Månad: november 2022

Tycker du om att städa? Det gör jag! Det har jag alltid gjort. Det handlar inte bara om att gnida bort lort, dammtorka och plocka undan. För mig ingår oxå att rensa, ordna upp och flytta om. Idag har jag kört den största delen av min månadsstädning och det kändes bra! Kroppen älskade att få vara i rörelse och att få bli trött på ett naturligt sätt. En av städningens fördelar är att den alltid finns tillgänglig. De som inte gillar att städa formulerar det som att det ju aldrig tar slut. Det finns oftast något att skrubba, rensa eller stuva om. Det är väldigt tacksamt när jag mår dåligt och har ångest, när tankarna bara maler i samma negativa mönster och när Min Inre Kritiker är som mest högljudd. När allt är kaos och så rörigt att hjärnan låser sig. DÅ tar jag fram dammsugaren, moppen, dammtrasorna och Ajax i alla varianter. DÅ kan hjärnan vila och föra över sitt meningslösa malande till en konstruktiv fysisk handling med ett synligt resultat. När jag inte klarar av att rensa tankarna eller ordna dem i ett tydligt förvaringssystem, så fungerar det att ta ut frustrationen på garderoben eller att stuva om i hyllorna. Det händer att ångesten driver ut mig på promenader, men när den fysiska orken saknas, som nu, får kroppen ändå en möjlighet till aktivitet. Jag lyssnar alltid på en bok och mina städrutiner sitter i ryggmärgen, men hjärnan jobbar på i bakgrunden. All fysisk aktivitet får fart på hjärtat och blodgenomströmningen och då får hjärnan syre och syre är en förutsättning för systemet. Det i sin tur leder till ett mindre negativt tankemönster och jag får ofta idéer till allt möjligt bl.a. blogginlägg.

Jag kollade i min almanacka där jag noterar alla tillfällen jag tränar och min misstanke bekräftades: sedan läkarbesöket den 10 oktober har jag inte styrketränat en enda gång och promenerat endast TVÅ gånger!! Enligt anteckningarna har jag haft usel ork och en ständig förkylningskänsla i kroppen och det har varit ganska många dåliga eller sömnlösa nätter. Jag gjorde ett covid-test i fredax som var negativt. Jag sover mer än vanligt och har sååååå svårt att ta mig ur sängen. Igår promenerade jag och det gick tungt och det var likadant med promenaden 1 dryg vecka tidigare. Det känns som att jag har rullat nedför en backe och är tillbaka där jag var för 2 månader sedan. Jag känner mig uppgiven. Kroppen gnäller och ryggen gnäller högst eller snarare gastar. Jag har ont i nedre delen och det handlar om värktablettsont. Vanligtvis räcker det med övningar, massagebälte eller tigerbalsam, men jag saknar motivation att anstränga mig mer än absolut nödvändigt. Det är enklare att svälja några värktabletter. Måndag är en klassisk nystarts-dag och jag ger mig själv respit från fler misslyckade försök att komma igång till efter helgen. På fredag har jag tid hos en fysioterapeut (sjukgymnast) på Huddinge (11:e i 11:e klockan halv 11). Jag undrar vad han kan bidra med till lungutredningen?

Nu är jag nere för räkning. 1. Jag vill sova bort dagarna för att få tiden att gå. / 2. Jag är TRÖTT. / 3. Oföretagsam. / 4. Ingenting är gott. / 5. Jag klarar inte av att läsa. / 5. Jag är lättirriterad. Jag tänkte se veckans avsnitt av “Tunna blå linjen” men var tvungen att avbryta eftersom jag inte stod ut med alla puckade, mobilfilmande och polisfientliga idioter. Dessutom hade en hund trillat ned i en brunn…

Ångest. Jag tog en Lergigan. Jag föredrar medicinering framför tröstätning. Visserligen behöver jag en läkare som förskriver medicinen, men i längden blir det billigare, inte så tungt att släpa hem och inte fettbildande.

Hur är det möjligt för ett påslakan att vända sig ut och in inne i tvättmaskinen samtidigt som det trängs med annan tvätt? Hur är det möjligt för samma påslakan att krypa längst in i ett annat påslakan vid tumling?

