Endorfiner

Det finns så otroligt många böcker som inte lämnar något större avtryck hos mig, så när jag träffar på en riktigt, riktigt bra berättelse med en, för mig, ny författare och med en helt ny inläsare rusar endorfinerna från hjärnan hela vägen ut i tårna. “Folk som sår i snö” av Tina Harnesk med Patricia Fjellgren som inläsare är en sådan bok.

Máriddja och Biera är ett par i 85-årsåldern. Máriddja har cancer, men tänker inte dö förrän hon ordnat så att hennes gubbe klarar sig. Hon anförtror sig åt Siri, växeltelefonisten i telefonapparatmaskinen (en iPhone).

Kaj och Mimmi är nyinflyttade i byn. Kaj har sår från sin barndom och hans mamma dog utan att förklara varför han fick dem. Mimmi längtar efter barn, men är Kaj redo?

Tempot i berättelsen är stillsamt och jag var nära att ge upp redan efter en halv timme när det lossnade och språket fick fart och hade humorn med sig. Bildspråket är fantastiskt! För ovanlighetens skull tycker jag om alla som är med. Livet i en by i Norrland har en lockelse för mig, men den kommer från att jag önskar att jag ville leva på det sättet nära naturen, ute i naturen, de 8 årstiderna, det okomplicerade om än inte enkla. Inläsaren kommer nog från trakterna eftersom hon har både satsmelodin och det samiska uttalet.

Den här boken är så bra att jag kommer att köpa den som inbunden för att kunna läsa den flera gånger.

Chefsmaterial

Elins chef har nått nya höjder vad gäller brist på kompetens. Elin har varit helt sjukskriven sedan november och har precis börjat trappa upp till 25%. Det är chefens uppgift att skicka in registrering av frånvaro, för att lönen ska bli rätt. Elins chef har inte fyllt i någonting över huvud taget sedan december, så Elin har fått full lön utbetalad samtidigt med sjukpenningen. Eftersom hon är smart har hon sparat de pengarna. Idag meddelade lönekontoret att hon har en skuld på 30.000 kr och riskerar att behöva arbeta gratis under mars månad. Semesterdagarna ligger oxå pyrt till.

Elin ringde mig och grät. Vi pratade om det och medan hon var kvar i luren mäjlade hon Sveriges lärare och enhetschefen. Sveriges lärare ringde tillbaka direkt och sa att om löneavdelningen inte hör av sig om en “återbetalningsplan” ska hon kontakta dem igen och att det inte är rimligt att hon ska behöva ta av sina semesterdagar för att täcka upp inkomstbortfall. Enhetschefen är ett mähä och antydde att felet faktiskt kan vara Elins. Ändå har han anmält idiotchefen en gång i höstas. 2 av Elins kollegor har oxå anmält henne, men det kom bara ett par tanter som kikade in som hastigast. Vad fan ska de göra?!

Barnen mår redan dåligt av kaoset! En liten flicka som fäst sig vid Elin sa att förskolan “är trasig” efter att Elin blivit sjuk. Det senaste är att samma flicka vägrar gå dit. Det är som med de s.k. hemmasittarna: ta signalerna på allvar!! Något är jävligt fel!