Eutanasi

Från SAOL: eutanasi betyder barmhärtighetsmord. Hörstammar fr grekiskans “euthanasi’a”. “Eu” betyder “god” och “thana’atos” som betyder död.

Läkarassisterat självmord innebär att den sjuka får en injektion eller tabletter som med säkerhet har en dödlig effekt. Det är endast fysiska sjukdomar med dokumenterat dödlig utgång som räknas t.ex. ALS och cancer.

Styckena ovan är fakta och nu är det dax för mina åsikter och erfarenheter! Jag lider av kronisk depression med återkommande ångest och det har jag gjort i minst 35 år och då räknar jag från och med mitt första, av 2, självmordsförsök, men jag började må dåligt flera år innan dess. Jag har medicinerat i 30 år och vid det här laget minns jag inte hur många olika mediciner inklusive de ångestdämpande som jag har använt. Jag tycker inte om att leva och har aldrig gjort det. Jag har haft perioder när jag har mått riktigt bra, men de har aldrig varat längre än högst 4 sammanhängande veckor. Det är förmodligen omöjligt att bedöma hur medicinerna har påverkat min kropp utöver att de påverkar min vikt. Mitt yrkesverksamma liv var kort och bestod av många perioder med sjukskrivning. Jag blev sjukpensionär vid 47 års ålder och har en månatlig inkomst på drygt 20.000 kr. Jag lever med en sjukdom som en stor del av samhället har förutfattade meningar om och minimal förståelse för. Under långa perioder är jag jävligt jobbig att leva med och om Elin inte haft så bra kontakt med sin pappa vet jag inte hur det hade gått. Varför kan inte jag beviljas läkarhjälp för att dö? Varför anses inte min sjukdom utgöra ett lidande? Varför räknas bara fysisk smärta? Jag har provat allt för att få må bra, riktigt bra och jag har kämpat jävligt länge, men när jag vill dö får jag ingen hjälp. Varför lämnas inte ALS-sjuka och cancersjuka att själva göra slut på sitt lidande? Varför ska staten bestämma vad som är livskvalitet?

Spirometri-idioti

En av anledningarna till att min syresättning är hög beror på att jag andas med magen. Det är endast vid fysisk ansträngning som jag andas med bröstkorgen. Att sitta ned med en munstycke i munnen är inte fysisk ansträngning för mig och det är därför jag tycker att det är så hopplöst svårt att få till! Jag försökte koncentrera mig på att andas med bröstkorgen i stället och de gånger jag lyckades gick det lite bättre, men att fokusera på att utföra något som, för mig, kändes helt bakvänt var oerhört ansträngande. “Andas som vanligt….och ANDAS IN OCH BLÅS UT KRRRRRRAFTIGT och ut, ut, ut, ut och fortsätt lite till och lite till. Håll uuuut!!” Om och om igen. (Håll käften!) Jag kan tänka mig att de som har tungt och svårt att andas gör det med bröstkorgen, högst upp och kippande, men jag har inte tungt att andas utom efter trappor och riktigt branta backar. Spirometri-idioti. Fnys!

VINTER!

Det var -14 grader när jag gick ut vid halv 10. Solen strålade från en isblå himmel med en svag halvmåne. Jag gick en av mina längre rundor, 80 minuter och det var kallt, fantastiskt ren och härlig luft och med snöknarr under skorna. Jag njöt i fulla drag! Det här är VINTER! Riktig vinter! Sagoboksvinter med snö och glittrande frost. Inget för veklingar för jag mötte inte fler människor än jag kunde räkna på ena handens fingrar. Inte ens de vanliga hundägarna som jag ofta ser. Fnys! Kragen på polotröjan tillsammans med jackans höga krage gjorde att utandningsluften studsade tillbaka in under glasögonen och suddade till omgivningen. Till slut tog jag av dem och då såg jag att det bildats frost på nederkanten av glaset. Det fanns tunt frostfnas på vantarna. Minus 14 är kallt, men mitt personliga köldrekord är -32 inne i centrala Kiruna. Då nöp det ordentligt näsa och kinder!