När vi flyttade in 1999, för 23 år sedan (!), fanns det tvättmaskin och torktumlare från Bosch. Tvättmaskinen gav upp först, men jag kan inte minnas efter hur många år. Däremot minns både Pär och jag att kraschen sammanföll med att han åkte till Brasilien med jobbet och var borta 1 vecka medan vår dåvarande granne nedanför lät mig tvätta hos henne.

Efter det valde vi att köpa en Cylinda eftersom det är ett svenskt märke och billigare. Då hade vi hunnit fram till ungefär 2012 med reservation för dåligt minne. När den slutade fungera tog det ett par veckor innan reparatören kunde komma och jag sorterade tvätt i papperskassar i stället för i tvättkorgen och radade upp dem i vardagsrummet. När reparatören kom var han nästan en parodi på yrkeskåren: stor och tyst med sin verktygslåda. Han sparkade av sig skorna och gick till badrummet där maskinerna finns. Han slamrade mer än han reparerade för det visade sig att han inte lyckades laga maskinen. Han trodde att han gjorde det eftersom de annars talar om att de behöver återkomma med den nödvändiga reservdelen. Han sa knappt hej då och lämnade en jävla röra efter sig. Trots det märkliga förfarandet var jag salig över att kunna tvätta igen! Den dog igen efter 1 tvätt. Jag ringde Cylinda direkt och av det samtalet minns jag att min beskrivning av reparatören, som jag glömt namnet på för han hade inte presenterat sig, var tillräckligt tydlig för att mannen hos Cylinda beslöt att det nog var bäst att han själv kom så snart som möjligt. Han konstaterade det han misstänkt: den store, tyste reparatören hade definitivt dödat min tvättmaskin. Den Seriöse Reparatören sa att han inte tänkte ta betalt för vare sig dödandet eller sitt eget besök plus att jag skulle få 10% rabatt om jag köpte en ny Cylinda. Så ska det låta!

Vi hittade en ny Cylinda hos Mediamarkt med hemleverans och bortfraktande av den trasiga. När jag läste igenom villkoren för hemleveransen blev jag sur. Inte så mycket över kraven som över tonen i formuleringarna. “Till tomtgränsen, men inte en meter extra!!” “Trappor? Hur många steg?!” “Portkod?! Bommar?!” “Se till att någon är hemma och tar emot leveransen, annars…!!!” När det var dax för leverans lyfte Pär och jag ned torktumlaren från platsen ovanpå tvättmaskinen för det ingick förstås inte. Den fick stå i hallen. Pär hade tänkt att åka till Öland samma morgon som leveransen, men efter att Mediamarkt betonat att killarna absolut inte, definitivt inte, kommer aldrig på fråga, aldrig i livet tänkte hjälpa mig att lyfta tillbaka tumlaren tjatade jag på Pär tills han gick med på att åka senare. Eftersom tumlaren inte är placerad på golvet, så behövde killarna inte ens installera den eftersom Pär fixade det själva. De kom undan med minsta möjliga besvär. Pär och jag lyfte tillbaka tumlaren, han åkte till Öland och jag började tvätta. Vi har aldrig handlat hos Mediamarkt efter det. Vi har reparerat maskinen 2 gånger, båda gångerna för skitsaker, men den fungerar alldeles utmärkt. Den gör sitt jobb med den äran och eftersom jag aldrig tumlar annat än lakan och handdukar får den slita betydligt mer.

