Patriotism

Jag älskar Sverige. Det är världens bästa land och jag vill definitivt inte bo någon annanstans. Jag är patriot och det för mig över till ett citat från boken ”Stjärnor utan svindel” som jag sågade igår. Handlingen utspelar sig i mitten av 1990-talet när nynassarna fortfarande firade Karl XII sista november varje år.

”Nynazismens fosterlandskärlek var en spacklad, blonderad och ansiktslyft  gestalt brevid den enkla, rena kärlek till landet som verkliga patrioter kände . De små nynassarna tog ifrån oss vanliga svenskar möjligheten att sjunga nationalsången utan att det skorrade lite falskt och på det sättet gjorde de Sverige en otroligt stor otjänst fast de själva trodde att det förhöll sig precis tvärtom.”

Kunde inte ha formulerat det bättre själv. Nu får nynassarna hjälp av SD.

Klasskillnader

”Stjärnor utan svindel” av Louise Boije af Gennäs inläst av Anja Lundqvist. Boken kom ut 1996 och har tydligen hunnit bli en klassiker inom genren relationsromaner. Jag har läst böcker av henne tidigare som jag tyckte var bra även om de var överdrivna på gränsen till icke trovärdiga och den här är likadan. I väldigt korta drag handlar det om överklass-Sofie som träffar arbetarklass-Kaja. Sofie är gift med en man. Kaja är lesbisk och radikalfeminist. Den var bra i början fram till att Sofie erkände för sig själv att hon blivit kär i Kaja och i och med det började noja. Härreguuuud vilket ältande och beslutsångest! Jag hade ingen medkänsla med henne eller förståelse för det svåra i hennes val. För mig är det oftast de stora besluten som är lättast att ta.

Författarens flicknamn är af Gennäs och det är lika med överklass, så beskrivningarna av överklassens levnadsvillkor, lyxproblem och festetikett är förmodligen inte påhittade, men om de är överdrivna vet jag inte. Däremot tycker jag att hennes beskrivning av Kajas kvarter på västra södermalm gränsar till fördomsfullhet. Kaja köper sina möbler begagnat i stället för från Svenskt tenn (det är kvalitet de luxe och inget för vanliga plånböcker), men varför är möblerna omaka, slitna och till och med trasiga och varför måste det damma om sammetssoffan? Varför framställs samtliga personer som vulgära (fiser utan att be om ursäkt) och inte är kapabla till vanligt hyfs?

Jag undrar ofta varför det alltid handlar om att vara antingen hetero eller homo? Bi-sexualitet är väl inte så ovanligt, eller? Blir man kär i könet eller personen? Kaja är, som sagt, radikal feminist och det innebär att hon hatar män. Verkligen hatar män. Alla män. Eftersom hon är arbetarklass och vänster ifrågasätts inte det medan Sofie inte anses kunna vara feminist eftersom hon är överklass. Kan man inte tro på ett jämställt samhälle och bättre villkor för kvinnor bara för att man är rik? Innebär det att man underordnar sig könsrollsfördelningen per automatik? Jag förstår inte det. Sofie blir ifrågasatt av just den anledningen genom hela boken. Jag gillar inte hur hon framställs som mer öppensinnad och mindre fördomsfull jämfört med Kaja och hennes likar.

Något som känns överdrivet är hur Sofie kan ringa vem som helst av sina vänner när hon behöver prata och de släpper genast det de har för händer och ilar till hennes sida. Hon bölar, gnäller och ältar och sedan avslöjar kompisen lösningen oftast i form av en långrandig utläggning som får mig att tänka på mansplaining. Sofie ger oxå råd emellanåt och även det är i form av färdiga lösningar. Nä, det är inte trovärdigt. Det är lite av ”Sex and the city” över alltihop i hur de pratar så oerhört öppet om sex och relationer. Boken är 22,5 timmar och hade inte blivit sämre av att kortas ned med 7-8 timmar.

Trappning

Nedtrappning av Stilnoct till 1/2 varannan kväll. Natten till igår sov jag inte. Efter 1 timmes fokuserad avslappning steg jag upp och läste i stället. Jag somnade först efter 5 igår morse, sov till kvart över 10 och var mosig resten av dagen. Igår var en Stilnoctkväll och jag sov heeeela natten. Ikväll blir det ingen Stilnoct, men jag är beredd och inställd på att vara vaken. Jag kan inte minnas hur många år jag har använt hjälp att somna, så det här kommer att ta lång tid.

