Det finns så otroligt många böcker som inte lämnar något större avtryck hos mig, så när jag träffar på en riktigt, riktigt bra berättelse med en, för mig, ny författare och med en helt ny inläsare rusar endorfinerna från hjärnan hela vägen ut i tårna. “Folk som sår i snö” av Tina Harnesk med Patricia Fjellgren som inläsare är en sådan bok.
Máriddja och Biera är ett par i 85-årsåldern. Máriddja har cancer, men tänker inte dö förrän hon ordnat så att hennes gubbe klarar sig. Hon anförtror sig åt Siri, växeltelefonisten i telefonapparatmaskinen (en iPhone).
Kaj och Mimmi är nyinflyttade i byn. Kaj har sår från sin barndom och hans mamma dog utan att förklara varför han fick dem. Mimmi längtar efter barn, men är Kaj redo?
Tempot i berättelsen är stillsamt och jag var nära att ge upp redan efter en halv timme när det lossnade och språket fick fart och hade humorn med sig. Bildspråket är fantastiskt! För ovanlighetens skull tycker jag om alla som är med. Livet i en by i Norrland har en lockelse för mig, men den kommer från att jag önskar att jag ville leva på det sättet nära naturen, ute i naturen, de 8 årstiderna, det okomplicerade om än inte enkla. Inläsaren kommer nog från trakterna eftersom hon har både satsmelodin och det samiska uttalet.
Den här boken är så bra att jag kommer att köpa den som inbunden för att kunna läsa den flera gånger.
