När jag var hos fysioterapeuten för 2 veckor sedan nämnde jag att jag inte orkat med mer än 2 promenader och ingen styrketräning alls under oktober månad. Jag minns inte om han egentligen svarade på det, men han sa att det räcker med 30 minuters promenad varje dag för att få mer ork och förbättra orken och hälsan. Det fick mig att fundera på varför jag alltid har som mål att gå någon av mina längre rundor för att jag ska tycka att det ska räknas. De 2 senaste veckorna har jag promenerat 7 gånger. En av mina korta rundor är precis 30 minuter. Det har känts bra! Idag blev det 40 minuter via Konsum och nu börjar jag få upp tempot. Trappor och branta backar är fortfarande tuffa, men fysioterapeuten sa att om jag tillåter mig att vila 1 minut, så utgör det ingen fara. Jag kommer inte att falla död ned om jag pressar kroppen.
Något som oxå hjälper mig att få upp tempot är ilska. Jag är född och uppvuxen i Kiruna där man har respekt för snön, man vet att den kommer långt före julafton (i den här delen av Sverige vill de inte ha snö annat än på julafton och i mellandagarna) och man är alltid förberedd med plogar och grus. Nu bor jag 4 mil söder om Stockholm och varje gång det snöar mer än 3 cm brakar samhället ihop. Inne i Stockholm blir de sura när norrlänningar (dit räknar jag mig själv) och övriga lantisar raljerar över det nederbördskaos som alltid skapar rubriker den hör tiden på året. Det som skiljer Kiruna från Rönninge och fjollträsk är att de är förberedda och samhället kraschar inte även de gånger snön kommer tidigare än beräknat. Det finns otroligt avancerade väderprognoser och november är en vintermånad, så det finns alla möjligheter för kommunerna att se över både maskiner och personalstyrka. Inga ursäkter accepteras! När jag promenerade i tisdags fick jag hjälp av ilskan som dels gjorde att jag tog mig fram över huvud taget och dels gjorde att jag fick upp ett bra tempo, men på grund av att det inte var plogat tog rundan 35 minuter. Jag tog 3 foton (som jag inte har kvar) av 3 helt igenkorkade trottoarer där man trampat fram smala stigar. Klockan var 10 vilket innebar att kommunens tidsfrist löpt ut. Jag mailade igen och bifogade bilderna, men mitt ärende var redan registrerat som avslutat och mailet gick inte fram. Huddinge ligger en dryg mil härifrån och där är det fortfarande oplogat – efter 5 dygn! Nu smälter snön och det som ligger kvar på trottoarerna är det som trampats ihop först av allt och nu är det halt i stället. Idag tog jag inte mina dubbade skor och det var ett misstag.