Eftersom jag förmodligen kommer att få en sned dygnsrytm får jag anpassa promenader och styrketräning till dagen efter en Stilnoctnatt. Idag blev det styrketräning igen efter ett uppehåll på några veckor och här handlar det om upptrappning från xtra lätt till lätt. Det kändes riktigt bra! Ryggen tackade och neg.

Bakgrunden

”Svart på vitt om Sverigedemokraterna” av och med Anna-Lena Lodenius. En opartisk faktabaserad bok (en av recensenterna på Sotrytel gav boken 1 stjärna eftersom den så tydligt är skriven av vänstern – fnys!) skriven av en journalist som varit med sedan partiet startades. Boken är helt ok och intressant, men de första 2/3 innehåller för mycket rabblande av namn. Nazism, rasism, fylleslag, ”järnrörsincidenten”, illa genomtänkta uttalanden, avsaknad av förklaringar till hur förändringarna ska genomföras och ett tveksamt förhållningssätt när det handlar om kvinnors villkor och jämställdhet. Det är inte så många år sedan SD var emot aborter eftersom de ansåg att det behövde födas fler svenska (läs: ariska) barn. Mansdominansen inom partiet har lett till en snedvriden alkoholkultur och att få kvinnor innehar tunga poster. Omsättningen på partimedlemmar på lägre nivåer är hög och toleranser för felsteg är låg, medan järngänget med Jimmie Åkesson i spetsen, knappt får en smäll på fingrarna. Partiet är egentligen lika hattigt som Ulf Kristersson (M) har varit de senaste åren. Den enda punkten där partiet varit konsekvent är invandringen. Jag tycker det är intressant att det finns många invandrare som röstar på SD. Det handlar om invandrare som kom till Sverige för många år sedan och som tycker att nya invandrare är snyltare. Happy socks är ett svenskt företag som gör just strumpor i glada/grälla färgkombinationer och mönster. Det är hög kvalitet och jag bar sådana i flera år tills jag tröttnade på just det grälla. I boken fick jag veta att JÅ gjort reklam för märket. Usch!! Hans grej är skojiga strumpor.

Slutbetyget för boken är en 3:a av 5. Dels för att 2/3 inte var särskilt intressanta, dels för att inläsningen inte var någon höjdare. A-L L läste utan känsla för sin egen text och med en hackig rytm.

Det vore intressant med en liknande bok om alla partier. Den om socialdemokraterna skulle bli en rejäl lunta…

Skridskor

Om du inte har något emot att, i dessa tider, se en rysk film rekommenderar jag ”Silverskates” på Netflix. Idag såg jag den för 4:e gången. Sankt Petersburg i december 1899. Motsättningar mellan aristokratin och de vanliga människorna, men de skildras inte på ett politiskt eller revolutionärt vis utan som den omöjliga kärleken mellan 2 människor från var sin sida. Det jag uppskattar mest är vintervyerna. Riktig, svinkall, -20-graders-vinter där kölddimman svävar över marken, frosten ligger tjock på trädens grenar, snön gnistrar i solen och näsorna blir röda. Det är så vackert!! De åker skridskor på den bottenfrysta floden Neva och det går undan. Pilsnabbt, akrobatiskt och spännande. I slutet av filmen firas nyåret med en maskeradbal och de kläderna…. Rena, rama konstverken! Filmen är en Netflix-produktion, så den finns tyvärr inte att köpa.

Muralgranskaren

Har du någon gång stått framför en tavla och tänkt: ”Varför målas en sån tavla?!” eller ”Hur tusan tänkte konstnären?!”. Det har jag! Nu har jag upptäckt David Nessle som verklige kan konsten att formulera fyndiga och märkliga texter till klassiska (?) konstverk under pseudonymen Muralgranskaren. Det tog ett tag innan jag fick grepp om den uråldriga svenska stavningen han använder, men sedan… Aha! Jag skärmdumpade mina favoriter och här är några av dem på temat datorer och IT.