Den torktumlare vi hade tills för en vecka sedan var även den en Cylinda. Jag har inte en susning om när vi köpte den, men den är minst 10 år. Jag vet att vi har reparerat den vid 1 tillfälle. För någon månad sedan började den slamra. Det lät som om den alltid innehöll skor eller tennisbollar. När jag torkade lakan förra veckan luktade de nästan bränt när jag lyfte ur dem. Där gick gränsen för mig. I våras lade tvättmaskinen av och vi skulle ha fått vänta på lagning i 4 veckor om reparatören inte redan hade det han trodde sig behöva och kunde komma efter redan 1 vecka – tur som en tokig! Nu när tumlaren lade av satte jag ned foten: det är JAG som tvättar och jag vägrar vänta på en reparatör i flera veckor, så nu köper vi en ny och det ska INTE vara en Cylinda! Förra lördagen åkte vi till El-giganten och köpte en Bosch. Jag gillar El-giganten! Både när vi köpte kylen och frysen för några år sedan och nu tumlaren har säljaren varit väldigt trevlig och kunnig, inget smörigt säljarsnack och begripliga svar på våra frågor. Kraven vid leveranstillfället har varit liknande de hos Mediamarkt, men utan den grinigt oflexibla tonen. Pär muttrade över priset, men jag löt honom hållas för jag vet hur han fungerar. Mycket riktigt! Efter en stund medgav han att eftersom det ÄR jag som tvättar bör jag få välja. Eller hur? Vi fick den nya tumlaren i onsdags och vi är nöjda! Pär ville inte betala 600 kr xtra för installation (han kan det där med el) inklusive lyftet upp på tvättmaskinen (vi fixade det ju förra gången, eller hur?). Det är dumsnålt!! Lyftandet blev tungt och det blev ett hack i dörrlisten med en korresponderande liten skada i maskinlacken. El-joxandet var inte den baggis han föreställt sig. Den är snygg. Den är tysssst. Det blir inte bastuvarmt i badrummet. Den är enkel att använda. Det är vår tredje tumlare på 23 år. Är det mycket? Nästa gång vi köper en ny tvättmaskin blir det vår fjärde. Den dagen, den sorgen.

Den tredje och avslutande delen om triggervarningar hos svt.play.

“Tanken med att sända vissa program efter 21.00 är att minimera risken för att barn ska blir exponerade för innehåll som inte är passande för dem men givetvis går det fortfarande att se dessa program på andra tider genom andra kanaler.

Vidare ser jag till att ta din synpunkt, om att införa varning för förekommande djurplågeri, vidare internt.”

Det var det! Det var ett himla tjat om 21.00.

Känner du till RuPaul Charles? Han föddes som man, är gay och en dragqueen-legend och eftersom alla dragqueens talar om sig själva som hon, så då gör jag det oxå. Hon är 60+ vilket är omöjligt att begripa och har låååånga ben.

RuPaul’s Dragrace finns på Netflix i olika varianter och jag har snöat in på det och har sträcktittat den senaste veckan när jag har känt mig hängig och trött. Det är en dokusåpa där drygt 10 deltagare får diverse små och stora utmaningar varje vecka. En del av utmaningarna görs i par eller grupper, men veckan avslutas alltid med att de ska designa en kostym à la Dragqueen de luxe. Och så dokusåpans klassiker – utslagning.

Drygt 10 killar som är gay och som kan scen-smink, peruker, kläder, design (många av dem gör allt från början till slut), dans, skådespel inklusive improvisation och några kan sjunga. Deras kreativitet och fantasi är imponerande – RESPEKT!! Alla är definitivt inte bra på allt. De finns de som inte kan sy i en knapp och de som inte kan dansa ens under pistolhot, men ALLA kan mima och så behärskar de höga klackar som ingen kvinna utom fotomodeller kan. Jävlar….

När Christer Lindarw och After Dark introducerade drag i Sverige i slutet av 70-talet handlade allt om att efterlikna, i första hand, kvinnliga kändisar och att mima. Christer Lindarw sminkade sig till en kopia av drottning Silvia och blev även utnämnd till Sveriges vackraste kvinna. Ha! Allt eftersom har ribban höjts och kraven på deltagarna i RuPauls tävlingar är höga och standarden på programmet blir oxå högre jämfört med Big Brother, Robinson och Paradise hotel. Dragqueen:arna måste skapa och prestera på ett seriöst sätt och det är en av anledningarna till att jag fastnat för programmet. Långt ifrån förnedrings- och relationsteve.

