Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Hen

Jag var en otroligt envis motståndare till begreppet ”hen”, men sedan jag började titta på drag förstår jag hur användbart det är. Särskilt som det blivit som att gå på äggskal av rädsla för att använda fel pronomen. Däremot har jag lite svårt att få kläm på icke binär. För mig är det enklare att uttrycka det som att man är ”flytande”, lite av varje, ibland känner man sig mer kvinnlig, ibland mer manlig.

Sjukdom

När Pär kom hem från Italien i söndags hade han feber. Sedan dess har han varit mer eller mindre sängliggande med feber och hosta. Influensa enligt Scanias vårdcentral. Vi har ätit 1 enda middag tillsammans. Övriga tiden cirklar vi runt varandra – mest jag för jag vill INTE bli sjuk igen! Vi sover i varsitt rum. Jag är inte bra på att hantera sjukdomar. När jag själv är sjuk drar jag mig undan som sjuka djur drar sig undan flocken. Det är bra om jag får hjälp med praktiska saker som handling och disk (utan att behöva be om det), men pjosk vill jag inte veta av. Jag vill vara ifred. Jag är inte den omhändertagande sorten och blir irriterad när någon behöver tas om hand. Handling, disk, snöskottning (aktuellt just nu) och att ge fåglarna mat fixar jag utan att bli ombedd, men inte mer än så. De här dagarna har varit påfrestande och jag har ångest och är otroligt irritabel.

”Kriget mot kroppen”

Vi vet att bantning misslyckas, att jojobantning är mer farligt för kroppen än att vara tjock, att alla tjocka inte alls kommer att bli sjuka, att viktmobning skadar, att det stigma, de stereotypa skildringarna, marginaliseringen och diskrimineringen som tjocka utstår är ett flerfalt större hot än deras kroppar är. VARFÖR syns inte detta? Varför ser inte omslagen på de färgglada magasinen annorlunda ut? Varför är bokhandlarna fulla av litteratur som handlar om att gå ned i vikt på tusen olika sätt? — Det säljer.

Stina Wollter

MVG

Endast 20 minuter hos tandläkaren och utan anmärkningar!! Jag har yttepytte tandsten, men det kan vänta 1 år till. Jäss! Det är aldrig någon höjdare att gå till tandläkaren, men tandhygienisten är 7 resor värre och får mig alltid att känna mig som en 7-åring som äter godis oftare än på lördagarna och dessutom inte borstar tänderna. I år slipper jag undan. Ha! Förra året gränsade besöket till misshandel och jag var så öm i munnen efteråt att jag behövde värktabletter. Jag fick tillfälle att fråga om det idag och tandläkaren – som tydligen hade läst min journal!- förklarade att mitt tandkött varit lätt inflammerat förmodligen på grund av tandsten och att hygienisten helt enkelt rengjorde rejält. Det är möjligt att tandhygienisten sa det, men eftersom jag automatiskt går in i försvars- och surhetsläge kan jag ha missat det. Det är intressant att munhälsan varierar så pass från 1 år till ett annat när jag inte har ändrat mina rutiner med mer än att jag slutat skölja med Listerin.