Den har oxå skum skärning: kort och bred och med ämar som inte når hela vägen ned. Jag har köpt en ny från Ellos. Stor och rymlig. Ärmarna får jag vika upp, men hela, stora jag får plats och den är inte eldfarlig.

Jag såg färdigt serien idag och har bara en kommentar: endast den som är helt fri från synd får kasta första stenen.

Det här inlägget handlar om vårdcentralen. Igen. Du som tycker att jag tjatar – jag håller faktiskt med – kan hoppa över det.

För en dryg vecka sedan förnyade jag recept via Vårdguiden. Inga konstigheter enligt mig. Ett par dagar senare blev jag uppringd av en läkare som var ny för mig. ”Jag ser att du tar 2 väldigt potenta läkemedel.” ”Vilka menar du?” ”Paroxetin och Lamictal.” ”Jaha…” Jag kan inte längre hålla reda på alla perioder jag gick hos psyk i Södertälje och det är ännu svårare att hålla reda på alla läkare, men jag minns att det var en svinkall, snörik morgon i december när jag träffade en läkare (som slutade vid årsskiftet) som skrev ut Paroxetin. Sommaren efter kompletterade en annan läkare behandlingen med Lamictal. Den läkare jag är skriven hos nu, på vc, ansåg att det inte fanns någon anledning att ändra på det. Det var för ett år sedan. Nu ringde alltså ytterligare en läkare och var tveksam till dessa ”potenta läkemedel”. Min ”egna” läkare hade semester, men skulle göra ett gästspel veckan efter d.v.s. den här veckan och hon skulle be honom ringa upp mig. Hon kunde se senaste besök, röntgen och den kommande skiktröntgen och frågade hur jag mådde. Då hade jag fortfarande besvär av hostan och jag förklarade att jag mådde psykiskt dåligt med ökad ångest och självmordstankar. Jag lyckades klämma in min skriande brist på förtroende för både vc:n och läkarna och att jag numera kontaktar dem endast i nödfall.

Mellanspel. Jag beställde de 2 inhalatorerna från Apotea, men leveransen blev försenad och midsommaren kom emellan. Den ena inhalatorn tog slut, men överraskande nog blev hostan inte värre utan bättre. För några dagar sedan slutade jag använda även den andra och hostan är borta till 98%. Orken är inte bättre, men efter en tur till soprummet behövde jag inte sitta och vila i en kvart. Hur skulle skulle läkaren förklara det?

Det kunde han inte visade det sig. Han ringde igår och det blev ett märkligt intetsägande samtal. ”Jaha! Där ser man.” blev svaret på inhalatorfenomenet. Han gjorde ingen återkoppling till samtalet med den andra läkaren trots att jag sade att jag har självmordstankar på grund av immobiliteten och ångesten. Jag orkade inte be om något kraftigare ångestdämpande. Den kommande röntgen ingår i det de kallar utredningen och de inväntar svar. Det är 2 långa veckor kvar. Jag fick ingen uppmuntran eller tröst. Jag fick känslan av att de blir handfallna när de inte kan rekommendera fysisk aktivitet. ”Men du mår hyfsat nu i alla fall? Håller näsan över vattenytan?” ”Nätt och jämnt.” Sedan avslutades samtalet.

Via Vårdguiden kan jag läsa min journal och det finns anteckningar från de 2 samtalen. Den tveksamma läkaren noterade problemet med de ”potenta läkemedlen” och ökad ångest, men inte mer. ”Min” läkare noterade att läkemedlen inte utgjorde ett problem och den ökade ångesten samt att det är utredningen som är i fokus. Vet ni vad det värsta är? Det är att mina låga förväntningar ständigt blir bekräftade.