Det är en helt ny värld för mig och jag är fascinerad! Och konfunderad. Merparten av skämt och humor går mig förbi dels för att mycket är referenser till sånt jag inte har en susning om och dels för att en del skämt inte går att översätta eftersom det handlar om ordlekar. Ofta är det enklare när jag inte läser textremsan. Något som oxå gör mig konfunderad är deras sätt att uttrycka sig, deras vokabulär som är otroligt vulgärt och rått. Orden “bitch” och “who'” används som både skällsord och ömhetsbetygelse. Det gör mig ofta olustig. Hur kan man kalla varandra för “who'” (hora) utan att vara elak?! Då får jag inte glömma könsord och “fuck” som strösslas som konfetti. Det är märkligt att programmet sänds utan en massa censurerande pip-ljud, men då skulle vissa partier bli fullständigt obegripliga.

Alla är gay eller trans och de gränsar ofta till att bli en parodi på sig själva. Jag har, så ofta, blivit matad med den överdrivet feminina gay-mannen som just överdriven att jag kommer på mig själv med att inte kunna ta dem på allvar när de faktiskt är sig själva. Det är faran med klichéer och fördomar. Alla gay-män är inte feminina och det är lätt att glömma bort i den glitter- och glamdominerade miljön som deltagarna befinner sig i. Jag kan inte låta bli att fundera över deras syn på och uppfattning av kvinnor och kvinnokroppen. Om jag har fattat rätt, så är drag en arbetskostym och att det inte handlar om “cross-dressing” i privatlivet. De säger sig ofta att de känner sig vackra och feminina på scen, men kan inte känslan av femininitet upplevas på ett mindre glammigt sätt? Snäva långklänningar och ENORMA smycken ser man ju bara på Nobelmiddagen och olika galatillställningar. De har en stereotypisk inställning till kvinnokroppen som strikt timglasformad.

I drag-världen är det ett avgjort plus att vara plusstorlek, som innefattar allt från överviktig till sjukligt fet, eftersom de ser det som att man har kurvor. Det är inte kurvor – det är fett och enbart fett. En av deltagarna vägde 220 kg. Herregud! Det är min nuvarande vikt × 2 + 30 kg. Det är svårt att förstå hur hennes kropp pallade att röra sig fram och tillbaka över scenen och dessutom i minst 15 cm klackar. Jag vet hur obehagligt jag tycker att det är varje gång jag besöker en läkare, men att göra det med ytterligare 130 kg att släpa på….

Jag har fått några favoriter.

Det här handlar om en scen från senaste avsnittet av “Tunna blå linjen”, så du som inte vill veta kan sluta läsa här.

Djurrättsaktivisterna tror på sin sak i lika hög grad som miljöaktivisterna och deras desperation över att ingen annan verkar förstå och att inget händer har jag helhjärtad förståelse för. Det som skiljer aktivistgrupperna åt är att de som slåss för djuren går till handgripligheter mot personer på ett sätt som klimatkämparna inte gör.

I avsnittet i fråga står ett gäng på 10 aktivister inne på gården hos en grisbonde och skanderar att eftersom han äter kött kan han lika gärna slakta sina egna barn. De har redan blivit förbjudna av polisen att gå närmare gården än till tomtgränsen eftersom de varit inne i svinstallarna och sprejat slagord på väggarna och stressat grisarna. En 16-årig tjej gapar högst, är mest desperat och till slut tvingar hon bonden att klä av sig naken, kedjar fast honom i en tom stia och håller en avlivningspistol mot hans huvud.

När en tjej på blott 16 år är så pass medveten om hur slaktdjur kan ha det och tar ställning genom att bli vegan och dessutom lyckas planera och genomföra det olagliga frihetsberövandet och mordhotet, så anser jag att hon är tillräckligt mogen att ta konsekvenserna av sitt handlande. Sänk åldersgränsen för straff vid grova brott.

Det som jag blev mest förbannad över var att majoriteten av aktivisterna dolde ansiktena. Om de anser att de måste tvinga sina åsikter på andra genom att trakassera förbipasserande och slänga blodröd färg på dem kan de åtminstone stå för sina åsikter och visa vem de är! De är arga, de är desperata och DE ÄR FEGA. Hur ska de få vår respekt när de inte visar respekt för andras åsikter?!