Jag älskar Sverige. Det är världens bästa land och jag vill definitivt inte bo någon annanstans. Jag är patriot och det för mig över till ett citat från boken “Stjärnor utan svindel” som jag sågade igår. Handlingen utspelar sig i mitten av 1990-talet när nynassarna fortfarande firade Karl XII sista november varje år.
“Nynazismens fosterlandskärlek var en spacklad, blonderad och ansiktslyft gestalt brevid den enkla, rena kärlek till landet som verkliga patrioter kände . De små nynassarna tog ifrån oss vanliga svenskar möjligheten att sjunga nationalsången utan att det skorrade lite falskt och på det sättet gjorde de Sverige en otroligt stor otjänst fast de själva trodde att det förhöll sig precis tvärtom.”
Kunde inte ha formulerat det bättre själv. Nu får nynassarna hjälp av SD.
